Månad: maj 2015

Månadens krönika skiljer sig kanske lite från de vanliga som jag brukar skriva. Jag bad tre personer läsa igenom den och komma med åsikter innan jag valde att publicera den, den kändes på något sätt som alldeles för skrytig? Kanske har senaste tidens kritik gjort mig feg. Jävligt tråkigt i sådana fall. Anyway, den här krönikan handlar om att våga göra jobbiga saker för att nå dit man vill – till sin drömlägenhet eller den där väskan man längtat efter.

Läs den här!

Och förresten, tack för era peppiga och kloka kommentarer i inlägget nedan. Jag förstår helt vad ni menar med att människor har olika syn på hur mycket tid man ska lägga på jobbet, och det är väl just det jag har svårt att ta till mig – att vissa inte vill ge lika mycket som jag vill för att det ska gå så bra som möjligt för teamet. Kloka kommentarer har ni i vilket fall och det där med att förstå olikheter hos människor blir väl ett livstidsprojekt. Puss!

Gud, jag är helt slut. Det känns som att hela mitt liv går ut på att släcka bränder. Mitt jobb är… ja, det är jävligt roligt. Det kommer en krönika om det imorgon. Men det är också otroligt påfrestande. Ibland känns det som att allt jag gör är att sitta i olika typer av förhandlingar. Förhandlingar förhandlingar förhandlingar. Så jävla trött på det är jag. Det passar mig inte. Eller så ska jag lösa saker. Det här med att vara chef är liksom… jag vet inte. Det är påfrestande stundtals. Jag vill helst av allt bara att alla ska vara nöjda och ha det bra men det verkar inte vara så livet fungerar.

Kanske att man ska börja skriva böcker på heltid så att man slipper tillbringa hela livet med att mejla människor eller ta emot olika typer av klagomål? Ibland undrar jag vad jag skulle göra om jag inte gjorde det jag gör idag. Helst av allt skulle jag vilja jobba med något där jag slipper ha så mycket kontakt med människor. Kanske… nä jag vet inte. Det är väl bara typ författare och konstnär man kan välja på då? Skriva filmmanus kanske, men jag skulle nog inte vara så bra på det. Inte konstnär heller för den delen, haha. Om jag fick välja skulle jag vilja jobba som resereporter eller matrecensent, tänk att få resa runt världen och testa nya restauranger (!). Eller resereporter där man får se världen och skriva om det i sin ensamhet. Fast då måste man kanske vara bra på att fota? Och det är jag verkligen inte.

Spökskrivare åt kändisböcker kanske? Ganska roligt jobb.

Nä men ni vet, ibland måste man få skriva av sig. Jag är bara mänsklig, jag hatar det jag gör precis som alla andra ibland. Jag blir också trött, besviken, ledsen och sårad av människor. Människor tänker ju i första hand på sig själva och är egoistiska och jag har märkt att jag inte har det tänket. Jag tänker ofta på vad som är bäst för laget, inte på vad som är bäst för just mig. Om man måste jobba efter arbetstid för att uppnå någonting bra, då tycker jag att det är en självklarhet, medan de flesta andra inte har några problem med att gå hem och lämna en i sticket. När jag ska göra drag i min karriär tänker jag på vad som långsiktigt är bäst för mig och mitt varumärke, inte vad som ger mest pengar i fickan atm. Jag tror på det som ett vinnande koncept, det har ju gått bra för mig hittills, men det gör också att jag hela tiden blir irriterad på alla som bara tänker på sig själva eller på kortsiktig njutning. För att komma någonstans i sitt liv tror jag på att göra långsiktiga drag, vara schysst och spela livets spel som en lagspelare.

Anyway, några veckors medvind hade varit att föredra.

Vad skulle ni vilja jobba med om ni inte jobbade med det ni gör idag? Jag väljer, utan rangordning, dessa fem:

1. Författare
2. Låtskrivare
3. Yogalärare
4. Testa och recensera lyxhotell världen över
5. Programledare