Vet ni vad glädje är? Det är att på måndag morgon mötas av solens strålar och en behaglig oktobervärme. Träffa upp en kompis på Italianos lilla uteservering och skratta över en kaffe, prata husköp och lägenhetsförsäljningar. Man är verkligen vuxen när man köper hus… Jag gillar det.
Nu väntar redaktionsmöte men kika in snart igen för då kommer en uppdatering om min natt i Åhléns Bra val-lägenhet som jag bodde i förra veckan!
<3
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.
Det ruskiga vädret får mig att längta tillbaka till Toscana för drygt en månad sen. 25 grader, sol, nya bekantskaper och goda viner. Snart kommer filmerna från vår resa, de ska bli så roliga att visa för er!
Nu ska jag krypa ner i sängen för söndagens sista film, imorgon måndag och ny vecka.
Har mått riktigt bra den här helgen i jämförelse till senaste veckorna. Hoppas det håller i sig! Så är det ju med ångest – den kommer och går som den känner för.
Sov gott kära ni.
vilken härlig blogg! Kolla gärna in våran blogg 😉
Hej! Jag signade precis upp mig för givesom (känns jättebra, super ide av dig!) men jag fick inget confirmation email? Ska man få det eller? Puss o kram
Svar till Fanny:
Hej Fina
Åh vad tråkigt, kan det ha hamnat i skräpposten? Vi har haft vissa problem med att mejlet hamnar i fel korg, men det ska fungera 🙂
Puss och TACK för att du är en Givesom HERO!
Alltid så vacker och inspirerande! Älskar din blogg!
min lördag var katastrof och min söndag glittrande. så är det med livet och ångesten ♥ vill sända en styrkekram och en nypa energi till dig denna måndag :*
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
God morgon hjärtan!
Hur mår ni? Jag mår mycket bra efter en lugn kväll igår och tio timmars sömn i natt.
Låg i sängen hela morgonen och gick sedan upp för att steka pannkakor. Pannkakor med sylt (för honom) och nutella (för mig) tillsammans med kaffe och juice… Perfekt start på dagen! Passade på att läsa intervjun med Ben Gorham (mannen bakom Byredo) ur senaste ELLE som jag missat också.
Nu skulle vi egentligen gått en sväng på stan men eftersom regnet precis föll blir det soffan och sista avsnittet av Bron istället… Aaaah! Så spännande!
Ha en underbar lördag så hörs vi imorgon igen. Puss!
Vi på ActiveFitness vill hjälpa dig att lyckas bygga den starkaste versionen av dig själv! Bloggen specificerar sig alltså på fitness, hälsa och kost och ger tips på övningar vi själva utför dagligen! Kika in på vår blogg för mer info eller om du har frågor! Vi besvarar dem mer än gärna 🙂
Ta gärna en titt på min blogg, massa hästar, vardag, foto, och mycket mer!
juliapalmenas.devote.se
så gott!
Bron är så bra! Tycker bara att det kändes så tomt när den tog slut.. 😉
Åh vad gott!
Mums vad gott!
Gott med pankisar till frukost! Hoppas du har haft en lugn och skön lördag 🙂
Åh underbart!!! Saknar svenska pannkakor här borta i New York – men klagar ändå inte på det övriga matutbud som finns här!
Stor kram på dig!
Så mysigt!
zandras.for.me
Men lägg aaaaav vilken härlig start! Då är det till och med ok med en regnig dag efter :))
Jag dör vad gott..
Vilken mysig morgon ni hade med lyxfrukost!
Med vänlig hälsning Anette Starby
Mysigt! Hoppas du mår lite bättre!!
Jag måste bara säga att du skriver så fina texter, verkar ha världens finaste personlighet och är så jävla snygg. Jag ser verkligen upp till dig och beundrar dig och det är på nåt sätt så skönt att höra att du också har ångest. Jag är nöjd med den person jag är och jag är sjukt stolt över mig själv, för jag presterar så himla bra i de flesta delar av mitt liv, men har ändå också så mycket ångest ibland. Det känns skönt att veta att man inte är ensam och du sätter ord på det på ett så bra sätt. Tack för att du får en att må bättre, även om jag inte känner dig och fortsätt vara så jävla grym Michaela. Hoppas du mår bättre snart. Tusen kramar!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Killen lagade höstgryta till middag och vi avnjöt den tillsammans med ett glas rött. Smaken av rött vin tillsammans med kantareller är en ljuvlig kombination.
Livet i det lilla stora.
Ja wow vad gott det såg ut! Ska med laga gryta imorrn.
Gryta på hösten är deg mysigaste som finns!
ojoj.. det var annat än min fil & musli, haha. Ska skaffa mig en karl som kan laga mat!
Gör det, bästa som har hänt mig haha :)))
men gud vad det såg gott ut!! Tycker att du borde börja med att skriva recept, det skulle uppskattas! KRAM
D brukar bara köra på känsla så när Jag ber om receptet sen vet han inte exakt hur han har gjort haha… Jag lovar dock att ge ut recept när jag lagar mat! Inte lika ofta men ändå 🙂 puss!
Åh så mysigt!!
zandras.for.me
Mums, det låter som du hade en mysig kväll!
http://www.healthymaja.devote.se
Jättefin bild 🙂
Åh så gott och mysigt det såg ut 🙂
Och tack för så fina, grymma inlägg den senaste tiden, tror att det är så brutalt många tjejer/kvinnor i arbetslivet som sliter tills de stupar utan att våga visa hur mycket det tär psykiskt och fysiskt, jag är en av dom. Du är FAB!
Super fin blogg skulle bli sjukt glad om du elr någon kollade in min blogg!
Vad mysigt & vad fint ni hade!
Mvh Anette Starby
Vad gott det ser ut! 🙂
Var kommer dina vinglas ifrån? Jag har likadan som jag hittat på loppis, men skulle gärna vilja veta ursprunget då vissa är lite kantstötta och jag vill ha fler 🙂
Svar till Rebecca:
Finns SÅ fina identiska glas för typ 2.5 euro i den franska butiken Merci i Marais! Har ett gäng av dem. Tror de går att beställa från hemsidan!
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
När jag valde att skriva öppet och ärligt om min ångest här på bloggen så fundera jag länge först. Funderade över hur omgivningen kommer att reagera, hur det påverkar mitt jobb eller mina relationer.
Jag kom fram till att de som känner mig vet vem jag är och vad jag går för oavsett vad jag delar med mig av här. Det här är min fristad och här ska jag aldrig behöva känna mig instängd i det här forumet.
Under de här dagarna så har hundratals mejl ramlat in i min inkorg. Jag har uppskattningsvis svarat på nio av tio, även om någon ibland ramlar emellan. Det är mejl från alla möjliga kvinnor runt om i landet. Olika åldrar och regioner, arbetande eller studerande. Jag har fått väldigt mycket respons från andra kvinnor i mediebranschen. Det har gjort mig lite förvånad och mycket glad. Tjejer som jobbar på mediebyråer som är kunder hos oss, som jobbar på PR-byråerna där vi lånar kläder och som sitter på tv-kanalerna vi tittar på. Allihopa framgångsrika inom sin gren… och alla så otroligt trötta.
Dessa kvinnor har berättat två saker för mig: hur trötta de är, och hur tacksamma de är över ärligheten i den här bloggen. Över att någon vågar prata högt om ett ämne andra är livrädda för att nämna. Över att inte känna sig ensamma i en känsla man inte får prata om.
Dessa mejl, varenda en av dem, får mig att känna att mitt val var det absolut rätta. Jag är inte bara tacksam utan även väldigt stolt över mitt val att våga dela med mig.
Arbetslivet är som en savann. Visa minsta lilla svaghet så blir du uppäten och slängd i ett hörn för att förblöda. Resultatet av det här blir att ingen vågar visa svaghet, vilket i sin tur resulterar i att en viss procent går in i väggen stenhårt istället. Tvingas vara borta från jobbet i långa perioder och kanske aldrig ens kan komma tillbaka med full styrka. För att vårt samhälle sätter otrolig press på hur mycket vi ska kunna hantera och prestera i våra arbetsliv.
Om vi hade arbetsgivare som var förstående och inte så jävla rädda skulle inte det här problemet finnas i lika stor utsträckning. Om våra chefer inte blev livrädda så fort vi viskade ”hej, jag är trött, får jag vara hemma och vila några dagar?” skulle vi inte jobba tills vi stupar. Om våra chefer inte skulle vilja byta ut oss så fort vi vacklar ett ministeg, skulle vi inte bita ihop så länge att vi till slut ramlar ihop helt.
Jag läser om era liv och om hur trötta ni är och jag förstår er för jag är också trött ibland, som de senaste veckorna. Och jag tänker aldrig tolerera att någon tvivlar på mina kunskaper för att jag är modig nog att visa svaghet.
Jag borde snarare få en jävla medalj för det.
Man kanske skulle dyka in i det här ännu djupare? Varför arbetslivet ser ut som det gör och vad det gör med människan? Det smärtar hela mitt hjärta att läsa om alla trötta, SVINDUKTIGA, kvinnor där ute som aldrig får ta ett djupt andetag.
Måste säga att jag verkligen har uppskattat att du har varit så öppen med hur du mår just nu. Jag känner igen mig mycket eftersom jag just nu är i en Lillsved situation. Vissa dagar när jag är så trött och har så mycket ångest är jag så stolt över mig själv att jag överhuvudtaget orkar gå ut. Ibland är det så svårt att gå upp ur sängen för det känns inte som att det är någon idé ändå. Så det är skönt att känna att man inte är helt ensam om hur man mår. Tror vi måste prata mer om stress och ångest i samhället. Det är så viktigt så att man känner att man inte är ensam i att känna sig psykiskt trött. Tack Mikaela!
Svar till Louise:
Oj, blev visst autocorrect där. Menade såklart ”en liknande situation”.
Åh. Jag sitter på ett ledningsgruppsmöte as we speak och är helt lipfärdig över hur trött jag är och hur svårt jag har att hänga med på grund av det. Lyfter jag på huvudet för snabbt så susar det till av yrsel.
Jag hatar att det är så fult att vara svag. Jag hatar att jag känner mig tvingad att ta mig till jobbet bara några dagar efter mitt missfall eftersom jag annars förgås av dåligt samvete. Jag hatar att min kvinnliga chef inte har mer förståelse än vad hon har.
Tack Michaela, jobba gärna vidare med det här. Det behövs!
Jag håller med dig helt och hållet. Jag är en överambitiös ”duktig” ung tjej som inte bara heltidspluggar (inne på min andra kandidat – tredje till våren), jobbar extra, jobbar ideellt som mentor för en tonårstjej och hjälper till som baskettränare, bloggar och tar tyska som kvällskurs – sen försöker jag vara mänsklig. DET ÄR MYCKET. Men, någonstans måste man fråga sig, vem GÖR JAG DET HÄR FÖR?! så länge du gör saker för dig själv utan att visa upp ”kolla vad bra och duktig jag är” så tror jag det är hälsosamt, för då kan du också ta ett steg tillbaka och säga ”jag är trött idag, jag gör det imorgon” – då skiter du i vem som tittar på dig och vad du tror själv is ”judging you”.
Alla vill vi lyckas, men folk fattar inte att man aldrig kommer lyckas om man försöker hela tiden göra vad alla andra vill att man ska göra. Och, är det inte alla vi ”duktiga” som faktiskt sätter standarden på arbetsmarknaden? Vi är ju en del av problemet själva. Detta kanske låte rproblematiskt när man jobbar och man har någon chef över sig, men jag vill att alla tar en liten minut och tänker på vilket jävla bra land vi lever i (here we go again med jämförelser…) och jämför med hur t.ex. USA fungerar. DÄR kan man snacka om press om att prestera. Här bör vi ju självklart också prestera, speciellt i en sån brasch du jobbar i Michaela, men någonstans måste man sätta det i perspektiv. Vad kan man skala av i sitt (arbets)liv som inte ger mervärde? Måste du gå på alla show rooms, eller EXAKT alla olika projekt etc, etc? Vad kan du outsourca – för din hälsas skull?
Puss! Ta hand om dig! Stay positive! Livet är helt jävla underbart och det vet du ju att det är 🙂 ♥
Jag ctyker också det är så bra att du skriver om detta, känns så galet att detta faktiskt är så mångas verklighet, att vi måste pausa från jobb vi älskar bara för att vi kämpat så länge att vi inte längre orkar ett steg till. Jobb är ju så kul och det är just det jag vill det ska vara, en normal arbetsbörda och ett ansvar man trivs med. Jag hejar på dig, hoppas du mår bättre snart!
Jag tycker det är så bra att du tar upp detta! Du är modig och sårbar på samma gång. Men arbetslivet har väldigt mycket att göra med vilken politik som förs i landet. Det har inte enbart att göra med vilken politik som förs, men det har en stor del i det. Borgerliga partier gör att människor får jobba ihjäl sig för att så få människor som möjligt ska göra så mycket som möjligt. Och varför då? Jo, för att företagen ska tjäna pengar. Det är iaf så jag ser på det.
Jag skulle säga att en stor del av skälet till varför vi, speciellt kvinnor jobbar ihjäl oss är duktig flicka syndromet. Vi tjejer uppfostras från väldigt ung ålder till att vara duktiga, speciellt i skolan. Tjejer ska vara duktiga och pojkar busiga.
Jag tror personligen att detta följer med upp i högre ålder, medvetet eller omedvetet. Det faktum att vi kvinnor tyvärr måste kämpa lite hårdare för att nå samma position som en jämbördig man spär på det faktum att vi måste vara så jävla duktig. Man måste hela tiden vara lite bättre, lite snyggare och jobba lite hårdare och då hinner man inte sätta sig ner och hämta andan för att fortsätta springa!
All styrka och massor av kramar till dig som vågar sätta dig ner och visa att man är mänsklig och att man behöver en paus. Och att man inte behöver vara så duktig hela tiden! ♥
Tack Michaela. Tack för att du skriver om det här. Du är så jävla stark rent ut sagt och jag är så tacksam att du skriver om det här! Om du orkar, så ja, snälla skriv mer om detta. Det behövs höras från framgångsrika kvinnor som du!
TACK Michaela!
Jag går just nu en krävande utbildning som ska kickstarta min karriär i mediebranschen, och tänker varje dag ”tänk om jag inte har vad som krävs?” och listar mina svagheter, och hur ska jag dölja dom, och vad händer om någon upptäcker dom – hur ska jag då klara mig i detta hårda klimat? Jag är ju inte en supermänniska… Jag är bara jag och jag är svag ibland.
Frågor som tynger mig varje dag. Tack, innerligt tack för att du tar upp detta.
Du är bara bäst Forni! Så tacksam över allt du skriver och delar med dig av. Får mig att känna mig tillräcklig. Så tacksam ♥
Jag vet precis hur du menar. Känns som att alla mina vänner antingen är arbetslösa eller går in i väggen – det finns inget mellanting. Bara det faktum att jag blev sjukskriven som tjugoåring för att jag stressat så himla mycket under alldeles för lång tid var ju sjukt.
Nu pluggar jag på heltid samt har två st extrajobb, och båda de extrajobben skriker efter att vi som jobbar där ska jobba mer. Även fast vi redan pluggar heltid. Det är som att det behövs timmar som jobbas – men inte anställs fler personer.
Då, när jag var sjukskriven, så insåg jag att ingen kommer att tacka mig för att jag jobbar ihjäl mig, ställer man alltid upp så gör man det men det är fortfarande så att det är något som tas för givet av de flesta arbetsgivare. Att alltid tacka ja gjorde också så att jag aldrig var ledig helt, för då kunde det ringa när som helst och så skulle jag jobba.
Ni som är för trötta – säg nej till jobb. Det är ändå bara ett jobb. Det tar för mycket av livet när man blir helt slutkörd, och då måste du kanske ändå byta jobb för att det inte fungerade att stressa så…
Hej Mikaela!
Vill gärna passa på att kommentera chef/ledarskap och hur många unga kvinnor/män jobbar alldeles för hårt.
Mediebranschen är den tuffaste branschen och säkert som en savann, därför väljer många att lämna branschen efter ett tag/byter den mot ett annat jobb. För man orkar helt enkelt inte. När man är ung, hungrig och brinner så är det hur enkelt som helst att ”brinna upp” och det behövs verkligen unga kvinnor som dig som är någonstans så otroligt medvetna och som kan bli förebilder för andra. Man behöver vara modig för att kunna bryta roller och normer. När man väl inser/ skaffat sig en medvetenhet ja då finns det ingen väg tillbaka tilldet som har varit utan då gäller det att hitta nya vägar till en ny balans och verktyg för att bli nöjda med sin helhet. För att inse vad som är meningsfullt för just var och en. Och det är en resa som tar tid och det gäller att prova sig fram, lära sig, utvecklas inifrån och växa. Det är en resa, en underbar resa vill jag påpeka. Att skriva dagbok som du gör är fantastiskt för du kommer att kunna följa din utveckling. Det enda: fortsätt inte på samma spår som tidigare utan bestäm dig vad som är viktigt på riktigt. Nu. Det kommer att bli ditt livs äventyr! Lycka till!
Svar till Kerstin Sörbom:
Tvivlar på att mediebranschen är speciellt krävande i jämförelse med andra konkurrensutsatta branscher? Jag arbetar på en av de affärsjuridiska toppbyråerna, vilka erkänt tillämpar Amerikansk bolagskultur, dvs. up or out. Jag vågar påstå att vi arbetar mer än de flesta i stenhård konkurrens med intellektuellt mycket krävande uppgifter. En felskrivning kan kosta klienten miljard belopp vilket utöver chefens piska orsakar otrolig prestationsångest. Att ta några veckors ledigt pga utbrändhet är absolut inte ett alternativ. Gå hem före 22 en vardag detsamma. Man förväntas kunna lägga 80 timmars veckor och ställa in semestrar när så krävs. Vad jag ser efter ett öga på den här bloggen är något som liknar semester även om jag förstår att det är psykiskt krävande att röra sig i en miljö där så mycket kretsar kring något förgängligt -yta.
Tror det var Clara (UnderbaraClara) som sa att man på/om jobbet ska tänka som så att man har en kompetens och den hyr man ut x-antal timmar och får betalt för.
Inte mer än så liksom, inga extratimmar för att hoppas på beröm som aldrig kommer, det är ju bara gratisjobb som tacksamt tas emot.
Sen vet jag att när man väl står där så verkar det som att man MÅSTE ta tag i en viss grej för annars sitter man i klistret dagen därpå. Men samtidigt tar ju jobbtimmarna slut varje dag och uppgifterna kommer aldrig sluta rulla in så länge företaget går bra.
Tänk att säga till sin chef att ”Om du behöver så här mycket gjort får du anställa någon mer” för att man ska slippa gå in i väggen eller vara ett monster mot de man älskar mest och egentligen lever för.
Tror vi pressar oss för att vi inte, på klassiskt svenskt sätt, ”vill vara till besvär”. Jag tror det är dags att vi blir lite ”besvärliga”!
Så jäkla bra är du. Vill flika in med en känsla och tanke jag har, och det är att jag det senaste känt att jag blir så jävla trött/utmattad/urholkad av att jag ständigt måste bevisa och kämpa extra hårt för att få samma cred som killar i min omgivning på jobbet. Jag jobbar i mansdominerande yrken men även på lager och HÖRS inte när jag pratar, TVIVLAS på när jag visar att jag kan. Det är fruktansvärt tröttsamt. Kände idag bara att ”min kompetens sitter för fan inte i fi**an”. Får blickar som säger ”men lilla vännen/gumman/flickan” och känner att jag måste anstränga mig en miljon gånger mer för att få samma cred.
Tack.
Bara ett stort TACK för allt du skrivit senaste dagarna!!!!
Känner tacksamhet över att du är så ärlig och vågar Michaela, dina inlägg har kommit exakt när jag själv gått in i en liknande period. Det hjälper så att läsa och känna att det är okej att vara ledsen, okej att vara trött och inte orka. Att kroppen behöver en paus ibland. You go girl, fortsätt göra din grej!
Tack.
Jag tycker att det är för enkelt att säga ”chefen får anställa nån fler”, ”om ändå min chef var mer förstående”, chefen, chefen, CHEFEN! Ja, son chef har man arbetsmiljöansvar för sina medarbetare men man har också verksamhetsansvar och budgetansvar och att den ska gå ihop. Då kan man inte bara låta medarbetare vara hemma för att de är trötta eller se mellan fingrarna. Då behöver man jobba med tidiga rehab och arbetsmiljö på ARBETET för det är bara där teamet kan jobba ihop. Tycker det är viktigt att komma ihåg att chefen har en chef, den chefen har en chef osv. Herregud, michaela själv är ju chef! Att förvänta sig att saker ska lösa sig genom en individ är bara falska förhoppningar, vi måste förändra hela vårt sätt att se på arbete, både genom politik och sociologi.
det här var fint, klokt♥
Hej Michaela! Jag har länge känt till dig men inte läst din blogg nu på år. Men idag när jag surfade omkring på min iPad så råkade jag hamna på din blogg. Jag började läsa de senaste månaderna nu och känner bara att jag är så tacksam att jag hittade in på din blogg! Jag arbetar för tillfället som advokatsekreterare på Ãstermalmstorg och har mått riktigt dåligt på senare tid. Har iofs aldrig mått helt bra då jag haft en jobbig uppväxt som jag ännu ej bearbetat. I tisdag åkte jag tåg en timme mot jobbet för att vid centralen bara tvärstanna orkeslös och gråtfärdig, vända på klacken och åka hem. Har varit hemma sen i tisdags nu. Bokade snabbt in läkartid och har nu fått en remiss till psykolog. Jag är helt slut som människa. Utmattad. Känner mig som en superhjälte som blivit besluten på mina krafter. Har nog varit stark för länge, pushat mig för hårt. Nu är det dags för mig att börja ta hand om mig själv. Hoppas du gör detsamma! Jag kommer att följa din blogg nu och är redo att kämpa tillsammans med dig. Kram Jennifer
Allt handlar tyvärr om pengar. Jag jobbar extra på xxxxx och idag berättade cheferna att de inte tänker fastanställa någon mer, att tanken är att det bara ska vara timanställda. Detta för att dra ned på kostnaderna, för att fastanställda som är hemma och är sjuka kostar pengar, men när timvikarierna är sjuka och hemma så kostar det inte företaget något. Till saken hör att arbetsuppgifterna bara blir fler och fler, skall man hinna på utsatt tid så får man stressa exakt hela dagen. och folk har ont, ont i kroppen pga all stress och den dåliga arbetsmiljön.
Vi unga som vill ha jobb kommer alltså att vara tvungna att arbeta långa dagar, ha ont i kroppen och inte få någon sjukersättning när vi väl inte orkar längre.
Jag har aldrig varit så glad över att jag snart är utbildad och klar.
Sveriges arbetsklimat är hemskt, framförallt för unga utan utbildning.
Åh så fint skrivet och vad jag just idag behövde höra dessa orden och påminna mig själv att jag är ok fast att jag är så trött.
Det här känns nästan egoistiskt att skriva, men det känns så väldigt skönt att veta att jag inte är ensam om att känna såhär. Har alltid tagit i från tårna i allt. Velat vara duktig på det jag gör och viktig för dom jag älskar. Samtidigt är jag alldeles för känslig. Överanalyserar allt. Känslorna tar över hela mig och följs av en likgiltighet som nästan blir farlig. Känner mig som ett känslomässigt freak. Det hela har övergått till någon sorts inre trötthet som inte försvinner hur mycket jag än sover. Det jobbigaste är nästan att det har gått så lång tid att de i min närhet börjat acceptera allt detta som en del av min person. Känns inte som att dom har förstått någonting. Därför är det så skönt att gå in här och läsa. Det känns mindre ensamt.
Svaret ligger nog tyvärr delvis i det partiet som du hyllar. Allt ska gå med vinst, då har man inte tid att vila om företaget skall överleva. Men man bryts sönder själv sakta men säkert i små spillror. Du har så rätt, det här är ett oerhört viktigt ämne! Bra att du tar upp det. Kramar
Åh. Så himla skönt att läsa detta! Jag är så rädd och nojjig när jag är tillfälligt timanställd, rädd för att göra minsta lilla fel eller visa minsta lilla svaghet. I somras, när jag jobbade 230 h på en månad (är student i vanliga fall) blev jag tillslut så psykiskt trött (fysisk trötthet är ju hanterbart på ett annat sätt) så började jag gråta på jobbet en dag när min chef frågade mig hur jag mådde. Jag har djupt ångrat detta ända sedan dess och varit arg på mig själv att jag visade mig svag – fram tills nu, när jag läste detta. Så tack, Michaela! Och all lycka till till dig ♥
Fredrik Reinfeldt. Tack för allt!
Jag tror tyvärr inte att det är så enkelt som att skylla på den blåa regeringen, utan att det här är ett samhällsproblem som kommer att finnas även i en röd, grön eller rosa regering.
Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.
Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.
Tiden går så fort.. Vips är man vuxen! Jag tror fortfarande att jag är 18, men det var snart 6 år sen jag var 18. Kanske dags att inse det ! 😀