Min pappa

Idag fyller min pappa 50 år. 

Jag minns honom ur min barndoms ögon bara jag blundar. Hur han alltid doftade svagt av verkstad och bensin. Hans händer som alltid har haft svart olja under naglarna, hur många gånger han än tvättade dem. Minns att jag älskade synen av det, som om min pappa aldrig är rädd för att få skit under naglarna. Hans skäggstubb som kittlade när han gosade med mig, hur jag låtsades bli förskräckt om det lämnade små röda märken i huden trots att vi båda visste att det var märken av kärlek. 

Jag minns hans blåa snickarbyxor med olika fickor för olika verktyg och jag minns hur han alltid kom hem prick 16.30 för att umgås med sin familj. Jag minns hur synd jag tyckte om mina vänner vars pappor kom hem långt efter middagstid, alltid trötta och sällan sugna på lek. Pappa som hoppade ur bilen, över blomrabatten och spelade fotboll med oss, eller tittade på när jag och Cilla hade uppvisning på någon låt vi hade lärt oss sången och dansen till. Om somrarna när vi sprang runt huset som dårar, häftigt andades av någon hetsig lek, hur han stod vid grillen på altanen och såg skrattande på (tills någon gjorde illa sig…). Hur pappa brukade låta mig vara med i garaget när han fixade med saker, lagade något, gjorde rent något annat eller vad det nu var. Stoltheten när jag fick vara med och hjälpa till. En sommar när jag och Timmy skulle måla staketet runt huset men Timmy tröttnade efter två penseldrag så att jag och pappa fick göra det tillsammans. Stoltheten av att göra något viktigt och riktigt, måla det stora vita staketet liksom. Fram tills den dagen jag blev trotsig tonåring brukade jag skryta om att jag har målat vårt hus, så stolt över att pappa lät mig vara med och måla inte bara staketet utan även det stora huset på några hörn.

Jag minns när jag en dag såg en lekstuga på trädgården, som var en mini-version av vår stora villa, som han hade köpt (eller byggt, jag tog aldrig reda på det) för att min lilla kanin Molly skulle ha ett hus att bo i. Hans olivfärgade händer med olja runt naglarna som hjälpte till att placera ut hö så att Molly skulle få det fint.

   Hur jag brukade låtsas somna i bilen på väg hem, bara för nöjet av pappas trygga famn som bar upp mig och bäddade ner mig i min säng. Den starka kärleken när han la ner mig och satt kvar på sängkanten en stund bara för att titta lite på mig, hur jag redan då var övertygad om att den kärleken kommer för all framtid att vara oslagbar. 

Starkast av allt är kanske känslan av att pappa för mig alltid har varit världens starkaste man – på alla sätt en människa kan vara stark. Så fruktansvärt stolt över att han från och med den dagen min mamma blev gravid alltid har satt sin familj i först hand. Hur vi alltid har varit hans första prioritering genom livet. Hur han har satt allt annat åt sidan till förmån för att de han älskar ska må bra. Det vackra i att det för honom är en självklarhet. 

Alla personlighetsdrag han har, vissa som jag redan ser mig själv och min bror i. Hans sätt att skämtsamt skryta om något som jag har tagit över. Mitt leende som är hans upp i dagen. Hans rastlöshet som Timmy ärvde både en och två gånger om. Det skrattretande i att se min pappa och bror tjafsa om vem som är bäst på något fastän de ofta är i stort sett lika bra.

   Hans enorma generositet och hans oövervinnliga trygghet.

Ja, som ni förstår är jag omåttligt stolt över att pappa är just min pappa. Jag kommer för alltid att vara tacksam över allt han har gett mig under mina barndoms år och allt han fortsätter att ge mig genom årens gång, just för att oavsett hur stor jag blir är jag alltid hans dotter. Han gjorde min uppväxt till en fantastisk tid och han fortsätter att göra mitt liv fantastiskt varje dag. Det är mycket tack vare honom jag är den starka, trygga och lyckliga person som jag är idag och jag älskar honom oändligt för detta. 

Grattis på födelsedagen min älskade lilla papi! Jag älskar dig för evigt.

  1. Gud vilket fint inlägg, precis sådan kärlek jag känner för min egna pappa, den absolut bästa mannen i mitt liv! Någon som alltid har min rygg oavsett vad, tårarna började trilla när jag läste detta.. Och över min kärlek till min egna pappa!

    Tack så mycket för en bra start på dagen!!

  2. Blir helt gråtig. Så fint! Härligt att känna så för sin förälder och att vara rik på lyckliga barndomsminnen ♥ Så stolt din pappa måste vara när han läser det du skrivit. Det är ju det högsta betyget på att han lyckats som förälder och med dig och din bror ♥

  3. Åh herregud vilket fint inlägg! Blev helt gråtfärdig! Du skriver så klockrena inlägg michaela, ingen kan beskriva känslor så bra som du!

  4. Tårarna rinner ner för min kind. så himla fint srivet Forni. Den stolthet du känner över din pappa kan jag slå vad om att han känner över dig. Det märks på din text.Det finaste en pappa kan få av sin dotter, har du nyss givit han. Ren kärlek förmedlad i egna ord. Stort. väldigt stort

  5. Oh jag längtar till Italien! Ska dit om en månad med min bror o hälsa på nonna o resten sv släkten. Är båda dina föräldrar från Italien? Hur är det med italienskan? Min pappa var från Italien o min italienska är ganska basic, önskar att jag vore modigare med att prata o inte så rädd att säga fel 😛 är glad att min pappa alltid pratade italienska med oss så att jag förstår det mesta iaf 🙂

  6. Exakt så jag känner med min pappa också, så glad över att just HAN är MIN pappa. Finaste människan i mitt liv. Han är min bästa vän! Stort grattis till din pappa, Michaela. Ta hand om er!

  7. Vilken fin text!
    När andra människor talar om deras fantastiska pappor, blir jag alltid sa avundsjuk. Jag har aldrig haft en pappa som prioriterat sin familj, som skulle ställa upp för mig i vatt och torrt eller som jag kan lite pa till hundra procent. Jag skulle sa gärna vilja känna hur det känns.

  8. så fint skrivet. precis som anna skrev ovan så skulle jag så gärna vilja veta hur det känns att ha en närvarande pappa som älskar en villkorslöst och ställer upp. njut Michaela! Puss!

  9. När jag läser detta kan jag inte låta bli att bli avundsjuk. Det är en sån förbannad sorg att jag aldrig har fått ha en pappa. Att han ville abortera bort mig. Att han tycker jag är en skam. Jag har sökt honom med ljus och lykta i mellanöstern och mottog dödshot M.m. Han vill inte ha med mig att göra.
    jag önskar han var som din. I barndomen ägnade jag timmar varje dag åt att fantisera om en sådan barndom som din. Jag var så mörkrädd. Jag brukade blunda hårt och föreställa mig hans trygga,famn och doft av Cologne jag aldrig känt. Ensammast i världen.

  10. Härligt att ni har en sådan fin relation du och din pappa. Avundas dig! Min och min pappas relation är raka motsatsen

  11. Vilken väldigt vacker text! Du kan verkligen skriva!

    Jag tror jag måste gräva djupt i mitt minne och ta fram alla kärleksfulla detaljer från mitt liv med min älskade pappa. Som tyvärr blev kort då han lämnade detta livet i en tidig ålder. Lite äldre än din pappa är nu. Och i den ålder jag är nu.

    Ta hand om varandra!

  12. Gud, vad vackert skrivet. Dina texter får en alltid att uppskatta det, lilla och stora, man har till 100. Men den här texten tog priset! Dels för hur mycket jag känner igen mig och dels för att jag älskar att du inte klagar på något alls utan fokuserar på allt positivt som faktiskt finns! Inget materiellt alls, just life! Ska Fan i mig visa mer uppskattning för pappa som gör allt sådant för oss! Så glad för din skull Michaela ??? Hoppas han får läsa det här också! Grattis grattis till honom!

  13. Heder åt dig som skriver ett så här vackert inlägg. Unnar alla en sån här pappakärlek.
    Pappor är bäst!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi