STYLEIN

Stylein

Tips! Mitt grymma gäng på Stylein kör utförsäljning deluxe hela helgen. Missa inte!

  1. Ville bara önska dig en underbar helg! Du är en sådan otrolig inspiration och motivation källa! Vilken kvinna!
    Och tack för all kärlek du omedvetet sprider.

    Tusen kramar på dig!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Frågor med Forni

Hej!
Kan inte du tipsa om hur man gör för att inte bråka om städ, tvätt och andra vardagssaker med sin partner. Jag och min kille har just flyttat ihop och pratar om att vi inte vill hamna där eftersom vi båda gjort det i tidigare förhållanden. Har du och D några smarta knep? Delar ni upp vardagssysslorna eller hur tänker ni?

Hej kära du!

Jag tror att det är en omöjlighet för de flesta paren att inte stundtals bråka om vardagssysslor. Det är precis som att man ibland blir irriterad på sina kollegor eller på sina föräldrar när man bodde hemma. Det är så jävla naturligt. Man kan ju till och med bli irriterad på sig själv när man lever ensam för att man glömmer köpa toalettpapper eller struntar i att tvätta så att man till slut inte har ett enda par strumpor rena.

Jag tror på lite olika knep, till exempel att ha tydlig fördelning i hushållsarbetet. Om den ena lagar mat diskar den andra, punkt slut. Om den ena sköter tvätten ansvarar den andra för att all teknik i hemmet fungerar. Jag stryker allt som behöver strykas om du handlar allt som behöver handlas. Tydliga fördelningar helt enkelt. Sedan tycker jag att man ska betala någon för hushållstjänster om man har ekonomi för det. Det underlättar vardagen enormt. Som tredje alternativ finns ju att bara sluta bry sig så mycket och ha tålamod med den man lever med. Att välja sina krig och varje gång tänka ”Är det värt att börja bråka om att han aldrig slänger soporna, eller ska jag helt enkelt bara gå och slänga dem själv?”. Ibland kanske man bara kan släppa en sådan irritation i vardagen, men ibland om samma sak förekommer ofta kan det vara vettigt att ta upp det.

Här hemma så har vi ett företag som storstädar hos oss varannan vecka, då sköter de även tvätten och stryker det som behöver strykas. Resten av vardagssysslorna delar vi upp så gott det går, men ibland ryker vi ju ihop. Jag kan bli galen på att han aldrig kan gå och slänga grovsopor fastän han är mycket starkare än mig och han blir irriterad för att jag glömmer handla grejer som behöver köpas hem när jag är i matbutiken. Jag köper hellre ekologiska bär och snittblommor och han ser inte soppåsen vid dörren på morgonen. Hehe. Sånt är livet, vi tjafsar om det ibland men tycker inte att det infekterar vår relation. Jag vägrar leva så.

Generellt tror jag att de flesta måste vara beredda på att man kommer bråka om hushållssysslor och att istället försöka se till så att det blir så få bråk som möjligt som går att lösa så lätt som möjligt. Det här blev långt haha… hoppas ni lever ett liv med så lite städbråk som möjligt! Puss!

Har du slutat med fransförlängning och i så fall varför? 🙂 Kändes så synonymt med dig att snacka om det, haha

Tack för superbra blogg!

Tack fina! Jag hade en paus över vintern. Mest för att det kan vara kul att variera lite. Men nu är de tillbaka igen! Jag älskar mina lösögonfransar för de gör att jag slipper tänka så mycket på smink. Jag gör dem hos Ida som du hittar här.

IMG_5548

Hej Michaela!

Hur ser du på Moderaternas nya ställning i flyktingsituationen (vill absolut inte kalla det kris eftersom det inte är en kris för oss enligt mig, dock för de som tvingas fly)? Det är ju, tyvärr, inte bara Moderaterna som ändrat inställning utan många andra partier. De enda partier jag anser har vettiga åsikter i just denna fråga är Miljöpartiet och Vänstern, men dessa partier har en rad andra frågor jag absolut inte kan ställa mig bakom. (Det krångliga med partipolitik, haha.)

Så, vad lång utläggning det blev. Kort och gott (jag vet ju inte hur du röstar och det är helt okej att inte gå ut med det offentligt) – Vad anser du om Moderaternas (och andra partiers) nya politik som just i frågan om flyktingar har ändrats radikalt åt SDs håll?

Jag tycker att det är hemskt tråkigt att så många partier väljer att gå åt SD’s håll för att inte tappa väljare. Jag pratade med Bodil om det när jag gästade hennes podcast och frågade henne vilket parti hon tycker sköter hela immigrationspolitiken bäst och hon svarade Centern. De ser det ur ett större perspektiv och vill ta fram hållbara lösningar för att hjälpa människor. All kredd till Centern som står på sig så starkt i den här frågan när många andra partier väljer den enkla vägen. Det finns politiska vägar för att bygga en hållbar flyktingpolitik i Sverige där vi kan hjälpa så många som möjligt, det är jag säker på, men det är inte så många som verkar vilja ta fram en sådan modell. Att stänga ute och vända kappan efter vinden är inte ett bra alternativ tycker jag. Med det sagt står jag inte bakom Moderaternas ställning i just den här frågan. Jag ska också tillägga att jag inte har stenkoll på den politiska världen på något sätt, men jag försöker hänga med och skapa mig egna uppfattningar kring vad som händer i det politiska Sverige. Puss!

har du något tips på bra märken/ställen som man kan köpa nätta guldhalsband på? Vill ha ett som jag kan ha på mig i stort sett hela tiden men kan inte hitta något. Du har alltid så fina och tidlösa smycken så tänkte om du har något tips! Kram 🙂

Guldfynd har flera nätta halsband! Jag har ett jättefint där ifrån som jag fick av Dasha i födelsedagspresent för ett par år sen. Även Jane Koenig, Sophie by Sophie och Blue Billie har fina och nätta smycken. Puss!

Hej Michaela 🙂
Jag är i en rätt knivig situtation. Klickar inte alls med min sambos föräldrar och tycker det mest är jobbigt att vara i deras sällskap. Hans mamma kan inte hålla tyst och pratar om det mest ointressanta sakerna som finns medan jag själv är en person som gillar att prata när man har något att prata om, och annars låter man någon annan prata. Jag har helt enkelt tröttnat på att höra deras prat om att spårvagnen kommer vara avstängd i sommar och därför har jag svårt att visa intresse för dem. Please help me, jag kan ju inte inte umgås med dem men det förstör en hel dag att göra det.

Hej!

Alltid knivigt när man inte klickar med ens svärföräldrar. Jag har flera vänner som har varit i liknande situationer. Här är det enda tipset jag har: bit ihop om det är viktigt för din parter. Ibland får man göra uppoffringar i en relation. Om familjen är viktig för honom kan det vara värt att sitta och lyssna på spårvagnssnack en hel eftermiddag haha. Men jag tycker att du ska berätta för honom att det kan bli lite jobbigt för dig med allt prat, så att han förstår dig. Om han vet att du tycker det är jobbigt kanske han kan säga till sin mamma om det går för långt, eller bara ha förståelse för dig om du är lite slut i huvudet efter att ha umgåtts med dem. Men allt handlar om inställning och ibland måste man göra något helt oegoistiskt i en relation, för att vara schysst mot den man älskar.

Är det några andra som har några smarta tips här? Jag älskar mina svärföräldrar så jag har lite svårt att relatera helt… kommentera i inlägget om ni har några tankar!

e43b04c4c5652612adb0c7fd0b1256b7

Jag och världens bästa svärisar i Spanien för två år sen!

Hur mycket mail får du per dag, svarar du på alla? Vad är det värsta du vet när folk frågar om tjänster som intervjuer samarbeten etc?

Förut när jag jobbade på ett stort företag och det var en hel del internkommunikation fick jag kanske 100 mejl om dagen (utöver diverse massutskick från webshoppar etc.). Nu skulle jag säga att det har halverats vilket är så skönt. De flesta mejl jag får rör samarbeten men också som du säger, en hel del människor som mejlar om tjänster, intervjuer, vill att jag ska skriva om deras affärsidé eller produkt osv.

Det jag stör mig absolut mest på är de som inte respekterar min tid i sina mejl. De som tar för givet att jag ska svara på deras kärleksproblem, som är fyra A4-sidor långt, och knappt ens skriver något fint i mejlet utan bara ”Hej jag har ett problem” och efter att hela problemet är beskrivet i detalj så avslutas mejlet med ”Vore jättebra om du svarar så snart som möjligt!!! PS Vill absolut inte vara med i bloggen!”. Jag skulle aldrig svara på ett sånt mejl. Respekt är otroligt viktigt för mig och de som tror att jag finns här bara för att svara på alla andras problem hela dagarna, eller skriva något fint för att lindra folks dåliga samvete, sånt kan jag bli galen på. Typ någon som har varit otrogen och mejlar mig för att bikta sig och hoppas på vänliga ord eller förståelse. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om alla galna mejl jag fått genom åren.

Jag svarar inte på alla mejl, men allt som rör direkt jobb svarar jag givetvis på (och väldigt snabbt dessutom). Man ska alltid vara snabb på jobbmejl tycker jag. Läsare som mejlar svarar jag på i den mån jag hinner, men nästan alltid de som skickar värmande ord för jag tycker det är så himla fint och stort när det händer. Även om det händer varje dag blir jag lika glad varje gång. Långa kärleksbekymmer och liknande svarar jag inte lika mycket på.

  1. Älskar bilden med dina svärisar pga att killen till höger ser ut att ha världens roligaste frisyr (förstår att det är en palm, haha)!

  2. Alltså gällande svärisar; jag har en enormt knepig relation till mina svärisar. De är väldigt härliga en stund, men eftersom de bor 8 timmar bort blir det alltid så att vi ses flera dagar i sträck vilket blir så frustrerande. De skämtar helt ohämmat på min bekostnad trots att det gäller känsliga punkter (vilket jag både tagit med min kille och med dem på ett diskret sätt) men det verkar inte gå fram. För mig funkar det att bara bita ihop och försöka vara trevlig, men visa om jag tycker att de blir för mycket att det inte är okej. Trots att de är min killes föräldrar lever vi 2016 och det är inte bara jag som ska respektera dem – de ska också respektera mig. Vi är jämlikar trots att vi inte är lika gamla. Jag har valt min kille, inte mina svärföräldrar. Man måste inte älska varandra även om det skulle underlätta 🙂 det viktigaste är att man visar respekt och försöker vara så trevlig och härlig som man egentligen är meeen man är bara människa 🙂

  3. Minns att jag mailade dig mitt i en kärlekskris för ganska många år sen. Min bästa kompis var i USA och gick inte att nå, och jag har aldrig varit så trasig som då. Att det går att få fysiskt ont av hjärtesorg blev tydligt för mig i den stunden. I det tillståndet så visste jag inte vad jag skulle göra. Läste din blogg redan då(tror den var på Stureplan.se då, alltså way back!) och tänkte att du kanske hade några svar eller något tröstande ord. Minns att du svarade på mitt mail, och jag ville säga att jag är väldigt tacksam över det:) Minns inte om jag var i skick att säga det då…

    1. Tänkte också kommentera att jag fick svar på ett kärleksbekymmer som jag minns så väl hur glad jag blev av att få svar och att det hjälpte. Menar inte att Michaela ska behöva sitta och svara men tror inte heller jag sa tack faktiskt.

  4. Hej,
    Jag är moderat och anser att de äntligen har börjat ta tag i flyktingkrisen (för jo det är en kris). Självklart ska vi hjälpa de som flyr från sina liv, det håller nog de flesta med om. Något som många verkar missa är dock att majoriteten som har kommit hit den senaste tiden inte flyr från sina liv. De är så kallade ekonomiska flyktingar som kommer hit för de vill ha det bättre än de har i sina hemländer. Endast 30% av de som kommit den senaste tiden kommer från Syrien och har således asylskäl och självklart ska vi hjälpa dessa. I dagsläget har vi ca 80.000 människor från Afghanistan som inte har asylskäl och som regeringen nu kommer skicka tillbaka. Det sorgliga i kråksången är dock att Afghanistan inte vill ta tillbaka sina medborgare vilket gör att regeringen nu förhandlar om hur mycket pengar vi ska ge till Afghanistan för att de ska vilja ta tillbaka sina egna medborgare som alltså inte har asylskäl i Sverige.

    Det är naivt att tro att vi kan behålla den välfärd vi har haft om vi ska kunna ta emot så många som vi gjort den senaste tiden. Vi kommer att få välja. Pengar växer inte på träd vilket ni som enbart tänker med hjärtat verkar tro. Vi har ingen möjlighet att integrera alla som kommer hit vilket på sikt kommer skapa ett samhälle som, jag tror, att väldigt få vill leva i. Det är fler än någonsin förr som är orolig för Sveriges framtid och det är inte på grund av att man inte vill hjälpa de som flyr för sina liv, utan för att vi är realistiska och läser korrekt statistik snarare än att lyssna på vänstermedia. Ett tips om du vill bli lite mer insatt i hur det egentligen står till (genom korrekt statistik) är att läsa Tino Sanandaji´s inlägg på facebook.

