Hej fina ni,
hur mår ni denna soliga söndag? Jag har haft en helt underbar helg med möhippa, hemmamys och Gröna Lund. Allt en perfekt helg i maj bör innehålla! Nackdelen med ett fullspäckat schema för en HSP-person är dippen som kommer efter för mycket aktivitet. Fy fan, ångestnivå 100+. Jag är likadan idag som när jag var fem år. När jag var liten blev jag sjuk när jag hade lekt för mycket, kroppen liksom markerade att den behövde balans. Så är det nu också. Jag blir sjuk rent fysiskt eller så blir jag ångestfylld som tusan. Det känns lite som att allt lager med lycka är slut i kroppen så då mår den dåligt tills den fått tid till att fylla på.
Det ända man kan göra är att vänta ut tiden, det är ett jag har lärt mig med den här typen av ångest. Man kan skjuta på den men inte ignorera den, och när den är här kan man bara acceptera den tills det börjar vända. Under den tiden (brukar vara en dag eller två för mig) försöker jag att vara extra snäll mot mig själv – och hålla mig borta från Instagram! Orkar aldrig följa alla andras lyckliga liv när jag själv inte är glad.
Nog pratat om ångest, nu ska jag sätta på en film i sängen och bara mysa mig igenom resten av denna söndag. Och lägga bort telefonen. Puss 💛
Känner igen mig så väl i det du skriver. Har också haft en helt fantastisk helg och sen nu för en bara liten stund sen så är det precis som att det sköljer över en, hjärtat börjar slå fortare och det är något som skaver i hela kroppen utan att jag riktigt vet vad. Försöker andas lugnt men det gör mig tokig. Men en dusch och kramar i soffan hoppas jag ska hjälpa. Kram till dig fina!
Är precis likadan. Har också ett lager av energi och lycka och det konsumeras fortare vid intensivt socialt umgänge. Brukar förvarna vänner jag reser med längre än ett par dagar att jag kommer behöva egentid och att det inte beror på dem.❤️ Intressant hur man fungerar.
Åh, skönt att man inte är ensam. Jag är exakt likadan. Ska bli bättre på att förvarna vänner – bra tips. <3
It sounds really good how you deal with these feelings.
xx from Bavaria/Germany, Rena
http://www.dressedwithsoul.com
Oj, wake up call för mig att läsa det här. Känner igen mig så väl i det du skriver. Har haft fullt upp med aktiviteter med vänner och dejt fre och lör och idag ligger jag hemma med jordens ångest. Det är inget nytt mönster heller, men har aldrig fått det så svart på vitt som nu när jag läste det du skrev. Så skevt att konsekvensen är att man ska behöva må så efter att ha haft så fina dagar. Då vill man ju känna sig påfylld (vilket jag gör på minnen, men inte kroppsligt). Har dock också samma strategi som dig när ångesten kommer, vänta ut och vara snäll mot mig själv – det går över! Kram till oss och alla andra som känner igen sig!
<3 skönt ibland att veta att man inte är ensam!
Så himla skönt att läsa det här inlägget. Jag känner exakt likadant i mitt liv just precis nu. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det då jag aldrig haft den känslan innan…Därav var det tacksamt att läsa det här hos dig. Vänta ut och pausa lite, låter bra. Tack för att dina ord och blogg alltid ger en positiv energi trots dippar och dalar i ens liv<3
Jag har även en fundering kring healing hearts yogan du höll i senast. Kommer det dyka upp något mer sånt tillfälle i sommar som man som utstående kan anmäla sig till och pröva på? Flyttar nämligen upp till Stockholm över sommaren och hade varit nyfiken att få testa på yogan då det verkar som den hjälpa dig så himla bra i vardagen.
Stor kram!!
Hej Mikaela!
Du är en stor inspiration till mig och lärt mig så mycket om ångest och hur att hantera den (eller jag försöker i alla fall hehe).
Jag lider av väldigt mycket ångest, så mycket att jag ibland bara bryter ihop. Jag har alltid känt mig väldigt ensam i denna känsla och det är inte fören jag började läsa din blogg, din bok och nu lyssnade på podden som jag inser att jag inte är ensam. Eller jag har ju såklart förstått att alla upplever ångest på något sätt men jag har alltid tyckt att jag har så mycket MER ångest än alla, vilket kanske låter lite egoistiskt nu när jag skriver det.
Men att läsa din blogg har också fått mig att förstå varför jag mår skit efter att något roligt tar slut, varför jag alltid får sådan grov söndagsångest. Att du berättar om att vara en HSP-person har fått mig att inse att jag också är det, och nu har jag fått en stor klarhet i varför jag är som jag är. Varför jag blir så nedstämd efter något roligt, varför jag ena timmen kan vara glad och nästa timme totalt nere.
Så TACK, tack tack tack för allt du gör och för att du är så öppen om dessa saker <3.
Fasiken vilken fin kommentar – TACK. Ibland är det läskigt att vara öppen, som i morse när jag skulle in och läsa kommentarerna så var det en del av mig som var lite orolig – tänk om det bara är människor som tycker att jag är bortskämd/överdriver/inte förstår? Men så möts man av sånt här – och då är jag så glad över att jag vågar dela med mig. Vi är inte ensamma <3
Herregud vad bra skrivet! Jag känner så mycket igen mig. Jag måste få spara denna text på min dator. Bara för mig själv. För att läsa och bli påmind när jag mår likadant. Du är så otroligt bra på att skriva och sätta ord på känslor. Tack Michaela för att du så ofta sätter ord på de känslor jag inte kan uttrycka. Jag har sagt det förut men säger det igen.. om jag hade fått välja en enda influenser att följa skulle det utan tvekan vara du. TACK för att du är just du <3
Tusen tack för de varma orden. Jag blir verkligen genuint glad. <3 PUSS
Jag är också en HSP-personlighet med kraftig utmattningssyndrom i bagaget. (33 år idag). Har en liten dotter och jag och min fru har beslutat att alla kommande barnkalas får hon gå på för jag mäktar inte med den ljudnivån ett barnkalas innebär. Det krävs så mycket återhämtning för mig med dessa typer av event där det är många snabba intryck. Hög igenkänning i det du skriver. Tack för att du delar med dig, det är så viktigt ämne!
Kram!!!
Jag är också SUPERkänslig mot ljud men har märkt att jag har lättare för ljud på större tillställningar (troligtvis för att jag mentalt kan förbereda mig innan) än exempelvis om D har för högt på tv:n eller någon pratar i telefon i närheten av mig. Det kan ge mig panikångest på bara någon minut och jag måste liksom fly från situationen. Så jobbigt det där. Puss <3
Älskar detta inlägg! Är också hsp och känner igen allt. Har haft en likadan helg och ångesten har varit varvad med ren lycka. Tack för att du skriver om detta, så viktigt att höra att man inte är ensam. <3
Hög igenkänning på den. Jag är likadan och det har blivit ännu tydligare efter att jag gick in i väggen och hamnade i en djup depression (som jag lyckligtvis tog mig ur, men min energinivå har inte en lika hög tröskel som tidigare). Jag är riktigt trött just nu efter några veckor med lite för många sociala aktiviteter och ganska mycket stress och press. Jag har mer ångest än jag haft på ett halvår och kan inte hantera varken intryck eller människor för tillfället. Sjukt jobbigt.
Hoppas att det snart känns bättre för din del!
TACK behövde läsa, så känner jag hela tiden och försöker hinna med men känner mig svag då jag inte har någon i min närhet som funkar samma och bara ifrågasätter. Också så lyssnade jag på er pod där ni tog upp sommarångest – eller ”jaha vad ska jag göra”. Kan du inte skriva mer om det? jag känner mig superstressad av att inte ha min sommar planerad när folk frågar, jag vill göra något men som det ser ut nu ska jag vara hemma hela sommaren och jag har inget att ”skylla på”. sommaren ska ju vara rolig men det känns inte så nu. jag är 21 och försöker komma på vad jag ska göra med mig själv.
Usch, käner igen mig alldeles för väl. Måste ha stenhård koll på min kalender och boka in återhämtningstid för att slippa de dipparna, men ibland får man ju inte riktigt till det.
Så skönt att höra att andra upplever samma sak! Som HSP-person med utmattning i bagaget och dessutom i vuxen ålder diagnostiserad med ADD (vilket i mitt fall innebär att alla HSP delar blir som upphöjt i 10) är det svårt att hitta balans i livet mellan studier, jobb och socialt liv. Ibland försöker jag undvika att boka in vän-häng för att få återhämtning men då kan det totalt backfire och jag får ångest för att jag känner mig ensam istället. En fråga, har du testat någon medicin för din ångest? När jag fick min utmattning började jag käka både antidepressiva (som jag fasade ut själv för snart ett år sen – de var riktigt nödvändiga när det var som värst men ville inte att kroppen skulle hamna i ett långvarigt tillstånd där jag behövde dem för att känna mig glad) och Atarax som är ångestdämpande. Dessa tar jag fortfarande relativt ofta, särskilt när jag är i stressiga perioder och inte vill riskera att grubbla hela nätterna. Vet inte hur jag ska tänka kring just ångestdämpande medicin, för det är ju normalt med ångest men jag vill heller inte utsätta mig för denna jobbiga känsla hur mycket som helst…
Känner igen mig till 100% i det du skriver, är verkligen inne i en period av ångest och bara det faktum att det är SOL och att man förväntas göra så jävla mycket kan ge mig ångest. Har tagit bort min instagram-app just på grund av att jag kan få ångest av att se vad alla andra gör, när jag själv har noll ork att umgås med människor just på grund av min ångest. Det är verkligen alltid så skönt att gå in på din blogg och känna att det är okej att känna så. Du är en person som jag verkligen ser upp till och har som förebild, och det underlättar så mycket att veta att jag inte är ensam i mina känslor. Så tack för att du delar det <3
Stor måndagskram!