Söndagsmorgon hemma i Stockholm och jag har precis vaknat efter 13 timmars sömn… eller om det var 14? Somnade vid 19-tiden igår och vaknade vid 09 idag. Behövde nog ta ikapp lite sömn även om jag måste erkänna att jag slogs av stresspåslag när jag kom hem till Stockholm igen. Det är inte ofta som jag åker på semester och sedan känner att jag inte har fått nog när det är dags att åka hem men den här gången var det precis så. Det kändes inte ens mysigt att kliva innanför dörren igår? Jag vill inte att sommaren ska ta slut och framför allt inte vår vecka på Mykonos. Hade lätt kunnat stanna i några dagar till, trots ett späckat schema och mycket fest, som annars brukar göra mig ordentligt skör. Som högkänslig har jag generellt svårt för stora sociala sammanhang + mycket alkohol, vilket var exakt det som den här veckan bestod av, men jag kände inte av det alls. Den där stressen som annars brukar smyga sig på. Ångesten efter för mycket festande, för intima samtal, för mycket människor på en och samma gång. Den fanns inte och jag är så jävla glad över det. Min kropp var fylld av kärlek till mig själv och mina medmänniskor och det enda som fick cirkulera i den var god energi. Till och med efter en situation under veckan där jag kände mig obekväm och intvingad i en orättvis position kunde jag blicka inåt, känna efter vad jag står för och vad som är jag, och sedan släppa det (så gott som en högkänslig person kan släppa :).
Jag är väldigt tacksam över en så friktionsfri semester, vilken kan vara svårt när det är tio personer som ska semestra en vecka ihop för första gången (!) och hälften aldrig har träffats förut (!) men herregud så roligt vi har haft. Kärlek, vänskap, gemenskap och en rejäl dos humor får beskriva den här resan. När livets känns tungt ska jag ta fram minnena från Mykonos och låta dem värma mig. Världens finaste resa. Tack gänget, älskar er!
Nu ska jag bara hitta lugnet i Stockholm, som jag hoppas att jag kommer in i snart. Vardag, rutiner och det vanliga livet. Jag känner mig inte alls redo så jag är glad att jag har 50% semester en vecka till (eller två, beroende på lite olika grejer). Så att jag får smygstarta hemmalivet.
Först ut står i alla fall frukost på schemat. D ligger och sover här bredvid mig i sängen, det är två slagna hjältar här i lägenheten idag 🙂 Puss mina hjärtan, vi hörs lite senare. Jag har en rejäl bildbomd från sista dagarna som ni ska få ta del av!
Från vänster: Marcus, Kajsa, Sam, Malin, Tneo, jag och D. Linn och Mattias saknas på bilden <3
Visst var det din första resa till Grekland? Jag skulle gärna läsa om vad du tyckte. Särskilt om mat och atmosfär och kanske även olikheter och likheter med Italien 😊 Jag har varit på många av Greklands öar men aldrig besökt Italien.
Låter så himla underbart. Drömmer om att få göra liknande resor i stora kompisgäng… Och hallå jag DÖR vad snygg din kille är! 🙂
Så bra hur du sätter ord på det där med att vara högkänslig och hur påfrestande det kan vara att vara i stor grupp. Länge tänkte jag ”vad är det för fel på mig som tycker att det kan ta energi att umgås med många samtidigt som man har kul och får energi ”. Just detta är bra att få synligt att en person som du som har stort socialt umgänge även kan känna så. Man kan vara social och ha lätt att ta kontakt med folk. Men det har inte alltid med att göra att den biten som du beskriver. Och även hur lätt det är att ta åt sig av olika sitationer, som den du beskriver, som vissa kanske inte hade känt lika stort. Jag har till exempel hela gångna veckan mått dåligt för hur när en äldre manligt kollega talar till oss i min arbetsgrupp, bara tilltalar och tittar på min manliga kollega när han talar. Först tog jag åt mig och tänkte att han inte gillar mig eller tror att jag som ung tjej har nåt att tillföra honom ”intellektuellt ”…för som högkänslig uppfattar man ju allt…som blickar…Men jag försöker tänka att det ligger hos honom…Att han fått för sig att han som medelålders man har mer gemensamt med min manliga kollega…oförmågan att se andra…Hur som helst…tack för igenkänning. <3
Oj vilken igenkänning gällande ångest efter mkt fest och sociala sammanhang, skörheten.. kunde skrivit det själv, men hade inte kunnat forumulera det som du.
alltså alla dina texter berör mig så mycket. Jag känner igen mig i typ allt du skriver. Världens bästa Mickis, välkommen tillbaka till Stockholm <3 jag hoppas ni får ett fint avslut på sommaren (en hel månad kvar ju!) 🙂
Jag kände också en sådan där extremt stark ångest förra sommaren när jag skulle tillbaka till jobbet, trots att jag hade haft hela 6 veckor semester… Ändå kände att jag inte hade haft ledighet nog. Sedan tog det bara ett par veckor innan jag gick in i väggen och blev sjukskriven i ett halvår. Så, be careful Michaela, och lyssna på dig själv. <3