Yoga

Jag är allt jag behöver

27 november 2017, 19:45

Fråga: Kan du inte göra ett långt inlägg om din yoga?

Är ni intresserade av min yoga? Det är svårt att veta, jag vill inte skriva om saker som inte intresserar er bara för att det intresserar mig. Jag bär med mig yogan genom nästan allt jag gör i mitt liv, det är en så stor del av mig, men jag vet inte hur mycket det syns i bloggen. Tycker ni att jag skriver lagom mycket om min yoga eller hade ni önskat att jag skrev mer/mindre om den?

Ibland frågar människor mig varför jag är så förtjust i yoga. Idag när jag stod på mattan funderade jag på det.

Jag älskar yoga för jag känner mig som en krigarinna på min yogamatta. Det är ingen slump att flera positioner heter just ”Krigaren” för det är den känslan som positionerna frambringar. Jag blir stark på min matta. När jag rör mig rytmiskt i mina positioner känns det som att min kropp hör hemma i dem. Det har inte alltid varit på det sättet, såklart. Det tog mig många år att hitta min grund i yogan eftersom det är en ganska knepig träningsform om man vill utöva den korrekt. Idag var det två kvinnor med på vår klass som ramlade flera gånger och fnissade tillsammans – det var deras första gång på en yogamatta. Men det är okej att ramla, inte bara första gången utan även efter flera år. Flera pass jag går på innehåller en position jag inte har testat förut och då kan det vara skakigt. Jag förnyar mig samtidigt som jag har lärt mig yogans grunder. Därför känner jag mig stark och stadig på min matta – för att jag hör hemma där. Min kropp rör sig så självklart när jag får yoga. Det är inte graciöst, det handlar inte bara om kroppslig styrka. Det handlar om att gå in i ett mentalt och samtidigt fysiskt stadium där jag förvandlas till den krigarinna jag behöver vara för att orka med livet.

Även om ett yogapass är tufft, jag är extra trött eller orkeslös så finns det inte en enda gång som jag har lämnat yogasalen utan att älska mig själv lite mer än vad jag gjorde när jag klev in. Varje gång jag bugar inåt mig själv efter min stund på mattan känner jag lite mer självkärlek. När jag går där ifrån håller jag huvudet högt.

Idag hade jag ett av mina bättre yogapass, jag log på mattan under säkert halva passet. Det var för att jag kände mig oslagbar. Ibland ställer jag mig på mattan så kommer den känslan till mig som en oväntad våg – jag är oslagbar. Ingenting kan stoppa mig. Jag är allt jag behöver. I den känslan rör jag mig sedan starkt och självklart genom varenda minut på mattan, oavsett om jag står i en upp och nervänd position eller ligger tyst i barnet.

För mig är det häftiga med yogan att jag tar med mig dessa känslor ut i det verkliga livet efter min yoga. Det är inte känslor som stannar på mattan, de följer med mig ut i livet. Jag har varit med om så mycket händelser i mitt liv som har varit tuffa och utan yogan vet jag att jag hade hanterat dem annorlunda. När morfar gick bort hastigt tidigare i höstas var det yogan som lärde mig att acceptera livets gång. Sen jag fick beskedet om Corinnes leukemi är det i yogan jag hittar tro och hopp. Sedan diagnosen kom har jag tillägnat varje yoga och meditation till henne. Jag känner så mycket styrka och kärlek till henne när jag står på min matta och det hjälper mig att vara det stöd som jag vill vara åt henne och Alexia. När livet känns orättvist hittar jag tacksamheten på mattan.

Som ni förstår är yogan livsviktig för mig. Jag kommer att bära den med mig för resten av mitt liv. Jag vet att jag kommer att yoga för alltid, hur gammal jag än blir, vad jag än går igenom. Så tacksam över att jag testade yoga för tio år sen på mitt lokala gym.

Yoga på stranden i Costa Rica med Jossan & Jossan

Michaela Forni

Kategorier

Arkiv