Vem är jag? Vill du ens veta? Vill jag ens låta dig veta?

Jag vågar inte vara kär och jag vågar inte låta någon vara kär i mig. Man kan ha murar 165 cm höga och två decimeter breda till vem som helst utom den som inte är vem som helst. Du kan träffa en person, flörta, skratta och ha så kul. Spendera nätter med att rulla runt bland duntäcken och mornar med att dricka kaffe och prata om livet. Du kan välja vad du vill att personen ska veta om dig, vilka delar du vill visa. Dina svaga men aningen charmiga sidor. Dina glada skratt. Din vilja att göra morgonkaffe varje morgon. Du ger av dig själv, men du ger inte dig själv. En person kan fråga ”Vem är du?” och du svarar ”Jag heter Michaela Forni. Jag är 21 år gammal. Jag älskar mat och läser mycket böcker. Min sämsta sida är mitt temperament och jag är så hemskt mörkrädd.”.

Och allt sånt är visserligen sant. Men det är mycket långt från verkligheten. Det finns mycket mer än så. Jag heter Michaela Forni. Jag är 21 år ung. Jag älskar mat men är rädd varje gång jag äter för min mage är så förstörd. Jag läser mycket böcker, men tittar ännu mer på skräptv. Min sämsta sida är mitt temperament men inte för det härliga italienska temperamentet. Det är för att jag ibland kan bli så arg, så arg på de jag älskar att jag vill döda dem… och sedan skäms så mycket över mina egna känslor i efterhand att jag gråter bort en halv natt. Jag är hemskt mörkrädd, men den rädslan är nästintill obefintlig i jämförelse med rädslan jag känner över att låta någon ligga och klappa på mig i en säng.

Du kan träffa en människa och till viss del välja vilka delar av dig själv du vill visa. Men den dagen du börjar falla faller också varenda centimeter av din mur. Och från den dagen har börjar falla för dig, kommer han att lägga märke till alla dina sidor, oavsett om du vill visa dem eller inte. Och det är ungefär vid den dagen som man gör det lättare i att bara försvinna och lämna det.

Så fort den muren är nere blir allt renare och ärligare än något annat. Vem som helst blir Han och plötsligt blir allt inte bara roligt och avslappant och härligt, det blir fruktansvärt läskigt. Istället för att bara vara den där härliga tjejen som älskar att kyssas, väcker dig med kaffe på morgonen, skrattar åt det mesta och betalar för sina egna drinkar blir man sig själv, som är lite för fucked up för någons bästa och lite för osäker för att låta någon komma nära. Hur ska man våga visa allt för någon när man kan visa bara en bra del för andra?

Så nära, så alldeles perfekt nära, är det nästan omöjligt att komma. Så mycket lättare att nudda picknickdejter och vinflaskor genom sommarnatten.

  1. Förslag på riktiga sjuka, roliga, måste-saker jag och min vän ska ha på våran lista med saker vi måste göra denna sommar!? 😀 kram

  2. men så kanske den andra personen också känner? den kanske också har någon sida som är ganska jobbig och irreterande. men man får ge och ta för ingen är perfekt. det är ju det kärlek handlar om, att man tar hand om varandra, även då man har ett breakdown och beter sig som ett galet pshyo.

  3. Grym är du på att skriva! Önskar att jag kan skriva som du eller bättre. Älskar din blogg

  4. Det är helt otroligt hur man kan känns igen sig själv i dina texter, och det känns så bra!!

  5. gud vad bra du skriver. Känner verkligen igen mig! Är alltid jätterädd för att komma någon för nära, så att den ska se alla mina brister och sedan försvinna..

  6. oj, fantastiskt skrivet. bästa jag läst på länge, för det var så genuint, så rakt på sak och så otroligt vackert…

  7. Du är så duktig att du anar inte! Du har en talang, och jag som älskar att skriva uppskattar verkligen när du skriver texter som denna och att du blandar det med allt annat härligt! Det gör din blogg till något så mycket mer än alla andra bloggar! Du är grym!

  8. Du skriver så exakt. Att du kan sätta ord på det, helt otroligt. Är så glad att jag fann denna text nu.

  9. Helt otroligt! Så vackert så äkta och så sant! Du är fantastisk och så duktig! Jag vill läsa mer…! ♥

  10. Du kan aldrig älska eller bli älskad om det inte är 100% av den andra personen, bra och dåligt. Men jag vet vad du menar, är så otroligt rädd att släppa in någon innanför mina murar.

  11. Asså miss Forni, du är ju fan ett geni på att sätta ord på känslor.
    Jag vill bara kopiera text efter text.
    Du har rätt, eller så är vi 2 lika vilsna rädda men ack så sköna brudar!
    Ett glas vin en dag hade fan inte suttit fel med dig fröken!

    Fred ut.

  12. Dette var et veldig fint innlegg. Jeg tror mange kjenner seg igjen i det du beskriver Michaela, det gjør i hvert fall jeg. Vakkert skrevet.

  13. Vad härligt att trilla in här och mötas av så vackra ord! Tack för att du uttrycker det många tänker. Dina ord måste bara läsas av fler, så jag länkar vidare från mig 🙂

  14. Som alltid, helt otroligt! Jag har alltid känt en rädsla för att visa mig själv för folk. Folk känner den där glada tjejen som skrattar och pratar en aning för mycket men det finns så mycket under ytan. Att öppna upp sig för någon är så otroligt svår. Det ger en osäkerhet, hur mycket man än litar på personen. Särskilt när det gäller kärlek. Hur mycket man än älskar idag så kan man inte lova att man älskar imorgon. Därför vågar jag inte ge mitt hjärta till någon.

  15. Läste hela, och känner igen mig till viss del. Ibland är det lättare att bara bortse från allt det komplicerade. Dock tycker jag att när man väl fallit och släppt alla sköldar är det lättare än man trodde från början.

  16. Du är så klok för att vara så ung! Så himla fint skrivet och så rätt du har. Kram o puss!

  17. Först tänkte jag ”äh, varför kommentera, alla andra har ju redan skrivit samma sak”. Men jag måste verkligen skiva att jag känner exakt så här. man tror inte att någon annan känner samma, man tror att det bara är en själv. men så skriver du texter som den här och inser att man faktiskt inte är ensam. och det är så jävla skönt. du får mig att tro på kärleken michaela, du får mig att hoppas trots att jag fyller 19 i sommar och ännu inte sett skymten av någon kärlek. puss på dig!

  18. Herregud forni, hur lyckas du ?! Hur FAN kan man lyckas träffa så rätt?! Jag är stum av beundran!! Jäklar vad bra skrivet!!

  19. Så bränd, så fruktansvärt bränd, aldrig att jag skulle ta ner garden och släppa in någon. Varför skulle jag det, det slutar bara illa och med ännu mer självförakt. Bränt barn skyr elden heter det.
    Men så kom Han, från ingenstans, när jag inte var beredd, när jag i min enfald trodde att detta var en dejt i mängden.
    Så trygg, så stark, så lugn, så klok. Han rev tegelsten efter tegelsten i muren och jag såg bara paralyserat på med förundrad blick, det här kommer inte att sluta bra. Kärleken växte, likaså paniken, hur ska jag ta mig ur detta? Han frågade aldrig, lät mitt förflutna rinna ur mig på mina villkor, bara höll mitt hjärta när min trasiga själ briserade.
    10 år och två barn senare har han fortfarande min rygg, håller mitt hjärta i varma trygga händer, stävjar mina dåliga sidor och framhäver de bra.
    So hang in there, lyckan finns men den har ett makabert sinne för humor hur man ska nå den.

  20. Fint skrivet. Jag har alltid skrivet och startade nu en blogg, den kommer innehålla texter från mig. Jag tar mig ur en separation och lite panik över att vara vuxen.

    Besök. Just börjat skriva, kanske lägger upp bilder som jag tar så småningom.

    brokenblondie.blogg.se

  21. ”Det är för att jag ibland kan bli så arg, så arg på de jag älskar att jag vill döda dem… och sedan skäms så mycket över mina egna känslor i efterhand att jag gråter bort en halv natt. Jag är hemskt mörkrädd, men den rädslan är nästintill obefintlig i jämförelse med rädslan jag känner över att låta någon ligga och klappa på mig i en säng.”

    det är SÅ typiskt mig. speciellt det med tempramentet, tyvärr har jag inget italienskt att skylla på…

  22. Herremingud! Du skriver precis som jag känner om mig själv. Tack! Tack för att du sätter ord på mina känslor.

  23. Som många tidigare redan kommenterat, så underbart skrivet och så träffande. Känner precis så men börjar bli rädd att inte hitta någon som verkligen kan riva min mur..

  24. det är skrämmande hur bra du är på att sätta ord på dessa (tyvärr, vanliga) känslor. fantastiskt, forni.
    saknar dig.

  25. Jag gråter och gråter när jag läser denna text. Det gör ont i hela hjärtat. Men ändå så känns det så fint. Alla texter, precis alla dina texter är så otroligt fina och ärliga. Du är grym.

    Precis såhär känner jag nu. Precis vad du skriver, men jag kan inte förklara det för någon. Det gör för ont för att berätta. Mitt hjärta är krossat och jag undrar när jag ska känna lycka igen?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi