Ljuvlig lunch på Marc Fosh, eftermiddagsmassage och livets carbonara på Bunkers

Hej, idag är det söndag låtsas vi, och så befinner vi oss i Palma. Följ med!

Klockan är 09.45. Jag och D har förväntansfullt tagit oss ner för att testa Hotel Mamás frukost, det är alltid spännande med nya frukostar tycker jag. Det här hotellet har bara a la carte-meny, alltså ingen buffé. Det serveras kaffe, färskpressad apelsinjuice, en fantastiskt smarrig fruktsallad, brödkorg med bröd och croissanter, olika charkuterier och så valfri ägg-rätt från menyn. Jag tar pocherade ägg med avokado.

Som ni hör är det ljuvligt.

Efter frukosten ligger vi på takterrassen och läser böcker. I tre timmar. Även det – ljuvligt.

Men när klockan slår 14.30 promenerar vi bort från hotellet, fräschar till oss och tar oss mot vår lunchdestination.

Jag har på mig en ny klänning från Ganni/Wakakuu, som är slutsåld tyvärr. Men jag hittade den i ett annat mönster, på rea dessutom (!), här (annonslänk!).

Vi hade bokat bord på Marc Fosh. Vi åt där förra året också, det är en Michelinrestaurang och förra året bodde vi på hotellet där restaurangen ligger. Det är en riktig pärla, och trerätters-lunchen är otroligt prisvärd för vad man får, så det rekommenderar jag verkligen till er som har Palma inbokat!

Till varmrätt åt jag en perfekt tillagad lax med couscous. Smakerna är lite marockanskt influerade på detta ställe vilket jag älskar.

Och efterrätten – wow wow wow! Vattenmelonsoppa, har ni sett så vacker? I allt ifrån porslin till utförande och smak. En helt perfekt dessert i 33 graders värme.

När vi kom tillbaka till rummet läste jag en timme och svalkade ner mig själv. Jag läste Fredrik Backmans ”Vi mot er”, som är fortsättningen på hans briljanta bok ”Björnstad”.

18.30 hade jag bokat en massage nere på hotellets boutique-spa.

Massagerummet är skapat i ett gammalt valv. Det var så svalt och harmoniskt här och jag njöt av varenda minut.

När kvällen kom promenerade vi genom stan bort till Bunkers där vi hade bokat middagsbord.

Och där åt jag den topp två godaste carbonaran jag har ätit i hela mitt liv (den andra är på en Michelinrestaurang i Italien när min pappa fyllde 50 år).

Det var en carbonara med knaperstekt sidfläsk, sparris och mängder av hyvlad tryffel. Ägg och parmesan-blandningen hälldes sedan över pastan och så fick man röra ihop sin gottiga sås själv. Ingen grädde, så som det ska vara i en äkta italiensk carbonara.

Om den var god? OM DEN VAR GOD? Jag åt tills jag var så mätt att jag fick skölja ansiktet med kallt vatten på toaletten efter. Det var värt det, alla dagar i veckan. Tänk att en pasta kan göra en så obeskrivligt lycklig.

Pasta ♥