Jag gav dig allt. Jag gav bort allt. Här, du får det. Jag vill bara må bra. Jag vill bara inte ha ett oroligt hjärta. Jag vill bara slippa paniken. Du får allt jag har, jag ger dig hela mitt liv. Jag kan ändå inte kontrollera det.
Har bestämt mig att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av
Vad händer Michaela?
satt precis och skrev ett dokument om livet. skrev bland annat att jag antar att det lönar sig att inte sitta och förvänta sig en massa utan att bara göra det man känner för. I slutändan spelar det ingen roll vad du ångrade dig över eftersom detta aldrig inträffade. Det som spelar någon roll är att du tog tag i det du kände för just då och att du lät det inträffa.
FINT.
så fint skrivet.
Rysningar genom hela kroppen när någon i skrift beskriver precis hur man gått och känt utan att fatta det.
Jag kan inte ens beskriva hur mkt jag känner igen mig i dom orden.
Man mår bra med och utan, man mår dåligt med och utan. Den där jobbiga känslan som följer.
ta vara på dig, låt inte någon annan få dig att må dåligt! Det är ditt liv, lev livet mickis!!
Tänk vad många smällar man går på under livets gång, ändå reser man sig upp, skakar (så småningom) av sig, går vidare, och tar nya tag. Vi är rätt starka ändå. Ibland mer än vi förstår själva.
Jag önskar jag kände dig. Jag är den enda i min vänkrets som känner så mycket jämt. Och just nu blandas panik och ilska om vartannat. De lyssnar och finns där, men ingen kan förstå. Men du vet och jag finns tröst i dina texter. tack!