Mykonos: lunch på Alemagou, stökmiddag på Sea Satin och lyckotårar på Hippie Fish

Det är tisdag på Mykonos. Vi vaknar vid halv elva och äter en gemensam frukost vid poolen. Sen dyker vi i en efter en, låter det kalla saltvattnet skölja över oss, blir människor, pratar om förväntningarna kring dagen. Någon knäpper av den här bilden på D och jag tänker – det är ingen ful snubbe man är tillsammans med.

Sedan går dagen i ett. Vi åker till Alemagou för en lunch med några kompisar. Äter god mat, dricker iskallt vin, njuter av semestern. När lunchen är avslutad tar vi oss vidare till Scorpios för andra gången på semestern och möter upp fler vänner. Dansar i sanden, äter en sen middag, öppnar upp oss för varandra.

Festen tar inte slut där, vi bestämmer oss för att ta oss vidare ut och fram till fem på morgonen står vi och dansar till Luciano på Cavo Paradisio. Vi har fortfarande dagens baddräkter på oss men ingen verkar bry sig. Har så jävla roligt och vill aldrig att kvällen ska ta slut.

På onsdagen är vi mysiga och håller oss på hotellet. Flyter runt i poolen och på kvällen beställer vi gyros-buffé till vår terrass MUMS. Det är så skönt med kompisar som man både kan tokfesta och tokmysa med.

Men på torsdagen är vi återigen pigga och på vårt bästa humör! Vi gör oss i ordning och åker ut med en båt.

Greklands vatten är svårslaget alltså.

Precis när vi kommer fram till Spilia, dagens lunchspot, börjar regnet vräka ner. Hela restaurangen (som är utomhus) tar skydd under berget och när vi lägger till med båten spelar de Celine Dions ”My heart will go on” från Titanic på högsta volym. Vi kliver i land som om vi vore med i en film, musiken dånar ut och alla applåderar.

Ibland bjuder livet på ganska otippade stunder av eufori, detta var ett sådant. När man inte känt regn på länge befriar det människor.

Lunchen blir dock mindre lyckad, vi fick vänta 2,5 timme på vårt bord och allt blev fel. Jag tror vi sa typ tre ord till varandra under lunchen haha. Allt kan inte vara solsken!

När vi kom tillbaka till hotellet gick killarna till poolen för att pigga upp humöret med drinkar medan jag och Linn la oss på rummen och chillade.

Snodde den här bilden på hur rummen såg ut från Linn! Så härliga rum med gigantiska terrasser.

På kvällen var vi ett stort gäng som bokat ett sent middagsbord på Sea Satin. Förra året hade vi resans bästa kväll här så vi var orimligt taggade på en favorit i repris.

Vi åt mängder med mat, drack champagne, torkade svett konstant och viftade med servetter mot himlen.

Sen dansade vi på borden innan vi gick på klubb och dansade ännu mer. En sån kväll man lever på i november sen.

ÄLSKAR MINA VÄNNER!!!

I fredags var vi på ganska bra humör trots en hel vecka av festligheter. Eftersom det var vår sista semesterdag bestämde vi oss för att maximera den och äta en riktigt härlig lunch.

Jag är ju superåksjuk och vägarna på Mykonos är rent ut sagt förjävliga så när vi kom fram fick jag börja med att spy 🙁 Buhuuu vad synd det är om oss åksjuka alltså, kan verkligen förstöra stunder.

Vi körde i alla fall en heldag på Hippie Fish som var ett alldeles underbart ställe, rekommenderas varmt om ni ska hit.

Hummusen var topp tre godaste jag någonsin ätit!

Här är en bild jag tog på mitt favoritgäng efter att Linn börjat gråta för att hon var så lycklig.

Det är svårt att förklara vissa stunder man delar med andra, de är bara speciella liksom. Den här veckan har varit speciell på många sätt, båda i hur vi har öppnat upp oss för varandra men också i hur roligt vi har haft tillsammans. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, som vuxen skaffar man sig en egen familj i form av nära vänner och jag slutar aldrig känna tacksamhet gentemot mina nära. Tänk att dessa personer knappt fanns i mitt liv för drygt ett år sedan och nu är de i min innersta cirkel – så häftigt livet är.

På fredagskvällen åkte vi in till stan och åt middag på ett turisthak med några kompisar. Hummerpasta, rödvin och en bunt skratt som fick sammanfatta veckan.

Och på lördagen åt vi frukost på terrassen innan planet gick.

Tänk, om jag hade vetat om när jag var liten, hur maxat mitt liv skulle bli för just MIG. Hur roligt jag skulle få ha, hur jag skulle omge mig av människor som GER. Jag blir en bättre människa i deras sällskap, tänk om man hade vetat om att vänskap kunde vara såhär coolt när man var tolv år och skrev i sin dagbok att ingen tyckte om en. TACK LIFE!!!

Om du vill se första bilderna från vår vecka så hittar du dem här (klick!)