Månad: december 2014

Bästa Michaela!!

1) berätta lite om hur du träffade din man? Såå nyfiken!
2) be D att beskriva dig med tre ord!
3) tre bästa barerna i Sthlm om man är 20?
4) hur gör man en deppdag till en peppdag?
5) känner du någonsin ”komplex” för att du inte har en hel universitetsutbildning? Är i liknande sits som du, bra jobb pga driv och kurser, men känner mig ibland liten bredvid kompisar som gått Handels/jurist. Dessutom verkar de fått så mkt akademisk teori som jag saknar. Känner du också så?

Kram!

1) Jag har svarat på frågan i del två, men kortfattat så träffades vi via gemensamma vänner!

2) Han är på jobbet och jag tror att han blir halvglad om jag stör honom för att få hjälp med min frågestund haha.

3) Det beror helt på vad man gillar! De flesta barer jag går till har en gräns på 23, så det blir svårt för mig att ge bra tips, förlåt 🙁

4) Bestäm dig! Det där med positiv energi går faktiskt att smitta av på sig själv också. Ät det bästa du vet, gör exakt det du vill efter jobbet och se till att helt ignorera dina irritationsmoment. Avfölj de du stör dig på i sociala medier och ring en kompis som gör dig glad. Gör något fint för dina medmänniskor! Ingenting får det att kännas bättre i hjärtat.

5) Jag känner absolut så ibland. Men livet är långt och om jag kommer till den punkt där det påverkar mig negativt får jag väl ta tag i det. Just nu trivs jag i min position på arbetsmarknaden.

Puss!

Undrar hur man kommer över stadiet där man dör inombords när man träffar killen man älskar? Som ger tecken på att han fortfarande är intresserad men bara för att göra mig förvirrad. Eftersom han nu har flickvän & de har precis flyttat tillsammans. Tack för att du får mig att le dagar då jag mår dåligt! Kram

Man skärper till sig och håller sig borta. Han har tydligen gått vidare och valt någon annan framför dig så hur ont det än gör, acceptera det faktumet och håll dig borta från farlig eld. Massa kärlek!

Hej M! Jag tror du har varit där jag är just nu. Jag gjorde slut med den stora kärleken för 8 månader sen. Vi blev tillsammans då vi var 16 och va tillsammans i 5 år. Jag kämpar, varje dag är en kamp! Jag sliter för att klara av livet, men glädjen har försvunnit. Jag finner inte glädje i mycket, vet inte vem jag är eller hur jag någonsin ska bli lycklig igen. Det gör fysiskt ont. Skriv något som ger lite hopp snälla? Puss, tack för världens bästa blogg!

Hej fina du! Jag och min första kärlek var tillsammans i fyra år och det var också jättejobbigt när det tog slut och jag tänkte att vad fan har jag gjort. Sen träffade jag massa olika killar och insåg att det gör lika ont varje gång stor kärlek tar slut och det är tyvärr det priset man får betala för stor kärlek… en väldigt stor sorg. Det enda man kan göra är att ha tålamod. Du kommer att få ditt hjärta krossat igen och du kommer att älska igen. Men en vacker dag kommer du att träffa mannen eller kvinnan i ditt liv och hen kommer att hålla dig kär och ta hand om dig tills du blir gammal, gullig och grå. Tänk på det. Puss!

Olycklig kärlek 🙁

Har du aldrig aldrig haft ett ångestfyllt eller på något sätt komplicerat förhållande till mat? Äter du alltid precis vad du vill? Eller tänker du någongång på att du ska hålla vikten osv?

Visst har jag haft ångest kring mat och ärligt talat så skyller jag helt och hållet på samhället och alla jävla tjejer runt omkring som HETSAR KRING MAT HELA JÄVLA TIDEN. Även fast det i grunden inte är deras fel utan samhällsnormer och media… Jag är så JÄVLA trött på att höra om dieter hit och dit. Trött på alla som bara GUUUD vad du är snygg såhär smal har du aldrig varit!!! Man ba tack för att du fuckar upp hela min syn på mig själv och att jag nu automatiskt kommer vara livrädd för att gå upp i vikt för då är ju jag inte lika snygg längre enligt er? Tack för att ni får mig att ständigt tvivla på om jag är sexig även om jag går upp några kilon och tack för att ni är så duktiga på att berätta för era medsystrar att de är som snyggast när de är smala! Inte konstigt att jag känner tiotals tjejer med anorexia, bulimi eller bara en riktigt förvrängd syn på mat. Sen skyller vi på killarna när de tjatar om våra kroppar, men vad gör vi själva då? Förutom kärlek är våra kroppar det ämne som det pratas mest om hos tjejer (enligt min uppfattning). Jävligt tragiskt.

Ni hör ju… jag är så innerligt trött på kvinnors tjat om vikt. Det är vi själva som fortsätter att bryta ner våra medsystrars självförtroenden. Jag önskar och hoppas att vi kunde prata mindre om våra kroppar och mer om någonting annat. Kanske skulle fler av oss vara lyckliga då!!!

Berätta något som vi inte vet om dig!

Min favoritapp är Tink där man håller koll på sin ekonomi, jag älskar att göra olika budgetar för olika områden och följa mitt sparande! Himla roligt.

Hur ser en perfekt dag ut för dig?

Om jag fick välja precis just nu: Jag vaknar av mig själv hyfsat tidigt och känner mig sååå utvilad. Sen gör jag ingenting på hela dagen. Allt ska vara oplanerat. Jag äter en lång frukost, kollar några avsnitt på en serie som är sjukt spännande, tar en promenad på stan eller går och handlar om jag orkar, äter en lång middag med min karl och somnar i hans famn innan midnatt. Livet på en pinne.

Spaghetti med köttfärssås, rödvin och bra sällskap är allt man behöver för en perfekt dag.

Hej! Vad kul med frågestund:)

Vilka egenskaper tycker du är viktigast när du anställer folk/letar efter medarbetare?
Vilka podcaster lyssnar du på?
Vilka är dina förebilder och hur har de påverkat dig privat/jobbmässigt/annat?
Vem identifierar du dig mest med i Sex and the City (av Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha)?
Hur viktiga har kontakterna du gjorde (alltså vännerna du fick) under gymnasietiden varit för din karriär? Jag kan ofta känna att jag inte ”nätverkar” tillräckligt när jag väljer att stanna hemma istället för att gå ut och festa osv, hur tror du att man på bästa sätt utvidgar sitt kontaktnät medan man går på gymnasiet och tiden efter det?

Tack för otroligt bra och fin blogg. Få bloggar jag är så ivrig att besöka som din, får inte nog av dina texter och läser de om och om igen. Förstår om du inte kan svara på alla frågor är tacksam för alla svar jag får! Puss och Kram på dig:)

Hej bästa du!

När jag letar efter medarbetare går jag nästan enbart på passion. Det måste vara en person som älskar det vi gör på det här företaget. Kunskaper går alltid att lära upp, men passion måste finnas där från början.

Jag lyssnar på Alex & Sigge, Fredagspodden och Economista!

Jag vet inte om jag har tydliga förebilder som jag går efter, jag tar snarare de bästa delarna hos vissa människor jag kan se upp till, och så försöker jag inspireras och ta efter dem i de specifika egenskaperna.

Haha. Jag tror att vi är många som är en mix, men om jag måste välja en så blir det nog Carrie. Jag är nog rätt typiskt Carrie faktiskt…

Jag har inte haft nytta jobbmässigt av en enda person som jag gick i gymnasiet med. Det är säkert olika beroende på vilket gymnasium och linje man väljer, men jag tycker inte att det är viktigt att knyta kontakter där för framtiden. Umgås med de du vill hänga med för att det är kul. Om du inte vill, strunta i det. När du kommer in i vuxenvärlden efter studenten är det mycket roligare att nätverka för då behöver du inte begränsa dig utan kan välja att hänga på ställen där det finns människor du faktiskt VILL lära känna!

<3

En känsla jag fått är att du strävar efter att jobba mindre, med det sagt inte mindre hårt menat, utan kanske mer effektivt och mer efter dina prioriteringar. Stämmer det? Isf undrar jag vad du drömmer om att fylla dina vardagar med istället, som inte inkluderar jobb/events/samarbeten? Drömmer du om en ny hobby? Vad vill du lägga lite extra tid på i vardagen?/Nyfiken

Det stämmer! Det är inte för att jag vill fylla mina dagar med något annat, det är för att jag ska hinna med mina dagar. Annars vet jag inte hur länge till jag kommer palla trycket. Jag jobbar just nu heltid på Stampen, driver bloggen vid sidan av som tar säkert tio timmar i veckan (det vill säga drygt en arbetsdag) och sedan lägger jag cirka en arbetsdag på Givesom. Det blir drygt sju arbetsdagar i veckan, om man räknar en arbetsdag på åtta timmar. Då har jag inte räknat in events som rör min roll på Devote eller min roll som bloggare som tar ytterligare några timmar i veckan. Det blir liksom inte mycket kvar till annat och jag börjar helt enkelt bli för trött. Jag har varit duktig på att jobba effektivt och hinner därför med allt måndag-fredag (okej nästan) men jag känner ändå att det blir för mycket, även om helgerna är lediga. Min effektivitet är ett av mina viktigaste redskap i mitt arbete men man får inte tappa lusten, och jobbar jag för mycket är jag rädd att det är det som kommer att hända.

Nu blev det långt här men summa summarum: jag vill jobba mindre för att få mer tid till timmar i kalendern utan något inbokat. Puss!

Hej!
Jag är lite nyfiken på vad du har för ”vardags-oro”? Jag själv kan ganska ofta känna att jag inte har någon egentlig funktion. Man äter, sover, jobbar och umgås med nära och kära. Visst, jag gör (förhoppningsvis) mina nära och kära lite lyckligare och får bra resultat i mitt arbete men ibland kan jag fundera på hur stor påverkan det skulle vara om jag bara tog mitt pick och pack och drog en vacker dag. Jag önskar att jag kunde göra en större påverkan och vara en viktigare pusselbit. Vad är din ”vardags-oro”?

Sedan funderade jag också på vad du tror att du skulle göra om du inte hade valt den vägen som du har gjort rent jobb/karriärmässigt. Tror de flesta vacklar lite innan man tar steget. Vilka vägar valde du emellan, eller fanns det bara ett självklart val för dig?

Jag gör också som de flesta andra och flikar in hur bra jag tycker att du verkar vara. Blir du immun mot beröm när det är så många som skriver det i bloggen till dig? Känns det verkligt när det kommer från personer som du inte känner eller har en koppling till?

I vilket fall som helst tycker jag att du verkar rätt härlig, både gällande de bra och mindre bra sidorna som du har visat upp i bloggen. Hoppas att allt löser sig för dig med stressen och sånt där! Som min kära mormor brukar säga, ”Det behövs lite regn för att skapa en regnbåge”.

Kram

Hej!

Hmm, jag tror att min vanligaste oro handlar om att jag oroar mig för om någon egentligen tycker om mig. Jag vet ju att min familj älskar mig, men ibland oroar jag mig kring att förutom dem så kanske resten faktiskt bara tycker jag är rätt jobbig? Sen när en kompis skickar ett gulligt sms eller jag får en fin kommentar på bloggen så inser jag ju hur knäpp min oro är och framför allt onödig. Jag försöker jobba på att inte oroa mig så mycket hela tiden, men det är lättare sagt än gjort haha.

Jag har inte haft ett självklart val i min karriär och har det fortfarande inte. Jag går på känsla och hittills har det funkat bra för mig!

Jag blir alltid otroligt glad för komplimangerna jag får genom bloggen och försöker att inte ta dem för givet. Jag läser allt som skrivs, både på mejl och i kommentarsfältet och sparar faktiskt flera av era peppande mejl. De brukar jag sedan ta fram när jag tvivlar på mig själv, så läser jag dem och blir tacksam över att jag har er och över all support som jag faktiskt får. Då känner jag mig stark och som att jag kan klara vad som helst, för att ni säger det till mig. Det är jag väldigt tacksam över.

Massa kramar!

Så nyfiken! Har du gjort botox, fillers/andra injektioner någon gång?

Jag testade att fylla överläppen en gång när jag var 19 år, men det var ingenting för mig hehe.