Månad: januari 2017

Vad mysigt och häftigt med lunch med någon som tävlat om att få träffa en. Det måste kännas lite overkligt. Om du tänker tillbaka på dig själv när du var yngre, vem hade du gärna lunchat med då? Och har du någon förebild nu som du gärna skulle vinna en lunch med? Skulle vara kul att höra. Själv hade jag gärna lunchat med dig. Skulle även gärna luncha med Meryl Streep och J.K. Rowling också om man får luncha hej vilt 🙂

Nu när du säger det så får jag en reality check – det är ju skitcoolt! Jag antar att jag blir blind i mitt jobb… varje vecka är det flera företag, organisationer, skolor och privatpersoner som mejlar om föreläsningar, träffar, luncher, middagar etc. så jag ser det bara som en naturlig del av mitt jobb att få dessa förfrågningar. Jag tackar nej till de flesta på grund av tid men då och då tackar jag ja, som i detta fall!

Oj, massa olika personer. Av svenska personer så drömde jag om att få luncha med Ebba von Sydow när jag var 14 år, Alex Schulman när jag var 18 år och Fredrik Reinfeldt när jag var 23 år. Det är några av de personerna som jag har sett upp till under min karriär. Det coolaste av allt är att jag har träffat och umgåtts med de här tre personerna massvis med gånger efter det, även om jag vid dessa tillfällen varit för blyg för att våga fråga om allt jag velat fråga om.

I nuläget hade jag gärna lunchat med Annie Lööf för att lära mig mer om Centerpartiets flyktingpolitik eller Lisa Ekdahl för att hon fascinerar mig och hela Svenska folket verkar det som.

Och om man fick luncha hej vilt som du skrev, så hade jag valt Beyoncé, först av alla i hela världen såklart. Hade gjort en lista innan på allt jag hade velat fråga henne och sedan övat upp min engelska så mycket jag bara hann med!

Vem drömmer ni om att luncha med?

När jag träffade Fredrik Reinfeldt för första gången!

Hej Michaela. Jag har en fråga som du absolut inte behöver svara på men om du vill göra det hade jag uppskattat det völdigt mycket! Jag är 27 år gammal och lever med min sambo sen 4 år tillbaka. Precis alla runtomkring oss förlovar sig, gifter sig eller skaffar barn. Utom vi. Vi reser och äter ute ofta och allt sånt men jag vill ju också ha en ring på fingret. Och en bebis. Bilda familj med honom. Jag vet inte om han är redo än då jag tänker att han hade tagit ett steg framåt isf? Hur känner du när många får barn och gifter sig? Känner du och D press på er och hur hanterar ni det då? Hade du kunnat fria till honom? Kram Michaela och tack för att du ofta finns där för oss.

Hej fina!

Jag och D pratade väldigt tidigt i vår relation om familj, barn och giftermål. Vi kom överens om något som vi tror funkar för oss och det är så vi tänker att vi ska gå framåt. Jag tror att det är bra att prata om det, inte bara i början utan även regelbundet. Typ ”Känner du fortfarande såhär som du sa då?” eller ”Nu när du fått ditt nya jobb, kommer du fortfarande vilja gå vidare i vår plan eller vill du göra om den?”. Giftermål är speciellt eftersom det enligt tradition är mannen som friar till kvinnan, men jag har faktiskt två kompisar som friat till sina killar och det har gått hur bra som helst! Båda har sagt ja och varit gifta i många år. Personligen vill jag att D ska fria till mig och vi har pratat om ungefär när i tiden vi ser att det skulle kunna hända så därför ”oroar” jag mig inte så mycket för om det kommer att hända. Kanske skulle jag fråga honom om tiden kom och inget frieri skedde. Typ ”Hur känner du, har du ångrat dig, är det något som oroar dig?”. Men att regelbundet prata om det genom åren är viktigt tror jag. Det händer ju saker med tiden (nya jobb, starta eget, renovering eller vad det nu kan vara) som kan förändra grundplanen så det är viktigt att man är överens även om grundplanen förändras och ser till att uppdatera den tillsammans. Familj och giftermål är viktigt för mig så för mig var det naturligt att prata med D om det tidigt för att vara säker på att vi är överens. Prata med din partner! PUSS och LYCKA TILL!

