WORK

back 2 work.

Har legat inne med årets vidrigaste kräksjuka ett par dagar. Två kilo lättare och fortfarande lite halvyr är jag tillbaka på jobbet idag. Satte på mig en svart tajt tröja, svart ännu tajtare kjol och stilettklackar, tänkte att det skulle hjälpa om jag kände mig fierce. Men jag känner mig mest ynklig.

Har med mig matlåda till jobbet idag. Tror inte jag får i mig den, men ändå. Mina kollegor är så stolta över mig :)))

Allmänt

frågestund.

Det var över ett halvår sedan vi körde en frågestund… så vad säger ni, ska vi köra en liten jävel? Hit me with questions!

Kärlek

Vem är jag? Vill du ens veta? Vill jag ens låta dig veta?

Jag vågar inte vara kär och jag vågar inte låta någon vara kär i mig. Man kan ha murar 165 cm höga och två decimeter breda till vem som helst utom den som inte är vem som helst. Du kan träffa en person, flörta, skratta och ha så kul. Spendera nätter med att rulla runt bland duntäcken och mornar med att dricka kaffe och prata om livet. Du kan välja vad du vill att personen ska veta om dig, vilka delar du vill visa. Dina svaga men aningen charmiga sidor. Dina glada skratt. Din vilja att göra morgonkaffe varje morgon. Du ger av dig själv, men du ger inte dig själv. En person kan fråga ”Vem är du?” och du svarar ”Jag heter Michaela Forni. Jag är 21 år gammal. Jag älskar mat och läser mycket böcker. Min sämsta sida är mitt temperament och jag är så hemskt mörkrädd.”.

Och allt sånt är visserligen sant. Men det är mycket långt från verkligheten. Det finns mycket mer än så. Jag heter Michaela Forni. Jag är 21 år ung. Jag älskar mat men är rädd varje gång jag äter för min mage är så förstörd. Jag läser mycket böcker, men tittar ännu mer på skräptv. Min sämsta sida är mitt temperament men inte för det härliga italienska temperamentet. Det är för att jag ibland kan bli så arg, så arg på de jag älskar att jag vill döda dem… och sedan skäms så mycket över mina egna känslor i efterhand att jag gråter bort en halv natt. Jag är hemskt mörkrädd, men den rädslan är nästintill obefintlig i jämförelse med rädslan jag känner över att låta någon ligga och klappa på mig i en säng.

Du kan träffa en människa och till viss del välja vilka delar av dig själv du vill visa. Men den dagen du börjar falla faller också varenda centimeter av din mur. Och från den dagen har börjar falla för dig, kommer han att lägga märke till alla dina sidor, oavsett om du vill visa dem eller inte. Och det är ungefär vid den dagen som man gör det lättare i att bara försvinna och lämna det.

Så fort den muren är nere blir allt renare och ärligare än något annat. Vem som helst blir Han och plötsligt blir allt inte bara roligt och avslappant och härligt, det blir fruktansvärt läskigt. Istället för att bara vara den där härliga tjejen som älskar att kyssas, väcker dig med kaffe på morgonen, skrattar åt det mesta och betalar för sina egna drinkar blir man sig själv, som är lite för fucked up för någons bästa och lite för osäker för att låta någon komma nära. Hur ska man våga visa allt för någon när man kan visa bara en bra del för andra?

Så nära, så alldeles perfekt nära, är det nästan omöjligt att komma. Så mycket lättare att nudda picknickdejter och vinflaskor genom sommarnatten.

Allmänt

calippo.

Tror det var tio år sedan jag åt en Calippo senast. Glömt hur gott det är…

Rekommenderade inlägg

Allmänt

Daglivs / Klippet

Kul att detta står i hela min matbutik (Klippet heter min matbutik), ha ha ha, jag vågar inte gå och handla där längre. Men det var en rolig intervju 🙂

Michaela Forni

Kategorier

Arkiv