    1. Hej! Jag som kommenterar nu var personen som skrev frågan om moderaternas nya politik.

      1. Vi ses nog ganska olika på kriser. Ja, det är en kris för de som flyr. Nej, det är ingen kris för Sverige.

      2. Välfärden i Sverige förändras drastiskt – ja! Helt korrekt. Dock är det flera faktorer som spelar in som hade spelat in oavsett antalet asylsökande i landet. Det handlar om faktorer som den demografiska utvecklingen: vi blir äldre (fler jobb inom äldreomsorgen behövs, samt inom sjukvården), lönerna ökar inom tjänstesektorn, vi blir rikare (å ställer därmed högre krav.) Dessa är bara ett fåtal faktorer som påverkar den offentliga sektorn och således välfärden, vilket hade skett oavsett antalet flyktingar.

      3. Det är ett privilegium i sig att ha rest å sett världen. Det är ytterligare ett privilegium att ha besökt katastrofala länder som inte är hållbara att leva pga krig eller fattigdom. Men, du bör ta dig en funderade på att åka å besöka ett obekvämt land, det sätter perspektiv på livet.

      4. Tino är duktig men ack partisk. Han är inte alltid objektiv och han framställer den statistik han vill visa.

      5. För mig är medmänsklighet och hjärte-tänkande starkare än ekonomiska argument. Anledningen? Sverige kommer inte att tappa sin ekonomi. Vi klarar av detta!

      Kram å hoppas du förstår mina svar, vill påvisa min ståndpunkt å har respekt för dina åsikter även fast jag ej håller med!

  5. Hej Michaela och tack för en toppen blogg! Jag tycker du är så modig som sa upp dig och tycker att jag dina inlägg har fått en helt ny gnista – det märks att du är mer taggad på livet igen. Jag började tänka på en grej efter att ha läst en fråga om en jobbig sambos mamma, det hade varit intressant att få din syn på den här problematiken 😉 Jag har haft många olika diskussioner med tjejkompisar om hur de är mot sina pojkvänners familj, och jag förstår en del inte har några problem med att uttrycka när inte håller med. Jag en ”duktig-flicka” och vill vara tillmötesgående gentemot människor jag inte känner så bra, men i min sambos familj så är det högt i tak och jargongen är saklig, men hård. Paradoxen är att om jag ex. gör som min tjejkompis och säger emot – så får de en bättre bild om vem jag är men det ökar också risken att saker skaver sig. Om jag mer bara håller med, så blir jag ju en mesigare variant av mig själv och jag ger inte dem chansen att lära känna mig. Självklart ska man vara sig själv, men denna problematiken går ju att applicera även på nya vännskapskretsar osv. Jag har så svårt att släppa det där filtret mellan artig och ärlig. Hur pass ärlig är du i denna typ av sammanhang? Biter du hellre ihop eller tycker du det är smartare att vara helt öppen för att du vet att det finns bra sidor som också kommer komma fram samtidigt?
    Jag kanske har läst in alldeles för mycket av mig själv i dina texter, men i mitt huvud känns det rimligt att du kanske skulle slås av någon liknande tanke 😉

    1. Varför skulle det skava sig för att du står upp för dina åsikter? Tycker din syn är konstig. Man måste inte tycka samma om allt för att ha en bra relation. Tycker man olika så leder det oftast till intressanta diskussioner. Men man ska såklart aldrig var otrevlig eller ohyfsad. Var dig själv! 🙂

  6. Jag brukar aldrig kommentera din blogg. Men måste bara göra det nu. Tycker verkligen om dig så mycket och du är verkligen en så stor förebild. Tyckte det med respekt du skrev är så otroligt viktigt och jag håller verkligen med dig.
    Jag har lyssnat på din och Dashas podcast så många gånger för att ni verkligen är BÄST, vissa avsnitt mer än andra som jag kan relatera till så mycket och det har hjälpt mig så många gånger. Ville bara säga att du är bäst i mina ögon (även fast alla har sina brister). Kram!

  7. Har problem med två av min killes bröder (måånga syskon..) och vänner. Vi kom på fel fot från första början helt enkelt. Han å sin sida klarar inte av mina föräldrar.
    Mitt råd är att inte umgås med folk du inte trivs med! Bit inte ihop, du kommer bara att bli bitter! Varje gång man biter ihop gör man lite våld på sig själv…
    Förklara hur du känner och säg att from nu tänker du inte träffa dom mer (till din sambo alltså) och se om du trivs med det upplägget.
    Det låter knepigt men så värt det. Lägg tiden på att träffa människor du tycker om istället 🙂

  8. Hej fina Michaela! Du är en så otroligt stor inspiration samt förebild för mig så därför skulle jag vilja vända mig till dig med den här frågan. Så fort jag har ett problem eller liknande gällande kärlek lyssnar jag om på din och Dashas podcast eller läser dina böcker igen.
    Ni har ju ett avsnitt gällande distansförhållanden. Jag är just nu påväg in i ett distansförhållande där min kille ska åka till Kuala Lompur för att jobba i tre månader. Jag förstår om det inte låter som en lång tid men jag är 18, går i gymnasiet och har därför inte ekonomin till att hälsa på osv. Vi har dessutom bara träffats i lite mer än ett år och varit tillsammans i 8 månader. Vi älskar varandra men jag är så rädd att han ska tappa känslorna eller glömma av mig.
    Han har tidigare haft ett distansförhållande där han gjorde slut med sitt ex pga att han inte orkade vara ifrån varandra.
    Ska jag satsa, prata med honom om allt eller bara låta det som sker ske?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

NYTT KONTOR!

img_5879.jpg

Jag och Petra var precis och signade kontraktet för vårt nya kontor! Eftersom Petra frilansar för Metro och jag kör eget så har vi hyrt in oss på världens finaste kontorshotell precis vid Stureplan. Vi kommer att ha ett rum som vi delar med två andra frilansande vänner. Ska bli så sjukt kul och härligt. Förutom det rum som vi fyra hyr in oss på (och får inreda som vi vill!) så kan vi även nyttja hela kontorshotellet. Det är totalt fyra våningar och tiotals olika loungeytor, stora vardagsrum, grymt snygga konferensrum, det finns ett raw food-café på fjärde våningen (!) och så sitter bara en massa sköna människor där. Har en känsla av att vi kommer tillbringa en hel del tid på No.18 framöver. Så glad! Nu ska det inredas och om ett par veckor flyttar vi in.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Asiatisk vecka på Milles och en lugn morgon hemma

IMG_5855

IMG_5861

IMG_5863

IMG_5873

IMG_5877

Vilken härlig onsdag jag hade igår! Efter tandläkaren träffade jag mamma på en fika och sen satte jag mig och jobbade på Scandic Anglais. Av en slump kom två vänner förbi så snackade lite skit med dem, lyssnade på peppig musik och fick mycket gjort. Vid fem träffade jag upp Sofie på ett glas bubbel på Escalier och därefter gick jag till Milles för middag med Camilla. De kör asiatisk vecka så menyn var överöst av massa goda asiatiska rätter. Vi delade på ångade dumplings, tartar på tonfisk och pilgrimsmussla samt friterad brysselkål med chili, vitlök och koriander. Mycket gott, jag är så glad för att jag ska dit igen på lördag hehe :)))

Idag kör jag hemmajobb så jag åt en lång frukost framför Nyhetsmorgon, påbörjade läsningen av Carolina Neuraths nya bok och nu väntar några timmars häng med datorn innan jag ska iväg på lite grejer. Puss!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

GRATEFUL

img_5844.jpg

Hur glad blir man när ens vän skickar över en tack för i fredags-present som är såhär fin? Camilla jobbar ju på Gant så hon skickade över ett par jeans, en tröja och en skjorta från dem. Tröjan använder jag redan idag – den perfekta gammelrosa färgen. Känner mig härlig i den. Och glad över att ha så omtänksamma och generösa vänner.

Tandläkaren gick bra – inga hål! Som vanligt. Jag har faktiskt aldrig haft ett hål i tänderna *stolt*.

Nu blir det skrivtajm och sen vintajm. Balans ni vet. Vad skulle ni vilja läsa om i en bok som tar upp hela begreppet ”Ångest”?

  1. Ångest om saker som man säger, men som man ångrar efteråt. Att man tagit för mycket plats i ett rum eller liknande. Den där ångesten som man inte riktigt pratar om hade jag velat läsa om.

      1. + Jag med! Har adhd och kan av folk som inte känner mig uppfattas som påflugen och för framåt. Får alltid hemsk ångest efteråt när jag kommer på mig själv, livrädd för att andra ska känna sig överkörda, när det inte alls var min mening. Ofta är det för att när jag vill säga nåt, kanske inflika något när en annan person pratar, så gör jag det på en gång, min hjärna vill säga/berätta nu nu nu, av rädsla att glömma bort. Idag är jag bättre på att hantera detta än när jag var yngre men det är fortfarande något som tar mycket ork och energi och som genererar så mycket ångest.

  2. Vad gör man de dagar ångesten känns som värst? Hur lindrar man sin ångest? Enkla konkreta småtips som typ att se sin favoritserie eller köpa något gott hehe. Ska bli så kul att få läsa din bok <3 Kram!

  3. Ångesten över att livet springer ifrån en och man känner att alla andra landat redan, medan man själv varken har hittat kärlek, drömjobb, lägenhet eller ens sig själv helt och hållet.

    1. Ja alltså den här ångesten! Jag tycker åren mellan 25-30 ångesten. På engelska kallas det väl quarter life crisis typ. Istället för medelålderskris… Men det här med att man borde vara på det klara med vad man vill göra här i livet. Kanske ha en partner och ha startat en karriär och det känns som att ALLA andra vet vart dom är på väg men man själv känner sig så himla lost fast man efter 25 ”är ju vuxen på riktigt”

      1. Ni borde kolla på tedtalket som anna hibbs länkade på sin blogg. Hette typ ”why 30 is not the new 20”. Det tar upp denna fråga.

  4. Det jag verkligen verkligen vill ta upp är skuldkänslorna kring ångest. Alltså jag har ofta ångest och det kombineras alltid med skuldkänslor. Att jag med bra jobb, fin lägenhet, vänner och familj som tokälskar mig och en trygg vardag har ångest. För det känns ibland nästan som en skam att erkänna att man har ångest. Jag vet att du med fått spydiga kommentarer om det och jag är SÅ nyfiken på hur du tänker runt det.

    PUSSSSSSSSSSSSSS

  5. Söndagsångest. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad vill jag jobba med? Tar examen snart men sen då??? Vad vill jag??

  6. Hur hjälper man människor med ångest. Vad ska man tänka på och hur kan man visa att man bryr sig utan att vara påträngande etc. Som person som aldrig upplevt riktig ångest så tycker jag det är svårt att veta hur jag ska bemöta människor som har ångestproblem.

  7. Prestationsångest. När man har saker man måste göra på jobbet, samtidigt som man måste lägga tid på plugget. När klockan är 17.30 och man inte orkar jobba eller plugga mer men man får ångest över ”jobbar jag inte klart ikväll måste jag göra det imorgon, och gör jag det imorgon kommer jag inte kunna lägga samma 2-3 timmar på plugg (som man också borde)”. Hur lär man sig att det är okej att sluta jobba/plugga kl 17.30 och bara lägga sig och kolla film, utan att få dåligt samvete/prestationsångest? Det skulle jag vilja läsa om! Om du lyckas knäcka den nöten kommer jag avguda dig för alltid hihi, kram!

  8. Hur man hanterar ångest som helt plötsligt smyger sig på från ingenstans o går i vågor, typ förra veckan var allt bra – idag mår jag så fruktansvärt dåligt att jag inte orkar göra någonting
    Hur pratar man med vänner om sin ångest? Hur ska man vara som vän när man märker att ens vän mår dåligt?
    Ångest inför prestationer (jobb, skola etc)

  9. Önskar att du skulle kunna ta upp hur man ska hantera pojkvän/kompisar som inte alls förstår sig på ångest, de som aldrig har upplevt det och verkligen inte kan förstå. Det är fruktansvärt frustrerande att någon man älskar och som står än så nära inte kan förstå.

  10. Allt ovan, men även det positiva med att vara en människa som känner mycket och har nära till sina känslor

  11. Ångesten man inte vågar prata om med någon! Den typen av ångest som bara låter löjlig när man säger det högt.
    Ganska lätt att säga att man har ångest från en fyllekväll t.ex, men när det kommer till att ångra ALLT man säger och gör blir det bara pinsamt…..

  12. Hur det är att leva med en människa med ångest. Eller hur man ska hantera det som utomstående. Har en pojkvän med massa ångest som yttrar sig i en hel del sjukdomar, svårt att veta hur man ska deala med det. <3

    1. Åh, den här kommentaren gjorde ont att läsa. Vet inte om du känner den ångesten väldigt ofta, men om det är så vill jag bara säga till dig att det kommer. Har själv ingen pojkvän, men jag vill tro på att alla kommer hitta någon. Det kanske tar lång tid, och det kan göra väldigt ont, men en dag möter man honom. Sluta aldrig tro på det! Vet inte om det är en opassande jämförelse, men jag tänker lite att det är som när man aldrig får ett jobb. Man söker och söker, får bara nej. Tillslut tror man att jobbet aldrig kommer, för ingen vill ju ha än. Men det stämmer ju inte. Dom du har sökt hos vill inte, men det räcker ju att du får ett ända ja, och du har ett jobb. Det är bara att fortsätta, helt plötsligt kommer ett ja för att det det stämmer där och då. Hoppas du förstår hur jag menar. Sköt om dig!

  13. Ensamhets-ångesten!!! Ångesten över att man trots fin familj och underbara vänner inte kan, det går inte, att hitta någon att bli kär i. Även om man vill. Ångesten när man försöker visa intresse för någon men blir dissad gång på gång. Ensamheten som man känner när man bara umgås med par. Den ångesten som kommer när alla andra dejtar hejvillt eller kilar stadigt medan man själv bara är vilsen och inte träffar på en enda singel eller ens någon som ens visar ett intresse för en. Fastän man är en helt normal tjej. Jag är ju ganska rolig, träffar vänner innan jag ens önskar det, ganska smart, ser inte helt förjävligt ut, men det är ingen som vill ha mig lite lite mer än möjligen ett one-night stand ibland.. Även om den ångesten när man går hem med någon som man tror kanske kan bli något mer men ändå bara visar sig att det bara var en fyllegrej. Den ångesten som får en att vara helt helt ensam på jorden och det enda man känner sig är värdelös. Har och känner att jag alltid kommer vara ”Du som är så söt och rolig, varför har inte du någon kille?”- tjejen och har typ börjat acceptera att jag aldrig kommer bli kär.
    Om man får önska vad man vill önskar jag bara veta hur man ska hanskas med den, för ingen psykolog verkar ha någon aning.

    1. Här har du en till! Försöker intala mig att vi som har svårast att hitta någon är vi som har mest kontakt med våra känslor därför så gärna vill att det ska bli 100% rätt. Man vågar inte chansa. Mina vänner har både bättre och sämre förhållanden bakom sig. Jag vill inte ha något ganska bra, då får det vara. Och jag är rädd för att bli sårad. Det är jobbigt att investera i någon och öppna sig själv, därför måste det vara med den rätte. Jag har ett par vänner som också haft det såhär omöjligt men till slut hittat livets perfekta själsfrände. Så då finns det ju hopp för oss också hehe. Men det är klart att det inte är kul att känna sig ensam i detta medan tiden går… Heja oss 🙂

      1. +1 på era kommentarer!!! K hade lika gärna kunnat vara jag, för exakt sådär känns det för mig med. Är så trött på att känna mig som den enda singeln i stan varje vardagskväll, är trött på att vänner försöker pussla ihop mig med deras pojkvänners vänner, är trött på fulla män på krogen som bara vill en sak, är trött på folks kommentarer och skeptiska blickar när man säger att man är singel. Låter så himla negativ nu. Jag är inte en negativ människa. Men just när det kommer till kärleksbiten har jag liksom tröttnat. Och som du Milla skriver, jag är livrädd för att få hjärtat krossat. LIVRÄDD. Men jag har kastat mig ut och lagt mitt hjärta i händerna på många män trots rädslan, och det har inte slutat bra iallafall.. Det har inte blivit krossat varje gång men jag har vågat iallafall.

        Anyway, känns skönt att man inte är ensam om att känna såhär. Tjejer är fan bäst! Puss på er!

  14. Ångest för att få ångest. Att inte tillåta sig själv att känna sig glad och lycklig utan att bli orolig för att något ska förstöra lyckan.

  15. Åh, vill höra alla dina tankar om ämnet, brett och lågt. Längtar tills boken kommer. Känns som det kommer vara skönt att läsa just för att det kommer från dig. när psykologer eller liknande pratar om ångest blir det svårt att ta det till sig tycker jag. Uppskattar verkligen (och älskar!) att du skriver den här boken. Vill inte ge dig press, utan menar att innehållet kan vara hur som helst – är bara så glad att en person som du väljer att skriva en bok om ångest! Men tror dessutom att den kommer vara väldigt fin och välskriven, du är ju så duktig på att skriva. Kram<3

  16. Ångest över saker som tycks gå obemärkt förbi. Inga livsavgörande eller nödvändigt betydande saker, men daglig ångest som bränner till, som man kanske inte brukar prata om. Jag är expert på sådan ångest. Ångest för att stå i en trång hiss med främlingar, att säga något ogenomtänkt till någon utan chansen att ta tillbaka det, att ha en kurrande mage inne på ett möte…. ja, såna saker.

