Okategoriserade

Onsdag: lunch hos Valerie och kurragömma

Den här onsdagen har gått i ett och innehållit både högt och lågt. Så som vissa dagar blir. Solen skiner och på lunchen fick jag en välbehövlig stund med några personer som jag gillar väldigt mycket: Linn, Alexia, Corinne, Valerie och Mira.

Vi var i Valeries showroom för att titta på sommarkollektionen samt kollektioner som kommer. Vi fick även en sneak peak på print som kommer till nästa sommar – så fina! Efter att vi badat i inspiration och testat massa kläder åt vi Valeries hemmagjorda sallader och raw food-chokladbollar innan jag stack vidare på nästa möte.

Det mysigaste med lunchen var att få träffa Corinne, sist vi sågs var hon som mest påverkad av kortisonet och inte riktigt den lilla kompis jag känner igen. Därför värmde det i precis varje del av min kropp när hon var som sig själv idag igen – strålande som en liten sol. Hennes underbara skratt smittar verkligen av sig och hon är den starkaste människan i hela vida världen. Nu är de fem tuffaste månaderna av hennes behandling avklarade så nu siktar vi uppåt och framåt – heja heja!

Okategoriserade

Nu åker vi till Palma!

Nu sitter jag, om allt har gått som det ska vilket vi får hoppas, på ett plan till Palma!

Jag tycker verkligen om Palma och har bara varit där en gång innan, så det ska bli kul att få åka tillbaka. Mest kul att känna solen, dricka gott vin, hänga med vänner och äta tapas.

Vi hörs från Palma i eftermiddag när vi landat, puss!

Bilder från Palma juli 2016

Okategoriserade

Veckan i bilder: Daily Forni, lockigt hår & kompisdejt

Helgen i bilder kommer senare i veckan eftersom det faktiskt är helg idag också, i och med röd dag, men jag tänkte att vi skulle titta på hur förra veckan såg ut (innan helgen!) i ett gäng bilder.

I tisdags var jag hemma hos Steffi och Lykke, bebisgos är life ♥

I onsdags åt jag lunch med Pauline, Josefin och Theres.

Jag åt en vegansk linsgryta med piroger som var suuuupergod.

Onsdagskvällen bestod av Daily Forni-möte, älskar vårt team.

Var uppbokad 08-21 i onsdags, klassiskt misstag för en post utbränd-person att råka boka in för mycket på en och samma dag. Tur att jag hade min yoga inbokad på em så att jag kunde hämta styrka på passet.

Torsdag och fotografering + inspelning stod på schemat.

Såhär kan det se ut :)))

Spelade in superrolig kampanjfilm som ni kommer få se snart!

Där Jennifer avslöjar hur hon fixar helglockarna på mig :)))

Det var ju halvdag i torsdags så vid halv två gick jag bort till Riche för min lunchdejt! Perfekt när man har ett jobb precis innan som innefattar att man får håret lockat 😉

Åt lunch med min älskade Camilla och så satt Hamilton vid bordet bredvid <3

Satt i tre timmar och pratade om livet. En underbar stund.

På kvällen blev det hämtmat, jag åt hjortwallenbergare från Villa Gothem sen såg vi klart Unabomber – serietips, finns på Netflix!

Okategoriserade

Några ord.

Hej fina ni,

Igår tog jag en dag ledigt – det var skönt och välbehövligt. Mina påskplaner är i stort sett obefintliga, jag skulle säga att min påsk har planerats utifrån dessa ord: hemma, familjemiddag, vårstädning, rensa garderoberna, croissanter till frukost, böcker, eftermiddagsfika, biläventyr, tidiga mornar, promenader i solen.

Några dagar för att hitta lugn och samla kraft.

Jag vill säga något till er, och det är detta:
Tack.
Ett litet ord med stor betydelse. Jag är så rörd och tacksam över de kommentarer som kom in efter att jag berättade om hur jag känner kring offentligheten och har gjort den senaste tiden. Jag uppskattar att ni som inte brukar göra er hörda säger Jag är här. Det är en fin påminnelse.

Mina känslor kring den kritiken jag får utstå handlar inte om den kritik som rör det konkreta jobbet jag utför. Jag blir inte ledsen när någon kritiserar ett samarbete, jag hanterar det utifrån min relation till min kund och gör sedan en noggrann analys med mitt team kring vad som inte funkade och hur vi ska jobba i fortsättningen. När jag släppte min skokollektion för Flattered i den första upplagan fick jag tiotals kommentarer om att de såg ut som tantskor, som sådana mattanter har på sig, och då ryckte jag på axlarna. Alla behöver inte tycka om mina skor, tur att det är helt frivilligt att köpa dem. Men när kritiken riktas rakt på mig som person, i allt det jag gör i mitt jobb som skiljer mig från t.ex. en chef på ett storbolag eller en politiker, det personliga som är jag jag jag. Då gör det ont. Man kan ta kritik ur sitt kontext och titta på det, tänka att det där är ju inte så farligt, det där måste hon väl kunna hantera. Men det är inte ens det som det handlar om. Jag har lärt mig att hantera den också, den personliga. Det handlar om kontinuiteten, att komma till jobbet och bli hackad på dag ut och dag in. Till slut förlorar alla fina ord som också sker runt omkring nästan sin betydelse, vi människor fungerar ju så. Det känns som att det har blivit accepterat att tycka dåliga saker om mig och säga det till mig, jag har hamnat i ett hamsterhjul som jag inte har vetat hur jag ska ta mig ur. Jag hinner aldrig hämta ordentligt med kraft innan nästa vända kritik kommer. Det känns lite som att gå till jobbet och bli inputtad i ett hörn varje dag, hur jag än försöker finta mig ut ur hörnet så går det inte riktigt, spelar ingen roll om jag kommunicerar verbalt, skriker, puttar tillbaka, ignorerar. Jag är fast i mitt hörn.

Med det sagt har jag bestämt mig för att inte prata om just det här mer på ett tag i bloggen, trots att jag har fått så obeskrivligt mycket kärlek så är det också utmattande att visa sig så mänsklig och sårbar, speciellt när vissa få personer tyvärr utnyttjar det och fortsätter att trycka ner eller förminska (det har varit nolltolerans på att godkänna sådana kommentarer sen i måndags).

Från och med nu så kommer en moderator att hantera mitt kommentarsfält. Det betyder att jag bara ser samma kommentarer som ni också ser, de som ligger live här i bloggen. Kommentarerna kommer att modereras under arbetstid på vardagar, men det går såklart bra att kommentera när som helst. De syns inte förrän under dessa tider bara! Om du som vill framföra kritik vill föra någon typ av seriös diskussion, och inte bara trycka ner eller sätta dit, så får du gärna lämna ditt riktiga namn och mejladress. Det gör att vi kan svara via mejl och föra en dialog vidare där om det är något ni tycker är dåligt med bloggen eller det som framförs här inne.

I nästa vecka kommer det även att komma upp ett like-hjärta – så att ni som inte orkar kommentera ändå kan visa lite kärlek om ni gillar ett inlägg. På så sätt blir det lättare för mig att se vad ni tycker om och inte!

Nu fortsätter vi framåt ♥

Printscreen på nya kommentarsrutan:

Okategoriserade

Fem bra saker med idag

1. Jag åt en inspirerande lunch med Jossan, Theres och Pauline där vi pratade om vårt jobb och vår framtid. Jossan sa ”Ibland behöver man säga saker högt, även om man redan vet om att de är sanna innerst inne” och när vi pratade om en grej så kände jag exakt så. Att säga det högt fick mig att inse hur sant det är. Nu ska jag bara sätta upp en plan för att förverkliga min nya dröm.

2. Min Healing yoga. Varje onsdag ägnar jag en timme enbart åt min själ. Det är 100% självkärlek på healing yoga-kursen, prestationerna är icke befintliga under den stunden. Det handlar bara om att ta hand om sig själv och när jag går därifrån är det som att ha kramat om sig själv i en hel timme.

3. Workshop med Daily Forni-teamet! Efter yogan satt jag tillsammans med Tess, Carro och Theres på kontoret för att brainstorma inför framtiden. Vi drack smoothies, åt raw food-brownies, bläddrade i magasin och drömde stort. Jag älskar mitt lilla team ♥

4. När jag gick till jobbet sken solen så att jag fick kisa, även fast jag hade solglasögon, och jag stannade i tio minuter mitt på gatan för att tanka energi. Solen – rymden och jordens Red Bull.

5. Jag åt pain au chocolate till frukost fast det är en helt vanlig onsdag :)))

Okategoriserade

En måndag i elva bilder

Jag hade en ganska ovanlig men härlig måndag denna vecka! Planen såg ut såhär (förutom vanligt jobb då):

Fixa ögonfransarna, gå på presslunch, ha ett inspirerande möte, fika, fixa ögonbrynen och slutligen gå en promenad med en kompis.

Härligt ju, speciellt eftersom solen sken.

När klockan slog lunch gick jag och Petra bort till Nobis där Ebba och Emilia hade presslunch för ett par solisar som de har designat!

De hade gjort så fint och temat var såklart – Säker Stil-rosa!

Jag hade underbara Jessica Almenäs och Jessica Frej som bordsdamer, lyxigt värre. Så fina och kloka kvinnor.

Så fina solglasögon som Ebba och Emilia har designat för Nividas!

Nina och Valerie satt mittemot mig.

Vi pratade mycket om klimatet på nätet, Jessica har ju fått utstå en hel del efter OS så jag var nyfiken på hur hon hanterar det och vad hon tror är bästa lösningarna för att få ett slut på det.

Det bjöds på rosa dryck, rosa mat (lax, haha!) och massa trevliga samtal.

Tack till alla kloka, snälla, ödmjuka och fantastiska kvinnorna jag delar min bransch med. Mitt hjärta är så ödmjukt gentemot er, jag är väldigt stolt över att ha er som mina branschkollegor. Vi peppar, stöttar och inspirerar varandra – så som det ska vara.

Efter mitt möte träffade jag upp Amanda och Chloé för att fika på Wienercaféet.

Älskar henne.

Jag åt en rosa dammsugare och drack en cappuccino.

Efter fikat gick jag iväg för att göra mina ögonbryn hos Emelinda, jag frågade henne om personer att göra botox hos när det är i ”medicinskt” syfte (jag vill ju göra i käkarna för att kunna slappna av, håller på att bli galen just nu).

Nu frågar jag er också – har ni tips på läkare som utför botox i käkar för avslappning/spänningshuvudvärk? Kommentera gärna! Jag har haft kontakt med ett par olika men det är ju lite läskigt och jag vill gärna att det blir bra, så att gå på rekommendationer känns som det tryggaste.

På kvällen gick jag en långpromenad med Emma och Hugo (hennes hund :), härlig måndag.

Rekommenderade inlägg

Okategoriserade

När lusten tar slut

God kväll fina ni,

Det blev visst inget helginlägg, jag gick en riktigt lång promenad fram till solnedgången och sedan åt jag middag framför Bonusfamiljen följt av ett långt bad. Ibland behöver man koppla bort.

Jag har funderat på en grej som jag inte vetat om jag ska ta upp här eller inte, men nu bestämmer jag mig för att göra det så får vi se vad det blir av det.

Jag håller på att läsa en bok som handlar om hur man hanterar drev i media som offentlig person. I den boken står det att man inte ska sticka huvudet i sanden utan alltid möta kritik och besvara den. Jag brukar ju göra det ibland, som i eftermiddags till exempel, men vet inte om det är rätt för just mig. Om du t.ex. jobbar som chef på ett storbolag kanske det är rätt att svara på kritik mot bolaget istället för att göra en struts. Men om man jobbar som influencer och får kritik varje dag kanske det inte är lika hållbart? Ofta när jag förklarar/försvarar mig, så kommenterar några att det är tråkigt att jag måste förklara mig hela tiden och att det skapar en dålig stämning i bloggen – jag håller med om det!

Det blir dock en svår balansgång – när ska man skaka av sig och när ska man bemöta?

Jag tycker själv när jag läser andra bloggar att det är trist när de försvarar sig i frågor jag inte ens reagerat på, det skapar lite tråkig energi i bloggen och skulle hellre se att man bara struntade i det – samtidigt som jag förstår och respekterar behovet av att förklara (jag gör det ju själv som sagt).

Balansen känns ibland omöjligt och jag har kommit till den gräns att jag inte tycker mitt jobb är så roligt längre. De senaste månaderna har jag funderat på om jag verkligen ska fortsätta blogga på det här sättet framöver, jag vet faktiskt inte om jag orkar. Det är otroligt påfrestande psykiskt, dessutom har det hittat massa nya läsare hit genom Bloggbevakning som man märker är här för att kritisera och det är för jobbigt för mig helt enkelt. Jag har börjat tycka ganska illa om mig själv och det känns farligt.

Min inställning innan har varit att kritik är bra i viss mån, det får mig att utvecklas en hel del eftersom jag får så mycket kritik och jag kan tycka om när människor ifrågasätter eller lär mig saker här inne. Jag har lärt mig massor om feminism, miljötänk, jämställdhet och andra viktiga frågor tack vare en del av kommentarerna här inne. Även om jag måste erkänna att det är en ganska liten procent som når fram och gör skillnad, eftersom de flesta mer vill läxa upp än att faktiskt inspirera någon annan. Det bästa jag har i mitt kommentarsfält och har haft genom åren, är när människor hjälper och peppar varandra där inne. När man känner i hjärtat att det är folk som vill väl <3

Nu har det blivit för mycket för mig med stämningen och kritiken. Bägaren har runnit över och jag mäktar inte med – allt jag gör blir någonstans fel och det håller på att förstöra mig. Jag har inte kul här inne längre. Någonstans har jag känt att ”ingen ska få ta mitt drömjobb ifrån mig”, men om det är det här klimatet som lever på internet idag, då vet jag inte om det är mitt drömjobb längre. Kanske måste jag hitta ett nytt sätt att finnas på digitalt, för jag vet inte om den traditionella bloggen passar mig längre.

Det är en hemsk känsla, att bli så ledsen så ofta över vad folk skriver om en och till en på nätet. Jag brukar få kommentarer om att jag är svag som inte kan ta kritik men mina vänner säger alltid tvärtom, att jag är stark som orkar, och att dom inte hade klarat av en dag.

Det får mig att inse att jag någonstans har vant mig. Nyss när jag kom upp ur badet och kollade mig själv i spegeln efter att ha läst igenom och godkänt eller raderat kvällens skörd med kommentarer tänkte jag så dumma tankar om mig själv. Samma sorts ”kritiska” kommentarer som jag hela tiden läser om mig själv på nätet. Sen började jag gråta.

Det är liksom inte värt det längre.
Jag vet inte vad jag ska göra.

Som det känns nu, vet jag inte om jag vill blogga på det här sättet så länge till. Men kanske finns det något annat sätt? Har ni några förslag? Jag har funderat på att driva Daily Forni med mer redaktionellt innehåll med allt ifrån recept till krönikor och reseguider. Tillsammans med podden och så kanske det blir bra, lagom personligt och framför allt känns roligt.

Jag pratade med Amanda Schulman för ett tag sen och hon sa att hon aldrig har ångrat att hon slutade blogga. Nu har jag bloggat i 14 år snart, det har verkligen varit bland det roligaste äventyr jag varit med om, men det kan vara dags att tänka nytt. Jag tror inte att sluta blogga är ett alternativ, men kanske kan man hitta en ny väg? Eller? Jag har funderat på om det kanske skulle kännas bättre om man ändrade på formatet här i själva bloggen men vet inte riktigt hur. Jag ska fundera på det, kom gärna med förslag.

Nu ska jag sova, och i morgon ska jag uppdatera er med helgen i bilder. Vi tar en liten paus med de känslosamma inläggen i några dagar så att jag hinner tänka ut något som känns bra. Det är så sjukt, men bara att skriva det här inlägget känns helt fel. Någonstans känner jag att jag kanske får ångra det, samtidigt som jag handlar lite i panik just nu. Jag vet inte vad jag ska göra och jag behöver vara ärlig med er, så att vi kanske kan hitta en ny väg framåt – tillsammans.

Stor kram och sov gott, vi hörs imorgon ♥

Michaela Forni

Kategorier

Arkiv