Michaela Forni
Michaela Forni

Månad: maj 2016

Rise and shine

11 maj, 07:47 / Mat   /   0 KOMMENTARER

IMG_8495

Älskar att äta tallrikar med olika hopplock när D är borta. Gårkvällens middag: Falafel, en liten dressad sallad på paprika och gurka, avokado, halloumi och citron. Allt ekologiskt förutom halloumin, finns ingen laktosfri och ekologisk halloumi vad jag vet?

God morgon mina solstrålar

Jag har verkligen inte haft flyt de senaste dagarna. Igår kväll efter min mysiga middag blev jag ledsen över en grej så jag la mig i badet och grät en timme. Senaste dagarna har verkligen kantats av dåligheter och som vanligt är det alltid flera på rad – magsjuka, en oanvändbar tå, haltande, ont i halsen, pollen från helvetet, besvikelse, pms… det har varit nära till gråt helt enkelt.

I morse vaknade jag tidigt av D som stökade omkring hemma. Han gick hemifrån vid halv sju så då gick jag upp, tände ljus i hela lägenheten, öppnade balkongdörrarna på glänt och rullade ut yogamattan. Jag kan ju inte yoga på grund av min fot men en vecka utan en stund på mattan har verkligen varit alldeles för långt tid. Satte mig ner, lyssnade på min favoritmusik och mediterade. Slutade med att mina tårar rann igen. Jag trodde att jag hade tömt den lilla tanken på tårar igår men i morse var de tillbaka. Tysta tårar som trillar nerför kind. Efter en halvtimme hade jag tömt mina känslor på mattan, hittade kraft och gjorde några enkla övningar innan jag tände upp och satte på Nyhetsmorgon.

Så glad för att jag har yogamattan som trygg plats i livet. Det är en plats som kan följa med mig överallt i världen, som inte kan lämna mig, som jag alltid kan ha med mig. Så fort jag sätter mig där så hittar jag styrkan till att verkligen andas ut och känna efter.

Hur mår ni idag?

Nu blir det frukost här hemma innan dagens åtaganden kickar igång. Jag är fri från de värsta sjukdomarna och redo att ta mig an världen igen (nåväl…). Tror det blir gröt till frukost. Älskar er.

1 gillar 0 KOMMENTARER

  2. Åh forni, tänker på dig idag!
    Stor kram ❤️
    Tack för din fantastiska blogg och kloka ord varje dag ❤️

    Svara

  3. Min mamma säger alltid ”efter regn kommer solsken”. Irriterande klyschigt, jag vet. Men efter en riktigt svår depression i vintras så förstår jag nu vad hon menar. Ibland behöver man gråta för att ge plats åt bra, positiva känslor. Dessutom så har Timbuktu rätt i sin filosofi ”det löser sig, det gör det alltid” 🙂
    Hoppas att allt känns bättre snart! Kram på dig ❤

    Svara

  5. Åh samma här, varit supersjuk å blir alltid deppig av det.

    Fråga om något helt annat, vad köpte du för falafel? Haha, funderat på att köpa färdiga pga enkelt men vet inte vilka som är goda!

    Svara

  6. Älskade du! Du är fantastisk, glöm aldrig det! Hade velat ge dig världens största kram just nu!

    Svara

  9. Älskade Michaela. Ibland känns det som att tårarna aldrig ska ta slut. Men för mig är det en lättnad att gråta, det är en stund då alla känslor ligger framför mig och även om det känns hopplöst i stunden försöker jag alltid att leta ny kraft efteråt. Du är fantastisk. Vi älskar dig <3

    Massa massa kramar till dig!

    Svara

  11. Åh det är så generöst att du delar med dig av ditt mående. Inatt skrev jag själv ett inlägg på min blogg om min resa och var jag är nu i mitt mående. Terapi, ätstörningar och ångest, vi måste sluta skämmas över det. Du verkar så genuint härlig!

    Svara

  12. Jobbigt att känna att en har nära till gråt på det sättet, men enligt min erfarenhet så är det alltid bättre att våga släppa på trycket, så mår en mycket bättre efteråt. Skickar en mängd styrkekramar till dig! <3

    http://nouw.com/jarske

    Svara

  16. Du måste vara en otroligt jobbig människa att leva och bo med. Ena dagen glad o andra dagen känslosam för oftast banala saker (pollen, en öm tå, magsjuk?).

    Svara

    1. Gud vilken taskig kommentar!! Du kanske inte heller är så rolig att bo med om man ska vara sån – verkar sakna empati samt taskig. Då väljer nog de flesta att bo med en kärleksfull och ärlig person, även om hen faktiskt blir uppriktigt ledsen av att vara magsjuk, en dum chef eller något annat ”banalt”

      Svara

    2. Hallå där Jess – vilken onödig kommentar att ge, speciellt till någon som känner sig lite nere? Vad jag vet lever du inte med Michaela, så det finns verkligen ingen anledning för dig att spekulera i hur det kan tänkas vara.
      Jag personligen tror att det måste vara fantastiskt att ha en person som henne nära. Så kärleksfull och lojal mot sina nära!
      Innan du skriver en sådan kommentar, ta en minut och fundera över vad du egentligen får ut av den, och varför du känner ett så starkt behov av få ur dig det. Då tror jag att en del sådana här kommentarer kan undvikas!

      En stor kram till dig Michaela. Jag har också haft några kämpa dagar, och att läsa att jag inte är ensam får mig att känna mig lite bättre.
      <3 <3 <3

      Svara

    3. Att vara lite upp och ner är mänskligt! Trycka ner folk kan Jess göra någon annanstans (förslagsvis bara i sitt eget huvud) och inte här av alla ställen.

      Svara

  17. Vad fint du skriver. Det är fantastiskt att ha nära till sina känslor, glöm aldrig det. Kram!

    Svara

  23. Här är en till som känner igen i alla tårar. Så imorgon ska jag göra som du, stanna hemma. Ska sova länge, göra bananpannkakor, , gå en promenad och sedan yoga. Hoppas huvudvärken minskat och energin är lite högre efter det. Hoppas du blir bättre snart. Kramar

    Svara

  24. Tack kära du för att du delar med dig av dina känslor. En orsak till att jag börjat jobba på att möta mina känslor är tack vare människor som dig, som vågar vara öppna och visa sina känslor. Jag är 21 år idag och från att jag var 15 till 20 hade jag inte gråtit. Jag höll tillbaka allt tills det en dag brakade lös. Idag jobbar jag på att våga möta både tårar och skratt. Jag gråter då det ligger på men skrattar också hjärtligare än någonsin förut. Jag tror att det är så att vi ibland måste vara ledsna för att sen kunna vara glada på riktigt. Livet blir så mycket mera äkta då. Så tack för din blogg och för att vi får hänga här. Kram!

    Svara

  26. Hej fina du! Hoppas du mår bättre idag. PMS är sannerligen en utmaning. Lyssna gärna på PMS-podden. Vi testar en massa olika behandlingar, intervjuar specialister och avslöjar glana grejer vi gör på pms. Stor kram till dig från oss!

    /Jenny & Charlie på PMS-podden

    pmspodden.libsyn.com

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

SEE U ON THURSDAY!

10 maj, 19:11 / Inspiration   /   0 KOMMENTARER

dd729cad858ebffe80e1b0da5369ec42

f73433157f940a1c6edd668848ec4cbe

f24ccc357537f6c3336829f05c1b2146

MAJ GOD vad jag är sugen på sommarshopping. Har redan klickat hem flera nya plagg som snällt ligger och väntar på att få packas med på semestern. Har ingen semester bokad än bara men det där löser sig haha.

Självklart bidrar vädret till detta otroliga shoppingsug. Jag vill uppdatera garderoben! Har suttit på balkongen och jobbar hela dagen idag (att man kan sitta på balkongen i klänning hela dagen i början på maj känns som lyx) och mellan jobbpassen har jag surfat Pinterest för inspiration till sommargarderoben. Har ett bra hum om hur jag kommer se ut 😉

Jaja det var egentligen inte det jag tänkte blogga om, utan jag tänkte säga att det är så roligt att så många av er ville komma på torsdagens event tillsammans med Day i deras butik! Eventet är fullt och jag ser fram emot att träffa er som hann knipa en plats där. Och för er som vill uppdatera sommargarderoben på torsdag – go nuts med tanke på att de kör 20%! Annars ser jag fram emot att mingla med er alla. Vi ses där, xx!

0 gillar 0 KOMMENTARER

  3. Det råkar inte ha kommit in två återbud? I så fall skulle jag gärna vilja ha de platserna o ta med min bestie dit! Snälla mejla i så fall. Men förstår förstås om det är fullt och ni redan har andra på reservlistan! Puss!
    annamartinaolsson@gmail.com

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Jordgubbar, mer ekologiskt och mindre kött.

10 maj, 15:30 / Mat   /   0 KOMMENTARER

Sen ett par månader tillbaka har jag ett samarbete med MatHem som kommer att fortsätta in i sommaren och förhoppningsvis efter det. Jag gillar ju att shoppa mat över nätet och har testat flera olika matkassar och måste säga att jag är väldigt förtjust i Mathems mix av gigantisk matbutik men också med ett stort receptutbud som är enkelt att klicka hem beroende på vad man är sugen på.

Här kommer mina tre bästa grejer som jag tar med mig efter första tiden som MatHem-kund:

img_7726-1024x1024

img_8184-1024x1024

img_8263-1024x1024

  1. Frukt! MatHem har ofta bra annonspriser på frukt vilket gör att jag varje vecka när jag handlar får med mig mer frukt och bär än vad jag får när jag handlar i butik (tungt att bära hem frukt också).img_6734-1024x1024
    img_7305-1024x1024
    img_7073-1024x10242. Mindre rött kött! I brist på fantasi blir det ofta så att vi äter något typ av kött till måltiderna här hemma. Oavsett om det gäller salami till helgfrukosten eller nötfärs till tacon. Eftersom vi på MatHem handlar från soffan och därför kan leta recept i lugn och ro blir det enklare att söka på andra recept än just de med kött. Vi äter fortfarande kött här hemma som ni vet, men jag kan nog påstå att vi under de senaste månaderna har halverat vår konsumtion av just rött kött och även skärt ner en del på kött generellt.

    img_7104-1024x1024
    img_7129
    img_7341-1024x1024

    3. Ekologiskt! På varje vara man söker kan man välja att filtrera på ”Ekologiskt”. Det här gör att vi har gått upp till 90% ekologiskt hemma (!). I matbutiken som är närmast oss finns inte så stort utbud av ekologiskt och det gör att jag av ren lathet handlar mer icke-ekologiskt. Nu är det ändring på det. Extra bra när man väl äter just kött är att man kan välja svenskt, ekologiskt etc.

    I samarbete med MatHem

0 gillar 0 KOMMENTARER

  2. Heja dig Mickan! 😀

    Va härligt att höra att ni äter mer ekologiskt, jag är 25år och bor i spanien sen 5 år tillbaka och äter helt ekologiskt sen jag flyttade hit. Min kille är dietist och forskare inom vad maten egentligen innehåller och vad det gör med våra kroppar….och det är verkligen helt galet. Och att vi inte pratar mer om det?!? Jag äter först och främst eko för min egen hälsa..(lite egoistiskt kanske haha) och sen för just för djuren och naturen…Tycker folk som vågar stoppa i sig besprutat, processerad mat osv. är typ ”modiga”..deam..att våga chansa och riskera så mycket med sin egen hälsa?! Sen lagras ju mycket av dessa gifterna i kroppen och jag drömmer om att bli mamma en dag…så det är mycket därför också som jag väljer att äta eko, för att inte föra över olika gifter och tungmetaller till fostret och sen via bröstmjölken…eftersom bebisar och barn är såå sjukt mycket känsligare. Finns så otroligt mycket forskning att läsa om detta om man tar sig tiden. Men heja dig att ni styr mot ”rätt” håll! Älskar din blogg Michaela och följt dig sen jag var typ 16..17!

    OCH mycket är för du tar dina vardagsbilder med mobil….och bara fotar liksom!! Sluta aldrig med det! Jag som bloggläsare har slutat följa såå många bloggare som jag verkligen gillar som Janni, Kenza, Angelica osv. Men pallar inte att varenda bild ser ut som framsidan på en vouge-tidning…Det är vardagen och alla härliga frukostar man vill åt! Problem och kärlek..inredning är kul! Men just bilder på outfits eller snygga kroppar på stränder…NOO….så tråkigt…det var kul i början men nu ser vi det överallt…vill jag ha stil-inspo kollar jag bloggar som Theyallhateus.com or something….Är ju det personliga man vill åt i en blogg…sen förstår jag att ni inte kan vara för personliga..med all rätt! Haha fan va lång kommentar….men har nog aldrig kommenterat tidigare..så det var väl på tiden! STOR KRAM PÅ DIG FINIS <3 Kärlek genom kosmosrymden.

    Svara

  3. Å, fint att ni börjat reflektera över o ifrågasätta er köttkonsumtion, jag tycker nästan det slentrianmässiga beteendet, att inte ifrågasätta, är mer sorgligt än det faktiska ätandet av djur! Tack också för att du skriver om ert aktiva val i bloggen, du når ut till så många! <3

    Svara

  5. Rött kött har vi skärt ner på för längesen! Det är varken bra för tarmar (cancerframkallande) el miljön.
    Till tacos, Lassage, köttfärssås el you name it går de lika bra mer quornfärs.

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Modern telefonskräck

10 maj, 09:24 / Okategoriserade   /   42 KOMMENTARER

När jag satt och bläddrade i Elle på planet på väg hem från Paris så dör den här artikeln upp om ”Modern telefonskräck”. Åh det stämmer så väl in på mig! tänkte jag och medan jag fortsatte läsa hittade jag ett citat från mig själv haha, så typiskt att man glömmer bort vad man är med i.

IMG_8434

IMG_8436

 Jag har skrivit om telefonskräck förut här i bloggen så ni som har hängt med ett tag känner till den. Jag fullkomligt avskyr att prata i telefon. Jag har några få människor jag känner mig bekväm med att prata över telefon med, men det är inte många. Dessutom handlar det mycket om tillfälle också – om jag är på rätt plats och vid rätt humör har jag inte problem med att svara. Men i många andra fall går det bara inte.

Här kommer mina topp tre värsta grejer med telefonpratande:

1. När människor ringer flera gånger på rad om man inte svarar första gången, och när jag skriver ett sms och frågar vad det rör sen vägrar att förklara det via sms eller mejl utan enbart ber mig ringa upp. Blir så obekväm av detta.
2. PR-personer som ringer från okända nummer för att fråga om jag kan komma på vissa events. De känns nästan lika jobbiga som telefonförsäljare (de är så självklara på denna lista att jag inte ens behöver ta med dem). Jag har flera gånger förklarat snällt att de gärna får mejla liknande frågor och så lovar jag att svara via mejl (svarar alltid på jobbrelaterade mejl) men många verkar inte förstå utan fortsätter att ringa ändå. Där ser man också vilka som är verkligt duktiga på sitt PR-jobb – de som förstått och börjat smsa mig istället. Större chans att jag dyker upp på deras event då.
3. När jag tar mod till mig och svarar i telefon för att sedan bli tagen på sängen med en fråga eller frågor. Tycker det här är SÅÅÅ jävla jobbigt. Typ en kompis ringer och säger ”Vad gör du på lördag?” och man svarar ”Oj, jag vet inte, vadårå?” varpå hen svarar ”Vi ska gå på dagsfest!” och man innerst inne tänker å neeeeej jag vill verkligen inte gå varför kan jag inte få fundera ut ett snällt nej via sms istället…
Eller någon ringer i jobbrelaterad situation och säger ”Vi ses väl på eventet nästa vecka? Den 13:e maj kl 12.00 på Västerlånggatan 44 portkod 1324 tack hej!” och man lägger på för att inte komma ihåg en enda detalj i informationen. Varför MEJLAR människor inte praktisk information så att man kommer ihåg den eller kan ta fram informationen om man glömmer bort den? Gud blir så stressad här.

Är ni telefonpratare? Ja/Nej? Om ni liksom jag lider av telefonskräck, hur hanterar ni den och vad är era värsta grejer med telefonpratandet?

2 gillar 42 KOMMENTARER

  1. Så skönt att höra att det inte bara är jag. Kan pricka av allt du skriver, skräcken när telefonen börjar vibrera… 😉

    Svara

  2. Jag lider verkligen av telefonskräck. Jag svarar aldrig på nummer jag inte känner igen och det krävs god mod att ringa upp det missade samtalet. Först försöker jag såklart hitta numret på nätet innan jag ringer upp. Jag avskyr också att behöva ringa själv om det inte är till personer jag känner. Jag älskar att man kan boka de flesta resturanger och liknande online numera.

    Jag har dessvärre inte lyckats hantera det så bra ännu. Det värsta är att man inte har någon aning om vad det gäller. Och ifall man ringer själv så är det att man ofta inte vet hur samtalet ska gå. Det här med telefonskräck är en aning jobbigt nu när jag är jobbsökande..

    Svara

  3. Tack,vad skönt att veta att det inte bara är jag som är ”fjantig” (som andra kallar det)!
    Alla är olika helt enkelt. Kände igen mig på all punkter!

    Svara

    1. Det är INTE fjantigt! Det är ju som vilken lättare fobi som helst – vissa är rädda för spindlar, höga höjder, hissar eller getingar. Och andra är rädda för att prata i telefon.

      Svara

  4. Skönt att höra att någon mer har telefonskräck. Skjuter alltid upp det och tycker det är så jobbigt. Skulle ringa min hudläkare precis och de har tagit mig över en vecka att ta tag i detta. Försöker övervinna detta men är svårt och jobbar fortfarande på det! Kram fullkomligt älskar din blogg och läst den till och från sedan du började blogga :).

    Svara

    1. Hej!
      Jag har inga problem att ringa samtal. Men jag blir nervös när nån ringer och jag behöver prata i telefon inför människor, det som har blivit ett bekymmer för mig är att när min älskling ringer och jag har människor omkring mig i ett mötesrum t.ex så blir jag nervös och hon hör det på min röst och hur jag formulerar mig på ett annat sätt, typ mer formellt – än hur jag vanligtvis formulerar mig när vi är ensamma… och då blir hon ledsen på mig. Vet nån hur jag kan övervinna denna nervositet? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra… jag vill inte såra min tjej längre och göra ett avslut på nervositeten snarast. Kanske ni har nån bra lösning på detta. Tack på förhand.
      /Martin

      Svara

  5. Shit! Det där är ju jag i ett nötskal! Har alltid trott att det bara är jag som känner så här 😮 svarar aldrig på nummer som jag inte vet vem det tillhör och tycker att många samtal bara är SÅ himla jobbiga. Speciellt när de blir långa och utdragna när MSN till exempel pratar med någon man inte pratat med på länge. Tycker det är jobbigt att människor man inte känner så bra tycker att man är dålig på att höra av sig osv när man bara skickar iväg sms då och då men inte ringer för att prata. De närmsta vet som tur är att det inte handlar om att jag inte vill prata med dem utan att det är just de där telefonsamtalen som är jobbiga.

    Ha en fin dag och tack för uppmärksammat ämne! Kram

    Svara

  6. Är verkligen en telefonpratare. Det går så mycket snabbare att kommunicera via telefon. Istället för att vänta på att någon ska svara på sms/mail som man inte ens vet om dom har fått. Jag för rak och direkt kommunikation och tycker att det blir färre missförstånd om man pratar, om det dessutom blir följdfrågor är det lättare att hantera i telefon. Dock tyckte jag att det va jobbigt att prata i telefon innan jag flyttade hemifrån.
    Men sen har jag haft jobb som kräver att man pratar mycket i telefon och har haft många jobbiga samtal på telefon så jag har liksom blivit immun mot hur jobbigt det kan va.

    Svara

  7. Jag är likadan. Sökte ett jobb för ett tag sedan och fick gå igenom typ 4 (!!) telefonintervjuer. Var så nervös och blev så trött att jag på riktigt var tvungen att gå och lägga mig efter. Psykiskt påfrestande.. Dock väldigt intressant då jag ibland måste ringa kunder från jobbet (jobbar i butik) och ser inte detta som jobbigt alls. Antar att det är för att det inte är ”jag” som ringer.

    Svara

    1. Fick en liknande kommentar om det du säger – det är lättare att ta telefonsamtal om man går in i en roll i jobbet och jobbigare om man ringer som sig själv. Håller helt med där. Kram!

      Svara

  8. Jag har till stor del telefonskräck. Inga problem att prata med t ex pappa eller sambon i telefon men alla andra och det som både stör och förvånar mig då jag ÄNDÅ ringer och tar emot obehagliga samtal efter samtal att det ALDRIG blir bättre. Det tar mig flera timmar ibland att samla mod för att ringa t ex en hantverkare eller kundtjänst på nåt företag. Efter det är gjort känner jag mig tuuusen kilo lättare. Sedan samma sak igen. Varför är det så? Varför vänjer man sig inte? Ska bli intressant att läsa fler kommentarer om vad andra gör som kanske hjälpt dem?

    Svara

  9. Håller med om precis allt du skriver! Jag jobbar faktiskt med PR och har telefonskräck, haha. Tycker att det är så bra att många journalister föredrar att få mail, då slipper ju jag ringa. När man söker jobb här i England finns det rekrtyterare som vägrar maila, de MÅSTE prata i telefon. Och de överraskar jämt med frågor, vilket jag hatar. Tack och lov använder alla mina vänner Whatsapp.

    Svara

  10. Jag har haft telefonskräck sedan jag var väldigt liten, 5-6 år kanske. Det började med att en kompis till mig hade en riktigt obehaglig (bitter, elak, hård) mamma som jag var rädd för och därför vågade jag inte ringa hem till kompisen. Jag blev väldigt retad av mina föräldrar pga det, de kallade mig töntig och skrattade åt mig, så det gjorde det nog värre. Om jag tar mod till mig brukar det fungera att själv ringa folk och det fungerar faktiskt bättre för mig att prata med folk jag inte känner konstigt nog. Däremot svarar jag nästan aldrig i telefonen, vem som än ringer förutom min man. De flesta av mina vänner har lärt sig att de ska sms:a istället, men min familj fortsätter tyvärr ringa. Det värsta för mig är summerat i din 3:e punkt tror jag, just att inte få betänketid är väldigt jobbigt. Vill välja mina ord 🙂 Det är SÅ skönt att veta att man inte är ensam och att det finns framgångsrika, ”normala” människor med samma problem!

    Svara

  11. Känner så igen mig! Har otrolig telefonskräck och har haft sen jag var liten. Min syster har också det och vi brukade bråka om vem som skulle svara när telefonen ringde och vi var ensamma hemma… slutade med att ingen svarade. Jag kan bara prata med min familj över telefon. T o m när min bästis ringer (vilket hon gör rätt ofta) får jag riktigt ångest, beror som du säger också på humör osv, men i 80% av fallet svarar jag inte… Utan smsar lite senare o frågar vad det är haha. Det är bättre i jobbet, måste ibland ringa o fråga/tjata på folk (min chef som ber mig) o då känns det lättare just för att det inte är ”jag” utan en roll. Men mail ftw! Hur kan folk inte fatta det?! Underbart att ha allt i skrift ju

    Svara

    1. Hahaha så skönt att inte vara ensam om denna ångestpuck! Jag håller med om att det var lite lättare när jag var anställd och ringde från företaget, då gick man som du säger in i en roll. Nu är det bara jag hela tiden och det är väldigt jobbigt hehe…

      Svara

  12. En sak som relaterar till nr 3 är att jag kan nästan tycka att det är respektlöst att ringa, såvida det inte är akut förstås. Liksom, måste man vara tillgänglig precis jämt? Så många gånger jag skyllt på något när jag i själva verket bara inte ”orkade” för jag var i fel sinnesstämning. Min bästis är likadan så vi kör med sms och ”kan jag ringa nu?” eller ”jag kan prata vid kl 9”. Om man undrar ifall nån vill hänga med på nåt på lördag så kan man väl vänta ett par timmar, personen kanske vill fundera, stämma av med familj/partner, eller känna efter vad kroppen och sinnet behöver.
    … Lika obehagligt som när det ringer på dörren och nån dyker upp oinbjudet haha 😀

    Svara

  13. Okej ingenting med inlägget att göra men: För ungefär två år sedan så mailade jag dig och bad om råd angående mitt dåvarande förhållande som var väldigt destruktivt. Du svarade så himla fint och du var en stor hjälp när jag tog mig modet och dumpade honom. Tack för det. För lite mer än ett år sedan flyttade jag till Barcelona, och väl här träffade jag mannen i mitt liv som jag nu har en liten hund med. Älskar honom så mycket, varje dag får han mig att känna mig som den klokaste, roligaste och snyggaste tjejen i världen. För sex månader sedan kom min pappas cancer tillbaka, och då, tack vare dig började jag med yoga. Det är det enda som hjälper mig stilla mina tankar och oro och komma till ro för stunden. Tack för det, det är du som inspierade mig till att börja. Jag vet inte vad jag vill med denna kommentar, mest bara säga att du varje dag sen du började blogga har hjälpt mig genom svåra stunder och inspirerar mig till att bli en bättre och mer harmonisk människa. tack för allt! Hoppas du Är precis lika lycklig som det ser ut.

    Svara

  14. Haha känner verkligen igen mig mitt i prick! Har nog inte riktigt förstått att jag har telefonskräck förrän nu när du skriver om det. Har bara sagt till alla mina vänner att dem inte ska ringa mig om det inte är nåt som är NU NU NU-viktigt. Hahaha, alla ba okej trevlig tjej.. Tycker det är sjukt jobbigt på jobbet med då jag föredrar som du skriver att få betänketid och få svara i lugn och ro och inte bara haspla ur mig något

    Svara

  15. Samma sak med mig också. Men försöker ändå peppa mig själv att ringa vissa jobbiga samtal för det känns så skönt efteråt och man blir stolt över sig själv. Man får öva öva öva hela tiden för jag tror man förstorar det mer i sitt huvud. Kram

    Svara

  16. Jag tycker också att det är superjobbigt att prata i telefon. Telefonförsäljare är nog det jag tycker är minst jobbigt. Dem är det bara att artigt avsluta samtalet med (det spelar ingen roll vad de ringer om, jag tackar alltid nej per telefon och om jag skulle vara installerad går jag in på deras hemsida efteråt). Det finns ett fåtal personer som jag tycker om att prata i telefon med och dem pratar jag också med per telefon flera timmar i veckan. De flesta andra samtal tycker jag dock är superjobbiga. Att ringa läkaren, att ringa upp en kompis som jag sällan pratar med över telefon eller att bli uppringd av någon. Det värsta är nog när någon försöker få med mig på någonting som jag inte alls är sugen på. Speciellt om de, som du beskriver, först frågar vad jag gör ett visst datum. Då är det ju svårt att dra sig ur sedan. Hatar sådant…

    Svara

  17. Jag har också telefonfobi!! Precis som du skriver, jag vill ha möjlighet att svara på frågor i lugn och ro och inte behöva slänga fram ett ”ja” och sen ångra mig bara för att jag inte vågade säga nej i telefonen. Sjukt jobbigt!! Mina närmsta vänner är likadana vilket är skönt då all kommunikation sker på sms eller messenger 😉 Det är endast några få som jag gillar att prata i telefonen med.

    Svara

  20. Alltså vilken humor! Jag har hela dagen tänkt ringa ett samtal kring en grej som jag verkligen ser framemot men som jag bara inte får för mig att göra. Kommer på tusen ursäkter hela tiden till varför jag inte ska ringa det där samtalet. Men när min mobil väl är fulladdad (en av mina bortförklaringar idag) ska jag banne mig ringa! Stor kram på dig!

    Svara

  22. Jag kände direkt i mig i artikeln, folk skakar åt huvudet åt en och tycker man är lite halvfånig när man försöker förklara. Jag ser inte ner på andras ”fobier” eller problem så låt mina vara ifred! Är något riktigt akut ringer jag upp, annars föredrar jag sms eller mail.
    Älskar förövrigt din blogg Michaela. Du är så klok och mogen. Man liksom ser upp till dig, och inspireras av dig och din syn på livet.
    Må gott!

    Svara

  24. Jag har också jättesvårt att prata med folk i telefon, främst främlingar såsom försäljare. Ignorerar alltid samtal från okända nummer och de nummer jag inte har inlagda i telefonen. Att ringa och boka frisörtid/tandläkare osv tycker jag är så jobbigt och måste samla mod i flera minuter. Verkligen ångest när man får ha hand om jobbtelefonen på jobbet :/

    Svara

  25. Jag känner verkligen igen mig!! Hatar att prata i telefon med alla förutom mina föräldrar och min sambo. Svarar nästan aldrig när en kompis ringer och verkligen inte om det är ett okänt nummer. Tror att det är för att jag har ett så starkt kontrollbehov och jag känner inte att jag har någon kontroll när någon annan har tagit initiativet att ringa. Om man ska ses om 5 min och bara ringa för att bestämma var så har jag inget problem alls, men det är just när det kommer oväntat. Jobbar på det dock!

    Svara

    1. Haha har också total telefonfobi (Gud så skönt att det fanns så många andra!), och precis som Du är mina enda ”spontana” samtal de när jag precis är påväg att möta upp ngn, stämma av plats, då känns det helt ok! Annars hemskt …:-(

      Svara

  26. Tror det är en epidemi! Jag är precis likadan. Men ringer en del på mitt jobb och som någon mer skrivit tycker jag också att det är enklare. Men avskyr verkligen att prata i telefon. Kan typ bara prata med min mamma i telefon!

    Svara

  27. Så sant! Jag har laddat ner Truecaller-appen för att kunna se vem som ringer eller slå upp nummer jag inte känner till. Tips!

    Svara

  28. Suck, typiskt 90-talister! 😉 Får över hundra mail i veckan och tycker det är sjukt segt med mail, varför ringer inte folk!? Tar mycket längre tid att skicka mail fram och tillbaks än att ta ett tvåminuters-samtal! Uppskattar verkligen när folk ringer istället för att skicka ett mail. Plus i samtal kan man alltid väva in lite trevligt småprat som blir superstelt i mail. Det här med att inte kunna läsa av folk stämmer ju inte, är ju 100 ggr lättare att läsa av någon på telefon än på mail/sms.

    Svara

  29. Gud alltså jag har sån telefonskräck vilket folk är helt oförstående med. Min pojkvän undrar varför jag är rädd när det ringer ett nummer som jag inte har sparat men det är svårt att förklara. Hela jag blir till is och jag förmår mig inte att svara. I efterhand kan jag känna mig töntig och peppa mig själv att nästa gång ska jag svara, så ringer dom igen och så händer samma sak igen. Det går inte. Jag svarar nästan enbart när det är familj och pojkvän. Även mina bästa vänner har jag svårt att prata över telefon med. Det värsta är när det är oskyddat nummer, finns absolut ingen chans i världen att jag svarar. Sms och mail är favoriterna!

    Det konstigaste var när jag la ut en annons på grannar.se om barnvakt och jag skrev inget telefonnummer utan enbart mail + att jag uttryckligen skrev att jag nås via mail. Då har folk ändå googlat mitt namn för att få mitt nummer och ringer till mig och då får jag verkligen panik. Förstår inte varför någon kollar upp mitt nummer när jag uttryckligen skrev att jag enbart nås via mail. Tycker sånt är jätteläskigt.

    Svara

    1. Men fy fan vad sjukt, att folk googlat dig för att få ditt nummer trots att du endast angett mail!! Vilka jävla människor det finns, stalker- varning ju!! Jag själv skulle nog blivit ganska arg på dem och undrat vad fan de höll på med! Usch!

      Svara

  30. Håller med! Usch va hemskt det är.. Och speciellt att svara när man åker buss eller är bland folk. Jag svarar aldrig på okända nummer. Jag vill ju veta vem det är innan. 🙂

    Svara

  31. Jag har också telefonskräck och är så himla glad att höra att jag inte är ensam!! Har verkligen känts så under flera år…

    Svara

  32. Jag känner precis likadant!! Den enda jag pratar i telefon med, någonsin i princip, är min pojkvän. Det där med att inte ha personen framför en o kunna tyda hens minspel o kroppsspråk gör mig hemskt stressad. Blir extremt stressad när telefonen ringer o alla som känner mig någorlunda bra smsar eller skickar via mail/whatsapp/facebook. Så skönt att höra att andra lider av samma sak!!

    Svara

  34. Haha! Asså SÅ skönt att veta att det är fler (ganska många?) som är likadana som jag! Jag svarar aldrig nånsin på nummer som jag inte har inlagda. Min filosofi är att ”vill någon mig nånting, nånting viktigt, då lämnar man ett meddelande och ber mig ringa upp”. Annars är det inte viktigt. Brukar alltid slå upp numren på Eniro, är det nån typ av försäljning så spärrar jag numret. Så skönt! Ringer mycket mindre nu än innan!

    Svara

  35. GUD trodde jag var den enda! Har haft telefonskräck sen liten, tycker verkligen det är skitjobbigt. Finns bara tre personen jag är helt bekväm att prata med på telefon, allt annat är bara stelt och jobbigt och jag vill bara lägga på så fort som möjligt. Klarar inte av småprat heller haha ush! Det värst är när folk inte förstår och säger att man är fjantig. Skulle aldrig säga så om någon annan som var rädd för något. Har även fobi för kameror/bli fotogaferad. Får verkligen panik så fort jag ser en kamera. Hjälper ju inte att folk alltid pressar och säger att man ”förstör” för att man inte vill. Någon annan som har liknande problem?

    Svara

  36. Hallå alla telefonskrämda! Ni skall veta att även karlar drabbas! Jag tror att det har med kontrollbehov att göra, precis som någon skrivit ovan. Jag öppnar heller aldrig någonsin dörren för oväntade besök av okända. Ibland måste man ju ta telefonen. Om det är någon jag inte känner igen så brukar samtalet gå: – Hej, är det Håkan? – Det beror på. Sedan klick när jag lägger på luren. Stackars telefonförsäljare (de har inget roligt jobb) brukar i alla fall få sig ett gott skratt.

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Lunch på Monsieur Bleu, drinkar på L’Avenue och strosande i St Germain

9 maj, 17:07 / Resor   /   0 KOMMENTARER

IMG_8314

I fredags befann sig jag och mamma i kärlekens stad – Paris!

IMG_8428

I Paris måste man titta upp hela tiden eftersom byggnaderna är så vackra.

IMG_8338

Efter att ha besökt lite tips från Guided by Style tog vi en taxi bort till Galerie Lafayette, kanske världens vackraste varuhus.

IMG_8339

Mamma skulle nämligen få välja ut två stycken lyxväskor som hon fick av mig, Timmy, pappa, Sofia och D i 50-års present!

IMG_8340

En större vardagsväska och en mindre väska bestämde vi oss för. Herregud så kul det var att få och shoppa väskor med mamma! Vi gick igenom varenda varumärke och provade, klämde och kände. Så himla roligt.

Några av mammas favoritmärken blev YSL, Prada och Mulberry. Hur fin var inte denna väska från YSL’s nya kollektion?

IMG_8350

Efter väskletandet på Lafayette tog vi oss vidare till Eiffeltornet!

Både toppen och byxorna kommer från Gina Tricot – topp här (klick!) och byxor här (klick!)

IMG_8344

Åh Eiffeltornet, så fin du är tycker både jag och mamma.

IMG_8358

Knappt en kilometer bort från Eiffeltornet, över floden på Avenue de New York, ligger Monsieur Bleu. En underbar restaurang med stor terrass och massa chica människor.

IMG_8363

Skymtar ni tornet bakom mig? Rekommenderar detta ställe varmt om ni vill gå och unna er en lyxigare lunch!

IMG_8365

Efter lunchen promenerade vi ner till Avenue Montaigne som ligger några minuter bort och är fylld av alla designerbutiker. De satsar verkligen på sina butiker här, varenda en är vacker som en sommardag.

IMG_8368

Vi tog en drink och vilopaus på L’Avenue 🙂

IMG_8372

Gå hit om ni vill spana på snygga människor! Perfekt drink-spot för en solig majdag.

IMG_8375

Efter drinken fick vi ny energi och mamma shoppade väskor både från YSL och Mulberry! Så jäkla bra och fina var dem. Kommer hålla hela livet.

IMG_8378

Sen promenerade vi förbi Pariserhjulet!

IMG_8399

På kvällen hade jag på mig denna svantröja från Gina Tricot när vi gick ut och åt middag. Den finns att shoppa här (klick!).

IMG_8403

I lördags tog vi oss ut och bort mot St Germain för att tillbringa våra sista timmar i Paris just där!

IMG_8439

Jag var klädd i Gina Tricot under hela resan. Topp här (klick!) och kjol här (klick!).

IMG_8419

Vi promenerade omkring och viskade ”åååh” åt vartenda hus och när vi blev hungriga gick vi på jakt efter den perfekta bistron. Och vi hittade den!

IMG_8429

Procope heter den och serverar klassisk fransk bistromat. Mycket gott och fantastiskt gullig uteservering. Gå hit!

IMG_8431

På vägen hem blev jag starstruck då jag stod en meter från Seth Rydell. Jag är väl inte det enda Johan Falk-fanet här? Ville fråga om bild men vågade inte :((( Men man ser honom sitta där i bakgrunden hehe… Var tvungen att ta en smygis och skicka till D.

Tack Paris och mamma för världens bästa resa!!!

Innehåller adlinks!

0 gillar 0 KOMMENTARER

  2. ja minsann, där bak sitter Seth! Han blev faktiskt min favorit mot slutet av filmerna.

    Härliga bilder från Paris. Du får mig att längta till den staden. Massa kramar

    Svara

  3. Kära Michaela,

    Tack för världens, VÄRLDENS bästa blogg!

    Jag har just börjat inse charmen (och lasten!) med solglasögon och undrar därflr var dina i inlägget ovan är köpta? Perfekt form på glasen – fantastiska 🙂

    Svara

  6. Hej Michaela! Jag ska till Italien nästa vecka, som jag har längtat!! Ska besöka Napoli, Rom, Toscana, Rimini och Vendig och jag undrar om du har några tips på vart man kan äta och shoppa? Kram!

    Svara

  7. Hej!

    SÅ fin du är i den där blusen! Får jag fråga vilken storlek du har på din, vill beställa från webshopen..

    Svara

  8. Älskar solglasögonen! Att det är ett par Celine ser jag men vilken modell är det? 🙂

    Svara

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

se mer

sub archi