Hade en redig söndagsångest igår och ni vet ju hur jag sagt att jag aldrig mer ska ha söndagsångest? Well, jag gör i alla fall alltid mitt bästa. Så jag gick på stan och försökte shoppa, tyvärr såg jag förjävlig ut i allt… sen gick jag och åt en tvårätterslunch med tjejerna. På kvällen skulle vi se en film och äta frukt men ångesten var kvar så jag promenerade genom halva stan i kvällssolen istället. För att rensa huvudet och så.
Det gick inte alls bra och jag vaknade upp med samma obehagliga känsla i kroppen som satt i igår. Men när man har levt ett tag med en själ som är mer känslomässig och humörsvindlande än det mesta, då vänjer man sig rätt bra. Går runt med en krypande ångest utan egentlig panik, imorgon eller kanske om ett par dagar vaknar jag upp utan ångest igen. Tack gode Gud för det.
Jag är själv på kontoret idag. Mitten på juli = extremt många på semester. Det är rätt skönt men mest tråkigt, jag gillar mina kollegor.
things might have felt better, but have you looked more beautiful… Som en dov sommaräng.
Gulle du, vet precis känslan…jag tycker du ska komma ihåg att den där ångesten är ett tecken på vilken känslomänniska du är, och som en sann känslomänniska själv (och utan att ha hybris nu haha) så tycker jag att människor som tillåter sig känna är de finaste som finns. Jag ligger hemma sjuk på semestern vilket fått mig att tänka massa, och tankar blir till ångest över saker som varit, som kunde varit och som aldrig varit..men precis som du tror jag att det kommer kännas bättre om några dagar.
Du är en fantastisk inspiration Forni, unna dig en mysig lunch på kontoret idag!
♥
Jag kommer ju också sitta där själv typ två veckor. KUL.
Svar till annanas:
Jag får komma och hälsa på dig då ♥
I know that feeling! Jag har kämpat mot min ångest i 4 år. Vet att de aldrig kan försvinna helt. men jag försöker bara njuta av dom dagarna man mår bra =) Och när det är som värst är det bara att omringa sig av familj och bra vänner. Då känner man sig inte ensam iaf.
Hej! Jag undrar om du har drabbats av ångest, alltså sådan ångest som känns i hela kroppen med hjärtklappning och kvävningskänsla osv?, eller om du mer syftar på ordet ”ångest” som man brukar säga att man har för vissa saker som är jobbiga, alltså inte riktig ångest. Fick själv ångest i våras och har dragits med det sedan dess, fruktansvärt jobbigt och det gör mig så ledsen att den finns där hos mig. Jag är en känslomänniska precis som du verkar vara, och jag undrar hur du tänker kring ångesten och hur den påverkar dig? Du verkar vara så positiv 🙂 Hur ska man tänka för att hålla humöret uppe? 🙂 Kram!