Herregud det tar på krafterna att bolla festligheter med riktigt mycket jobb. Jag satt nyss med Postnord i telefon i en timme för andra gången den här månaden och kände att jag fick ett mentalt breakdown. Något av det värsta jag vet är att göra andra människor tjänster och sen blir det bara struligt och tar massa tid för mig. Jag har ungefär 0% över i mitt liv för strul och prick lika lite tålamod. Jag lägger en hel del planering på att mitt liv ska fortskrida så smidigt som möjligt och när oväntade saker som tar extremt lång tid kommer i vägen, då klarar jag inte av dem.
Kämpa tålamodet.
Tur att jag har haft en riktigt trevlig tisdag hittills förutom min timme med Postnord (tusen tack Postnord för att en person i er kundservice ljög för mig i telefonen förra veckan vilket innebär ungefär två timmars extra jobb för att få iväg ett jävla paket) och troligtvis kommer ha en riktigt trevlig fortsättning på den här dagen. Bestämde mig precis för att hoppa kvällens sista visning, jag har helt enkelt för mycket kontorsjobb som jag behöver röja undan. Får jobba fram till läggdags som straff för att jag var så långsam igår haha.
Vi hörs lite senare med bildbomb från förra veckan i alla fall. Puss!
Fast vad är det som kan komma i kläm? Nått event? En modevisning? Pedikyr? Fixa ögonbrynen? Något möte? Har 100% förståelse för att sånt där känns för jävla jobbigt – men tänk på vad lyckliga vi är som har sådana här problem i livet. Det finns riktiga problem, och så finns det problem som bara känns… jobbiga. Livet kan aldrig gå 100% smidigt. Ingens liv gör det. Försök få lite perspektiv på sakerna, jag har fått det tack vare yoga och mindfulness. Så kan jag andas mig i genom jobbiga moment som stressar mig, komma ner i varv och vara tacksam för att det värsta som kan hända – inte är farligt alls. Perspektiv! Få människor lever ett så priviligerat liv som du och även jag. Ta vara på det!