Det har varit ett långt år. Fem månader har gått och när jag tänker tillbaka känns det som fem år. Så mycket som har hänt. Så mycket som har förändrats. Ni vet när man träffar på en bekant som man inte sett på ett halvår eller så? Har några sådana jag stöter på med jämna mellanrum. ”Vad är nytt i ditt liv” frågar jag och de flesta svarar väl allt som mest ”Nej allt rullar på som vanligt.”. Så frågar de vad som har hänt sen sist och jag skrattar. ”Nej inte mycket” svarar jag och vissa ser igenom mig, men vad ska jag göra då, berätta om allt? Nej jag tog hela mitt gamla liv och kastade det åt helvete och började om på nytt. Lite så känns det ibland som att jag har gjort. Herregud.
Jag fick fyra kärleksförklaringar från fyra olika vänner igår. Jag kan inte släppa det. Jag har tänkt på det hela dagen. Inte på det sättet att det värmer i kroppen, jag tänker på det och är helt förundrad. Tanken på att det finns människor som tycker om mig så mycket, är det ens möjligt? Varför mig? Varför inte någon annan av alla fantastiska människor som finns på denna jord? Hur kommer det sig att jag har människor i mitt liv som kommer fram till mig och berättar helt öppet och ärligt från hjärtat hur mycket de tycker om mig? Som gör en sån fin sak för mig? Som känner så fina saker för mig? Jag kan inte förstå det. Jag tycker inte ens om mig själv ibland.
Jag säger som jag har sagt förut. Jag är så tacksam. Igår satt vi på Ute och drack vin, först var vi bara ett par stycken och inom en timme stannade jag upp och såg mig omkring. Där satt jag i ett hav av gamla och nya vänner. Som alla kom så bra överrens, som skrattade och skålade, lärde känna och öppnade upp sig. Det var en så obeskrivligt vacker stund och jag kunde omöjligt förstå att alla dessa människor var mina vänner.
Så otroligt tacksam.
Till er, mina älskade och fantastiska vänner: Tack. Utan er är jag ingenting. Om ni bara visste hur fina, godhjärtade och varma personer ni är. Ni är allt.
exakt det där humöret är jag på just nu. Fast samtidigt arg. så jävla jobbigt
Jag tycker du är fantastisk Forni. Som vanligt sätter du ord på sånt man själv vill säga men inte får ut. Den där känslan av att ha slängt bort hela sitt gamla liv och startat om på nytt känner jag igen så väl. För mig har det gått snart 1 år. Och trots att det finns många dalar så är jag så glad över att all hjärtesorg bara gör en starkare. Och det faktum att man har vänner omkring sig som stöttar en gör livet värt att leva.
♥
Jag känner dig uppenbarligen inte, men jag har läst din blogg dagligen i säkert… två år nu tror jag det måste vara. Du verkar vara en otrolig person Forni, du utstrålar sån genuin omtanke om allt och alla omkring dig. Och du har en gåva med ord. Få människor kan uttrycka sig så bra som du kan, du sätter ord på känslor som är beskrivbara. Fortsätt leva livet och framförallt njuta av det 🙂
Fint
Så fint skrivet! Du har verkligen gåvan att beskriva känslor med ord.
Åh vad fint.
Hatälskar hur likt du och jag tänker ibland.
För det får mig att bli Så oerhört rörd av dina texter, har gråtit flera gånger nu för att vi verkar vara i samma sits, på många sätt.
va med i min första bloggtävling http://amelielykkegaard.devote.se/blogs/9738858/–taevling–.htm#WriteComment
sprid vidare till alla bloggare 😉
Det är kärlek och den är vacker! Otroligt vacker.
Ödmjukheten du besitter gör att du har så fina vänner! Snäll är bäst!