Skitsnack och irritation.

Jaha, så sitter man här i ett regnigt Stockholm och brusar upp över saker som inte går enligt plan. Jag sa till min kille igår att det är intressant hur jag, som ung tjej, sällan ”får” brusa upp i situationer, främst jobbrelaterade, utan att få stämpeln omogen på mig. Om jag skriker över något jag är missnöjd med är jag barnslig och omogen. Medan om en vuxen man ryter till för att något inte är tillräckligt bra, då tas det genast på allvar. 

Jag är så jävla arg över en grej så jag skulle helst av allt vilja kasta tio kaffekoppar i väggen, välta skrivborden och ryta ifrån ordentligt. Istället tar jag djupa andetag och förklarar lugnt och stilla vad jag är missnöjd med.

Man vinner på det i längden va?

Fan, det är inte lätt att leva när man är världens mest temperamentsfulla människa. Tur att jag har lärt mig djupa andetag och räkna till tio 😉

Ha en härlig morgon så hörs vi snart igen, ska bara röja undan lite på kontoret först!

  1. En lär sig att brusa upp på ett mer ”på jobbet”-vis. Jag är själv chef och har många som ska leverera till mig och som faktiskt ibland gör nått helt annat eller inte avslutar uppgiften öht. Men något att komma ihåg är att som arbetsgivare har en skyldighet enligt lag att se till att ens anställda har en bra arbetsmiljö. Utarbeta andra strategier och förhållningssätt, ofta grundar sig missnöje och liknande på en arbetsplatskultur.

    1. Svar till Mia:
      Nu handlar just den här frågan om samarbetspartners och inte om svårigheter internt. Att jobba för att ständigt ha en bra arbetsmiljö är vi mycket noga med på Stampen Fashion Media så där ser jag inga problem inom vår organisation.

      Kram kram

      1. Svar till forni:
        Men då förstår jag inte varför dina manliga motsvarigheter brusar upp då? Om det är ok inom er organisation så skiljer väl inte det tillåtna uppträdandet mellan könen? Är ni mer än ett visst antal anställda så måste ni ha en jämställdhetsplan, den är rätt skön att sedan hänvisa till om du känner så. Det var ingen kritik mot dig Michaela, bara utgick från det lilla du skrev om det 🙂 Det finns nätverk för kvinnliga chefer där en kan bolla dessa typer av frågor.

  2. Usch, fattar vad du menar! Men sen när man kastat de där kaffekopparna och vält skrivbordet så kvarstår problemet fortfarande och man måste dessutom städa. Så att göra som du gör är nog det allra allra bästa 🙂

  3. Att man inte skall visa ilska och tappa ansiktet har mer att göra med Svensk kultur än ålder och kön. Tror att de flesta i Sverige reagerar på samma sätt om en person brusar upp sig. Att det är någonting som man inte tycker om, att personen har tappat ansiktet. Att man skall framföra kritik på ett annat sätt, utan ilska och vad som kan uppfattas som aggressivt. Det är någonting som vi i Sverige delar med många asiatiska kulturer att man alltid skall behålla lugnet och inte tappa ansiktet även om man inte tycker om någonting.

    Dilsa Demirbag-Sten nämner det i den har bra skrivna krönikan för att ge ett exempel.

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/dilsa-demirbag-sten-ilskan-ger-bransle-at-forandring/

    1. Svar till Fredrik:
      Vill nog säga att det det har mycket med ålder, men mer om kön. Gjorde ett arbete om hur män respektive kvinnor pratar och hur folk uppfattar oss därutefter. Och hur vi kvinnor är antigen ”omogna” om vi är unga, eller ”överdramatiserar” om vi är kvinnor. Int emånga män som fått ”drama queen” över sig, eller detta trevliga ord att man är en bitch. Det är väldigt intressant att läsa om. För vi kvinnor SKA ju inte enligt vårat kvinnliga habitus bli arga, irriterade och skrika och ha oss. Symboliskt våld är vad Bourdieu kallar det. Läs hans bok ”Den manliga dominansen”… OBSOBSOBS ibland är han asjobbig och man fattar nada. Fortsätt läs iaf 🙂 ELLER GOOGLA för förkortning!

      Do your thing. Såklart man ska försöka andas och försöka lösa det på andra sätt än kasta kaffekoppar, men om någon verkligen gjort fel då ska man fan visa att den/dem gjort det och aldrig acceptera det (genom att ”andas”)

  4. Om jag ser till mig själv så har jag under min uppväxt fått lära mig att det inte är ok att utrycka ilska i de flesta sammanhang. Vet också att detta gäller de flesta utav mina vänner. Vi svenskar är även duktiga på att försöka att dölja och inte visa sina känslor. Även andra känslor än ilska. Har hört det från fler än en internationell person som har arbetat och verkat i Sverige. Vi är också överlag inte speciellt känslosamma.

    På det området är vi lika t.ex. Japaner och även befolkningen i Hong Kong där jag har spenderat mycket tid. Om vi tar Thailand som exempel så är de betydligt mer känslosamma människor. Har pratat med fler än en Thailändare där de har beskrivit Heart Power. Att de värdesätter att ha ett stort emotionellt spann (vilket jag också gör). Däremot så är det inte ok för Thailändare att visa ilska i de flesta sammanhang.

    Om vi kikar på Latin amerika och medelhavsländerna så uppfattar jag dem att vara överlag mer känslosamma. De värderar sina känslor mer än vi i norra Europa. Jag har pratat med en del människor från Latin amerikaner där de har sagt att de har känt sig missuppfattade pga. utav detta.

    Jag tycker att det är bra att inte utrycka ilska i de flesta sammanhang. Om man känner sig besviken och arg så är det viktigt att man framför den kritik som man har. Men att detta görs bäst när hettan har lagt sig eftersom detta är mer konstruktivt. Men att det är viktigt att man processar ilskan på något annat sätt så att det inte kommer tillbaka och biter en i baken vid ett senare tillfälle.

    Tackar för lästipset. Men jag kommer nog inte att läsa boken. Har en hel läslista redan, med böcker jag vill läsa för att lära mig mer inom områden som jag tycker att viktigt för att jag skall växa så mycket som möjligt som människa. Kollade upp som hastigast vad boken handlade om. Den verkar inte beskriva en så positiv verklighetsbild. Och jag tror att det är svårt för kvinnor som läser mycket utav liknande litteratur att ha harmoniska och värdeskapande relationer med män.

  5. Och därför behövs feminism….
    Vet inte hur många gånger jag fått höra ”men haru mens eller” när jag blivit upprörd/sagt ifrån när jag blivit kränkt elelr stampad på.
    För nä vi kvinnor kan ju inte vara arga för då är vi omogna eller så har vi mens. Vi kan ju såklart inte bestämma ens över våra egna känslor..
    ÅH ARG blir man…

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi