THANK YOU

4e2efae0498d6630ae85a9554d7d0d71

Jag vill avsluta den här bloggdagen med att skicka en stor, varm kram till er som besöker mig här inne.

Jag har, som jag har skrivit om tidigare, inte mått så bra den senaste tiden. Om jag ska vara ärlig så känner jag inte igen mig själv och jag gillar inte det som finns där inne. Jag är så himla… arg. Nästa år blir en nystart på många områden för mig och jag ser fram emot att lägga vissa saker bakom mig. Jag har förstått att jag är känsligare för andras energier än vad jag har trott och jag behöver jobba ännu mer på att omge mig av människor som jag verkligen tycker om – samtidigt som jag måste jobba på att känna mindre ilska och mer kärlek. Mitt mantra för 2016 blir ”Jag är fylld av kärlek”.

När jag mår som jag gör brukar jag försöka hitta små stulna stunder i vardagen, då jag kopplar bort livet och gör något annat. Den här perioden har Modern Family varit min tillflyktsort. En gång om dagen tar jag en stund och tittar på ett avsnitt och så påminns jag om vad som är viktigt i mitt liv – min familj. Då känns världen lite ljusare.

Tack för att ni engagerar er och för att ni bryr er. Tack till alla er som varje dag skickar mejl fyllda av kärlek till mig – ni är mitt stöd genom livet och jag är väldigt glad för att jag har er. Så tack. Jag önskar er en underbar torsdagskväll ♥

En digital blombukett till er, fylld av ljus

05be70155fd8f61f1c6da569f7231d6e

  1. Du är så fantastiskt härlig Michaela!! Fortsätt precis som du gör; att inspirera, berätta, älska och leva. Heja dig!!! Du är en stark tjej att luta sig mot här på internet bland spydiga och elaka kommentarer. Tycker att alla borde ha detta som nyårsmål för 2016.

  2. Bästa, fantastiska du! Du är så klok och dina inlägg gör mig alltid så lugn på något sätt. Kommer aldrig glömma när jag hade den sämsta perioden i mitt liv hittils och du svarade på ett mail jag skickade till dig, det betydde så mycket 🙂
    Ta hand om dig! Många kramar <3

  3. Fina Michaela,
    dina ord prickade helt rätt. Jag är inne i en helt identisk period, där veckans 7 dagar är mestadels tunga. Men det är just i de stunderna, när man kommer hem (till sin trygga borg), som man kan slappna av totalt och återfå den energin som under dagen rann ur – genom ett avsnitt Modern Family. Ja, jag gör precis detsamma. Känslan av att familjen alltid står bakom en, var man än i världen befinner sig. Men det är helt ok, för att så är det nu. Jag tror dock alltid på att man växer av perioder som dessa, att man vaknar upp en dag och känner sig starkare än på länge. Men tills dess ska man bara göra saker som man mår bra av.

    Stor kram.

  4. Du är så bra!! Kan verkligen känna igen mig i det du skriver. Hoppas på att kunna följa din resa. Kram!!

  5. Vi är många som mår så, så du vet <3 Jag är själv så stolt och ska jämt försöka vara stark och härda ut men det kommer alltid till en gräns. Just nu har jag bara imploderat totalt, kom inte ur sängen imorse. Insett att jag måste söka hjälp. Familjen är ett stort stöd, och jag hoppas att vi båda kan ta emot den hjälp vi behöver. För att man måste inte gå igenom psykisk ohälsa ensam. Det är guld värt att personer som du vågar tala öppet om något som så många av oss drabbas av. Ta hand om er alla underbara.

  6. Tack att du skriver om att du mår såhär! Jag är också inne i en fruktansvärt stressig och jobbig period just nu. Gråter väldigt ofta och har en stor ångestklump i magen. Men det blir bättre tillslut och då är man så mycket starkare. Bara man är snäll mot sig själv och inser att man inte måste prestera en massa och vara bäst när man mår såhär. Att ta sig igenom jobbiga perioder och bli starkare av det är fullt tillräckligt.

  7. Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. På sista tiden har jag varit arg, ledsen, trött, haft svårt att glädja mig åt andras framgångar och inte alls varit den personen jag vill vara, någon som är glad, snäll, varm och härlig. För mig så bottnar det sig nog i att jag inte känner mig helt nöjd med var jag är i livet, och jag måste jobba både med att acceptera hur mitt liv faktiskt är och försöka identifiera exakt vad det är som gör att jag känner som jag gör. Tack för att du skrev det här inlägget, det var precis vad jag behövde läsa just nu. Kram <3

  8. Åh Gud! Ett inlägg jag precis behövde läsa just nu. Haft en sån tung kväll på jobbet (jobbar på sjukhus med barn). Min själ gick sönder kring sju och i tre timmar har jag hållt skalet uppe innan jag satte mig i soffan och snörvlade upp alla servetter jag har. Fan alltså. Livet. Som en berg och dalbanan, dalar och toppar. Och så skört.

  9. underbara du! kärlek tillbaka. Kom ihåg att du måste inte sprida pepp och kärlek hela tiden, du är människa och får också vara arg och grinig! KRAM

  10. Du är en fantastisk person och en stor förebild. Men mitt i allt, glöm inte bort att du är huvudpersonen i ditt liv. Man lever bara en gång och livets är alldeles för kort för att gå runt och må dåligt och vara arg. Omge dig av människor som ger dig bra energier, som uppskattar just dig för den du är. Resten kan ta sitt pick och pack och dra! Du är en känslig människa och det är något otroligt fint och vackert i det, en stor inspiration.
    Glöm inte bort dig själv var väl egentligen det jag ville säga. Skit i vad alla andra tycker, alla andra har inte sitt liv offentligt. Och sanningen är ju att du är ju mycket mer än det lilla vi ser av dig. Stor kram!

  11. Tack för att du delar med dig av allt, Michaela. Det betyder verkligen mycket för oss som läser, om jag får tala för oss alla 🙂
    Jag går själv igenom en dålig period nu, där de senaste veckorna känns som en grå dimma på något sätt. Jag har bytt omgivning totalt och har för första gången i mitt liv ingen trygghet nära till hands. Det tar ett tag att hitta rätt i livet, men jag vet att tiden kommer då man kommer känna att allt känns bra igen, att den jobbiga tiden i livet är över.

  12. Fina Michaela, kämpa på! Livet går upp och ner, det är okej. Det kommer snart en bättre period. Jag har själv haft en riktigt dålig höst i flera avseenden, och det är så himla tråkigt att inte känna igen sig själv. Men sakta men säkert blir dagarna lite bättre, hoppas att du också känner det snart. <3 Så tacksam över att du delar med dig av dina känslor och alla dina fantastiska inlägg inspirerar så mycket. Puss & kärlek <3

  13. Wow Michaela. Tack för att du är så öppen. Jag vill att du ska veta att det hjälper mig enormt att läsa om hur du hanterar detta för jag går igenom något liknande, och har haft svårt att göra något aktivt för att förbättra det (det är liksom så mycket enklare om det är något fysiskt). Samhället behöver prata mer om sånt här, så kanske våra barn/barnbarn växer upp med bilden att psykiskt ohälsa inte är något konstigare än fysisk ohälsa <3

  14. Hej Mikaela! Tack för din fina blogg, jag har enormt stor behållning av att läsa den, ”trots” att jag är mycket äldre än du (45). Jag känner igen mig väldigt mycket i när du skriver att du blir arg. Jag blir också så himla arg över energitjuvar, orättvist bemötande osv. Efter mycket analyserande har jag kommit fram till att jag är en människa som ger väldigt mycket till min omgivning (ej skryt, bara fakta) och jag ger mycket av mig själv för att jag vill och tycker om att göra det, jag är inte martyr och det är verkligen självvalt. När jag inte får tillbaka det jag förväntar mig av andra blir jag just..arg. Och besviken. Dumt, eftersom jag själv lägger ribban och nivån, men så är det. Det känns som att du också är en person som ger väldigt mycket av dig själv till din omgivning och då kanske det blir av ännu större vikt att välja vilka man omger sig om.
    Kram!

  15. Du har inte tänkt på att du kanske är introvert? När jag läser om hur du var som barn, alltså tillbakadragen känns det som det! Känslig för stimuli, behöver vila upp dig socialt osv. Som introvert anpassar man sig lätt eftersom extrovert är idealet och normen. När jag läste om det och kom på mig själv fann jag verkligen mig själv. Googla vidare om det!

  16. I något år har jag mått dåligt av flera anledningar, och inte kännt igen mig själv. Känns som jag blivit en sämre människa, är inte längre lika social. Men har nu förstått att det inte är jag som utvecklats till det sämre. För det här är en jobbig period i mitt liv, en kris. Och man är inte sig själv i kriser eftersom att man försöker bara att överleva och orka med allting. Men vi kommer ta oss igenom det svåra, och då finns mer utrymme till kärleken<3 Försök tänka så, man är inte sig själv i en kris, kram

  17. Åh fina du! Jag måste bara säga att jag tycker att du verkar vara en så genuint bra människa. Kärleksfull, ärlig, klok, omtänksam och snäll på alla sätt och vis. Även om jag inte känner dig så tycker jag på nåt sätt att man kan känna att du är en så bra vän och att du är en sån man skulle vilja ha som bästis! Som om det inte vore nog så är du ju dösnygg med! Hoppas du mår bättre snart och passa på att umgås mycket med D och din familj <3 Stor kram!!

  18. Var rädd om dig, fina Michaela! Ta hand om dig ordentligt och tänk på att sätta dig själv framför allt annat – våga göra och vara den du är trots att det kanske går emot omvärldens förväntningar. Gör det som får dig att vara lycklig och kom ihåg att kärlek, familj och vänner gör dig till världens rikaste människa. All yta, antal likes, coola människor och ”rätt” prylar skapar bara tillfällig tillfredsställelse, vad du bär inne i dig däremot är den häftigaste gåvan i världen om du vågar vara sann mot dig själv. Önskar dig all lycka i framtiden och hoppas att du finner din ro både i dig och utanför i förhållande till allt. Kram fina!

  19. Hur börjar man ett sådan här kommentar?
    Vill skriva Tjabba, tjena, hallå gotten som jag säger till alla mina närmaste vänner, för det är just så jag känner för dig, att du är en av mina närmaste även om jag inte känner dig för 5 öre mer en det man får ta del av i bloggen dagligen, underligt de där ändå.

    Det finns så mycket jag vill skriva till dig, då jag känner igen mig i dig så otroligt mycket och sådana här inlägg, det gör mig varm i kroppen (på något underligt sätt) för när det ibland känns som ja inte kan andas (har varit såhär i typ 2 veckor) så knappar jag in de första två bokstäverna på webbläsan och så dyker du upp där (då jag kan låta som en stalker nu, men lätt klickar mig in här 5-6 gånger dagligen) och så läser jag om din vardag, om hur du känner och hur du mår och så blir jag glad för även om jag vet att du inte på något sätt skiljer dig från oss läsare så är det så otroligt skönt att läsa dom här raka, ärliga och helt fantastisk hjärtskärande inlägg som bevisar gång på gång att du är mänsklig, jag är väl medveten om att du är det men du är så otroligt fantastisk av de man får läsa och när man läser sina vänners inlägg om dig, så man glömmer just den biten, att du är mänsklig.

    Men så trycker man sig in här och kan helt plötsligt andas ut för att du skriver om just allt det är jag både kan sätta ord på och det jag inte kan sätta ord på alla gånger och då blir jag lycklig och känner mig inte längre som den ensammaste på denna jord och när du skriver såhär underbart känsligt så känns det som att du är just det där, en otroligt nära vän som alltid lyssnar, alltid kan sätta ord på hur jag känner.

    Med denna novell : ) Så vill jag bara ha sagt att det är få förundrat att det fortfarande finns sådär underbart, fantastiska människor som du utstrålar. Fortsätt att vara den du är, ändra dig aldrig (mer en den resan man gör omedvetet då givetvis, den man inte kan styra över, typ den som kallas att bli äldre) . Du är en av mina absoluta förebilder, den människan jag alla dar i veckan om jag fick möjlighet skulle byta kropp med.

    På samma sätt som ja inte visste hur ja skulle starta denna kommentar så vet ja heller inte hur ja skall avsluta de. Men sluta aldrig vara dig själv, du är så jävla fantastisk underbar. Tack för att du är du

  20. Hej Forni! Kommenterar aldrig annars, men vill ändå dela med mig av en tanke jag fick efter ditt inlägg. Som snart färdig psykolog reagerar jag på att du verkar känna obehag inför din ilska du upplever. Starka affekter, negativa i synnerhet, är inte speciellt accepterade i vårt västerländska samhälle men de tjänar fortfarande ett viktigt syfte. Ilskan driver människan till handling och sin tur förändring, så jag tänker att det är viktigt att den får komma till uttryck och inte ses som negativ. Ilska och kärlek behöver inte utesluta varandra, utan de kan finnas sida vid sida. En liten tanke sådär på kvällskvisten. Ta hand om dig! Kram

  21. Du förstår varför du är en sån himla bra förebild, va? Det är just för att du alltid är så jäkla ärlig. För att du inte försöker hålla uppe några fasader. Tack, för att du alltid delar med dig av dina känslor på ett sådant klockrent sätt. Alla har vi våra sämre perioder. Du är grym!!

  22. Känner såååå igen mig. När jag har perioder av mörker (vilket händer då och då) är serier min största tillflyktsort. Förstår dig helt och hållet, tycker heller inte det är någonting negativt. Allt som gör dig glad men i det långa loppet inte skadar dig är bra. Jag tror även det är bra för dig att du är ärlig med att du inte är på topp och det är okej att inte alltid vara där uppe. Det är helt naturligt även om man gör det man älskar. Jag tycker du ska ge dig själv i julklapp att få må dåligt för att kunna må bra, jag tror man måste sippra ut all den negativa energi från sin kropp och tillåta sig själv att vara nere. Att rycka upp sig dagligen är lite som att skjuta på problemet. Gråt, skrik, var tom, allt det kommer göra att du ger plats åt glädje. När hinken är tom kommer du kunna fylla på med goda energier och känslor. Sen tycker jag man ska hylla det faktum att man faktiskt kan tillåta sig själv att känna, det är en oerhörd styrka, glöm aldrig det <3

  23. Försök vara glad. Du ser ut att ha ett fantastiskt drömliv med din kille. Klart man inte alltid är på topp..men då tänker jag på hur hemskt det vore om jag inte hade mitt underbara liv med resor kärlek och massa kul?

    Instagram: martinitrip

  24. Känns ungefär likadant för mig.. Alldeles för mycket negativt som har hänt 2015 och nu har jag så otroligt mycket ilska och ledsamhet inom mig. Känner mig arg hela tiden och jag vet ju att jag inte är så egentligen så det stör mig även om jag just nu inte har den blekaste hur jag ska komma ur det 🙁
    Brukar ”fly” min verklighet hit till din blogg och genast blir jag lite gladare ( inte för att du mår dåligt utan för att du skriver så himla bra 🙂 )
    Hoppas du mår bättre snart 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi