För två år sen skickade jag in det första utkastet på den bok som senare kom att heta ”Jag är inte perfekt, tyvärr”.
Arbetsnamnet på boken var kort och gott Operfekt, jag älskade det namnet men förlaget höll inte med mig. Nåväl, så kan det gå.
Ibland frågar någon mig hur jag skrev den här boken. Och om jag ska vara ärlig undrar jag detsamma med jämna mellanrum. Hur skriver man en bok om ångest?
Jag gjorde hela uppbyggnaden av boken genom mina anteckningar i mobilen, jag tror att det är ganska vanligt av en modern skribent att ha anteckningar för alla kreativa idéer som dyker upp. I mitt anteckningsblock som hette ”Boken” skrev jag ner precis allt som i slutändan skulle kunna passa in i min bok.
En mening, en tankeställning, ett kapitel, en känsla, ett minne. Ska vi titta på några exempel?
Om jag skulle printscreena alla anteckningar skulle det blir säkert ett 50-tal printscreens. Så många ord som till slut blev skelettet till min bok.
”Kapitlet om mat – hur italienarna äter glass. Två vuxna människor på en strand med varsin tipptopp i handen. Det underbara och okomplicerade i italienarnas relation till glass.”
Jag hade först tänkt ha ett kapitel om mat, om jag inte minns fel så skrev jag ett kapitel som inte kom med i boken för att det inte hade någon naturlig plats. Men jag ville så gärna prata om ångest och mat, om hur okomplicerad den relationen kan vara om man bara vill. Däremot så strök vi kapitlet till slut eftersom det kan uppfattas fel eller vara ett känsligt ämne för de som går igenom ätstörningar. Det är lätt att trampa folk på tårna, även om man bara vill väl. Det händer varje vecka här i bloggen och i en bok måste man vara ännu mer försiktig.
Men jag minns så tydligt när jag låg på stranden i Portofino och bevakade italienarna. Sättet de åt på, så otroligt njutningsfullt. Några med varsin glasstrut, en annan med bettet om en färsk frukt, ett gäng som delar på lättsaltade chips medan havet droppar från deras hår.
Jag älskar att titta på vuxna människor som äter, det kan vara så vackert och beskrivande, speciellt i strandmiljö. Italienarna äter på ett visst sätt, nästan finurligt och totalt okomplicerat. Det finns inga elaka tankar i deras huvud när de hugger in på något som är gott. Så fint på något sätt.
Ja vem tusan vet vad det blev av dessa meningar till sist. Jag skriver ju en del om hjärtesorg i boken, så citatet från Miriam Bryants låt var nog en påminnelse om att peppa läsaren till att man klarar sig själv. Vem behöver en idiot liksom.
”Du är mycket större än du någonsin trott”, åtta ord som avslutar min bok. Jag får fortfarande gåshud när jag läser dem.
Jag har ett kapitel om skuld i min bok och när jag skulle skriva om ämnet kom jag på mitt barndomsminne med den stulna dockskon, så den historien återberättas i det kapitlet. Det var mitt första möte med skuld i livet och jag var kanske fem år.
Om jag skrollar är det mycket sånt här – korta ord eller meningar med utropstecken!
Det är för att boken är fylld med tips, och tips får gärna vara korta men effektiva i min värld.
”Naturens kraft” är ord som hör ihop med mitt kapitel om yoga, om att låta allt ha sin gång, om att lita på universum. Det är så starkt och mäktigt att göra det.
Och svartsjukan, detta omdiskuterade ämne. Jag har ett kapitel även om detta i boken och ville gärna komma med tips till både den som är svartsjuk och den som är tillsammans med en svartsjuk person.
Det var tre av en himla massa printscreens från de anteckningarna som blev ”Jag är inte perfekt, tyvärr”. Min älskade lilla ångestbok som jag håller så kär. Det är absolut den bedrift jag är stoltast över i min karriär, varje dag får jag mejl från människor som skriver att den har hjälpt dem genom svåra perioder ♥
Underbart att du delar med dig av dina anteckningar som blev din bok! Älskar den. Den pryder fint mitt nya glas-soffbord i lägenheten <3
Jag tycker du kan faktiskt skriva det ”kapitlet” som ett inlägg här i bloggen istället.
För jag tror att alla som läser din blogg vet vilket förhållande du har till mat, det syns igenom! och det är en fin relation som många bör ta del av. Du gör mat till en del av livet, en njutning, där man samlar minnen osv. Det är fint och jag tror ett sådant inlägg hade uppskattats också 🙂
Önskar dig en jätte fin dag!
Kram Evelin
Fint inlägg!!! Fantastisk bok!!
En bok du verkligen ska vara stolt över att ha skrivit! Tycker alla borde läsa den oavsett ålder och oavsett om man själv upplever de känslorna du beskriver eller om man känner någon som gör det. Strongt av dig att dela med dig av dina egna erfarenheter, det gör boken speciell och väldigt genuin <3
Så inspirerande! Tycker så mycket om att läsa om hur arbetet med en bok går till. När den drömmen själv så blir alltid lika glad när jag får ta del av det 💗! Önskar dig en fortsatt fin dag!
Så himla fint att du delar med dig. Jag känner verkligen igen det du säger om italienarnas relation till mat, så okomplicerat fint, precis som det ska vara. Njuta av varenda tugga, leva för att äta gott.
Jag lyssnade på er podd idag där du pratade om att tvätta av dig ditt ansikte. Tajmingen var så otroligt bra, behövde en påminnelse om att jag är jag och inte mina prestationer just den här veckan. Fortsätt att göra det du gör och sprid kärlek, du är fantastisk och jag ser upp till dig otroligt mycket!
Håller med en av tjejerna ovan förövrigt, jag hade gärna läst kapitlet om mat här i din blogg 🙂 Kram
Så många fina ord! Jag håller precis på att läsa din bok, för andra gången. Så mycket viktigt och tänkvärt i så många stycken, tack!
Kram
Åh, tack för ett fint och lärorikt inlägg!! Känner igen mig så mycket i anteckningarna och hoppas att mina röriga tankar också ska formas till en bok någon dag. Dock inte läst din bok än, ser fram emot att göra det <3