Frågor med Forni

Så otroligt fint hår! Du har verkligen lyckats att gå från brunett till blond utan att det ser onaturligt ut! Jag är också naturlig brunett med en gammal ombre. Ska till frisören nästa vecka och är såå sugen på att bli blond. Så måste fråga, hur har du gått till väga för att bli så fin i håret? Du gjorde det väl i flera omgångar om jag minns rätt. Och hur ofta fixar du utväxten? Det är utväxten som jag oroar mig mest för så därför lutar det mot att jag fortsätter med mörk botten och en naturlig övergång.

Tack fina!

Det tog mig typ fem besök hos frisören innan jag var helt blond ungefär. Så tog det i fem steg men har varit hyfsat blond sen 2013 nu. Jag färgar mitt hår en gång i kvartalet. Då tar jag utväxten och lägger i en blekning så att det ska bli kallare (mitt hår går lätt mot det gula hållet annars). En gång i kvartalet är ju verkligen i senaste laget så egentligen borde jag kanske gå varannan månad, men jag tycker inte att det gör så mycket med tre centimeter utväxt. Jag kör uppsatt hår i slutet och mycket torrschampo bara, hehehe mvh lat.

IMG_8728

Du är superduktig! Imponerad att du vågar vara i sånna sammanhang (inlägget under om scen-sammanhang, reds. anm.). Kan du inte skriva lite mer om hur du tänker kring att ta sig an sådana här utmaningar? Hur ska man peppa sig att våga, hur får man bättre självförtroende och tar för sig?

Innan jag tackar ja brukar jag fråga mig själv om det är något jag skulle vilja göra om jag bortser från min rädsla. Om svaret är ja så brukar jag tacka ja. Min rädsla ska inte få hindra mig från att göra karriär – att ducka rädslor är inte att ta itu med dem. Så jag tackar ja och sen är jag nervös fram tills det är dags ungefär, vilket kan vara flera månader ibland. Lätt påfrestande för psyket kan jag tala om haha… När jag är klar är jag ofta helt slut mentalt, som jag skrev i inlägget nedan, men jag är ändå fylld av en stolthet och tacksamhet gentemot mig själv. Jag känner mig stark och modig. Det är ju något som jag vill göra och mitt enda sätt att hantera det är att tvinga mig själv.

Människor sa till mig för många år sedan när jag först började stå på scen att det skulle bli bättre med tiden, men såhär snart tio år senare kan jag tala om att det har inte hänt för mig än haha. Kanske står jag inte på den tillräckligt ofta, jag vet inte. Det är inte en rädsla jag tror att jag kommer komma över. Tyvärr tror jag bara på att tvinga sig själv. Allt är inte lätt och enkelt i livet hela tiden. Ibland är saker läskiga men man måste ju göra dem i alla fall… oavsett om det handlar om att stå på en scen eller bryta upp en relation.

Förr i tiden brukade jag kedjeröka innan jag gick upp på en scen, men det känns inte så jättefräscht. Nu kör jag på ”fake it til’ u make it” istället och försöker helt enkelt intala mig själv att jag älskar nya utmaningar, att stå på scen och att synas. Det funkar okej. Strax innan jag går upp på scen så ser jag mig själv på yogamattan, det gör mig lugn och stark, så jag tror på att kanske våga förflytta sig själv till en trygg plats innan man tar plats på scen. Så utstrålar man samma energi som man har inom sig när man är på den platsen. För mig är det yogamattan.

Har någon av er tips? Jag känner verkligen att jag snarare behöver ta emot tips kring sånt här än att ge dem själv. Kommentera gärna. <3

Hej michaela! Vad innebär ”adlinks”? Undrar även om du inte kan ändra om så att om man klickar på en länk så öppnas en ny sida? För som det är nu så försvinner man från din blogg så fort man klickar på någon länk.

Hej vännen!

I det här inlägget (klick!) (adlink!) (nej jag skoja haha…) så förklarar jag lite närmre vad det betyder. Det är som en annons runt bloggen egentligen och betyder att jag får lite betalt för varje person som klickar på länken eller som köper något via den länken.

Ska fixa det andra pronto.

Kram!

2bee00313bebfe6ecaefb8446299e6ca

Hej Michaela!
Jag håller på att ta körkort (började i mars) och är nu i slutspurten. Jag undrar om du har några tips inför uppkörning/ teoriprovet? Det gick ju så himla smidigt för dig när du tog körkort så skulle verkligen behöva tips!! Tack på förhand! Tack för underbar blogg! Kram!

Det här är lite som att stå på scen som jag skriver om ovan… jag tror på att tvinga sig själv. Ibland behöver man ha disciplin helt enkelt. Jag tog mitt körkort på tre månader, från att aldrig ha suttit bakom en ratt tidigare, för att jag hade bestämt mig. Jag skulle ha ett körkort och så var det med det. Om man går in med rätt inställning och rätt fokus så blir resultatet helt annorlunda än om man går in med tveksamhet och dåligt fokus. Jag tyckte egentligen det var ganska läskigt att ta körkort och har knappt kört bil efter det pga. rädsla (ska nog gå några lektioner igen för att bli mer trygg som förare) men jag är väldigt stolt över att jag gjorde det. Gällande själva uppkörningen och teorin finns det egentligen bara ett gott råd – öva! Öva öva öva! Och om det inte går vägen på första försöket så är det bara att göra om det igen några veckor senare efter lite mer övning. Det gör ingenting om man inte lyckas på en gång, de flesta behöver några gånger på sig så känn ingen press. Var lugn så går det bättre. Skickar massa kärlek <3

Läs om när jag klarade min uppkörning här (klick!)

  1. En fråga: har du någon kommentar kring stampens rekonstruktion? Skönt att ha lämnat i rätt tid? 😉

  2. gillar verkligen när du tar dig tid att svara och kommunicera med oss såhär! Blev själv lite taggad att våga göra *läskiga* saker nu.. känslan efter är ju SÅ värd <3

  3. Tack för att du verkligen tar dig tid att svara utförligt och eftertänksamt, det uppskattas 🙂 jag blev peppad av ditt svar angående att tvinga sig att våga, så ikväll sökte jag ett jobb som egentligen är lite läskigt hihi!

  4. HeJ Forni!

    Jag tänkte på det här med att bli bättre med att stå på scen. Du säger att du tror att det är en rädsla som du inte kan komma över. Jag skulle säga (och det här säger jag med jordens scenskräck själv) att det ÄR möjligt att träna på det precis som allt annat. Om du är villig att göra det såklart. Det finns en internationell organisation som heter toastmasters (sök efter toastmasters stockholm) där man kan träna på att hålla tal inför andra och jobba på scenskräck!
    Vill man, så kan man! <3

    STOR KRAM!

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi