Era finaste kaffeminnen

Åh vad fina era små historier var när ni fick skriva ner ert bästa kaffeminne i inlägget om Lavazza (klick!). Jag tyckte de var så mysiga så jag samlade några av dem i ett egen inlägg så att alla kan ta del av dessa härliga små historier.

Vad fint livet är ändå, hörrni. Ibland behöver man bli påmind.

Grattis till Clara som vann kaffebryggaren! Hennes minne kommer här:

”Mitt bästa kaffeminne är enkelt. Jag var ute en sen höstkväll med mina fantastiska tjejkompisar och dansar in i den vackraste människa jag sett. Vi pratar och dansar hela natten och jag kan.inte.förstå att livet puttade in min kropp i hans. Men – vi glömde byta nummer. En vecka senare går jag in på Saturnus för att köpa kaffe, det är höst och mörkt ute. Med blicken ner och ansiktet i halsduken kliver jag in i den där doften en älskar så mycket. När jag sneglar upp för att kika över på menyn så står han där bredvid mig. Den här gången glömde vi inte byta nummer. Vi har varit tillsammans i fyra år nu ”

 

Och här kommer några fler minnen från er:

Marta:

Mitt bästa kaffeminne? Det första som slår mig är den tidiga augustimorgonen för flera år sedan, när jag förstod att min nuvarande make var en riktig keeper! Vi ansvarade båda för ett event där vi representerade två olika organisationer. Han blev ombedd att göra i ordning lokalen inför eventet väldigt tidigt på morgonen och frågade då ifall jag kunde hjälpa honom. Eftersom vi precis hade börjat dejta (och bodde i två olika städer) så hade vi inte spenderat ensamtid innan. Jag skämtade till det och sa att jag självklart kunde hjälpa honom men med ett villkor; att han köper mig en kopp kaffe. Morgonen därpå plockade han upp mig utanför hotellet jag bodde på, bärandes på en stor kopp kaffe från pressbyrån! Klumpiga jag tog en klunk där mer kaffe hamnade på min kavaj än i munnen haha. Tills idag är det vårt gemensam favoritminne <3

Ellen:

Men vilken härlig tävling!
Mitt första och absolut starkaste kaffeminne är från en sommar när jag var ungefär 6 år. Jag satt på verandan på vårt sommarställe, när mormor kom ut med en bricka med kaffe. Hon satte sig bredvid mig, och gav mig en kopp. I botten på koppen fanns pyttelite kaffe, resten mjölk och socker. Jag som alltid älskat sötsaker kände en ny smak jag aldrig känt innan (kaffe) ihop med det söta sockret och mjölken. Sedan dess har jag alltid älskat kaffe, även fast jag inte fick dricka det förrän rimlig ålder haha. Men den stunden med min mormor i sommarvärmen, där vi satt med varsin kaffekopp, det är och kommer nog alltid vara mitt starkaste kaffeminne.

Alexandra:

Mitt mest minnesvärda kaffeminne var när jag var 12 år gammal.
Min mormor fyllde 70 och hade bjudit in heeela släkten. Jag som yngst av kusinerna ville såklart också dricka kaffe som alla andra när det skulle bjudas på tårta. Mina kusiner som var ”vuxna” och coola skulle dricka sitt kaffe svart och jag var inte sen på att häng på, dock till min stora förvåning att detta svarta gift smakade hemskt!! Jag visste inte hur jag skulle komma ur denna situationen, för jag ville ju inte visa för kusinerna att jag inte kunde få ner en droppe.. Smart som jag var kom jag på den briljanta idén att smyga in kaffekoppen under min poncho och diskret gå till toaletten och hälla ut allt i vasken. Väl där inne träffar jag på min moster som såg allting och sen glatt berättade för hela sällskapet vad jag sysslat med :):):) efter det drack jag inte kaffe på flera år.

Mikaela:

Mitt bästa kaffeminne inträffade för ca 2 år sen. En gammal barndomskompis skulle komma förbi & kolla om man smidigt skulle kunna flytta mitt kök till gästrummet eftersom han är rörmokare. Frågade om han ville ha mjölk i kaffet vilket han svarade ja på varpå jag tyckte han var lite vek. Så jag stressade ner för att köpa mjölk medan han parkerade bilen. Sen kollade vi lägenheten & slutligen var det dags för fika. Han ratade allt jag hade julbakat & drack knappt något kaffe alls, vilket jag tyckte var lite märkligt. Han förklarade att han oftast ber om mjölk till kaffet för han är rädd att folk ska servera äckligt kaffe annars. Visade sig sen att han precis innan han kom till mig tappat en borr på foten & krossat ett ben, så han var fruktansvärt illamående…
Det blev inget av renoveringen. Men jag är lika glad för det, i februari i år gifte vi oss & i mars väntar vi en liten flicka 

 Min stora lycka är att jag ännu kan dricka kaffe utan illamående!
Numera går jag upp 5.30 varje morgon för att sätta på kaffe till min man, som han bara dricker svart 
Kram på er

Maja:

Jag var på Island med min pappa i oktober. Jag skulle åkt med min ex-pojkvän men eftersom vi hade ett jobbigt uppbrott tänkte jag åka själv men pappa bestämde sig för att åka med – nog mest för att han inte ville att jag skulle känns mig ensam. Det var kallt och regnigt så. jag och pappa stannade med bilen (cirka 10 ggr per dag) på varenda litet kaffeställe, bensinmack och restaurang för att köpa med oss en take-away espresso macchiato och dricka den för att värma oss medans vi pratade om kärlek, jobbiga familjebråk och hur jävla vackert Island är. Tänker alltid på den här resan varje gång jag köper en espresso macchiato och är så glad över att jobbiga saker kan leda till bra saker, som till exempel en Islandsresa med sin pappa. Pappa behöver en ny kaffemaskin så om jag vinner är den självklart hans. P.S det är också farsdag idag!! 

Malin:

Mitt starkaste kaffeminne är från den dagen jag flyttade hemifrån. Mamma hjälpte mig (som hon alltid gjort) och när vi var någorlunda i ordning (läs – hittat kaffekopparna) gjorde mamma oss varsin kaffe med varm mjölk som vi avnjöt bland kartongerna. I somras avled mamma i sviterna av cancer men jag känner mig alltid nära henne när jag dricker kaffe i kaffekopparna hon rotade fram där för 10 år sedan!!

Cecilia:

Mitt mest betydelsefulla kaffe-minne var under en period då jag var oerhört kär i en kille som jobbade på en restaurang. Vi började (äntligen!!) prata och jag gick alltid till restaurangen efter jobbet och satte mig i baren, blev alltid erbjuden en kopp kaffe. Sen satt jag där och pratade med honom mellan gästerna han serverade och bara njöt av att få umgås. Idag är vi förlovade och har ett barn tillsammans. Så den kaffekoppen kl 22.00 kommer för alltid vara min favoritkopp på hela dagen.

Freja:

Även jag är italienare och uppvuxen med dessa Lavazza burkarna i mitt hem och mitt bästa och käraste kaffeminne är den sista kaffet jag och min pappa drack tillsammans innan han gick bort sommaren 2008. Jag minns det så väl doften utav kaffet från vår Bialetti (du vet de espressobryggarna man har på spisen) och hur vi satt tillsammans vid köksbordet och pratade om hur det skulle kännas för mig att fylla 18 (jag fyllde år dagen efter) och äntligen bli vuxen på riktigt. Jag kommer alltid minnas just denna koppen kaffe då den smakade gudomligt (som pappas kaffe alltid gjorde) just för att det blev min sista tillsammans med honom. Jag har sedan dess fortsatt att köpa Lavazza då jag tänker på honom varje gång jag ser burken och det gör mig glad.

Mati:

10 april 2016 kl 11.45. Jag och min man hade fullt upp med bröllopsplanering under denna perioden och vi hade precis varit på möte med vår fotograf. Efter mötet hade vi bestämt att gå och fika med några vänner i stan och när vi satte oss i bilen så jag till min man att min mens hade varit sen i 2 dagar. Jag sa till honom att stanna vid ett apotek på vägen så jag köper ett graviditetstest. Apotekaren sa att jag ska ta testet på morgonen för då har urinet samlat på sig tillräckligt med hormoner för att ge ett korrekt resultat. Fine tänkte jag, imorgon tar jag testet, och vi fortsatte till fiket. Väl framme så kände jag att jag behövde kissa så jag gick på toa, drog ner byxorna och eftersom jag är så nyfiken och var hundra på att det skulle vara negativt så kissade jag på stickan. Jag tittade på stickan under tiden som jag fortsatte kissa och det kom ett streck men inget mer. NEGATIVT! Lade den vid sidan, torkade mig, drog upp byxorna, spolade och när jag skulle slänga stickan för att sedan tvätta händerna så såg jag det. Två streck. Say whaaat?! Helt chockad och likblek (ja chockad för jag har tagit p-piller i 15 år och pga en tånagelinfektion och antibiotika som slog ut ppillerna så hände detta) gick jag tillbaka till min man och mina vänner som satt med varsin kaffe i handen. Min man såg mig och hans läppar slog ut i ett leende som kan jämföras den vackraste blomman som slår ut i blom. ”Du är gravid??” viskade han tyst i mitt öra. En fin puss på kinden fick jag och då visste jag att allt var perfekt och som det skulle i just det ögonblicket. En kaffe i ena handen, min mans hand i andra och ett litet liv i magen som blev den vackraste pojken jag känner. Två år senare och jag kommer ihåg det ögonblicket som om det vore igår.

Linnea:

Mitt speciella kaffeminne går i kärlekens tecken!

När jag bodde i Sydney för något år sen dejtade jag en australiensiskt kille. Dylan – lång, vältränad kille med stora bruna ögon och ett leende som gör att de pirar i min mage. Vi brukade gå promenad längst vattnet vid Bondi beach och han brukade alltid köpa med sig kaffe till oss. En long black till honom och en flat white med skim milk till mig, som vi sippade på i vårsolen när vi gick där hand i hand. Tyvärr var jag tvungen att åka tillbaka hem till Sverige och vårt dejtande tog slut.

I vintras var jag tillbaka i Sydney under ett halvår och vi två sågs igen. Första gången vi skulle ses bestämde vi oss för en promenad längst vattnet. När jag mötte honom ser jag att han köpt med sig kaffe. Han ler och räcker över kaffen till mig, ”a flat white med skin milk, right?”. Jag bubblade av skrattade. Tog emot kaffet, sträckte mig mot honom och vi återförenades i världens härligaste kyss!

Hanna:

Mitt mest speciella kaffeminne är när från natten jag ringde till min bästa killkompis som alltid ställde upp efter att en idiotisk kille som jag dejtade hade smugit sig in på toaletten och kysst en annan när vi var på samma fest.

Han hämtade mig med sin bil, vi åkte hem till honom och han bryggde kaffe. Efter flera timmar med prat om hur jävligt livet var och oräkneliga koppar kaffe så tittade han på mig och sa ”snälla sluta vara blind, jag är ju kär i dig och jag orkar inte vänta mer”. Sen kysste han mig. Sex år senare så sitter vi i vårt hus, med vår dotter och med gemensamt efternamn. Han kysser mig fortfarande likadant.

Mia:

På mitt förra jobb vid Fridhemsplan i Stockholm (jag som enda tjej bland 18 män) gick vi ut på gemensamma luncher tillsammans. En av mina kollegor gick alltid efteråt till ett litet italienskt café för att avrunda måltiden med en espresso på stående fot. En dag tackade jag JA till att följa med honom dit (minns tydligt den obligatoriska röda plåtburken!) och det blev början på en romans mellan oss som fortfarande pågår.. Nu har vi precis blivit tvillingföräldrar (!) och en årsförbrukning kaffe kunde inte komma lägligare att överraska honom med – ifall vi skulle ha turen att vinna detta underbart nostalgiska pris. Puss på dig!