God morgon gullisar,
SKÖNT att höra att jag inte är ensam om söndagsångesten efter denna strålande helg. Det känns liksom mer okej när man inte är ensam. Det är ganska jobbigt att skriva om HSP generellt, för de som inte har det eller förstår sig på det är ofta ganska arroganta kring det. Det kommer ofta kommentarer i stil med ”Buhu, måste vara så jobbigt att vara du” när jag bloggar om sånt och det gör att jag hellre låter bli, men kanske ska jag våga lite mer? Vi är ju ett gäng högkänsliga människor här inne, obv, och kanske är det fint om vi har en plats för igenkänning också? Tåls att tänka på.
Den här veckan är det kortvecka! Det ska bli mysigt, men även riktigt festligt. Jag är uppbokad sex av sju kvällar. Kanske avbokar jag något om jag inte känner mig helt hundra rent ångestmässigt, men om jag är glad och på rätt humör kommer jag gladeligen göra allt som veckan erbjuder!
Måndag: Kontorsdag, möten, yoga på lunchen. Efter jobbet ska jag vaccinera mig och sen gå på ett event på ABBA-museumet. Jag har velat gå dit jättelänge så det ska bli superkul!
Tisdag: Plåtning med Wakakuu för vårt nästa samarbete hela förmiddagen, jippi! Presslunch för Guerlain (jag är besatt av deras solpuder) och sen lite möten. Efter jobbet är det pressmiddag för Perfect Days mousserande vin som min älskling Hamilton har bjudit in till ♥
Onsdag: Frukostmöte med ett skönhetsmärke för att planera ett eventuellt samarbete, plåtning för Triwa, lunchmöte. På kvällen ska jag testa Danyel Couets nya restaurang med ett gäng vänner!
Torsdag: Ledigt! Men ska podda och luncha med Hamilton.
Fredag: Hemmajobb
Då kör vi. Stay strong mina älsklingar <3
Hej! Jag är också HSP-person och jag känner verkligen igen mig i det du skriver om det. Så jag vill gärna läsa mer om det! Får också samma reaktion från människor när jag pratar om det sååå nu skiter vi i dem som är arroganta kring det och pratar om det om vi vill!<3
Hej Forni! Jag måste bara skriva för jag vet INTE hur jag ska göra. Jag behöver bara tips och råd och du får svara på det här i en veckans frågor men jag är anonym.
Jag är 25 år och har inte haft sex än. Jag känns som den senaste på planeten med det och jag tänker på detta nästan dagligen. Jag vill ha sex men jag har alltid, sen jag var 14 typ, varit så osäker på min egen kropp. Allting tänkt negativa tankar om mig själv, tänkt att jag är inte är idealsmal, snygg eller sexig. När folk säger till mig att jag är fin som jag är, eller att killar jag hånglar med på krogen vill gå hem med mig så vill jag fast jag vågar inte för att jag är rädd att de ska bli besvikna för hur jag ser ut när jag tar av mig kläderna. Jag hade kunnat ligga med 10 killar minst, så jag fattar att jag är väl inte ful och inte så stor eller osexig som jag tänker mig, men jag kan ändå inte få bort mina egna hjärnspöken. Det längsta jag kommit är några plagg som försvann med en kille jag bara träffade några gånger när jag var typ 18..
Nu har jag tinder och en verkligen supersnygg kille har skrivit till mig och det är tydligt, både på hans bilder och hans flirtiga sätt att skriva, att han vill ses och ligga. Jag vill också ligga, jag verkligen känner mig redo för det, men det är min egen kropp och osäkerhet för att inte vara smal eller snygg nog som stoppar mig, PLUS förväntningarna om att är när man är 25 ska man ha gjort det och veta hur man gör. Jag blir också osäker på liksom rörelserna, att han ska märka på mig eller tycka jag är dålig eller en besvikelse.. Jag verkligen herregud längtar behöver vill ha det fysiska på det sättet men det är att mina egna tankar om mig själv hindrar mig. Och just min ålder att man förväntas ha erfarenhet vid 25, vilket jag herregud fattar. Men ändå.
Jag vill så gärna ses med honom och jag vill ligga, men hur boostar man upp sig själv och slutar tänka att han inte kommer vilja ha mig när han ser mig irl eller utan kläder, eller tankarna om att han är way out of my League?
Har lyssnat på din podd om oskulden som du hade med Dasha och jag undrar även om ni har folk i er närhet som förlorade oskulden sent? Jag vill liksom inte ha reaktionen…
För övrigt kan det ju tilläggas att jag på en förfest med folk jag inte riktigt kände så bra fick reaktionen när jag va 22 och inte hade haft oralsex än fick ”Men va, har du inte haft oralsex??!!!” av hon som utbrast det och alla satt och tittade på mig..
Förlåt för så lång text men du är en stor förebild för mig och du är så klok och vettig och proffs på det här med kärlek (har dina två böcker för övrigt) så jag bara kände att jag var tvungen att skriva.
Jag tycker det känns skönt med igenkänning, får ibland också perioder med ångest och det känns skönt att inte vara ensam. Heja dig, och hoppas du tycker det går att fortsätta skriva om för det behövs ♡
Jag tänker att ju fler vi är som pratar öppet om psykisk ohälsa, desto mer ovanliga kommer sånna reaktioner att bli <3
Du är modig som delar med dig! Det får mig att känna mig normal 🙂 Och i viss mån prata om det med vissa nära vänner. Jag tycker dock fortfarande att det är svårt att öppna upp mig på det planet, rädd för reaktionen, bland annat den du mottager i detta forum. Okänsligt att gå på den som vågar visa sig svag. Men vi andra tjejer och killar här inne som känner igen oss får peppa varandra.
Tack för en bra blogg <3
Är själv HSP, vilket jag insåg förra året, så skulle extremt gärna höra mer från någon annan som är det ❤️ Men du får lyssna på dig själv och skriva utifrån vad du orkar!!
Jag älskar när du skriver om HSP, för jag känner igen mig så mycket! Blir också helt matt av att social flera dagar i rad. Jag måste VILA för att orka med..det är jobbigt ibland, men det är också så livet är för mig – och för dig. Fortsätt gärna dela med dig dig, det får mig att känna mig mindre ensam ❤
Hade verkligen varit så skönt om du kunde skriva mer om HSP. Lider själv av det och det är alltid skönt att veta att man inte är ensam. Kunna reflektera över sitt eget beteende utifrån att andra känner likadant. Älskar din blogg och du är verkligen en så sjukt inspirerande människa Michaela!