I den tredje adventspodden pratar jag och Lin om näthat. En kvart in i avsnittet gästas vi av Johanna från Friends som berättar mer om näthat och hur man kan hantera det. Egentligen finns det inga rätta svar på hur man modererar hat på internet, men det är intressant och viktigt att prata om.
Lyssna på podden här, på iTunes eller i din närmsta podcast-app. Podden heter ”Givesom Love”.
Glad tredje advent kära ni!
Jag firar denna advent med soffhäng, film och kramar hela dagen lång. Förutom en sväng till affären för att handla kvällens middag, jag tror det blir tacos…
UPPDATERING: Podcasten hade ett tekniskt fel och kommer att återpubliceras imorgon, måndag, kl 10.00. Puss!
Intressant och bra podd!
Missa inte http://www.modevarlden.se idag. Mina senaste outfits och bilder på vårt nya soffbord i marmor och mässing.
Kram Johanna
Du somnar i hennes armar i natt. Du flåsar henne i pannan. Det är hon du utbyter kroppsvätskor med. Det är hon. Jag vill skrika ut all smärta inom mig. Men jag kan inte. Smärtan bara förökar sig precis som bakterier i mjölk som stått ute alltför länge i solen. Smärtan bara finns där. Jag tar emot den. Upplever varje timme, minut och sekund av den. Som att kroppen ber om att få smärta. Jag ligger ned på marken, jag samlar kraft för att ta mig upp, men jag kan inte. Världens tyngsta lastbil krossar mina ben, mina armar, mina revben, krossar alla mina kroppsdelar. Krossar dem i tusen bitar. Organen blir mosade till en ända blodpudding. Varje andetag river tag inom mig. Varje andetag kvävs, precis som den farligaste våldtäktsmannen nappat tag i mig och pressar handen mot min mun samtidigt som jag försöker skrika på hjälp. Varje blinkning svider till, tårar vill rinna, som om mina ögon blivit injicerade med pepparspray men tårkanalen är död det ända som fungerar är den svidande smärtan. Min hud är sönderbränd, täckt av en tredje gradens brännskada. Huden smörjs in med citronsaft. Jag tar emot. Tvingas leva med den. Men ingenting gör så ont som vetskapen om att du och hon, fulla och fnittriga delar nattens timmar ihop, andas in morgonens timmar ihop. Inget gör så ont. Inget.
Du somnar i hennes armar i natt. Du flåsar henne i pannan. Det är hon du utbyter kroppsvätskor med. Det är hon. Jag vill skrika ut all smärta inom mig. Men jag kan inte. Smärtan bara förökar sig precis som bakterier i mjölk som stått ute alltför länge i solen. Smärtan bara finns där. Jag tar emot den. Upplever varje timme, minut och sekund av den. Som att kroppen ber om att få smärta. Jag ligger ned på marken, jag samlar kraft för att ta mig upp, men jag kan inte. Världens tyngsta lastbil krossar mina ben, mina armar, mina revben, krossar alla mina kroppsdelar. Krossar dem i tusen bitar. Organen blir mosade till en ända blodpudding. Varje andetag river tag inom mig. Varje andetag kvävs, precis som den farligaste våldtäktsmannen nappat tag i mig och pressar handen mot min mun samtidigt som jag försöker skrika på hjälp. Varje blinkning svider till, tårar vill rinna, som om mina ögon blivit injicerade med pepparspray men tårkanalen är död det ända som fungerar är den svidande smärtan. Min hud är sönderbränd, täckt av en tredje gradens brännskada. Huden smörjs in med citronsaft. Jag tar emot. Tvingas leva med den. Men ingenting gör så ont som vetskapen om att du och hon, fulla och fnittriga delar nattens timmar ihop, andas in morgonens timmar ihop. Inget gör så ont. Inget.
Så bra att ni tar upp det!!
tycker om att lyssna på er! ni gör det så bra. det är synd bara att det är 4 avsnitt och inte fler ♥