Jag fick din bok av min man i julklapp, började läsa och fastnade. Precis så som du skriver känner jag just nu, misstänker att jag är på väg att bli utbränd eller så är jag bara trött på allt…
Jobbar till största delen hemifrån så i princip noll socialt liv (förutom man och barn), någon snabbfika med en vän hinns med då & då ( väääldigt lätträknade det sista halvåret). VAD gör man? Vi har även flyttat så mina barndomsvänner/föräldrar osv bor en timma enkel resa bort, (vi flyttade pga jobb samt släkt, nu finns de tyvärr inte i livet längre och jag känner oftare och oftare att jag vill tillbaka ”hem” )…
Hur fasen hittar man tillbaka till glädjen och livet? Jag älskar livet och mitt jobb men detta tär på mig så enormt mycket 🙁
Hej fina du!
Det låter som att du saknar ett socialt liv. Det är väldigt enkelt att hamna där när man är frilans/jobbar hemifrån och jag hamnar själv i dessa svackor ibland då jag mår dåligt för att jag känner mig ensam. Jag tror att mycket av din glädje kan hitta tillbaka om du försöker väcka liv i ditt sociala liv! Hur du ska göra det kan jag inte svara på. Kanske är det att flytta tillbaka till familj/gamla vänner, eller att skaffa nya i den stad där du nu bor. T.ex. att du bestämmer att tre gånger i veckan måste du träffa folk/vänner på något sätt. Sedan tror jag att det är superviktigt att man rör på sig när man jobbar hemma! Se till att gå en promenad varje dag, även om du inte har några ärenden, och kläm in ett träningspass eller två i veckan. För oss ensamvargar är det nästan lika med överlevnad.
Våga söka kontakt hos andra människor, jag kompisdejtar en del och det är otroligt givande eftersom det ger mig både lycka, glädje och bekräftelse.
Stor kram och lycka till!
Så mysig helg! En liten fråga till frågor med Forni, vad är er fina soffa ifrån! Vi har precis köpt gemensam lägenhet och jag letar ihjäl mig efter en snygg och stor soffa men hittar ingen!:(
Hej kära du!
Den kommer från Habitat som faktiskt har snygga, stora och prisvärda soffor! Vi letade efter en stooor soffa och det var minst sagt svårt, de vi hittade var antingen famijesoffor hos Mio (vilket inte var vår stil) eller soffor i en prisklass på 50 000kr och uppåt. Men hos Habitat hittade vi faktiskt två stycken stora soffor som passade in hos oss och vi valde den blåa.
Lycka till med soffjakten!
Hej Michaela!
Jag har följt din blogg ett tag och gillar speciellt dina frågor med Forni inlägg. Så här kommer nu min fråga till dig.
Du har ju ångest och tidigare sagt att du kanske valt att hantera din ångest med att ta en fylla o sen mår man ju bara sämre efter det osv…
Hur ser du på alkohol och ångest idag i ditt liv? Du är ju inte ute sena nätter så ofta längre, men när du är det känner du ångest över hur mycket du dricker, att du dricker lika mycket som alla andra och känner att du ”måste”? Hur känner du följande dag över att du varit ute sent och druckit mycket?
Eller känner du inte såhär till alkohol och fest?
Jag har själv mycket ångest ibland när det kommer till utgång med kompisar och alkoholkonsumption, den ger mig mycket ångest innan jag ens gått ut.
Hoppas min fråga kom fram på rätt sätt 🙂
Hej fina du!
Vilken intressant och viktig fråga! För mig finns det en tydlig skillnad på min alkoholkonsumtion nu och då: Då drack jag för att döva något, vilket aldrig hjälpte utan bara spädde på ångesten. Det gör jag aldrig nu.
