Det är inte ofta jag postar realtidsinlägg klockan sex på morgonen… med risk för att låta som en riktig gamling så vaknade jag redan 04.30 på grund av ett bråkigt knä. Jag har problem med inflammationer i knäna och ena har strulat extra mycket de senaste dagarna vilket gör att jag får lite svårt att sova. Sen blev det en spontankväll med lite drinkar igår och då blir jag extra sömnkänslig. Sover ofta en halv natt eller mindre timmar i samband med att jag druckit kvällen innan. Speciellt nu när jag är lite extra pressad, jag vet att jag ska undvika alkohol/koffein/nikotin i samband med stress för att inte trigga ångesten men det är svårt när månaden är juni, nätterna är (hyfsat) varma och ingen av ens vänner har hunnit gå på semester än. Vaknade upp med tryck över bröstet men jag tror att det går över efter ett träningspass senare. Det blev bara fyra timmars sömn i natt men efter det här inlägget och lite jobb ska jag nog försöka sova ett par timmar till.
Det är jobbigt att bo med någon när man inte kan sova dock… helst vill jag ta ett långt bad, tända sänglampan och läsa en bok, sätta på Nyhetsmorgon som börjar strax eller göra en kopp morgonkaffe men känns så taskigt att väcka någon som ska upp och jobba ett par timmar senare. När jag bodde själv kunde jag tända upp och härja runt bäst jag ville efter de tider som passade mig men i samboskap vill man ju vara lite snäll också. Speciellt mot honom. När jag vaknade där vid halv fem så kände jag direkt det där trycket över bröstet… men så lyssnade jag in D’s andetag. Kände den varma luften sprida sig över mina skulderblad. Vände mig om och såg hans lockar som hade trillat ner över ögonen. Och trycket på bröstet minskade med hälften. Älskar den där jävla människan så att jag blir tokig.
Med det säger vi god morgon! Kika in lite senare för de senaste dagarna i bilder. Puss och hoppas att morgonkaffet ert smakar ljuvligt!
Kram på dig! Hoppas din dag blir bättre <3 Jag vaknade av ett "hålla hand?" av min 2-åring vid 6:30 på den första dagen av vår 6 veckor långa semester! 🙂
<333
Håller med om att det kan vara lite jobbigt att vara sambo i det läget. Min kärlek är dessutom extremt lättväckt så att bara ligga vaken i sängen kan störa honom (vilket man ju givetvis inte vill). Hoppas att du får sova i kappsäcken lite till sedan!
Hej fina du <3 Jag har en fråga: Du skriver att din ångest minskar när du ser din partner, men alltså för mig är det tvärtom när jag mår dåligt! Känner mig så HEMSK! Gick in i väggen för 1,5 år sedan, och vägen tillbaka var tuff men under våren kände jag ändå att "nu jäklar, nu är jag mig själv igen" Och så körde jag på för hårt med allt (100% studietakt på juristprogrammet, plus extrajobb ca 50% på en byrå) och nu är jag nära väggen igen. Alla gamla symtom har kommit tillbaka. Och det värsta är att jag tycker att min partner är så JOBBIG!!! Blir irriterad bara jag ser honom. Och han är mitt allt, älskar honom så mycket! Men allt han gör är fel. Det han har på sig, hur han rör sig, hur han LÅTER, andas, pratar osv osv. Alltså jag stör mig på allting! Och så är jag arg hela tiden. (Säger såklart inte detta till honom, han skulle bli jätteledsen om han visste att jag tänkte så om honom) Men känner mig så hemsk, hur kan jag tänka så om min egen partner? 🙁 Så svårt att hantera känslorna, speciellt ilskan och irritationen. Hur bär du dig åt? <3
TACK för världens bästa blogg!
Röker du fortfarande? 🙂
Den här typen av inlägg är dina bästa tycker jag! Ärliga, direkta, genuina. Också dessa som gör din blogg unik och som får mig att återkomma till din blogg år efter år (det är väl ca ett decennium nu). Du och jag har nog ganska lite gemensamt ”utifrån sett”, jag är inte den som besöker bloggen för karriär- eller modeinspiration (inte för att det är det enda du skriver om), men när det gäller känslor så är din blogg verkligen the place to be ibland. Så, tack för det 🙂
Och när det gäller kärlek så blir jag inspirerad av hur du beskriver din kärlek till D. Jag hoppas verkligen att jag kommer få uppleva en sådan kärlek i mitt liv. Jag vet att det inte finns ett enkelt recept på kärlek, men skulle du vilja prova att skriva ett inlägg om vad du tror har varit viktiga delar/ingredienser/uppoffrigar/insikter/lärdomar/annat för att kunna ge (och ta emot) den kärlek du nu gör? Det vore fint att läsa.
Underbart med poesi. Kärlek är det finaste, man ska bara älska. Tack för dina ord Forni