  17. Hej Michaela!
    Skulle verkligen vilja läsa om ångest från ditt perspektiv.
    Upplevde fysisk ångest för första gången i livet för några månader sedan, relaterat till en rad trauman och stress. Jag sökte febrilt efter texter som jag kan relatera till eller som är på en relaterbar nivå, men hittade noll. Slutade med att jag screenshotade kommentarer till ett av dina blogginlägg om ångest, eftersom många läsare skrev och delade med sig, på just en relaterbar nivå.
    Så jaa hade blivit glad om du skrev en bok om ångest, vilken sorts ångest som helst 🙂 kram

  18. Strategier strategier strategier. Om hur man ska hantera ångesten när den blir så där fysisk och gör att man verkligen inte kan andas. Hur man jobbar med sina tankar när ångesten tar över och orsakar panik. Hur man vänder den nedåtgående spiralen. Hur man bryter.
    Längtar så så så så så mycket till din bok kommer i höst! Du är bäst! Kram

  19. 1. Om vargtimmesångest/bakisångest. Om den känslan när man känner att man skämt ut sig helt och fullständigt på fyllan, att man tog för mkt plats och är jobbigast i världen- fastän det kanske bara är en själv som känner så. Hur ska man tänka?
    2. Om åldersångest, om du upplevt den. Själv är jag 20 år och hade åldersångest första gången när jag skulle fylla 18- vad är fel? Jag är så oerhört rädd för att växa upp, vill vara ungdom och oansvarig för evigt.
    3. Ångesten som kommer när man har tusen miljoner saker att fixa samtidigt men det enda man förmår sig till är att sova, strökolla teve eller hänga runt på internet. När alla krav från omvärlden liksom tar över så mkt att man istället blir helt paralyserad.
    4. Om oss med ångest som håller den för oss själva, eftersom vi alltid varit den i familjen/kompisgänget/skolan som är gladast utåt, syns och hörs, som är den starka som står upp för sina vänner när de blir sårade, men som själva förväntas skaka av oss vårt egna ledsna eftersom vi är ”starka” och kan hantera det. Men istället följer det ju bara med hem och tar över hela psyket när man är ensam.

  20. Prestationsångest, onödig oro och hur man ska göra för att hantera alla måsten i lite tuffare perioder. Även om det ofta är en bra idé att ge sig själv en paus och lite andrum, kanske en dag på soffan, blir det inte heller bra om pausen blir en hel vecka lång, då får man kanske sota för det i efterhand. Vissa saker kan man inte hoppa över även om man ska vara snäll mot sig själv. Den balansen, hur gör man, det vill jag läsa om!

  21. Det hade varit skönt att höra med dina magiska ord förklara känslan när ångesten kväver en, hur tungt det är och hur hjärtat sprängs, och hur lätt det är att andas när ångesten inte finns där. Någon text man verkligen kan känna igen sig i och som griper tag i en men samtidigt ger hopp och motivation till att kämpa sig ur den. Typ något sådant.
    Älskar dina texter i de andra böckerna där du verkligen prickar in känslor mitt i prick och där det känns som att du liksom plockat ur ens tankar ur hjärnan och fått ner de på papper.
    Allt du skriver Michaela är magiskt, du är en av få som verkligen kan fånga mig med dina texter!
    Kram på dig, hoppas du får en bra torsdag!!

  22. Ångest inför framtiden. Tänker tankar som att man aldrig kommer kunna hitta ett jobb eller en lägenhet. Bo hemma i källaren hos mamma och vara arbetslös typ.

  23. Jag skulle vilja läsa om när ångest blir fysiskt. När det känns så starkt att det gör ont fysiskt tillslut, när det känns som om lungorna stryps så att man inte kan ta djupa andetag eller när det känns som om någon står och trycker på ens bröstkorg.
    Intressant skulle också vara dödsångest. Paniken man kan känna när man tänker på vad som händer när man dör och om ens existens ens spelar någon roll överhuvudtaget. Kommer ingen att minnas mig? Kommer mänskligheten bara fortsätta som ingenting när jag inte är här? Hur säger man farväl för sista gången?

    Kram

  24. Ångesten i tonåren, osäkerheten i kärlek, vänner samt utanförskap. Den där klumpen i magen som så många har känt över att inte vara bjuden på festen ”alla” ska gå på!

  25. Hur man hanterar dödsångest.
    T.ex om man blir sjuk eller någon närstående blir sjuk. Hur man hanterar ren och skär dödsångest.

  26. När man känner ångest men man vet inte vad den beror på, hur tar man reda på vad det är man går runt och har ångest för i en sån situation?

  27. Vart kan man hitta Gant tröjan? Har sökt överallt och frågat i massa olika Gant butiker men ingen har dem..
    Vill så gärna hitta den!!

    Tack för en bra blogg 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi