Jag går igenom de nästan 300 kommentarerna vi har fått i tävlingen där man kan vinna min kärleksbok. 300 kommentarer av era finaste kärleksminnen. Jag har kommit halvvägs och jag har redan fått tårar i ögonen flera gånger. Kärlek alltså.
Jag har väldigt många värdefulla och värma minnen kring kärlek som ligger mig nära hjärtat. Som jag ibland minns eller tänker på och fylls av en otroligt stark känsla. Jag vet inte om sånt går att förklara för någon annan. Jag ska berätta om dem alla för er, någon gång i framtiden när jag känner mig redo.
Men mitt senaste riktigt starka kärleksminne var den 3 februari i år. Jag hade varit i Argentina i flera dagar och det var av många anledningar en väldigt känslokrävande resa. Jag var väldigt rädd under hela resan, en oro och smärta som satt i kroppen och inte gick att få bort. En kväll saknade jag min mamma så mycket att jag på riktigt ville åka direkt till flygplatsen och hem, oavsett vad det skulle kosta. Jag hade så ont i mitt huvud.
Så kom jag hem till Stockholm efter en flygresa på 25 timmar. Jag var så trött. Inte bara fysiskt, jag var trött i huvudet och överallt. Åkte till min mammas jobb för att hämta nycklarna till min nya lägenhet, jag var bortrest när jag fick tillträde till den så jag hade skrivit över fullmakten på min pappa så att han kunde få nycklarna av förra ägaren. Jag var så trött och bara tanken på att komma till en lägenhet som är helt tom, där det inte finns en enda av mina ägodelar, som är kall och där jag är ensam. Vetskapen om att hela mitt liv låg utspritt i lägenheter, garderoben och garage runt om i Stockholm… jag vet inte. Jag var trött. Jag hade ont överallt i min kropp. Jag hade voltat i en bil och jag hade en spricka i mitt revben. Muskelvävnaderna i min bröstkorg var svullna, det gjorde så ont att andas.
Mamma följer med mig till lägenheten, går lite tidigare från jobbet, så möter vi upp pappa utanför. Pappa med sitt stora leende och ännu större famn. Så lät de mig trycka in portkoden för första gången och sätta nyckeln i låset till min första riktiga lägenhet.
Där inne var väggarna målade i exakt den vita färgen jag vill ha. Mitt matbord stod placerat i köket. Min blommiga lampa i ena hörnet av vardagsrummet och i kylskåpet fanns frukost och annat gott. Ett paket kakor i skafferiet. Mina föräldrar hade målat om hela lägenheten och kört dit alla mina ägodelar när jag vad bortrest. Hållt på i flera dagar och fixat fint för mig. Dem hade gjort det för min skull. De hade inte behövt, jag hade inte räknat med det, men de gjorde det.
Efter att vi druckit kaffe och ätit kakor åkte de hem. Så satte jag mig vid mitt köksbord och grät. Jag grät och grät och grät. Jag pressade naglarna mot bordet och kände hur saltet sved längst mina kinder. Så grät jag över allt jag har och allt jag visste att jag redan hade förlorat.
Det var inte min finaste kärleksstund. Men den var ärlig.
va fina ni e
Du är så brun och fin Michaela!
Du är så jävla snygg kvinna!!! 🙂 Underbara bilder! Ser ut som en grym vecka!
En sådan där monsterstor chokladboll såg jag på ett café i Sveg (av alla ställen…) förra veckan. Trodde det var någon lokal specialitet men tydligen inte då…
Men den där veckan såg ju inte helt fel ut;) Mysmysigt!
Love,
MM
åh, vart är din gula tröja ifrån?:) hur fin som helst!
HAHAHA! Ligger ensam sjuk hemma, astrist, men bilden ”där du provsitter” gjorde kvällen bra mycket bättre, ett gott skratt! Precis kollat klart på Glamourama så dags att följa din blogg, för du verkar störtskön!