Hej bästa Michaela! Tack för en underbar blogg.

Tror du att det är viktigt att det finns kemi mellan ett par, att man liksom klickar? Att man saknar den andra och har mycket att prata om? Att man skrattar med varandra och är varandras vänner? Eller räcker det med att man är snälla mot varandra och älskar varandra, att man är tillsammans men egentligen inte har mycket gemensamt? Man kanske kan leva ihop utan känna den där ”känslan” alla pratar om? Att vara kär liksom?
Kanske konstig fråga men vad tror du? Ska man liksom.. nöja sig?

Hej min kära!

Svar ja på de första tre frågorna. Jag tror inte att man kan vara lycklig i en relation genom hela livet om man nöjer sig. Att leva med någon utan att vara kär, varför göra så mot sig själv när man kan leva med någon som man också är kär i? Att ha passion i en kärleksrelation och en livspartner tror jag är jätteviktigt, det är en av grundpelarna som skiljer er från att bara vara vänner. Om passionen inte finns kan ni lika gärna vara just vänner. Nöj dig inte, det är inte rätt om du måste nöja dig. Ta mod till dig och leta vidare. Alla är värda passion och kärlek!

<3

Hej och tack för en bra och klok blogg!

Vi planerar just nu bröllop för fullt, så kul men svårt med kläder. Jag vill inte ha en typisk bröllopsklänning utan tänker tvådelad. Jag tycker mode är kul men har inte så stor koll på vad som finns, men du har ju ofta tjusiga toppar; vet du var jag ska leta efter en som är skir eller i spets? Vill ha bra kvalitet och lägger gärna lite mer pengar på den så att jag dels kan använda den vid andra tillfällen och dels så att jag kan spara till om jag får egna barn.

Andra läsare får också gärna tipsa!

Hej och GUD vad roligt grattis!

Hmm spontant tänker jag Ida Sjöstedt! Hon är väl proffs på spets! Även Self Portrait har jättefina toppar. Skrolla igenom Net-a-porter, de har sjukt bra utbud av väldigt lyxiga toppar och även NK.

Så vad säger ni andra, tips? PUSS!

Hur nära är du och din bror varandra? Brukar ni hänga tillsammans ute, gå på middagar etc.:)? Är din bror lika öppen och glad som du?

Kram!

Vi är nära! Jag är väldigt nära hela min familj och de tillhör absolut några av mina bästa vänner. Jag och Timmy umgås inte själva så ofta men vi ses ofta med familjen eller med våra respektive. Vi har väldigt kul ihop. För att vara en syster och en bror så tror jag att vi är närmre än många andra och jag förstår att vi båda värderar varandra extremt högt. Finns ingen jag älskar som honom. Timmy är den mest okomplicerade människa jag känner. Han är i stort sett alltid glad (!), jag brukar säga att jag fick båda våran ångest. Han är aktiv, social och gillar att hålla låda. Precis som mig själv och vår pappa kan han ibland vara lite för högljudd eller ta lite för mycket plats, vi har verkligen ärvt det efter vår far. Ibland får man skämmas i vår närhet för att vi pratar för högt (utan att vi hör det själva såklart). Han är skämtsam, går in helhjärtat för saker och är mån om andra. Timmy har försökt bli proffs på allt ifrån jonglering till klättring ända sen han var liten och det sitter kvar. Hans senaste helhjärtade aktivitet är längdskidor då han bestämt sig för att åka Vasa-loppet. Så nu har han byggt en vallabod på vinden haha. Jag fick djupet och han fick lättsamheten. Han analyserar inte speciellt mycket, jag analyserar varenda rum jag går in i och varje person jag möter. Å ena sidan är vi totalt olika, å andra sidan precis likadana. Det sociala har vi helt klart gemensamt. Älskar honom! Så kul att han och D är jättebra vänner, de chattar nog varje dag med varandra. Obeskrivligt glad över att de kommer så bra överens.

När jag och Timmy tog en aperitivo i Italien i våras