End of an era

SPOILERVARNING!
MAD MEN-SNACK!

Okej hörrni, för fyra timmar sen såg jag det sista avsnittet av Mad Men. Sju säsonger, 92 st avsnitt, ca 80 timmar av min sommar som jag har lagt på att se den här serien från början till slut.

Enda gången jag kan minnas att jag känt samma typ av tomhet som jag känner just nu är när jag såg hela Modern Family för ett par år sedan. Då fick jag dock reda på att det fortfarande görs nya säsonger när jag var igenom hälften, så jag visste liksom att det inte var slut när jag var klar. Nu har jag däremot levt med dessa karaktärer genom hela min sommar och så är det slut, det kommer ingenting mer. Karaktärerna kommer inom sinom tid att blekna i mitt minne och ersättas av nya karaktärer och nya tv-serier, filmer, böcker. Är det bara jag som kan tycka att det är lite (eller okej ganska så mycket) sorgligt? Det är samma känsla som när jag avslutar en bok jag tycker mycket om. Det gör nästan ont när jag stänger den sista sidan.

Hej då Don, Peggy, Joan – ses aldrig mer? Helt sjukt ju. Blev ledsnare nu än när Girls var slut, och då var jag ändå helt besatt av sjätte säsongen. Men det är någonting med den här intensiva och långa perioden av en serie som har gjort mig lite galen.

Så jävla fint i slutet när Don sitter och mediterar förresten. Sån stark igenkänning i den stunden. När man inser att inget av det där destruktiva levernet kan döva smärtan där inne, det krävs något annat. Något som är på riktigt. Att våga blicka inåt och vilja må bra. Tårarna när bilden skiftar från Betty till Don. Värmen i hjärtat när man ser Stan och Peggy tillsammans. Styrkan och samtidigt frustrationen man känner som kvinna när Joans blick breder ut sig över rutan.

Wow, ett sånt jävla nöje att titta på den här serien. Har lärt mig massor, fått en ny syn på ledarskap och teamwork samt en inblick i New York på 60-talet vilket har varit jävligt roligt. Men nu behöver jag lite seriepaus tror jag, känner mig alldeles emotionellt slut efter denna resa.

Känner ni också såhär eller är jag loco?

Uppdatering: FÖR sjukt att D kom hem i samma stund som Don sitter på yogamattan, vilket gör att jag missar reklamfilmen i slutet (trodde det var någon avslutningsdans bara?). Nu såg jag om det och förstår hela grejen… tack Sandra för att du uppmärksammade mig på att jag missade det viktigaste i hela finalen haha. Känns som att jag har fått dubbla avslutningsscenarion nu!

  1. EXAKT SÅ! Bästa serien. Så sorgligt när den var slut, tror allting bleknar så småningom, förutom Don haha. Sjukt att jag som 30 åring blir kär i en karaktär från mad men, eller vadå inte bara jag väl? Stor kram till dig Micki, du är grym, och min bästis på nätet <3

  2. Varje gång jag ser klart vänner så blir det också som en sorg/tomhet, har hänt i fler serier också. Karaktärerna blir som kompisar man hängt med ett bra tag och så helt plötsligt så fick man inte mer! Om du är loco så är jag också det!

    <3

  3. Kollade igenom alla säsonger av Gilmore Girls förra hösten… Saknar dem fortfarande! Deras söta lilla stad och vardagsbekymmer. Åååååh <3

  4. men halååå serien slutar ju precis tvärtom: att han inte har lärt sig något: att han i grund och botten är mäktig reklamman och det är det han kan och är bra på, att han sitter där och kommer på en reklamidé till ett kapitalistiskt varumärke som är motsatsen till vad de där yogafolksen vill uppnå. den reklamfilmen (som du ser i slutet) är en av de mest framgångsrika genom reklamhistorien. alltså irl. allt från mig 😀 mvh mad men fan hehe

  5. Jag såg klart mad men förra veckan och tycker fortfarande att det finns en tomhet. Så jävla bra serie! Är glad att jag ”sparade den” så att jag kunde se flera avsnitt per vecka istället för att ha följt den från början. Men en grej jag fick veta efter ca 2 säsonger är att hon som spelar Peggy är scientolog!! Så det förstörde ju en hel del för ett tag tänkte jag endast på just scientologin och hur störd den är direkt när hon syntes i rutan.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi