Frågor med Forni

Åh så fin bild!!! Undrar hur det gick med ditt tal på bröllopet? Blev säkert succé! Kram <3

Det gick hur bra som helst! Flera som skulle hålla tal var så jäkla nervösa men jag insåg när det väl var dags att det är sånt slöseri med energi att vara nervös. Att hålla tal till de man älskar ska vara roligt. Tyvärr är ju scenskräck extremt vanligt och speciellt när det är så viktigt som till de man älskar, då blir nervositeten extra påtaglig. Min nervositet släppte helt efter vigseln, jag insåg att det är så kärleksfulla människor på plats som bara vill sprida kärlek omkring sig. Inför och efter varje tal stod hela bröllopssällskapet upp och sjöng, hejade och skrek – så fint och en explosion av kärlek. Petra och Markus är verkligen välsignade med bjussiga människor i sin närvaro (ger man så får man <3)

EEEEELLER kanske du, precis om jag, skulle trivas att bo mer i lugnet? Jag bor numera i ett litet hus 10 min från en stad där allt finns, och tystnaden och grönskan och lugnet är fantastiskt. Jag tror inte jag insåg före flytten hur tufft min hjärna tyckte det var med konstant sorl från storstaden och dofter och människor och stress och konsumtion. Saknar inte alls China Box så som jag trodde, att plocka äpplen från egna äppelträdet slår det. Förstår iofs att det är svårare att flytta ”lite lagom ut” när man bor i Stockholm.

Hehe, tanken har slagit mig men just landet är ingenting som lockar mig. Jag är ju mörkrädd och gillar inte att köra bil eller sitta i bilköer speciellt mycket vilket skulle hända om jag skulle bosätta mig utanför stan. Det äter upp för mycket av mina dagar helt enkelt. Just närheten till allt är perfekt för mig i och med mitt jobb, jag kan enkelt ta mig överallt och behöver i stort sett aldrig åka bil, buss eller tunnelbana. Jag kan gå eller cykla var jag än ska. Jag är ju uppvuxen i Älta ca 30 min från stan och jag minns mammas irritation när jag var liten och hon var tvungen att ta sig in och ut ur stan varje dag. Köer, otrevliga människor i kommunaltrafiken, förseningar. Och ungefär 1,5 timme om dagen i pendlingstid. Jag har FULL respekt för att man väljer att bo lite längre bort, speciellt (!) när man har barn, men just nu är jag inte sugen alls. Kanske känner annorlunda när jag har tre rastlösa ungar dock 🙂 Vi får se helt enkelt.

Men så fint och inspirerande att höra att du hittat det du behöver. Jag hoppas att jag också hittar det som just jag behöver. Massa kärlek!

Sådär har jag känt i flera år, haha! Du har inte funderat på att prova på att bo utomlands? Mina år i Paris och de fem månader jag provade på att bo i Kapstaden var de bästa i mitt liv, och jobbigaste. Men ändå så värt det med tanke på hur mycket jag utvecklats av det. Det är aldrig för sent för att testa nya upplevelser.
Eller så köper du ett litet torp på den italienska västkusten som du kan åka till under vintermånaderna

Det har jag absolut funderat på, speciellt som yngre, men Stockholm var alltid det som lockade mest i slutändan. Jag har älskat att ha min familj och mina vänner på så nära avstånd och älskade nog Stockholm mer som yngre än vad jag gör just nu. Jag tror att det är för att jag ser en möjlighet, både ekonomiskt och i och med mitt jobb, att faktiskt ha en till bostad i ett varmare klimat. Att flytta utomlands helt är ingenting som är på kartan för mig och D just nu men vi båda är nog öppna för den möjligheten i framtiden om det skulle kännas rätt någon gång. Annars vore min dröm att ha en lägenhet i Stockholm och en bostad i Spanien nu de närmsta åren. Och sedan, när vi blir lite äldre, byta bostaden i Spanien och köpa ett hus i Frankrike eller Italien. Åh, så härligt det är att drömma ändå ♥

Hej finaste!
Jag undrar lite över dina fransförlängningar. Du har tidigare nämnt att du gör nya var 3e vecka eller något i den stilen. Jag undrar hur dina egna fransar påverkas av detta? Jag har själv haft fransförlängning i snart 4 månader utan paus, men nu finns det inte mycket kvar av mina egna fransar haha :(! Påverkas dina egna fransar mycket? Använder du några produkter för att stärka dina egna?

Tack för världens mest inspirerande blogg! <3

Hej fina du! Tack för peppen. Mina egna fransar påverkas inte alls, de ser ut precis som innan. Om du har tappat så många fransar på så få månader så tror jag att det är någon av följande anledningar:

– Dina fransar klarar inte av lösögonfransar alls
– Dina fransar reagerar på just det ögonfranslim som din tjej använder (då kan du testa att gå till någon annan)
– Du har för tunga lösögonfransar på dina egna fransar så att de inte klarar trycket. Alla kan inte ha längsta och tjockaste fransarna utan om man har sköra fransar naturligt behöver man ha lite kortare och nättare fransar så att de inte sliter på de vanliga!

Testa att ta kortare fransar alt. byt franstjej och kolla om det funkar, annars får du sluta och ta hand om de små fransarna <333 Puss!

Kan inte du snälla tipsa om lite mindre väskor för ca 8-14.000 kr? Älskar Gucci Marmont väskorna men vill gärna se fler alternativ men är så dålig på att spana efter fler modeller

Jag gillar YSL, J.W. Andersson, See by Chloé, Little Liffner, Marni, Acne Studios. Så spana in dessa! Finns så mycket tjusiga väskor därute. Puss!

Wowowow vilka bilder! Var Damon och Douglas best man?

Tjusiga va! Bestman var Hampus som är Markus vän sen många år tillbaka, marskalkar var Damon och Douglas som är Dashas kille. Så stiliga och tjusiga killar!

Hej!
Här kommer en fråga som kanske kan vara med i frågor med Forni?
Jag är 21 år, och har ett 4 årigt långt förhållande med en kille som jag träffade i gymnasiet. Han är min första pojkvän och första ”allt”. För jag har under min tonårstid varit väldigt deprimerad och haft social ångest utan att jag visste om det vilket gjorde att jag var mest hemma!
Iallafall, jag vet inte om vi är rätt för varandra för jag har aldrig haft någon annan, och samtidigt börjar jag störa mig mer och mer på honom. Kärleken känns nästan borta! Men jag älskar honom fortfarande.
Problemet är att jag har i princip inga vänner då jag haft(och har) denna sociala fobi/ångest. Är rädd att om vi skulle göra slut att jag skulle bli helt ensam! Jag vet inte vem jag ska vända mig till? Han är mitt liv som jag inte trivs med!
Vad hade du gjort?

Hej kära du,

Du har svaret på den här frågan själv, ingen annan kan svara på den åt dig. Om du inte vet vad du känner så ta det lugnt – du behöver inte bestämma dig nu. Lita på att du kommer landa i vad som känns rätt för dig med tiden. Det kan vara en svacka eller så är du redo att gå vidare, du kan inte veta säkert förrän du vet säkert. Men! Stanna inte kvar för att du är rädd för att vara ensam, det är inte schysst varken mot honom eller mot dig. Då får du ta mod till dig och testa att leva ut på egen hand.

Massa kramar!