Sitter nyduschad i soffan hemma i vår lägenhet. Gud så skönt det är. Så obeskrivligt otroligt skönt. Jag längtar redan efter att lägga mig i den nybäddade sängen. Ordspråket Borta bra men hemma bäst stämmer verkligen. Även om man tänker att man inte gör någonting på sin semester, så gör man ju det trots allt. Framför allt bryter man vanor och mönster vilket är ansträngande för kroppen och hjärnan. Man maxar ut all glädje, nya intryck, nyfikenhet och socialt umgänge på sin semester. Det är inte så konstigt att man är lite slut när den är över.
Det enda som tynger lite är en del skit att gå igenom på jobbet, men annars känns det så himla härligt att sätta på sig skjorta och promenera till kontoret imorgon.
Okej nu satte killen på vårt nya favoritprogram ”Superspararna” och tog fram glass så jag ska nog njuta av en sista semesterkväll 🙂
Vi hörs imorgon, då kommer blogguppdateringarna att rulla som vanligt igen. Det ska bli roligt, har ju massa bilder och sånt att visa er. Puss!
Hej, vilken härlig blogg du har! Kolla gärna in min tränings blogg
Kolla gärna in min blogg! Ljusa bilder och enkla inlägg om skönhet osv… Tack x
Hoppas morgondagen blir bra.
Saknar eran podcast. Hoppas ni börjar med den om några veckor
Välkommen hem 🙂 vad härligt att du är taggad på jobb ändå, många verkar ha den där jobbångesten efter semestern! kram!
Ja, det är nästan så man känner sig lite bakis efter semestern. 🙂
Åh jag och min kille älskar också superspararna haha 🙂
Älskar han som gör egen ketchup, så himla söt.
Kram!
Köp superfina festskor för endast 30 kr + fri frakt!
http://www.tradera.com/profile/items/2780302/mysisss
Hejsaaan!
Jag har en fråga. Vad gör man för att fortfarande våga?
Jag har tyckt om några killar, runt 3st som faktiskt varit på riktigt.
De har både lekt med mina känslor och drivit med mig. De har under tiden vi haft något, sagt till mig att mina kompisar verkar så himla mycket bättre än mig. På alla sätt. Jag har lämnat de alla bakom mig, dem gjorde mig så otroligt sårad. Jag har numera ett självförtroende som inte vågar något. Jag vågar inte börja prata med nytt folk. Inte ens bekanta vill jag prata med. För jag är rädd, jag har en känsla att ingen gillar mig på riktigt. Mina närmsta kompisar är de enda jag pratar med. Jag kommer aldrig våga mig in i ett försök på ett förhållande. Just nu är jag på botten av livet, och jag har ingen aning hur jag ska ta mig uppåt. Jag vill bli, den glada, sprallig och över sociala jag som jag en gång var, HJÄÄLP!!
Och en till fråga. Tror du inte jag är värd en kille? Varför är alla så elaka mot mig? Vad har jag gjort? Kommer ingen någonsin gilla mig? Jag hatar kärlek. Vilket är så himla sorgligt. Då mina kompisar säger att det är de finaste som finns