Ni följer mig på twitter va? @michaelaforni. Puss
Månad: november 2013
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.
och ibland smäller vi i en dörr när ingen ser.
Jag är arg ibland. Arg är ingen bra känsla, det är en känsla man (jag) skäms lite för att känna. Jag ska ju vara en sån där glad tjej. Lättsam, för vem vill vara med en arg en? Har kämpat i 24 hela år för att göra mig av med mitt temperament. Jag har lyckats bra delvis. När jag läste historia på gymnasiet hade jag en lärare som berättade att han räknade till tio varje gång han blev arg. Räknade till tio, droppade känslan och levde vidare.
Jag räknar till tio ofta.
När jag var yngre hände det att det inte hjälpte. Då kom fula ord, arga handlingar. Jag hade en boxningssäck som jag önskade mig en jul i tonåren, brukade stå och slå på den när jag hade så mycket ilska i kroppen att det var tvunget att komma ut. På basketen, som jag spelade i åtta år, brukade vi stå i en ring och skrika i en minut innan matcherna. Vår coach sa att det var bra att skrika av sig.
Det var så jävla skönt att skrika av sig.
Efter träningarna brukade jag be den som skjutsade hem oss att släppa mig vid Hellasgården, så sprang jag hem de sista fem kilometerna. Det var skönt att springa av sig, bli fysiskt trött, slut. I hjärnan tog det aldrig slut när man var tonåring. Det var ett ständigt rus av frustration, ilska, irritation. Vi är nog ganska många som har varit där. Vissa tog ut det i fysiskt våld, andra stängde in sig, några blev arga på samhället och många protesterade… en del ungdomar tog ut det i sin idrott och vissa testade gränser och bröt mot lagar.
Sen blev jag ”vuxen” och började räkna till tio istället för att smälla i dörrar och slå i säckar.
Men jag är fortfarande arg. Ibland vill jag skrika, högt och mycket. Men det finns inget utrymme för att skrika när man är vuxen. Var skulle jag göra det någonstans? I min lägenhet tills någon ringer polisen eller i ett konferensrum på jobbet? På gatan mellan två möten eller i matbutiken bredvid kvällens middag?
Istället går jag och yogar. Promenerar. Lyssnar på lugn musik, tar djupa andetag. Lägger mig ner och vilar. Sätter mig och bläddrar i en tidning, lyssnar på en podcast.
Jag minns hur det var att vara arg i tonåren och nu är jag vuxen och får inte vara arg längre… men vet ni?
Jag är fortfarande arg. Det är inte en känsla som försvinner. Den finns kvar, men man stänger in den.
Så ni är inte ensamma. Vi är många som är arga. Men vi är vuxna nu, så vi biter ihop och bakar en äppelpaj eller promenerar Djurgårdsvarvet istället.
(och ibland smäller vi i en dörr när ingen ser)
-
Kära Michaela,
Jag är också arg, så himla arg, så himla ofta. Min ilska har lett till så himla jobbiga situationer som jag skäms över. Jag är 18 år och spricker av ilska några gånger varje månad. Det känns som att hela huvudet sprängs och världen slår mig i magen. Och jag är den som stänger in mig, vilket jag förstår nu efter att jag har läst din text ovan. Tack för att du skrev om det här! Tack!-
Svar till Anna:
Man får vara arg, vi kan vara arga tillsammans. Så länge det inte går ut över livet och människor man bryr sig om. Men det är OKEJ att känna ilska.
-
-
Bästa Michaela!
Så sjukt inspirerande skrivet. Jag är 18 år. Håller precis på att ta steget till att verkligen känna mig vuxen. Du satte ord på alla mina känslor. Denna texten kommer jag ta fram varje gång jag känner dessa känslor. Fick ett helt annat perspektiv på mitt liv. Tack så himla mycket. TACK!-
Svar till Amanda:
Tack själv. Och lycka till med steget. Jag tror det kommer gå alldeles utmärkt.
-
-
Åh, helt ok att vara arg ibland!
-
Så himla bra skrivet!
Jag är snart 18 och känner mig precis som en sådan tonåring som du förklarar i texten. Allt stämde så precis! Jag känner så igen att den där ilskan man har inom sig men utan att riktigt veta varför och det är så sant att man måste skämmas över sin ilska eftersom att man då kanske inte är lite lätt och perfekt att vara med. Hur man istället för att slå i dörrar tar ut den på gymmet eller stänger in sig. Så sant!