Däremot så är alkohol ångestframkallande, speciellt för oss högkänsliga personer. Det betyder att jag ofta får bakisångest om jag har tagit en fylla, säg två av tre gånger kommer ångesten. Som du säger så händer ju inte det så ofta att jag går ut längre, och det är delvis för att jag inte orkar må dåligt och ha ångest efter något som ska vara en rolig kväll. Det är tråkigt när jag går ut med mina vänner, har hur kul som helst utan några ”snedsteg” på fyllan och sen dagen efter vaknar jag ändå upp med något som skaver inuti. Det är helt enkelt inte värt det så ofta och jag väljer numera mina tillfällen. Sedan förstår jag ju att det är kemiskt och därmed kan jag lugna mig själv med vetskapen om att det kommer gå över. Dagen efter en utekväll försöker jag alltid träffa upp några kompisar eller något för att minska ångesten. Det hjälper för mig.
För såhär är det ju, att vi högkänsliga reagerar starkare på alkohol, nikotin, koffein etc. Vilket betyder att vi måste vara lite försiktigare med det. Samma sak för personer som är bipolära/manodepressiva. Man måste passa sig lite mer än de där lättsamma människorna 🙂
Mitt tips till dig är att välja dina fyllor noggrant och att dricka lite + långsamt de andra tillfällena. Om dina vänner alkoholhetsar, säg bara att du inte vill bli för full och om du känner att du behöver dra till med en vit lögn eller två så gör det! Vi lever ju i ett rätt skevt samhälle där alkoholhets tyvärr tillhör vanligheterna så ibland får man göra vad som krävs. Och de gångerna du vill gå ut och bli lite full, se till att vara snäll mot dig själv dagen efter. Förbered med resorb, huvudvärkstabletter om det behövs och goda grejer i kylen. Boka upp en dejt med en kompis och PROMENERA. Det bästa tipset mot alkoholångest är promenader. Det är egentligen bra mot all sorts ångest.
Om ni andra har tankar och funderingar i ämnet så får ni gärna kommentera, det är en intressant fråga att diskutera. Stor kram till er alla!
En fråga till ‘Frågor med Forni’.
När var du riktigt rädd senast? (så rädd att hjärtat hoppade till eller att det strömmade en kall kår genom hela din kropp)?
Det känns som att du, till skillnad från jag, lever ett väldigt tryggt liv på fina Östermalm. Du behöver inte efter jobbet ta nattbussen hem till förorten och mötas av gäng med killar som skriker och visslar på en. Jag är rädd i stort sätt varje dag….
Nyfiken på våra skillnader. Kram
Hej!
När jag gick hem från en kväll med mina tjejkompisar för några veckor sedan stod det en man som var klart påverkad utanför min port. Jag trodde att det var min kompis som bor i samma port först så ser inte förrän jag står någon meter ifrån honom att det är någon annan, någon som är drogpåverkad och har grumlig blick. Jag bodde mitt emot Polishuset förut, den utgången där de från häktet går ut, så lärde mig känna igen påverkade galningar ganska väl efter de åren. I alla fall så frös kroppen till is eftersom jag såg hur han tittade på mig. Med en blick som vet om att den äger situationen. Jag, en liten tjej som är berusad i höga klackar. Han, en stor man med vetskapen om att han kan fysiskt sett göra vad han vill med mig. Men jag lyckas ta mig in i porten utan större problem och ser honom stå och hånle mot mig när den stängs igen. Då var jag rädd, så rädd som man blir när kalla kårar bara strömmar genom kroppen.
Om du är rädd i stort sett varje dag så skulle jag, om jag var du, se till att försöka förändra min livssituation. Byt jobb, ta ett jobb dagtid istället! Så slipper du vara rädd när du tar dig hem om nätterna. Om du inte vill byta jobb, skaffa körkort, köp en billig begagnad bil och åk bil hem från jobbet. Om budgeten inte tillåter: se till att ha en cykel vid busshållplatsen så att du kan cykla hem (går snabbare och är mindre läskigt, tycker jag i alla fall).
Östermalm eller förort, vi är båda två kvinnor som blir rädda för män eftersom vissa män är jävligt obehagliga och vill skrämmas eller göra oss illa. Jag har också bott i förorten och åkt nattbuss hem. Sprungit ifrån män som skrikigt saker efter mig, eller behövt ringa polisen när en påverkad man på gatan hotat med att ”ta den här kniven och köra upp i din jävla fitta gång på gång tills du är död”.
Jag tycker om att gå överallt, men män gör det omöjligt för mig att kunna göra det hela tiden, eftersom det är för osäkert. Jag älskar att promenera hem från restauranger, barer eller klubbar (bor ganska nära de flesta) men det går inte för då och då läser jag i tidningen om någon som blivit våldtagen, rånad eller slagen i närheten av där jag bor (bor ju inte så långt från Stureplan). Så jag tar taxi och började faktiskt ta taxi hem ganska tidigt i mitt liv, även när jag hade lite pengar såg jag alltid till att ha pengar till taxi hem snarare än en till drink/ett paket cigg/fyllemat etc. Det handlar om prioriteringar (om det finns utrymme för prioriteringar och man inte lever på minimum). Jag har vänner som inte vill åka taxi hem, för de har blivit skrämda av taxichaufförer som har gjort obehagliga saker mot dem/med dem (det har hänt mig också), men jag tycker att Uber känns tryggt eftersom det är så tydlig profilering av chauffören precis som det är på mig som kund. Plockar inte en taxi på gatan om jag är själv längre.
Parantes: Jag förstår att ni som bor i mindre städer inte har möjlighet till Uber – men hoppas att ni låter mig ge tips utifrån min egen livssituation också. Blir svårt om jag ska ge tips till en person jag inte känner eller vet någonting om, men jag gör mitt bästa så snälla bli inte arga på mig för att ”inte alla har råd med Uber/egen bil/byta jobb/bo på Östermalm”. Jag gör mitt bästa för att komma med så bra tips, råd och tankar som möjligt. Okej då fortsätter vi:
Jag tror att alla vi kvinnor lever med rädsla över att bli utsatta för grejer i våra liv och det vi kan göra är att vara så rädda om oss som möjligt, utan att för den sakens skull sluta leva. Puss då.
Hej Mickan! Lyssnade precis på din och Dashas gamla podd, kom in på avsnittet ”kär på fyllan” (älskar förresten hur varenda gång jag befinner mig i ett kärleksproblem, så kan jag bara leta upp ett avsnitt från er podd som är relevant för att veta vad jag ska göra, tack för det<3). Kärlek på fyllan hände nyligen mig, fast tvärt om, och jag är i sorg. Skrev denna texten efter avsnittet, vet inte om man förstår innebörden eller konceptet. Man kan bara hoppas. Kram ha en bra kväll<3
En dryck har tillförts till din kropp. En dryck som bär på ett ämne som stör dina nervsignaler och rubbar dina signalsubstanser. Pulsen ökar, reaktionsförmågan minskar och dina hämningar släpps på samma sätt som dina känslor förstärks. Men när drycken runnit ur, så tar din kärlek på samma sätt slut.
Så sjukt hur snabbt man förändras ändå! Laddade precis över mina bilder till datorn, och passade på att kolla igenom gamla mobilbilder och slogs av samma tank som dig! 2015 var ju nyss, men när jag tittar på bilderna är allt så annorlunda!! Hahah
Mina hjärtisar!!! <333 sånt härligt minne
KAn du inte gå igenom klassikerna i din garderob? Din skinnjacka, skor som alltid håller, vita tishan osv. Din skinnjacka är så J*vla snygg!!
Hej bästa Forni,
Jag undrar lite hur du tänker kring att våga. Det finns så många möjligheter och jobb därute som jag hade tyckt var så extremt roligt men jag vågar inte på grund av att jag tänker jag inte är kompetent nog eller det finns flera tusen människor som är bättre än mig. Min rädsla av att misslyckas spärrar mig från att följa mina drömmar. Därför undrar jag om du aldrig tvekar? Främst tvekar på dig själv och din förmåga/kunskap att göra något?
Tycker om dig så himla mycket
Världens största kram
Julia