00.17

Jag sitter med tända lampor i hela lägenheten och jobbar. Har inte riktigt tid att bli trött än. Känner mig som Petra som sitter inpå natten med massa jobb, haha. Jag är inte van vid att vara själv och vaken såhär sent. Det känns konstigt och mysigt, trots att det är jobb som håller mig vaken. Tänker på kontrasten till innan min tid på Devote, när jag alltid satt vid den här tiden och jobbade. Fick alltid allt gjort på nätterna. Skrev långa texter och fixade deadlines. Minns ni? När jag satt vid mitt vita, runda bord i gamla lägenheten med tända ljus runt omkring och skrev. Det fanns en charm i den tiden också. Men nu är jag en dagmänniska och jag trivs bättre med det alla dagar i veckan.

Fy vad trött jag är. Sista rycket nu. Är jag gammal eller? Känns nästan som det haha. Puss hjärtan, sov så gott.

  1. Finns två tecken på att man börjar bli gammal.

    1. Man blir trött snabbare än tidigare.
    2. Man börjar fundera på att skaffa kombibil.

    😉

  2. Hej Michaela, jag är en 17årig tjej som har ett litet jobbigt problem nu som följt efter mig ett tag, mitt sociala liv. Du verkar vara omringad av så härliga spontana människor och ni hittar på så roliga saker tillsammans, tjejer och killar. Jag älskar sånt och skulle göra vad som helst för den gemenskapen, men så ser absolut inte mitt liv ut just nu. Jag umgås i princip aldrig mer än två och två med mina tjejkompisar, alla är så olika och detta är något som bara blivit. Hur ska jag träffa fler människor? Bli bjuden på roliga fester? Åh jag vill ha kul men vet inte riktigt hur jag ska ta mig till… Michaela jag skulle uppskatta det något enormt ifall du ville svara på min fråga, annars ska du veta att du är en inspirationskälla och förebild. Sättet du använder ord på är så vackert!

  3. Tack för den här texten! Jag vet inte varför, men den gav mig hopp om att jag kommer att klara dessa två år av en massa läxor utan att jag kommer att må dåligt av det. Tack ♥

  4. Forni, Du som har erfarenhet av uppbrott och ni andra som också har det kanske kan hjälpa mig. Jag hoppas det i alla fall.Min pojkvän sen tre år slängde ut mig i fredags så jag har varit tvungen att flytta hem för att vi är tvungen att ta en paus ifrån varandra. Men som vanligt verkar killar bara gå vidare och glömma.Jag skulle på en lunchdejt med en nära vän sen några år tillbaka men han kom aldrig i måndags. Jag funderar om det är rätt av mig att boka en ny tid då det verkar som att min pojkvän redan har bestämt sig för att det är slut mellan oss.Ska jag vara ledsen i onödan när jag kan gå vidare genom att gå på den lunchdejten? Jag älskar min pojkvän men eftersom det verkar redan som har har bestämt sig är jag väldigt förvirrad. Ska jag vänta tills han bekräftar att det verkligen är slut(gråta mig tills sömns om nätterna) eller hur ska jag gå vidare genom lunchdejten? För er som har läst Sofi Farhman nya bok kan jag berätta att jag vet att han är min Hugo och vill leva med resten av livet.

    Vad ska jag få kraft ifrån? Vad sa jag göra för att gå vidare?

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi