Frågor med Forni
Frågor med Forni
Jag älskar verkligen hur din blogg är uppstyrd – med ”snapshots” och heller inte så farligt redigerade bilder. Den sticker ut och är inte som alla andras. Tack för att man alltid finner så mycket inspiration och aldrig blir trött på att gå in här för att få sig en daglig dos av Forni.
Jag har en och annan fråga till dig som du gärna får ta upp i nästa frågestunds inlägg:
– Har du känt i början av en ”dejtingperiod” att det känns jobbigt att höra av sig eller skriva till en kille för du är orolig att han ska tycka du är störig eller för ”på”? Alltså att du som är först med att höra av dig, varje gång tvekar in i det sista om du ska slänga iväg smset/en snap eller inte? Jag vill verkligen komma över den spärren, det känns så mycket mer attraktivt mot mig själv och mot killen. Jag vill verkligen vara försiktig nu i början så han inte tröttnar på mig men efter vår första träff blev jag lite tagen, haha! Dina 5 bästa dejtingtips? Please!
Heeej gullet!
Gud fråga inte mig om dejtingtips haha, jag är sämst på dejting. Fråga Petra (klick!), hon är det sanna proffset haha! Men jag känner absolut igen mig i det du skriver i rädslan om att vara för ”på”. Det är tråkigt att man känner så men det är ju den klassiska katt och råtta-leken som bidrar till de känslorna. Om någon är för på, eller för av, tröttnar vi gärna. Och balansen är svår att hålla. Jag tycker att man ska höra av sig i den mån som känns bra för en själv! Alla har ju olika gränser för vad som är mycket eller lite eller lagom så det där är svårt. Jag tycker att man kan höra av sig när man känner för det men om man inte får svar kanske man inte ska skicka tio sms till utan istället avvakta lite. Varje relation är sin egen och man får känna av stämningarna.
– Om det fanns en maträtt som du skulle äta varje dag för resten av ditt liv, vilken hade det varit?
Spaghetti med köttfärssås eller tacos! Bästa rätterna, plus att taco går att variera i en evighet.
– Jag har nu i början av året satt upp mål för mig själv att jag ska vara mer ärlig mot mig själv, bygga upp mer respekt för mitt välmående och prioritera mina medmänniskor, kanske rensa bort en och annan så kallad ”vän”. Är det normalt att tänka så när man är så ung som jag är tycker du, hur fungerade du när du var 20 år? Ofta är det ju mycket status man går efter, att den som har flest vänner vinner. Jag trivs så mycket bättre med att ha få, lite närmre och mer genuina sådana.
Du är bäst, puss!
Jag tycker att du verkar vara på helt rätt spår i ditt liv, oavsett ålder. Sanna vänner är det viktigaste man kan ha med sig genom livet. Oavsett om det är en eller 20 sådana. Det är jättebra att du försöker omge dig av rätt människor och successivt gör dig av med de som inte känns bra för dig! Alla borde göra det för sitt eget välmående. You go darling <3
Vänner <3
Hej Michaela! Jag har en fråga åt dig jag hoppas kommer med på torsdag i Frågor med Forni (ifall jag minns rubriken rätt haha). Jag och min kille var tillsammans ett halvår innan han gjorde slut med mig, pga det helt enkelt fungerade inte mellan oss, främst pga mitt eget beteende, att jag tog honom för givet, pushade honom till att bli arg osv. Dock bestämde han sig ganska snabbt för att han vill vara tillsammans igen, och försöka på nytt. Detta var en månad sen och allt har verkligen varit sjukt bra emellan oss sen dess. Dock är jag så osäker på allt, tänk att han ändå gjorde slut med mig, att han var färdig att avsluta allt. Vill helt enkelt höra din åsikt om detta, tror du man kan komma över en sådan sak, och att allt blir bra även på djupet trots att det tagit slut en gång? Kram<3<3
Hej sötnos!
Alla relationer sätta sina egna regler. Jag är så trött på att vi ska följa samhällsnormer när det kommer till relationer. Livet är inte som en romantisk drama-film! Om det känns bra för dig och din kille att vara tillsammans igen säger jag bara – heja er och länge leve kärleken! Kärleken kommer på alla möjliga sätt till en genom livet och ingen väg i en relation är bättre än någon annan. Lita på honom om han säger att han verkligen vill satsa på er och våga lita på er relation. Om det känns bra så är det bra. Kanske behövde ni separera en gång för att förstå värdet i relationen. Jag önskar er massa kärlek, lycka och härligheter genom livet!
Tja Forni! Jag har aldrig varit i Italien, men jag känner liksom att hela kroppen bara skriker efter att åka dit! Vilken stad borde jag åka till först? Vill ha stadspuls, kultur, nattliv, shopping och kanske en strand. Eller ännu roligare om du kunde skriva en guide till dina favvostäder i Italien! <3 Thx för bästa bloggen evah! Kramisar
OMG du måste åka till Italien! Det är världens vackraste land. Det går omöjligt att välja en stad i Italien, dessutom har jag minst tio platser kvar jag verkligen vill besöka, men om jag spontant får säga en plats att besöka första gången du är i Italien: Portofino-kusten om du vill åka på sommaren eller Toscana med första några dagar i Florens och sen några dagar på vingårdarna om du vill åka i september. Åh det är magiskt. Om du vill åka ett par dagar under försommaren rekommenderar jag Venedig som är som en dröm! Och Rom är storslaget för den som gillar historia. Puss!
Hej bästa Michaela!
Jag undrar lite hur det var för dig att flytta hemifrån? Jag ska nämligen snart flytta utomlands och jag känner verkligen att det ska bli jättespännande och så kul, men är givetvis lite nervös också haha. Sen undrar jag också hur du ser på rumskamrater? Jag är social men ibland behöver jag mitt eget space liksom, tror du man tröttnar på varandra ibland? Och om du haft rumskamrat, hur gjorde ni med mat osv. La ni ihop en gemensam budget och handlade/lagade mat tillsammans eller var och en för sig?
Stora kramar <3
Hej fina du!
Jag ÄLSKADE att flytta hemifrån och har skrivit mer om det här (klick!). Det blir givetvis mindre space när man bor med någon annan, men det blir mindre ensamhet också. Jag tycker både att bo själv och med andra har sina för respektive nackdelar och att de är ungefär lika starka på varje håll. Same same liksom. Klart man tröttnar på den man bor med ibland, det gör man ju med sin partner också (eller sina föräldrar/barn) mellan varven! Så länge man respekterar varandra.
Ang. budget så har jag gjort olika. Det har faktiskt inte varit ett problem varken när jag bodde med Petra eller med Dasha. Vi turades om att handla. Jag och Petra la in 1000kr varje månad i en gemensam budget för frukost och städgrejer utöver hyra och räkningar, resten turades vi om att handla. Jag tror dock att man ska ha tydlig fördelning på vem som betalar vad och hur man ska dela upp det för att slippa onödiga bråk, speciellt om båda är studenter med ganska knaper budget. Tydlighet i relationer brukar generellt sett minimera riskerna för bråk :)))
Puss!
