Min kille kom hem med blommor, ”höstblommor” som han själv uttryckte sig, igår. En bukett som skiftade i orange över till gul och sedan det oskuldsfulla vita.
Att få blommor tillhör inte vanligheterna och det gjorde mig så innerligt glad att jag ville börja gråta (men hade redan gråtit halva dagen så kände att jag kanske kan försöka hålla mig). Det är intressant hur små gester, när man mår dåligt, betyder så mycket. När han stryker mig över håret och jag vill bryta ihop för det är så jävla skönt när han klappar på en. När han hjälper mig sortera tvätten och jag blir så tacksam eftersom jag orkar verkligen inte ta hand om den själv. När han hackar grönsakerna för jag skakar för mycket i händerna.
När en vän kramar om en hårt och säger ”Jag älskar dig” klart och tydligt när vi ses på stan.
När en annan vän tar en paus från sitt jobb för att lyssna och sedan säga ”Jag förstår dig.” över en äppelkaka.
En tredje vän som tar med en ut på frisk luft och inte alls blir arg när man är tio minuter sen.
Att få presentera Givesom för er och vara så stolt över sin produkt. Att känna sig trygg i människors frågeställningar, för jag vet innerst inne att det vi gör är så jävla stort och bra. Att veta att jag gör något för den här världen.
(förresten så ska jag, när jag orkar, besvara alla era frågor kring Givesom så att ni verkligen har koll på vad det är!)
Öppna mejlen och läsa rader från er som jag tar till mig och låter fastna i mig. Fantastiska rader som peppar, är kloka, räddar en från den där avgrundsdjupa ångesten man hela tiden försöker springa ifrån.
Se den här bilden på sig själv och känna att wow, det där är jag. Duktig, driven och snäll. Att se på dig själv och tänka att man faktiskt gillar sig själv, även om man är ett fucked up ångestfyllt moln som stundtals måste tillbringa livet med enda mission att andas och inte låta ångesten ta över så till den grad att man gör något riktigt jävla dumt.
Att gå på yoga. Det är precis det jag ska göra nu.
Vad tar bort er ångest?
Hej michaela! Jag brukar aldrig kommentera, trots att jag är en läsare från rar-tiden, hehe. Har inget speciellt att säga, vill bara visa att jag finns här, som alla andra. Du kanske inte känner dig speciellt bra just nu, fast för mig var du väldigt speciell i våras. Jag var lite där du är nu, jag grät mer än vad jag inte grät och allt kändes egentligen piss (fast man har så mkt bra i livet?! så konstigt). Jag har ett dokument på skrivbordet som heter ”må bra”, där jag klistrar in texter som får mig att må bra eller ger mig en tankeställare, jag har även börja skrivit själv. När jag är ledsen, brukar jag läsa vissa dina texter, och nu när jag precis blivit tsm med en kille för första gången på 22 år (ALLTSÅ DEN KÄNSLAN?!) så brukar jag ibland läsa vissa texter för att bara fatta hur stort det är med kärlek och hur fin han är? Eftersom vi lever distans så är en av favoriterna att bara få röra honom med pekfingret..så fint. Nu blir det bara massa konstigt ordbajs, men ja du ska veta att du betyder väldigt mycket för mig (och många mer) som du inte ens vet om. Du gör verkligen en skillnad för många unga tjejer, du är som storasystern jag aldrig fick. För mig är du väldigt klok. Hoppas du får en fin onsdag, och ät något riktigt gott till middag! KRAM (nu kanske jag kommit över spärren och börja kommentera lite mer hehe)
Du är fantasktisk! Klok och inspirerande, vacker och glädjespridande. Min ångest blir alltid lite mindre efter en liten kik in hos dig. Tack! ♥ //trogen långtidsläsare
Du er så inspirerende, god og fin og ikke minst vakker! Du er virkelig en person jeg ser opp til og en person jeg vil være! Jeg synes det er deilig at du er så åpen om at alt ikke alltid er så bra, men du skal vite at du som menneske alltid er bra og alltid er et forbildet!
Og det at du nå også ønsker å gjøre en forskjell i verden og hjelpe mennesker/dyr/natur er are helt fantastisk og selvfølgelig skal man være med å støtte og bidra med penger!
🙂
Michaela, ta det lugnt, ta hand om dig.
Tack för att du delar med dig. Du är verkligen fantastisk.
Hej Michaela! Jag hade ångest senast igår över en grej som jag upplevde så otroligt jobbig men kanske inte var så jobbig i verkligheten. Jag hade gått omkring och haft ångest om det i några dagar och det var som ett svart hål som bara tog all min energi och igår när jag kom hem från skolan var jag så trött att jag höll på att somna ståendes. Som tur var tog jag beslutet att berätta om mitt problem till mina föräldrar som kunde hjälpa mig reda ut allting. Nu idag så har jag mina normala energi tillbaka och mår redan mycket bättre! Så mitt tips för att få bort ångest är att prata med någon om problemet/orsaken. Det fungerar iallafall för mig! Ha en skön dag nu 🙂
Fina du, du är så himla bra som orkar vara öppen och ärlig om allt. Heja dig ♥
Själv tampas jag med ångest över olika saker. Men har kommit fram till (mha kurator) att jag ångestar mycket över ouppklarade saker så jag försöker alltid ta konflikter eller reda ut grejer direkt så att jag kan ”stänga lådan” sen. Annars är närhet en himla bra grej och både du och jag är ju lyckligt lottade som har någon som klappar en i håret och lyfter en när vi är på botten. Har även kört på med att absolut inte göra de saker som får mig att må kass, när jag känner att ”nej, vill ej”, så gör jag dem inte. Förutom att jobba då vill säga.
Puss och styrkekramar ♥
Du är så stor inspiration för mig. Ta hand om Dig Michaela och tack för att du delar med dig.
Fantastiska Michaela.
Tre saker som dämpar ångest/deppighet/stress för mig är
?träning! Låter klyshigt men så sjukt skönt att ta ut sig fysiskt när psyket är utmattat
?göra listor, bena upp det man är stressad över och inse att man klarar det med lite struktur
?stanna upp och minnas/tänka på bra och härliga saker, tex kolla på foton från en underbar sommar eller tänka på hur underbar ens partner är och varför man älskar hen
För mig brukar det funka att ta en lång promenad med en podcast i öronen, så skönt att få lyssna till någon annans samtal. Annars så är vännerna mitt bästa sätt att lindra ångesten. Bara få prata en stund eller vara i deras närhet. Fint att du verkar ha vänner som förstår!
Yogan har varit viktig för mig med, att få fokusera på kroppen och inte på tankarna i huvudet en stund. Den ska jag ta upp igen efter att ha slutat för ett år sedan.
Tack för att du delar med dig av det svåra i livet!
Kommit in i någon form av höstdepression nu, men det finns vissa saker som lindrar min ångest (iaf för stunden).
1. Viktigast för mig är att först försöka bena ut VARFÖR jag har ångest (dock är detta inte alltid möjligt/så lätt). Jag kan exempelvis känna mig svag i armarna på grund av ångest, detta brukar ofta leda till en ökad ångest då jag kan inbilla mig om att det är en farlig sjukdom (typ ALS). När jag kan koppla ihop detta brukar ångesten oftast släppa efter ett tag, jag övertygar mig om att det är ångesten som spökar och att det är okej att vara svag i armarna.
2. Var inte rädd för ångesten. Ibland kan man spä på ångesten genom att försöka mota bort den så jag brukar försöka acceptera den obehagliga känslan och då brukar den försvinna snabbare. Inte alltid det lättaste dock.
3. Jag brukar alltid försöka att prata ut om mina känslor och försöka att inte vara ensam. Oftast är det min pojkvän jag pratar ut med och han kan ofta vara till stor hjälp och hjälper mig att tänka logiskt igen och reda ut mina tankar. En stor del av ångesten kan försvinna bara genom att högt säga ”jag har ångest pga detta”. Ångesten blir mer ”konkret” och hanterbar.
4. Sedan brukar jag även strukturera upp listor om man är stressad.
Alla dessa punkter handlar för mig om att uttala saker högt eller att skriva ner tankarna på ett papper. Det hjälper mig med att ångesten inte bara är något som ligger och gnager i bakgrunden utan att man vet varför. Bättre att ta tag i det! Sedan hjälper även serier, kompishäng, tända ljus, ett kokhett bad, sömn, läsa bok, yoga, terapi, tänka på andningen (!), massage, närhet, kramar, kärlek, en promenad, god mat etc. Även att varje dag skriva ner 3 positiva saker man är nöjd med, får en att komma in i positiva tankebanor och inte fastna i dom dåliga och destruktiva.
Allt handlar dock om varför man har ångesten och hur allvarlig den är 🙂
vad fint att du har så bra stöd runt dig! mitt bästa anti-ångest tips: VÄNNER! eller människor överlag. Skrämmer bort ångestmoln (nåja, lite)
KRAM!
Att gå ut och gå en powerwalk med podcast i lurarna tar bort min ångest!
Träning & shopping får mig på bättre tankar, min man & barn får mig på bästa tankar & vänner som bryr sig. Men jag tror nog mest på träning eller promenader & göra saker man tycker är roligt. Fast mår man som värst hjälper inget av det just då tyvärr. Det vet jag eftersom jag har erfarenhet från det. En bra början är att ställa mindre krav på sig själv & prioritera det viktigaste istället. Ha det bra & ta hand om dig!
Med vänlig hälsning Anette Starby
Har du kollat upp om din ångest är hormonrelaterad? Till exempel kommer i samband med ägglossning eller pms. Träning och varma bad i all ära men vissa tillstånd är inte så lätta att ta makt över och som du skriver har den här ångesten följt dig under stora delar av ditt liv. Jag känner flera som drabbas av ångest och depressionsliknande känslor en-ett par veckor i månaden. Det som har varit räddningen för dem är ångestdämpande medicin som de tar strax före och under de svåra dagarna. Om du ser ett liknande mönster kanske det är något för dig. Du måste faktiskt inte acceptera din ångest, utan det kan finnas sätt att bli av med eller i alla fall lindra den. Lycka till!
Håller med dig! Jag har haft en outhärdlig ångest som förstört mitt liv i 21 år. Binjureutmattning var det. Dygnet runt, skakar, diarree, sticker i ansiktet, jag blir dedperat att bli av med känslan. Det var gormonerna som stod fel pga binjurarna. Vården behandlar inte dessa tillstånd och man får livet förstört. Luningkliniken gör men de är dyra. Och det tar tid.
Vännen, du verkar vara en rar och snäll tjej som inte ska lida såhär. Snälla kolla hormonerna. Kan räcka med att jöra progesteronkräm ett tag för att se om du känner dig lite bättre.
Kram från ett annat ångestmonster
Bryter ihop bara av att läsa det… Har verkligen tillåtit mig att börja gråta mer sen jag hört era podcasts där ni berättar att ni ofta gör det. Jag har alltid tänkt att man är stark om man håller sig men det är inte alls sant, man är stark om man vågar släppa på ”vad det nu är”.
Du är en stor inspirationskälla i allt du gör varesig det handlar om hur duktig och målmedveten du är på jobbet eller hur fint du inreder. Stor kram från en som följer dig i allt du delar med dig av. Hoppas det känns bättre snart!
Om det är så att du levt med depression/ångest under olika perioder av ditt liv, trots att du egentligen tycker att du har ett ”bra” liv, så kanske det inte hjälper med yoga, psykolog eller vila? Missförstå mig inte, det lindrar säkert symptomen. Men det jag menar är att depression och ångest inte alltid behöver vara situationsrelaterat utan ofta kan vara en sjukdom som har en biologisk grund. Du t.ex kanske har brist på serotonin eller någon annan neurotransmitter eller rent utav en hormoninbalans som påverkar hur du mår negativt. Har du någonsin övervägt antidepressiva eller ångestdämpande? Atarax är t.ex en allergimedecin som även används för dess ångestdämpande verkan och den är inte vanebildande och gör dig inte dåsig som flera andra medeciner. Jag skulle råda dig att iaf pröva medecinering. Man behöver inte alltid jobba i uppförsbacke med sig själv. Ibland behövs det lite extra hjälp för att det ska vara hanterbart och det är inget att skämmas över. Psykisk ohälsa är en sjukdom precis som vilken som helt. Kan också vara farligt för kroppen att gå runt med sånt där för länge då det påverkar hjärnan negativt i längden. Det har man sett när man scannat hjärnor på människor som lidit av manodepressiv sjukdom under en längre tid. Deras hjärna ser annorlunda ut i jämförelse med andras. Ta hand om dig! Kramar
Kan inte tacka dig nog för att du delar med dig av det här. Har själv brottats med ångest i ett par veckor nu och det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Även om jag så klart inte vill att du ska må dåligt.
Vänner som lyssnar och är äliga mot än,när man har ångest och den enda komentaren är inte ”det kommer bli bra” utan att de är ärliga men vänliga så som ”det kommer bli bra men medans det är jobbigt så lyssnar jag gärna och så här skulle jag göra…” En kram och en kopp kaffe på detta och ångesten försvinner sakta men säkert med en känsla av trygghet ♥
Fint att din kille ger dig blommor! Det är en otrolig mysig känsla i magen när det händer.
Michaela, DU är bäst! Glöm aldrig det!
Promenera, vara ensam, hänga med barn, hälla upp ett glas vin, åka bort, röka en cigarett. Det hjälper mot ångest ibland.
Du är så bra!!!
Du är så himla inspirerande, vill bara säga det.
Sen att mitt sätt att få bort ångest är mest att försöka ta hand om mig själv och försöka sova och inte stressa, träna och äta god mat.
Sen är min pojkvän också en av dom som hjälper mest, bara att höra hans röst kan göra mig så lugn. Jag kan så mycket känna igen mig i det du säger, att du bara vill börja gråta när han finns där för dig för du känner hur himla älskad du är.
Häromdagen fick jag världens ångest och min pojkvän bara utan att jag behövde fråga körde hem till mig sent på kvällen för att sen köra mig hem till honom. Jag bara grät hela bilfärden och regnet öste ner i mörkret utanför. Men efter ett tag grät jag mest för att min pojkvän är så jävla fin och alltid tar hand om mig när jag har ångest, som en självklarhet liksom. Han får mig att känna mig så himla viktig och det betyder allt för mig att ha en sådan trygghet.
Stora styrkekramar till dig,
Jag är glad att du är omringad av människor som tar hand om dig.
♥
Michaela.
När man ligger i sängen och skakar av gråt och ångest och press och stress, så måste vi skaka klart. Vi måste låta sinnet ta sin tid att catcha up med kroppen. Det finns en vacker historia om en indian som en gång åkte buss från västra USA till östsidan. När han kom fram så satt han i flera dagar på busshållplatsen på östkusten, för han väntade på sin själ som reste sin väg genom skogar, toppar och dalar. Och när den kom, så var han redo för livet.
Ibland går livet så väldigt snabbt och är så fartfyllt, roligt och utmanande. Ibland så sätter vi själen och hjärtat lite på autopilot och gör allt det hjärnan tycker verkar vara så himla roligt. Och när det roliga tar en liten paus och mörkret får tid att hälsa på, då kräver de försummade lite tid.
Vad mår din själ bra av? Kroppen och hjärnan har haft sitt roliga. Vad vill du göra? Ligg i sängen om du vill det. Ibland behövs det.
Men mina erfarenheter talar ofta om att vi ibland måste göra det som är så smärtsamt, för efteråt är det vad som ger mest.
”När träningen är som jobbigast ger den som mest” sades det i ett träningsprogram. Byt ut träningen mot livet och håll huvudet högt.
Du är fantastiskt vacker och stark och oerhört duktig på vad du gör och ödmjuk. Vi vet det. Snälla, låt dig själv inse det. Du är värd mer än ångest och mörker.
Själv brukar jag åka ut till stallet och borsta på en häst och rida när hjärtat ömmar lite. Det är terapi för mig. Hör av dig ifall du vill följa med någon gång, haha.
Alla kramar i hela världen.
hej! Vill som alla andra bara dela med mig och peppa lite. Under flera månader jag ständigt med en sådan fruktansvärd ångest. Fick panikångestatacker och kunde inte ens resa mig ur sängen. Jag gick till doktorn och bad om hjälp men sa nej till sjukskrivning och medicin men krävde en remiss till en psykolog för att jag behövde hjälp att hantera mig själv. Ångesten blev med tiden mildare men fanns fortfarande kvar i kroppen och skavde. Jag tänkte då på mig själv dom en ångestfylld person och att jag skulle vara tvungen att leva med ångest för alltid (vilket såklart ger ännu mer ångest). Men sen gick lite mer tid. Jag ändrade riktning i livet(bytte jobb och bytte bort människor och aktiviteter som inte längre gjorde något gott för mig, tex alkohol och festarnätter. Jag började yoga, där fick jag lära mig att allt i kroppen, tankarna, andetaget är just hör ich just nu och allt är okej) och för några veckor sedan insåg jag att jag är inte en ångestfylld person. Inte jämt. Jag kan fortfarande ibland känns stark ångest och lider ibland av min hypokondri kopplad till stress och ångest. Men ångest är en känsla. Det är inte DU. Du kan ha ångest men du ÄR inte ångest. Ge det lite (eller mycket) tid och träning så tror jag att det blir bättre. Hitta någon som kan ge dig verktyg att hantera dig själv, dina tankar och dina känslor. Jag har kontakt til en coach, samtalsterapeut, andningscoach och yogalärare om du är intresserad! Stor kram till dig!
Och DET DÄR är ett blondinbella-inlägg! På ett bra sätt alltså, då du undrade förut hur människor som henne lyckas vara så glada och låta allt rinna av en. Du har precis gjort just det: tagit tillvara på de små hjälpande vardagssaker som reser dig upp på fötter igen till att fortsätta vara den starka, vackra businesstjej du är.
Det fenomenet är faktiskt inte mer magiskt än såhär.
Så passa på och njut av det lilla, av de få sekunder där du känner att allt är lite mer än ok, så är du snart tillbaka till de leende dagarna där en kan njuta av det mesta. Som sagt, lycka är en känsla som kommer och går.
Michaela, du är fantastisk! ♥ Du ska veta att du inspirerar mig så otroligt mycket, skulle så gärna vilja jobba med dig & lära mig av dig! Ta hand om dig. Kram!
Om jag har ångest så sätter jag på musik, antingen i hörlurar eller högtalarna, sjunger, dansar, hoppar lite eller bara gråter i sängen. Om det är helt ok väder så brukar jag gå en promenad. Frisk luft är alltid bra. Ta hand om dig! KRAM ♥
Stanna upp! Bryt vardagen för ett par dagar och bara andas! Jobbet som jag förstår är oerhört viktigt för dig finns kvar. Hitta tillbaka till dig själv genom att låta dig själv börja om på noll och hitta rätta riktningen och hitta tillbaka till det livet som du vill leva. För leva är vad livet handlar om! Stort tack för din blogg och din öppenhet och ärlighet!
Tycker att du är så himla himla bra och dina dikter hjälper ofta mig, även när ångesten inte har något om kärlek att göra. Böckerna har så många hundöron och orden är så fina och numera så bekanta fast jag ändå alltid lyckas hitta något nytt att lägga märke till varje gång jag läser dem. Kramar till dig, jag hoppas att du mår bättre snart. Du förtjänar att må fantastiskt♥
Träning! Jag tvingades må riktigt riktigt dåligt innan jag insåg att jag måste träna minst 2, helst 3 gånger i veckan för att fungera. Efter 5-6 dagars paus kommer ångesten som ett brev på posten. Jag pluggar veterinär vilket är svintufft, jag måste planera mitt liv väldigt noga för att det ska funka: jag måste ha min sömn, äta ordentligt, måste hinna träna och förbereda allt i tid för att inte bryta ihop av stress. Mina bästa tips är verkligen träning och mycket mat. Det får kroppen att må bra och låter dig fokusera på något lättsamt för ett tag. Och spikmatta och meditation när det är svårt att somna ♥
När du redan har ångest finns det några saker du kan göra:
Något mycket konkret och tänk tex nu går jag och laga mat, tvätta händer sätter en for framför den andre. Låt ngn hålla i dig. Beröring.
Innan du får ångest kan du: lära dig att koppla av/ meditera. Lär dig acceptans och andning.
Gå i terapi, det finns ångestdämpande akutmedicin.
Idrott naturligtvis och ingen pulshöjande mat.
Vid stress pumpar adrenalinet – inte bra vid ångest
Du får brinna för ditt jobb men inte brinner upp.
Strukturera ditt liv med vilopauser
Du är ung och med åren lär man sig vad man gillar, vem man är och vad man behöver. Det är en upptäcktsresa där just resan är målet.
Massor tips/ tankar från en medmänniska, terapeut och mogen kvinna
Om du tar dig tid att stanna till – då blir allt finemang:)
Har också haft massa ångest på sista tiden, för det ena och det andra. Och jag är inge vidare att få bort den. Men att läsa din blogg lättar lite på tyngden i mig. Heja dig ! Du är fantastisk ! ♥
Så skönt det är med bra människor i sin närhet ♥
Du är så fantastiskt inspirerande. Jag har aldrig kunnat svara på frågan om jag har någon förebild. Det kan jag nu. Du ♥
Alltså. Det här med ångest. Har försökt handskas med min ångest i flera år, men tycker fortfarande att det är svårt. Nu är min ångest förvisso rätt mild, men ändå. Den är jobbig, och närvarande. Blir alldeles gråtig av att läsa ditt inlägg, för jag känner igen mig. När man är redo att börja gråta för minsta lilla fina gest, för att man inte ens vet var man ska göra av sina känslor. Det blir för mycket liksom.
Jag jobbar på att hantera min ångest. Jag går hos psykolog sen ett par månader tillbaka, för att min familj tyckte att jag behövde släppa på alla tankar och känslor till någon. Gråter varje gång jag är där och inser mer och mer varför jag är som jag är. Det är skönt och jobbigt på samma gång.
Utöver det försöker jag vila mycket. Ge mig tid att bara vara, och faktiskt FÖRSÖKA varva ner. Även om det inte alltid går.
Jag hoppas verkligen att du snart kommer ur den mörka tunneln, och börjar känna dig mer bekväm i livet igen. För mig går det i perioder. Just nu är det en jobbig period, men troligtvis blir det bättre såsmånigom.
Skickar en stor, varm kram till dig.
Fick tårar i ögonen av detta inlägg. Särskilt meningen ; När en vän Kramar om en hårt och säger klart och tydligt ”jag älskar dig” när vi ses på stan.
Sånt där är det finaste vi har. Sånt som vi ska ta vara på.
Jag är verkligen tacksam för alla fina och smärtsamma ord du har delat med dig av. Har läst din bok med tårar i ögonen och även lett en hel del. Jag uppskattar verkligen att du delar med dig av sådant som stämmer in hos andra människor. Det blir mycket lättare för oss att också få känna smärta, samt släppa ångesten som kommer tillbaka då och då.
Du har inspirerat så många. Jag släpper min ångest genom att läsa dina texter, skriva egna texter och bara få släppa på alla ord man inte kan uttrycka sig högt. Tack vare skrivandet, har jag kunnat släppa en del av mina ångesttankar. Tack!
Vilken fantastisk blogg du har!
kolla gärna in min och när du även är inne passa gärna på att ge mig en kommentar, lite feedback!
hoppas du får en fortsatt trevlig tisdag!