Tack för att du får en att förstå att man inte är den enda! -
haha jag brukar ta gårdagens vinflaskor, gå till en återvinningsstation och så slänger jag ner flaskorna skithårt i containrarna.
Så skönt att slå sönder saker när man arg. Man får dock aldrig slå en person.-
Svar till lovisa:
Helt rätt! Aldrig aldrig människor, men man får slå sönder en glasflaska i en container ibland. Jag brukade också göra det när jag precis flyttat in i min lägenhet och hade fester jämt (och alltid tomma glasflaskor).
-
-
underbart inlägg. senaste gången jag var riktigt arg klampade jag högt som fan i trappuppgången. typ som en riktigt tjurig unge. bor högst upp på 4:e våningen så det blev några trappor. smällde riktigt hårt i dörren också. haha. barnsligt ändå. Ett tips är att börja boxas! Sjukt skönt att få ur sig agressionen på det sättet.
-
bästa michalea! hög igenkänningsfaktor. skönt.
-
Åh tack. Jag älskar varenda ord du skrivit här. Jag hade konstigt nog denna diskussionen med en person igår, som påstod sig inte kunna ta tre djupa andetag när ilskan är där. Jag mailade just vidare din text till denna person. Tack!
Att lära sig hantera ilska är en konst i sig, men oj så viktigt.
-
Väldigt bra skrivet!
-
det bästa jag läst på länge faktiskt! det sant, när man vuxit upp kan man inte bli arg på samma sätt längre, man måste dölja det vilket är himla jobbigt. tänkte på det senast igår att jag skulle vilja skrika rakt ut bara men vart skulle jag kunna göra det?! får skrika i en kudde kanske!
-
Svar till sara:
förr skrek jag i en kudde, men det är liksom inte samma. jag tror att en del i att vara vuxen är att bita ihop. förutom någon gång när man druckit för många glas eller är själv ute i skogen, då kan man passa på att skrika för då bryr man sig inte.jag ville skrika i morse. men istället gick jag till jobbet, åt två finn crisps och svarade på mejl…
-
-
Fan vad du är bra Michaela! När du skriver det här så känner jag att jag smäller i dörrar alldeles för sällan nuförtiden. Man får faktiskt vara arg.
Kram
-
Svar till Malin:
Ja det får man. Faktiskt.
♥
-
-
När jag blir arg vänder jag mig till min älskade mor. Hon har trots allt sett alla mina sidor, minst sagt när man var arg under tonåren och när man blev äldre. Hon har sett och hon vet, hon vet hur jag har känt och kan känna när jag blir arg. Och hon är den enda som kan få bort ilskan från min själ och göra den mycket gladare. När jag blir arg över småsaker så städar jag och rensar garderober, oj vad det kan ge ro i kroppen!
-
Svar till mohammadpoor:
Rensa är sjukt bra tips! Och ringa mamma. Alltid mamma.
-
-
Jag har samma problem med temperamentet! Ibland händer det fortfarande att jag blir så flippat arg att jag bara skriker och stampar i golven, slänger igen dörrar och måste ta mig UT så att jag kan gå lite och lugna ner mig. Vet fortfarande inte hur jag ska hantera det förutom typ att jobba förebyggande…
-
Tack för att du delar med dig, du är bra ♥ Jag blev aldrig arg när jag var yngre, stängde alltid av mina känslor och blev isåfall ledsen, men aldrig arg. Nu när jag är 25 år och har fått mitt första barn blir jag arg jätteofta, jag kastar saker, smäller i dörrar och slår i väggar. Det är en jättekonstig känsla eftersom jag sett mig själv som en lugn person som i princip inte kan bli arg. Trodde att inte alla människor blev arga, men nu vet jag att det är så under fel omständigheter, tex när man är extremt trött, hungrig, irriterad osv. Jag skäms också för att jag blir arg, men för mig känns det som att det måste ut. Jag kan inte vara mamma när jag har ilska inuti, det funkar inte. Hur som helst, konstig känsla att känna mig som en tonåring först när jag är 25 🙂
-
Sitter i studens hetta och är så jävla arg. Av vilken anledning? Egentligen ingen. Typ pms. Blev så arg att jag kastade min tallrik i diskhon och straxt efter smällde jag igen två dörrar. Så skönt! Det är okej.
-
Så bra skrivet! Jag är också arg. Jag smäller i dörrar och kastar saker och skriker. Jag ångrar och går in i mig själv istället för att säga förlåt. När kommer jag att bli vuxen och kan hantera min aggression?
-
DU ÃR SÃ VIKTIG! så viktig Michaela. Sluta aldrig vara den du är. Och så glad för dig att du är kär. Det strålar om dig!
-
Tack för att du delar med dig!! 🙂
-
Du gör så mycket för andra människor. Genom att uttrycka dina känslor i ord! Du är viktig Michaela. Och man måste vara arg ibland… Om man aldrig är arg hade man ju inte vetat hur det känns sen att vara riktig jävla lycklig och glad? 🙂 Samma sak som om man aldrig gör fel, hur vet man då när man gör rätt…
-
Svar till Emelie:
♥ Tack.
-
-
Börjar gråta. Har länge tampats med denna ilskan. Trott att jag har någon diagnos för det kan inte vara normalt att bli arg på allt och ingenting några gånger i månaden. Tack för att du skriver om detta. PUSS på dig, du är så himla himla bra.
-
Svar till Ida:
Du har ingen diagnos, du är nog bara arg som alla vi andra. Bara det att man inte vet om det för att ingen vågar erkänna att man är arg.
Du är bra.
♥
-
-
Så bra skrivet,du sätter ord på mina tankar! Tack! 🙂
-
Förr var jag arg ofta, ett temperament som inte var av denna värld. Jag minns inte riktigt vad som gjorde mig så arg, men det är inte det viktiga. Som tur var hade jag min sport, att springa efter en boll, att spela försvar och hela tiden ligga på gränsen, att skjuta ett stenhårt skott – ibland i mål, ibland i stolpen eller i väggen bakom så att det dånade. Allt gav mig en lugnande känsla, som lugnade ilskan. Idag har ilskan till största delen försvunnit, men ibland kommer den krypandes. Inte för att jag är arg på någon, eller något heller för den delen, den bara finns där. Ikväll fanns den där, efter att ha suttit hemma hela dagen, läst oinspirerande texter med regnet piskande mot rutan. Helst av allt hade jag velat skrika, slå i en dörr eller kasta porslin i golvet, men varken grannar eller plånboken tillåter detta. Så jag väntade tills det blev mörkt, läste din text en gång till & gick ut på en promenad. Gick och gick och gick och tillslut när jag var hemma igen hade jag gått nästan en mil. Och det arga var nästan borta. Tack för sjukt inspirerande och viktiga texter. Som ibland har en sån ”hållkäften-effekt”, i positiv bemärkelse, och igenkänningsfaktor på mig att det nästan är läskigt. Tack igen & trevlig helg!
-
Svar till Matilda:
Jag gör exakt samma sak. Går av mig, tar djupa andetag, försöker släppa taget om det arga. Och ibland sparkar jag på träd eller kastar en sten på min lugna promenad…
Tack för varma ord, skickar massa kärlek.
-
-
Jag är 17 och går sista året på gymnasiet. Min kärlek har sårat mig så mycket. Ingen skulle någonsin förstå. Ingen. Min ”vän” svek mig och visade sig vara allt annat ön en vän. Jag har tappat motivationen till allt. Jag har så mycket ilska. Har faktiskt redan önskat mig en boxningssäck och är precis hemkommen från en akut-springa-av-mig-runda då jag nu för tiden alltid gråter. Tack för dina böcker Michaela. Tack för din och fina Dashas pod som jag följt sedan början, till och med innan mitt liv vändes upp och ner. Jag hoppas att jag klarar detta och jag vill kunna säga ”Jag backar.. men snart tar jag sats”. Jag hoppas. Och jag tackar dig, som finns där för mig fastän du inte vet om det själv.
-
Svar till TomSvikenSårad:
Vad fint; ”Jag backar… men snart tar jag sats”. Du kommer klara dig igenom det här. Komma ut starkare än någonsin. Visa världen vad du går för. Så länge får du springa och slå tills det inte finns några känslor kvar att slå för.
-
-
När jag blir sådär förbannad att jag bara vill skrika ut alla fula ord jag kan, slänga tallrikar i väggen och stampa hårt i maken brukar jag riva ut alla mina kläder ur min garderob. Sedan sätter jag mig ner på golvet och viker ihop dom snyggt och fint igen.
Låter kanske fånigt, men vi har alla våra egna små knep,-
Svar till Belle :
Ganska bra idé faktiskt, för då får man tillfälle att bli lugn igen när man viker ihop skiten… puss.
-
-
Dina texter berör så mycket. Tack för att du delar sånt som många känner men aldrig säger. Du hjälper mig och många med mig.
-
Bra skrivet! Skönt att känna igen sig
-
Du får åka till Flogsta i Uppsala och skrika klockan 22! Här vrålas det varenda kväll ut genom fönster och på balkonger. Många kvällar svär jag när jag blir skrämd av vrålet men andra kvällar är jag så himla glad att jag bor där det är okej att vråla om man behöver det.
-
Jag tänker på hur rätt du har. Är i de helvetes jävla åren och jag vill bara stänga ner fabriken ibland. Orkar. Inte. Mer. Ibland. Men så ställer jag mig i spegeln, tar ett djupt andetag och ringer till min bästa vän. och skriker ett stilla skrik.
Tänkte förresten berömma er podd. Min bästis beskrev precis hur det känns när man lyssnar. ”Det känns inte som det brukar göra med podcasts, det känns inte som om man tjuvlyssnar. Det känns som om man är en tredje person i rummet som är delaktig i samtalet.”
Och det är ju ett ganska bra betyg. En dag ska jag kommentera en hel drös med önskeämnen. Tack, så länge. Podcasts är ett bra sätt att inte skrika. -
Åh, kom på nu när jag läste om just ditt temperament och att vara arg, att jag var smått rädd för dig i låg/mellanstadiet. Haha, jag minns när jag skulle ha gympa och din klass precis var klara så vi var i omklädningsrummet samtidigt. Jag ser dig stå på en av bänkarna, köra några karate-moves och skrika högt, haha. Du är ett par är äldre så respekt hade man ju redan men att mötas av en arg 12 årig Forni när man öppnar dörren var jag inte beredd på! Haha gamla Siggan tider… Du skrämmer mig inte längre, nu mer blir jag bara imponerad. Tack för att du delar med dig av dina grymma texter, har hjälpt mig att få ord på mina egna känslor så många gånger, även denna gång. Tack!! Kram
-
Så himla bra skrivet! Älskar dina texter och du verkar som en helt underbar person, du är en stor inspiration!
-
Fan va bra att du tar upp detta. När jag var yngre (nu 26) gjorde jag precis som du gjort, även om jag inte gapade särskilt ofta, så kunde jag vara ganska elak om jag kände mig provocerad. Jag har alltid haft lätt för att uttrycka mig, denna egenskap har alltid varit en av mina bättre och så även mitt temperament, med undantag för när jag blev arg. Med åren så har jag precis som ni blivit vuxen, lärt mig att hantera eventuella konflikter (även inre) mer rationellt. Jag tycker dock det är viktigt att inte förtrycka sig själv (vilket jag ibland kan känna när jag måste räkna) använd istället alla känslor på ett positivt sätt -att ha temperament är att vara engagerad!
-
Att andas lugnt, yoga och svälja allt argt fungerar så himla dåligt för mig, springa fort och lyssna på arg musik däremot! 🙂 Tack för ett fint inlägg!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
Gårdagens
T-shirt från Gina Tricot, kavaj och byxor från Åhlens, skor från Acne, armband från Hermes
Ny dag nya möjligheter! Ska visa bilder från morgonens pressfrukost strax, men såhär såg jag i alla fall ut igår. Puss!
-
GUD så snygg du är människa! Din utstrålning är helt amazing 🙂
-
Svar till olivia:
Men fina du ♥33 -
Svar till olivia:
Men fina du ♥33
-
-
du har sååå fint leende Michaela! så fint! 🙂
-
snygg tröja och du passade riktigt bra i den!
-
du är ju bara för vacker forni.. 🙂
-
Underbar tisha!
-
Fina du! 🙂 Älskar kavajen/jackan, sjukt snygg!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
6 november 2012 vs. 2013
Såg att Dasha la upp en bild på idag för ett år sedan och kunde inte låta bli att leta fram samma sak. Såhär såg det ut den 6 november 2012. Jag shoppade födelsedagspresent åt brorsan på NK, bar samma väska som jag har idag, håret var ljust och min favoritmössa (som jag sedan tappade :() sitter på lille huvudet.
Det är precis som hon säger – så mycket som är lika men så mycket annat som är olika. Min lillebror fyller fortfarande år, mitt hår är lika ljust, jag tror att ansiktet är detsamma? Ser dock att ögonbrynen var smalare då. Smycken har bytts ut. Den veckan var första gången jag gick på yoga hos Jennie. Idag är jag frälst. Jag gick och la mig i min säng på Kungsholmen själv men otroligt nöjd, idag ligger jag i en annan säng med någon annan – ännu nöjdare.
Jag var riktigt glad där. Livet var kul. Jag har fått vara lycklig en lång tid nu – är tacksam för det. Framför allt för att kurvan fortsätter att gå spikrakt uppåt. Vore mitt liv en aktie skulle jag satsa allt jag har på det. För jävlar vad bra det går.
Hur såg ert liv ut för ett år sedan?
-
Jag var så jävla mycket gladaste för ett år sedan, men ändå skulle jag aldrig vilja tillbaka dit. Har lärt mig mycket på både gott och ont. Även om det är tungt just nu så kommer jag bli lyckligare i framtiden. Och sen på tal om ingenting, du är ju bara för snygg!
-
Då: Var nykär i drömkillen som jag dejtat från och till sedan 2010, gick på lägenhetsvisningar för att vi äntligen vågade bestämma oss för varandra.
Nu: 3a i Sjöstan och bebis i magen. Mer kär än någonsin. Och mer älskad också. -
Jag och min pojkvän (som då bodde i Paris) hade just tagit paus (för att sedan göra slut). Var helt sjukt olycklig. Idag är vi tillsammans igen och jag tittar på Glee just nu. Fantastiskt hur livet ter sig.
-
” Vore mitt liv en aktie skulle jag satsa allt jag har på det. För jävlar vad bra det går.” var väldigt fint!
mitt liv såg ut som nu, förvirrad över livssituationen, arbetslös och bloggade på men med en positiv inställning ändå för mina få läsare 😉 i år har jag tagit tag i mig själv mer, och sökte in på ett college i LA och fick veta att jag kommit in så bara man gör något man vill i livet även när de är som svårast så funkar det ganska långt ändå 🙂 -
åå, jag mådde inte bra då, var inne i en depression. mått så i 4 år, mer eller mindre.
men jag försöker leva för de bra stunderna,
å i längtan efter att jag någon gång ska få må bra.
å så har jag några fina minnen som jag ser tillbaka på, ist för att låta allt det jobbiga ta över.
de här åren har lärt mig så mycket, och ett år tillbaka finns en skillnad, jag lägger inte tid på personer som bara tar å tar å tar, som tog min energi. så jag har mer kraft en för 1 år sen, de är så skönt att veta. -
Mickis, läste för några inlägg om respons för nytt utseende på devote, vet inte om det gällde appen men när jag ska ladda upp bilder genom den till mina inlägg tar det tusen år innan någon rad med bilder kommer upp, och scrollar jag försvinner de och ah, så håller det på, får panik på det. Kram
-
För ett år sedan var det slut på mammas cancerbehandlingar, och hon är fri från sjukdomen sedan dess!! Lyckan i det är enorm!
-
Vilket roligt inlägg!
Då: Ganska olycklig i en svensk småstad. Tjänade bra fett med money på en fabrik och drömde om nästa äventyr (hade kommit hem från ett år i Australien på våren), väldigt förbannad på en kille jag kärat ner mig i.
Nu: Bott i Paris sedan i februari. Studerar dubbelt och lever på studiemedel. Glömt killen och är en ganska nöjd singel. Haft världens bästa år trots en bruten handled, stulen mobil och strul med arbetsgivare. -
För exakt ett år sedan påbörjade jag, min sambo och ett annat par vår USA resa. Vi åkte runt i Florida och det var helt underbart 🙂 Så idag har kollat igenom bilder från vårt äventyr, jag vill tillbaka!! 🙂
-
Den 6 november 2012 fick jag veta hur otroligt ont det gör att få hjärtat krossat. Mitt ex, som jag var så kär i, gjorde slut med mig. Jag anade inget och blev extremt chockad och sårad. Nu bor han tillsammans med tjejen han träffade precis efter det. Trots att jag mår så mycket bättre idag än vad jag gjorde den där fruktansvärda kvällen för exakt ett år sen, så saknar jag honom fortfarande.
