Att förlora sin röst

Idag var jag hos min logoped igen (typ en talpedagog för er som missat) och fick lite av ett uppvaknande. Förra helgen förlorade jag rösten helt för första gången och det var sjukt jobbigt. Senaste månaderna har varit jobbiga för rösten. Det känns som att den rinner mellan mina fingrar. Jag försöker skärpa till mig men det går inte. Den försvinner och gör mer ont för varje vecka som går.

Så idag sa Eva (the logoped) till mig att jag måste göra det ordentligt om jag ska göra det här. Att jag måste se på det som om jag hade en annan typ av skada på kroppen som kräver sjukgymnastik under en längre tid. Jag kan inte förvänta mig att kunna åka skidor om jag precis slitit av korsbandet och jag kan inte förvänta mig att kunna prata som jag alltid gjort om mina stämband sagt ifrån.

Det är bara väldigt svårt att acceptera att jag inte ska kunna prata så mycket som jag vill. Jag kan liksom inte tänka mig något värre än att behöva begränsa min röst. Jag älskar att prata och det är en så stor del av allt det jag är. Att behöva halvera tiden prat jämfört med nu känns ju helt galet. Att jag inte ska få prata som jag vill, när jag vill, hur jag vill.

Vi har i alla fall bestämt att ge 100% genom hela våren och sedan får vi se om det blir en operation eller inte. Men jag måste vila min röst genom hela våren om det ska ge med sig och om allt ska bli bra igen. Så jag har ägnat eftermiddagen åt att fundera på hur jag ska klara av det här… vilken strategi jag ska lägga upp – umgås som vanligt men prata mindre (alltså sluta vara mig själv) eller skära ner på umgänge? Jag har bestämt mig för att skära ner. Tänker såhär:

– Hemma helt själv två kvällar i veckan efter jobbet

– Ingen telefon efter arbetstid (om inte absolut nödvändigt) mån-tors

– Max två kvällar i veckan ute i bullriga miljöer (restauranger, krogen, events etc)

– Gå hem så fort rösten börjar försvinna, den gör det för att stämbanden svullnar upp och det är ingen idé att belasta dem mer då

– Göra mina röstövningar regelbundet

– Helt sluta röka till vardags (röker max två cigaretter om dagen nu)

Det svåraste blir nog att bryta mitt och min närhets naturliga beteendemönster med att snacka skit i telefon. Men om jag måste begränsa mitt prat är telefonen det absolut första jag väljer bort då, om man inte måste ta det såklart. Vi får se hur det går, men jag hoppas verkligen att det är bättre till sommaren. Saknar att kunna prata på utan att bli påmind om de där jävla stämbanden på en gång.

Det är tur att jag inte är flickvän för jag skulle ju inte vara så jätteroligt sällskap hemma direkt… ELLER det bästa sällskapet som aldrig störde haha.

Jag vet att några av er har erfarenheter kring knutor på stämband – kan ni inte dela med er?

Puss!

    1. Svar till anna:
      Slutat vardagsröka nästan helt. Men cigaretterna är inte det stora problemet även om det såklart är sjukt dåligt med cigaretter för rösten.

  1. oj. har aldrig hört talas om detta men det låter ju verkligen sjukt jobbigt… usch hoppas det inte blir permanent eller mer återkommande i framtiden. ♥

  2. Varit hemma utan röst en vecka imorgon och man blir ju helt handicapad… kan inte ens tacka när nån e trevlig i mataffären.. Skall till doktorn imorgon och få min dom… Hoppas på det bästa!!!

  3. Jag har haft otroligt mkt knutor – gått till logoped osv. det blir bättre med övningarna, tänk på att alltid tala med magstöd och inte så högt. att dra ner på rökningen är GULD kan jag säga, sen blev min röst bättre av bikramyoga (förmodligen inte direkt men blev mindre sjuk, man är helt tyst 1,5 h extra/dag, sen kan det ju vara ett rent sammanträffande också men tänkte ändå tipsa!) finns också viss halsmassage, att dra och stretcha tungan är också bra! (om du inte redan fått höra hos logopeden haha)
    lycka till och kör hårt för röstproblem är fan det värsta om man helst pratar oavbrutet

  4. Vad du beskriver låter helt sjukt jobbigt, framförallt för att du måste ändra ditt levnadssätt. Skönt åtminstone att du fått tips om hur du kan försöka stärka rösten igen, hoppas att de hjälper! För att se det positiva tror jag att det är nyttigt ur flera perspektiv att spendera tid med sig själv. Att trivas i sitt eget sällskap, och vara nöjd med det, är otroligt viktigt och faktiskt inget som är självklart. Tänk vad mysigt du kan ha. Laga goda middagar och kolla tv-serier uppkrupen i soffan 🙂 Och de jobbiga kvällarna finns ju sms och internet så du kan få lite kärlek och uppmuntran på den vägen… Lycka till, hoppas verkligen att du blir bättre! Och även om det kanske inte är nån tröst, så tycker i alla fall jag att du har en vacker och karaktäristisk röst!

  5. Jag har inte knutar på stämbanden men har struma , och då blir jag typ hes hela tiden, så när typ nån pratar med mig så måste jag värsta harkla mig hela tiden men aa … Det du har verkar ju as jobbigt men… Aa som du säger att du är ju en väldigt social person och då blir det ju jobbigare när sånt här händer… Men du klarar det säkert! 🙂

  6. jag är världens pratkvarn å om jag inte pratar med andra så pratar jag med mina hundar eller mig själv. jag är sjukt högljudd när jag dricker och kan inte lyssna p en konversation utan att flika in saker å ting. men efter ett par månader utomlands där jag festade och skrek alldeles för mycket försvann rösten och jag fck i uppgift att vara knäpptyst i en vecka. det var så sjukt svårt, fick börja om i nästan 8 v innan jag lyckades en hel vecka utan ett ord. och sen dess mår rösten mycket bättre! så det är garanterat värt att lyssna på logopeden. man vill ju gärn ha rösten kvar om tio år.

  7. Hej, ville bara påminna dig om att det går ju att messa med telefonen också, o i dagens läge är det ju typ gratis. Och de går att snacka skit per sms. För alla de unga som ennu bor hemma är de självklart, inte kan man ju så o snacka skit när parenteserna sitter bredvid, haha. Ja ja fattar, inte är det samma sak ändå menmen, it’s the best you can do. Kämpa på du!

  8. Har du lyckats sluta röka bara sådär? Var inte det svårt/hur gjorde du? Skriv gärna ett inlägg om det!

  9. Tycker som att det låter väldigt bra att du gör allt detta för din röst, det så otroligt viktigt att lyssna på din kropps signaler. Tro mig, har drabbats själv av att inte ha gjort det. Det är viktigt att prioritera sig själv. Jag kan ju gärna prata en hel del och ibland tänka högt även om jag är själv så detta måste vara så jobbigt att inte kunna prata :(. Jag förstår att du inte röker så mkt men vill ändå tipsa om en superbra bok http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1848372345 som heter ”äntligen icke rökare” som gjorde det superenkelt att sluta. Har inte rökt en enda sedan.

  10. Jag har haft liknande problem som dig, har nämnt det i tidigare inlägg men drar min historia igen ändå 🙂
    Jag började förra sommaren märka att jag alltid var brutalt hes på söndagar och måndagar var nästan pinsamt att komma till jobbet och det lät som om jag var i målbrottet. Men lagom till nästa helg började var det över. KAN ju ha att göra med att måndag/tisdag är min egendagar och jag är oftast hemma själv, och tyst. Efter ett tag blev detta rätt stressande. Ingen förstod ju att jag liksom inte KUNDE prata högre eller starkare, och jag har alltid varit både högljudd och haft en stark röst. Pratar mkt i tel på jobbet och blev förbannad när kunder sa att de inte hörde vad jag sa. Fick gå ner i basstämma för att ens kunna få fram ljud. Fick stort sett dagligen frågan om jag var förkyld.
    Under semestern vad jag med tjejerna i frankrike, och tappade rösten efter 2 dagar. Lite sömn, cigaretter och klubbmiljöer tog ut sin rätt. Började gråta när jag under en hel dag knappt kunde klämma fram ett ljud. Ingen förstå frustrationen jag kände! Höll på att bli tokig och kände mig fångad i mig själv!
    Till hösten fick jag tag på en läkare osm gav mig remiss till en phoneolog (stavning?) som kollade ner i min hals och såg att jag hade knutor på stämbanden och gav i sin tur mig en remiss till en logoped. Hon sa till mig precis som din logoped sa till dig: ”du måste se på det här som en skada som behöver rehab. Du har fått din kropp att använda rösten på ett felaktigt sätt och nu måste du lära den rätt igen”.
    Fick ju höra att jag gjorde allt fel. Andades fel, använde magstödet fel, pratade för ljust, för högt upp, för fort, för hårt. Ja allt var fel. Men sen tog det bara någon månad innan det började bli bättre. Fick ”bubbla” med ett glasrör i vatten (funkade grymt bra!), fick rabbla ramsor och liknande. Gick hos henne i ca 3 månade och sen blev jag friskförklarad.
    Min röst idag är inte som den var innan, det ska jag säga. Jag måste fortfarande passa mig vad jag gör. Jag försöker att inte röka alls nu, eftersom det i kombination med en högljudd krogmiljö gör att min röst spricker. Man anstränger den för mycket liksom. Jag får inte prta för mkt mitt på dansgolvet på krogen, gör jag det måste jag tänka på att inte skrika. Jag kan inte sjunga med i massa låtar på fester/krogen, gör jag det måste jag göra det ”normal” och inte skrika. Men nu har jag iallafall redskapen. Jag vet hur jag kan göra det bättre om jag känner att det är svagt.
    Nu vet jag inte hur allvarliga dina knutor är, rätt kraftiga låter det som eftersom de överväger operation. Jag vet heller inte hur stora mina var. Tror dock jag har lite kvar fortfarande. De var dock noga med att poängtera att mina är stressbetingade. Något som tagit år att bildas. Det här är väldigt främmande för mig, men så sa dem iaf.
    Maila om du ha fler frågor eller så. Tycker bara det är så skönt att höra att det finns fler 20-sometinhgs som drabbas av det här med röstproblem som varken är dagisfröknar eller operasångerskor 🙂
    Lycka till!

  11. Hello! Känns lite fel att berätta det här haha men ja va med om samma grej, knutar på stämbanden, träffade en logoped och jag rökte! Jag menar verkligen inte att du har exakt samma grej nu som jag hade men aahh man vet aldrig.. I alla fall, jag sket i att sluta röka och struntade mer eller mindre i övningarna fr min logoped (yolo?), och stod i kö för operation… MEN! sen så va det så att jag fick ett litet brev hem i brevlådan av en heeelt annan klinik, som man helst inte vill få, men som kan uppstå om man är lite oförsiktig, om du förstår. Snabbt och enkelt började ja käka antibiotika, och på tre dagar va min röst tillbaka igen (!?). Jag fattade ingenting. Vet inte vad det var jag hade fått i halsen egentligen, och vill inte tänka så mycket på det haha. Men slapp hur som haver att operera mig!

  12. Hej Michaela! Du och Dasha släpper snart er första pod, jag undrar hur det kommer gå med rösten nu, jag menar om du inte får prata så mycket? Verkligen tråkigt detta med din röst, jag är själv en pratkvarn och kan inte föreställa mig en dag där jag inte babblar på. Kram!

  13. hej jag har skrivit innan men provar igen!
    jag har opereat mina stämband men i de allra flesta fall går det att lösa med hjälp av logoped (tyvärr inte i mitt fall då). försök slippa operation, jag är också en extremt pratglad person och efter operationen skulle jag vara iprincip helt tyst första veckan och sen ta det extremt lugnt i en månad. det betyder alltså att du inte får vara ute på restauranger och grejer. dessutom gjorde det ju ont och det är alltid en risk med operationer.
    och har du ”bara” knutor ska det gå med logopedhjälp så försök med det tycker jag. det blir viktigare att vara tyst en längre tid efter en operation och om du tycker det är jobbigt nu blir det värre i så fall.
    och du har så fin röst så klart du ska få visa den!!!!!!!!! 🙂

  14. Kolla om det finns hittar en bra energihelare i Stockholm så som Reiki. Det kan påskynda det naturliga helandet av knutarna. Det var en som nämnde Bikramyoga att det hade hjälp mot knutar på stämbanden. Bikramyoga arbetar på kroppens energi och känslosystemsystem som gör att man kan läka diverse åkommor. Det är dock bättre om man kan arbeta mer fokuserat på ett område vilket en Reiki helare kan göra om man inte är van att göra sådana saker internt själv.

  15. Hej!
    Hur har det gått för dig?

    Jag har oxå problem med min röst o jag drar mig för att tex prata i tlf.
    Förra året började jag gå hos en talpedagog kändes sjukt konstigt i början o sen blev det bara fånigt. Så jag slutade gå hos henne efter 5-6 ggr.
    Nu ångrar jag mig fruktansvärt.

    Det är så illa att jag nästan gråter o orkar inte med mig själv. Tänker att man ska ju leva 40 år till minst om man får vara frisk. Det har blivit riktigt jobbigt. Nu ska jag tillägga att jag jobbar på skola. Men efter att jag gick till talpedagog tidigare så försöker jag tänka på hur jag pratar. Ibland hjälper det i bland inte 🙁

    Obs jag röker inte heller.

  16. Tror att med din viljekraft så kommer detta att gå vägen. Bara till att göra som logopeden säger och du kommer innan du vet ordet av de att vara i telefonen och prata för glattalivet.
    Jag tycker om plan upplägget. Det absolut jobbigaste var för mig att helt sluta umgås för att jag inte har någon röst. Man får förklara för nära och kära varför det är så och så får man hoppas att dom förstår. Jag provade att umgås men i och med att man inte kunde tala så blev det bara jobbigt för mig dessutom så blev det bara jobbigt för att dom tyckte synd om en hela tiden och de kändes som om man på något sätt satte en skugga på de trevliga dom kunde ha.
    Förhoppningsvis så är du uppe å talar till sommaren , kämpa på bara . Du får se detta som en ny läxa att lära. Man blir en extremt duktig lyssnare. De finns gott som kommerur detta också. Gäller bara å se de från andra sidan , i guess.
    / markus

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ENTREPRENÖR, INFLUENCER & FÖRFATTARE

Jag har sedan 2004 drivit min blogg som varje vecka når ut till tusentals unga kvinnor, främst i åldrarna 20-35 år. Jag skriver om känslor, vardag, mode/skönhet, inredning, mat/dryck och yoga. Här hittar du djupa, transparenta texter blandat med inspirerande bilder och härliga tips.

Lagom till Alla hjärtans dag kommer min och Dashas första podcast

Ja men varför inte göra pods om kärlek, kan ändå inte tänka mig något mysigare. Nästa onsdag släpps min och Dashas första pod. Den kommer att vara mycket mer privat än vad mina texter i bloggen är. Inte lika poetisk – mer realistisk. Verklighet, skratt och tårar. Jag hoppas att ni kommer gilla den.

Ni kan läsa mer här 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Män som näthatar kvinnor

I helgen delade jag med mig av ett sex minuter långt klipp fullt av kärlek. Nu ska jag dela med mig av ett sex minuter långt klipp fullt av hat. Jag vill att ni alla tittar på det.

Tänk hur många kvinnor, offentliga som icke-offentliga, som lever med att få höra sådant här. Som regelbundet blir kallade för hora och läser texter om hur man ska bli våldtagen, misshandlad, mördad. Tänk att ens en enda kvinna måste leva med det här.

Det var så fruktansvärt obehagligt att titta på det här och jag vet egentligen inte mer vad jag ska säga än att ni bör titta och sprida för att uppmärksamma människor om vad vissa kvinnor behöver utstå.

  1. Fruktansvärt. Finner inte ord. Sorg. Att det finns så många sjuka män som skriver att de ska våldta och döda. Vad är det för värld vi lever i!? Tappar nästan hoppet. Men bra att du delade denna Michaela, att du tar ansvar och förstår vilket inflytande du har på oss tjejer. Älskar att du vågar vara allvarlig i din blogg! Vet att du också fått många hemska kommentarer genom åren, det är starkt att du och alla andra utsatta orkar! Tack!

  2. Fy fan vilka sjuka människor det finns. Man blir ju rädd!! usch blev verkligen illa berörd utav denna videon men det är bra att det uppmärksammas.

  3. nu har jag ändå bloggat ett tag (två veckor kanske) så tycker du nu kan kolla in min blogg och säga vad du tycker om dem 🙂

    älskar att ta kort så jag lägger ut en hel del bilder! vore en ära att få en komentar ifrån dig 🙂

  4. såg det här tidigare, så jävla förfärligt. Och det värsta är folk i kommentarerna till klippet som rättfärdigar det här hemska genom att skriva ”det är yttrandefrihet i sverige”. Sen när blev mordhot innefattat i yttrandefrihetslagen?

    Tack för att du lägger upp sånt här och sprider det vidare. Mycket viktigt klipp. Du är så bra forni.

  5. Hej Michaela!

    Hur, och vad, gör du för att få så fina naglar? Är del gellack eller akryl?
    Mina behöver en uppfräshning!

    Jag instämmer i vad många andra redan skrivit – inlägget ovan är väldigt bra. Kram!

  6. Folk är helt helt sjuka, blir så illa berörd av det här så att jag blir gråtfärdig! Fattar inte att någon kan skriva sådana här kommentarer, vare sig det är allvarligt menat, ett tomt hot eller bara för att lämna ett avtryck. Fruktansvärt! Och att kvinnor, och helt säkert även män, som är i offentligheten ska behöva ta emot dessa vidriga människors hat?! Vilken värld vi lever i :'(

  7. jag fattar inte. hur är det möjligt att hata en människa som man inte känner så extremt mycket? måste vara nån sorts mani man fått som gör att man orkar skriva, tycka och känna så mot andra människor. man man inte ens känner personligen.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

@ Bangerhead Studio

\n
\n

Fy fan vilken bra dag jag har haft. Morgonen började med yoga följt av ett möte och därefter ett poledance-pass. Efter det promenerade jag till NK och köpte en smoothie på Blueberry och sen gick jag till Bangerhead Studio för att hinna med färg och klipp på min (lång)lunch.

\n
\n

Jag är så jävla trött på vinter-Michaela så den här dagen gjorde gott för mig. Två träningspass och nytt hår. Det är viktigt att få känna sig fräsch men det är verkligen svårt under vinter-halvåret i det här landet när kroppen kaosar ur utan all sol.

\n
\n

Jaja. Jag är i alla fall hur nöjd som helst, har återigen lämnat det mörka för att ljusa upp mina sinnen igen och hade denna bild som inspirationsbild:

\n
\n

\n
\n

Så nu ser jag ut sådär i håret igen 🙂 Bilden ovan är från förra våren när jag bestämde mig för att bli ljusare första gången.

\n
\n

Hade bjudit på bild om det inte är för att jag ser ut som skit i ansiktet idag så det får bli imorgon istället!

  1. Hej! Jag driver en tränings och motivationsblogg och just nu är jag med i en tävling som GYMgrossisten håller i. För att ha en chans till vinst måste jag hamna inom placering 1-20 så nu kämpar jag för fullt för att hålla mig kvar där tills imorgon kl: 24 då tävlingen avslutas. Jag behöver verkligen alla röster kan få och varenda en är guldvärd!

    Om du vill läsa min tävlingsmotivering och rösta på mig så kan du gå in här: http://runtheworld.webblogg.se/2013/january/nytt-ar-nya-mojligheter.html#comment och sedan klicka på GYMgrossistens logga längst ner i inlägget. Tack på förhand, kram!♥

  2. Jag är så avundsjuk på dig, Michaela. Jag förstår inte hur du kan ”vara kär i kärleken”, trots att den fått dig att så många gånger må dåligt. Jag är yngre än dig, knappt smakat på kärleken, och ändå känner jag bara hopplöshet när jag tänker på kärlek. Jag känner mig helt utesluten från kärleksklubben. Jag blir inte ens glad när jag ser ett förälskat och lyckligt par. Jag blir ledsen. Avundsjuk. Jag hatar att jag känner så! Jag vill tycka om kärlek, men det går inte. Det är knappt så att jag blir glad när mina vänner pratar om hur lyckliga dom är med sina pojkvänner, jag blir ledsen, och sårad. Det är precis som att de ger mig en käftsmäll när de pratar om sådant, jag känner mig bara ännu mer ensam.

    Jag vet inte varför jag skriver detta. Kanske för att alla hjärtans dag ligger som en klump i magen. Är bara så nere just nu. Känner mig så ensam, och det känns som att alla har någon – utom jag. Jag vill vara stark och glad utan kärlek. Men samtidigt så längtar jag så himla mycket efter kärlek. Kärlek gör så satans ont, även fast man knappt fått smaka på den, kanske just därför.

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Puss

Jag är här.

Jag har bara sprungit omkring i en rasande fart idag.

Och när jag inte gjort det har jag suttit med planering för Inspo.

Ikväll ska jag läsa igenom ett par hundra texter om kärlek som ni skickat in till boken.

Så det är lite fullt upp idag 🙂

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi