Om känslor och att skriva

Skrivtips tack!

Gaaah, jag blir tokig när jag inte får till mitt skrivande. Denna skrivdag har jag skrivit 0 nya ord men raderat 500 gamla.

Effektivt!

*blir galen*

Ni som har kreativa jobb som kräver viss typ av disciplin samt förmåga att komma in i rätt känsla, hur gör ni? Jag behöver testa något nytt, mina gamla knep funkar inte när det är 28 grader ute och hjärnan går på högvarv.

Ska jag ta en promenad och rensa tankarna lite kanske? Ja, så gör jag. Så kanske jag har fått något smart tips av er tills jag kommer tillbaka 🙂 <3

Om känslor och att skriva

Om att skriva böcker och gå morgonpromenader

Klockan ringde 07.15 i morse och 07.42 var vi ute ur lägenheten. Vi gick en ordentlig morgonpromenad i bara shorts och t-shirt (!). Termometern visade över 20 grader fastän klockan inte ens var åtta.

Sverige, allt är förlåtet.

Nu sitter jag med mitt morgonkaffe och ska snart hugga in i min dag. För vet ni vad det är för dag idag?

Idag är min första riktiga skrivdag.

Den 3:e maj skrev jag och Michaela Hamilton på ett bokavtal för Harper Collins (världens andra största bokförlag!).

Vi satt med skakiga händer och skrev på, efter att ha gått igenom varje sida i världens längsta avtal (på engelska dessutom…). När vi gick därifrån och sa hej då till Carina och Johanna sneglade vi på varandra och brast ut i skratt.

Det finns ingen känsla som slår den när man skriver på ett avtal för att få skriva en bok. Den drömmen, att få jobba med sitt skrivande, att den är verklig nu. Det är för sjukt för att någonsin ta in. När jag kom upp på kontoret efteråt ställde jag mig och hoppade i ren eufori.

För några månader sen kom jag och Hamilton på en bokidé som vi började skissa på. Efter att ha skrivit lite och känt på boken, skrev vi ihop en synopsis och bokade ett möte med Carina, som var med på tåget en kvart in i mötet. Sen gick det fort, allt kändes rätt och i november kommer min och Hamiltons bok ut i bokhandeln.

Fokuset? På känslor, såklart! JAG ÄR SÅ EXALTERAD!

Då var det dags. Tre månader av skrivbubbla innan vår deadline. Det blir en drömsommar.

Om känslor och att skriva

Om förändring

Jag fick en jätteintressant kommentar från Othilia i inlägget om att vilja förändra (läs här).

Hej Forni! Jag får verkligen perioder då jag känner att det är dags för förändring, det kan vara i olika former och på olika plan. Ibland handlar det om att jag vill och måste förändra vissa vänskapsrelationer, ibland måste relationen med min pojkvän få en ny form eller så måste jag förändra mitt sätt att träna. Men i de flesta fall handlar känslan av förändring att jag som person måste ändra, förändra, tänka nytt, få nya inputs, infallsvinklar eller synsätt. Vilket i botten, för min del handlar om att jag ända sedan barnsben har varit en person som drivs av personlig utveckling. Att utvecklas för mig, vare sig det gäller om min persona, i jobbet eller min hälsa, så älskar jag att utvecklas. Vilket resulterar i att jag lyckas med mycket och når den framgång som jag vill uppnå. Men effekten av detta blir att jag ständigt söker efter förändring. Jag är liksom aldrig ”nöjd”, om det säger dig något. (?) I vilket fall, ville bara säga att jag kan uppleva samma känsla som sig, och den är inte fel! <3

Jag har aldrig tänkt på att vissa människor kanske bara är mer förändringsbenägna än andra. Det här var en insikt som gav förståelse båda för mig själv men också för människor i min närhet. Alla vill inte jobba med personlig utveckling på regelbunden basis – men det vill och behöver jag. Jag har bara ett liv och jag älskar kicken jag får av att växa som människa under mitt liv.

Baksidan är väl just det här som Othilia beskriver, känslan av att aldrig vara helt nöjd. En känsla som skapar drivkraft och får en att nå framgång men som också kan vara jobbig att hela tiden ha i ryggraden.

Kan ni känna igen er i detta eller har ni lätt för att ”nöja er”?


När jag och Timmy var och hälsade på i Italien påsken 2016

Jaja, nu är jag på väg till Italien i alla fall! Kan inte förstå att jag ska få krama på min farmor och farfar om några timmar ♥

Om känslor och att skriva

framför allt – älska

Dikt av Rupi Kaur

Den här dikten läser jag upp som veckans krönika i podden. I veckans avsnitt pratar vi om TEXT. Vad ord betyder för oss, texter som har gjort skillnad i våra liv och varför Eminem spelade en stor roll för 13-åriga Michaela.

Ett avsnitt där vi ryser, blir allvarliga men också skrattar så vi gråter.

Att podda med Hamilton är ett sånt jävla nöje, jag blir verkligen en lyckligare och klokare människa av det. Ni hittar podden här eller i närmsta poddapp! Puss!

Om känslor och att skriva

Att skriva en bok: anteckningar

För två år sen skickade jag in det första utkastet på den bok som senare kom att heta ”Jag är inte perfekt, tyvärr”.

Arbetsnamnet på boken var kort och gott Operfekt, jag älskade det namnet men förlaget höll inte med mig. Nåväl, så kan det gå.

Ibland frågar någon mig hur jag skrev den här boken. Och om jag ska vara ärlig undrar jag detsamma med jämna mellanrum. Hur skriver man en bok om ångest?

Jag gjorde hela uppbyggnaden av boken genom mina anteckningar i mobilen, jag tror att det är ganska vanligt av en modern skribent att ha anteckningar för alla kreativa idéer som dyker upp. I mitt anteckningsblock som hette ”Boken” skrev jag ner precis allt som i slutändan skulle kunna passa in i min bok.

En mening, en tankeställning, ett kapitel, en känsla, ett minne. Ska vi titta på några exempel?

Om jag skulle printscreena alla anteckningar skulle det blir säkert ett 50-tal printscreens. Så många ord som till slut blev skelettet till min bok.

”Kapitlet om mat – hur italienarna äter glass. Två vuxna människor på en strand med varsin tipptopp i handen. Det underbara och okomplicerade i italienarnas relation till glass.”

Jag hade först tänkt ha ett kapitel om mat, om jag inte minns fel så skrev jag ett kapitel som inte kom med i boken för att det inte hade någon naturlig plats. Men jag ville så gärna prata om ångest och mat, om hur okomplicerad den relationen kan vara om man bara vill. Däremot så strök vi kapitlet till slut eftersom det kan uppfattas fel eller vara ett känsligt ämne för de som går igenom ätstörningar. Det är lätt att trampa folk på tårna, även om man bara vill väl. Det händer varje vecka här i bloggen och i en bok måste man vara ännu mer försiktig.

Men jag minns så tydligt när jag låg på stranden i Portofino och bevakade italienarna. Sättet de åt på, så otroligt njutningsfullt. Några med varsin glasstrut, en annan med bettet om en färsk frukt, ett gäng som delar på lättsaltade chips medan havet droppar från deras hår.
Jag älskar att titta på vuxna människor som äter, det kan vara så vackert och beskrivande, speciellt i strandmiljö. Italienarna äter på ett visst sätt, nästan finurligt och totalt okomplicerat. Det finns inga elaka tankar i deras huvud när de hugger in på något som är gott. Så fint på något sätt.

Ja vem tusan vet vad det blev av dessa meningar till sist. Jag skriver ju en del om hjärtesorg i boken, så citatet från Miriam Bryants låt var nog en påminnelse om att peppa läsaren till att man klarar sig själv. Vem behöver en idiot liksom.

”Du är mycket större än du någonsin trott”, åtta ord som avslutar min bok. Jag får fortfarande gåshud när jag läser dem.

Jag har ett kapitel om skuld i min bok och när jag skulle skriva om ämnet kom jag på mitt barndomsminne med den stulna dockskon, så den historien återberättas i det kapitlet. Det var mitt första möte med skuld i livet och jag var kanske fem år.

Om jag skrollar är det mycket sånt här – korta ord eller meningar med utropstecken!

Det är för att boken är fylld med tips, och tips får gärna vara korta men effektiva i min värld.

”Naturens kraft” är ord som hör ihop med mitt kapitel om yoga, om att låta allt ha sin gång, om att lita på universum. Det är så starkt och mäktigt att göra det.

Och svartsjukan, detta omdiskuterade ämne. Jag har ett kapitel även om detta i boken och ville gärna komma med tips till både den som är svartsjuk och den som är tillsammans med en svartsjuk person.

Det var tre av en himla massa printscreens från de anteckningarna som blev ”Jag är inte perfekt, tyvärr”. Min älskade lilla ångestbok som jag håller så kär. Det är absolut den bedrift jag är stoltast över i min karriär, varje dag får jag mejl från människor som skriver att den har hjälpt dem genom svåra perioder ♥

Om känslor och att skriva

Att fortsätta leva när någon nära dör

Den här veckans poddavsnitt handlar om Michaelas sorg. Förra sommaren gick hon igenom en mardröm och under den här timmen berättar hon för oss om den. Ett så starkt och modigt avsnitt.

Tack Hamilton för att du vågar dela med dig. Älskar dig för det.

Avsnittet finns att lyssna på under ”Forni och Hamilton” i valfri podcast-app, iTunes eller på Spotify!

Text: Michaela Hamilton

Rekommenderade inlägg

Om känslor och att skriva

Nu är den här! ”Jag är inte perfekt, tyvärr” som ljudbok!

I samarbete med BookBeat

Den som väntar på något gott 😉

Jag är SÅ stolt och glad över att äntligen kunna presentera min bok, Jag är inte perfekt, tyvärr, som ljudbok! Jag var inte säker på om jag skulle göra den som ljudbok först, eftersom jag tycker att den gör sig så bra i skrift, men efter en massa efterfrågningar bestämde jag mig för att spela in den trots allt.

I augusti spelade jag in den, omringad av råttor haha (läs här!) och det kändes bara så rätt.

Det är en ära att få presentera ljudboken hos en av mina trognaste samarbetspartners BookBeat där den finns från och med idag!

Självklart har jag ett erbjudande till er som vill lyssna på boken – om ni registrerar er och anger koden ”Forni” så får ni första månaden gratis.

Erbjudandet gäller för nya medlemmar och går att använda fram till den 10:e december 2017.

Jag pratar in ljudboken själv och valde att inte göra en massa omtagningar för att det ska låta så ärligt och naket som möjligt. Ni kommer få höra mig skratta, få tårar i ögonen och känna en massa saker. Jag hoppas att det känns i er hur viktig den här boken är för mig när jag läser upp den.

Michaela Forni

Kategorier

Arkiv