-
För ett år sen var jag hjärtekrossad och fylld med alla jobbiga känslor man kan ha, båda så det räckte och rann över. Och nu sitter jag här rätt så fridfull faktiskt. Har varit ett väldigt turbulent år även om jag inte gjort så mycket. Har nog kännt varenda känsla man kan känna. Jag har mycket mindre nu än jag hade då (knappt några vänner, inget jobb, mindre pengar) men jag mår så sjukt mycket bättre (inte jättebra ännu, men på rätt väg). Har helt enkelt skalat bort en massa negativt från mitt liv och känner mig, lättare. Kvalitet över kvantitet typ. Man ska inte vara rädd för att säga nej till sånt som får en att må dåligt. Jag mår bra nu för jag har inte längre någon omkring mig som säger att jag inte duger.
-
Blir så glad av att läsa det här!
-
Jag och min man var i en rosa bubbla och föräldralediga samtidigt med vår då 3veckors bebis. Allt var nytt, läskigt, mysigt och alldeles underbart!
Idag har Love hunnit bli ett år och tre veckor och den 1 december börjar jag jobba igen efter drygt ett års föräldraledighet. Känns sådär..
Men jag är tacksam för att jag fått uppleva det i särklass bästa året i mitt liv ♥
-
För exakt ett år sen gick jag sista året på gymnasiet, hade just kommit hem från London där jag hade tillbringat höstlovet med min bästis. Fick ta bort min räls-tandställning och var helt lyrisk över detta, kunde äntligen le med en otroligt rak tandrad! Jag var även nykär i min dåvarande pojkvän också så var väldigt lycklig och pirrig hela tiden. Det var en fin höst.
-
För ett år sedan var jag i en djup svacka. Efter en tragisk händelse bestämde mig för att göra en förändring och alltid leva livet på bästa sätt. Jag struntade i vad alla andra skulle tycka och gjorde slut med min sambo, flyttade ut ur vår lägenhet som jag älskade, sade upp mig från mitt gamla jobb och flyttade till ett nytt land där jag inte kände någon. Idag har jag ett jobb med lägre status men har ingen söndagsångest, jag är singel men är övertygad om att det är exakt det jag behöver för att en dag kunna gå in helhjärtat i något. Dessutom har jag lärt känna många nya vänner med olika bakgrunder som fått mig att se annorlunda på livet. Det har varit jobbigt ibland men jag har också haft fantastiskt roligt och idag vet jag att man inte ska vara rädd för att lämna det som inte gör en lycklig, man får ett liv och jag ska göra det bästa av mitt!
-
Då var jag hyffsat nykär sen några månader tillbaka, och hade halvtidsjobb. Och väntade på snön. Idag är jag fortfarande väldigt kär och blivit sambo. halvtidsjobbet är kvar. så om ett år till kanske jag uppgraderat mig till heltidsjobb. hope so!
-
jag var olyckligt kär och flyttade till oslo med min bästa vän. idag är jag sambo (fortfarande i oslo) med min fantastiska pojkvän som jag träffade på ett valborgsfirande i en huvudstad där valborg inte ens firas.
-
Hade jobbat tre månader på mitt första jobb i november förra året. Väntade på att få flytta till Italien (vilket jag gjorde under våren!). Undrade när kärleken skulle komma (vilket hände under vintern!). Visste inte hur det skulle bli att bo själv (så skönt!).
Och under året har jag hunnit bli kär, hjärtekrossad, lärt mig ett nytt språk, flyttat utomlands själv, bestämt mig för att bli jurist och börjat plugga, och sist men inte minst dejtat en fransos. Vilket år alltså.
(Härlig slump förresten att ordet som ska verifiera min kommentar, i rutan precis under, är ”Leva”!)
-
För ett år sen gick jag i tvåan, mådde katastrofalt dålig just vid den här tiden och hade inte mycket hopp för nånting. Idag spökar väl höstdepressionen lite i mig också, men jag är på ett helt annan plan. Umgås med nästan helt andra människor och har en självkänsla jag inte trodde var möjlig, även om jag har mycket kvar! Fantastiskt hur saker kan förändras på ett år, även om mycket fortfarande är detsamma. Att se tillbaka på det gamla som erfarenheter och minnen och se sin utveckling är för härligt, inte sant?! 🙂
Du är grym michaela, så inspirerande!! -
För ett år sedan hade jag det otroligt jobbigt, även fast jag kanske inte ville erkänna det själv. Skulle vara stark, för alla sa ju att jag var så stark. Förlorade min mamma i cancer, mamma som alltid hade funnits där och varit min klippa. Kort därefter dog även morfar vilket inte gjorde det lättare. Så för ett år sen – en bubbla av sorg och bara försöka överleva. Idag – sorgen blir lättare att hantera, fast saknaden efter trygga, varma mamma är lika stor – om inte större.
Kram på dig Michaela och tack för en underbar podcast och blogg ♥
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Lämna ett svar
MARBLE SHIRT
Fick flera frågor om min t-shirt igår… Den kommer från Gina Tricot och är hyfsat nyinköpt! Invigdes idag på riktigt eftersom jag blev sjuk igår. Gillar den massor!
-
Åh, så vacker du är!
-
Hej Michaela! älskar din blogg. superfin tröja vet du vad den heter? kan inte hitta de på deras hemsida, kram
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Vår nyskapade twitter som du ju alltid kan följa såklart. Tänkte ta upp viktiga grejer och vår beskrivning är såhär:
Saker som är sagt i fikarummet, sett på arbetsplatsen och upplevt i världens jämställdaste land.
@ifikarummet
Äntligen. Äntligen fick jag hem ”om att älska” efter att ha sprungit ut till berlådan så fort jag kommit hem i några dagar nu. Jag är så glad, och så nöjd. Tack, och du, era podcasts.. Tack åter igen.
En pungspark är och kommer förbli den bästa medicinen förhoppningsvis blir individen i fråga steril om inte så får han åtminstone uppleva ohygglig smärta!;) och kanske tänker till nästa gång.
@ifikarummet Sverige känns inte speciellt jämställt , kvinnorna styr ju allt här… Bättre i Danmark 😀
Vi tjejer bör kämpa tillsammans om rätten för våra kroppar. Jag läser en tjej som heter Madeleine Ahlströms blogg på devote. Hon är en tjej likt dig uttrycker sig fantastiskt bra via texter och hon tar upp hur viktigt det är för tjejer att våga stå upp för sig själva. Hon bedriver nu också en speciell utmaning där hon ber alla tjejer som någon gång blivit utsatta skriva till henne så att alla kan vara med och bidra till att samhället tar detta på större allvar.
Du som redaktionschef på devote vet kanske om henne men jag tycker hon bör synas och höjas mer för hon är verkligen grym! Hon brinner för det hon gör och skriver texter som ibland får en att börja gråta.
Din blogg och hela du är också fantasktiskt bra. SÅ fin människa.
Maddes blogg heter : made.devote.se
Hon är värd att synas mer. Mycket mer för många tjejer behöver läsa hennes blogg då ja tror hon skulle vara till stor hjälp.
/ Emelie
Vad är din mailadress ? Har en sak jag skulle vilja skicka till dig.
Skrev det på Facebook men vet inte om du använder den.
Annars finns mitt meddelande i inkorgen på din Facebook.
Kram Rebecca
hej, jag tänkte att ni kynne göra ett podcast avsnitt om ”när det är dags att göra slut”. Jag har varit med min kille i över ett år, men har flera gånger den senaste tiden känna att jag är ”färdig”/inte attraherad/intresserad av honom länge pga flera saker som har hänt. men ha alltid tänk vi har hängt ihop så länge så varför skulle det inte bli bättre? och alla säger att vi passar så bra och sen framförallt vill jag inte såra honom. men har nu insett att jag måste göra slut, för att jag inte mår bra av att vara med någon jag inte är intresserad av längre, och visst ens förhållande måste tillslut bli en ”vardag” men hur gör man slut och när är det dags att sätta ner foten och ta det viktiga beslutet? hur länge ska man försöka reparera förhållandet till något bättre? ska man berätta för honom/henne när man börjar känna att man kanske inte är kär längre, fast man ändå vill försöka? eller finns det risk att även hens känslor försvinner då? som ni ser finns många frågor kring ämnet skulle va skönt att höra er prata om det så man kanske kan bli lite klokare, för nu är jag bara förvirrad i denna förhållande djungel. kram
En saftig pungspark, gärna en som kommer utan varning borde lösa problemet. /Osten