Råttor och skrattattacker

Om du läser via Bloglovin i mobilen så ser inte texten ut som den ska där, klicka på ”Visa Originalinlägg” så ser du rätt version av varje blogginlägg. Jag säger till när detta är korrigerat!

Nu börjar saker & ting ordna upp sig här inne. Stöter ni på något som inte fungerar? Kommentera i det här inlägget så ska jag fixa det asap!

Den här måndagen har varit helt galen, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta i slutet av dagen så jag gjorde det enda rätta och skrattade tills tårarna sprutade.

Det började med allt tekniskt strul på bloggen, det visade sig att massa bilder i arkivet saknades och det gjorde mig så oerhört stressad att jag kanske skulle förlora sju år av bilder i mitt liv. Dessutom var det här min första ”riktiga” jobbdag efter semestern och min mejlkorg svämmade över när jag började hugga in i den. På kontoret var jag själv, det var grejer ÖVERALLT när jag kom in och jag kände bara att nej, fy fan vad oinspirerande. Fick börja förmiddagen med att slänga mögliga koppar som stått i vårt rum sen midsommar typ, samt flytta på en rad tunga kassar som låg vid mitt bord. Efter några timmar på kontoret bestämde jag mig för att slänga i mig en macka på Joe & The Juice till lunch och väl där gick jag in i ca 3765 olika människor jag inte var sugen på att träffa. Fick skavsår när jag skulle gå därifrån till studion där jag under veckan ska spela in min ljudbok och fick därför boka taxi istället för att gå. Taxichauffören tjatade om att spansk och italiensk mat smakar likadant (haha wtf vem säger ens så) hela bilresan och dessutom var han bästis med bromsen som han använde FLITIGT. När vi kom fram till studion hade jag spyan ända upp till munnen så kröp ut ur bilen, satte mig utanför dörren till studion och andades i tio minuter för att komma tillbaka till livet.

Mitt i andningsracet känner jag något mot mitt ben – så jag tittar ner – och vid mina ben stryker sig en 30cm stor råtta i långsam takt. Släpper allt jag har i händerna, datorn faller till marken, mobilen flyger in i en buske och sen bara springer jag till andra sidan gatan. Efter att ha hyperventilerat/skrikigt/nästan dött i några minuter fiskade jag upp telefonen, låste upp studion och gick in. Väl inne märkte jag att det inte fanns några människor, alla ljudpersoner är nämligen med digitalt/via dina hörlurar i just denna studio, så jag hade ingen som kunde råttsäkra stället åt mig. Lamporna i köket och badrummet var dessutom trasiga, men jag hittade en gammal mopp som jag kunde slå i väggarna medan jag letade mig fram till toaletten/vattenglasen/tekokaren samtidigt som jag försökte skrämma bort eventuella råttor som tagit sig in i studion.

Och ja, sen väntade den första av fyra ljudboksinspelningar för den här veckan. Och när jag läste om mitt ångestfyllda liv och kom till den delen där Sara kastar en chokladboll på mig som barn (ni som läst boken vet vad jag pratar om, ni andra får lyssna på den i höst!) så bara brast det för mig.

Jag skrattade så att jag inte kunde andas. Det slutade inte, skrattet bubblade över, det fanns inget annat alternativ. Jonas (som är min medarbetare i uppläsningen och är med mig i mina hörlurar) trodde nog att jag var komplett galen. Jag kunde inte sluta. Jag skrattade åt tekniska fel, jobbiga bekanta, galna taxichaufförer, råttor, rabies (som jag säkert fått efter den där kelstunden) och all den ångest jag har haft för att läsa in den här ljudboken (eftersom jag inte varit säker på om jag orkar känna allt det där en gång till.)

Men vet ni vad? Allt kändes bättre när jag skrattat ut det. Precis som gråt så kan skratt rena en inifrån. När jag kom hem efter den här märkliga jobbdagen så badade jag länge, skrubbade kroppen ren från råttor och sen tittade jag på två avsnitt av en serie medan jag smaskade på en extra stor acai bowl.

Hur var er måndag?

P.s – På min Instastories finns lite filmer efter råttincidenten, där ser man hur skärrad jag är haha!

  1. Jag gillar inte utvecklingen att råttor inte längre är livrädd för en, utan att den kom så nära! Jag hade dött…

    1. JAG VET! Visst är det VIDRIGT att de typ börjar bli tama i Sthlm? Jag har alltid lugnat mig med vetskapen om att ”de är mer rädda för mig än vad jag är för dom” men det är ju inte så längre – de är orädda nu för tiden! DÖR :'(

  2. Herre-gud. Blev helt svimfärdig av att bara läsa om råttan (wäää även jobbigt att bara skriva ordet) finns inget som gör mig så rädd och äcklad 🙁
    Vad är det ens för djur ???

  3. Åh hjälp. Jag är för en gångs skull väldigt glad över att inte bo i Stockholm utan långt upp i landet där råttor syns väldigt sällan… Jag hade nog börjat störtlipa i panik…

  4. Tack för att du delar med dig av vardagsmisären! Så kan vi skratta, bryta ihop och gå vidare tillsammans. ”Råttsäkra” gav mig dagens skratt. Tack <3 (PS. Rabies finns inte i Sverige tack och lov! DS.)

  5. Nej men alltså jag DÖR!!!! Jag tycker att små möss är extremt äckliga, och hade antagligen gått omvägar resten av livet om jag någon gång såg en råtta på ett visst ställe. Tänker på alla som jobbar med sophämtning, typ mina hjältar! hahha 🙂

    Även om det är äckligt, så fnissade jag lite åt din situation. Hoppas du slipper dessa äckliga djur i framtiden!!

  6. Alltså Forni, sicken dag! Visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste detta. Att allt hemskt ska hända på en och samma dag?! Nu kan det ju bara bli bättre iaf och du har en till rolig historia att berätta vid kommande aw:s 😉😉❤️

  7. Den här sommaren har vi haft en musinvasion. När giftmannen varit på besök och lagt ut giftmat (som de älskade) så såg jag dem sådär varje dag. En morgon vaknade jag upp och såg två hålla kring giftboxen på golvet ovanför vårat sovloft.

    Då jag har fobi så hade jag panik hela tiden och kunde inte dra för att jag jobbar hemifrån. Fick sitta med en metallskena för att slå i vägg och bord för att skrämmas så att de inte skulle komma för nära, stampa i golvet, hade hög volym och satt med saker runt huvudet så jag inte skulle kunna skymta dem i olika vyer.

  8. Förlåt men lite efter med att läsa detta, men OMFG!!!!! Dör på riktigt, måste ju göras något åt dessa råttjävlar. Ser dagligen en råtta i området där jag bor… Kände iaf att min dag inte var så tokig längre trots allt 🙂

  9. Du som har skrivit dessa negativa saker om råttor, samt alla ni andra som har skrivit en massa negativa saker om råttor, vet inte vad ni skriver om. Det handlar endast om hat, hets mot djurgrupp, grupptryck, befängda normer och fördomar om råttor och möss, främst mot råttor. Ni alla som har skrivit här, borde söka professionell hjälp mot råttfobier och musfobier. Men det är också samhällets och mediernas fel att råttdjuren är förtryckta. Råttor och möss är hemlösa, rättslösa och fredlösa djur, och har tyvärr därför inget samhälleligt skydd. Därför kan råtthatare förfölja råttor och möss, främst råttor, såsom sker i vår befängda del av världen. Ni alla här på denna tråden borde skämmas! Och kalla er definitivt inte för djurvänner, för det är ni verkligen inte. Tycker man illa om råttor och möss, så är man absolut inte någon djurvän.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi