I förra veckan åt jag frukost i över två timmar med det här gänget. Charlie driver Aldrig Ensam och Ida & Sofie driver Ångestpodden (med över 300 000 lyssnare varje månad!). Vi alla pratar om ämnet ångest och i höst ska vi förhoppningsvis prata ännu mer om det – men ihop istället för på varsitt håll! Viktigt och roligt. De är så härliga och det ska bli så kul att jobba lite tillsammans. Vi jobbar ju alla mot samma mål – att minska psykisk ohälsa hos människor.
Om ett par veckor har jag en releasedrink för boken och då ska vi fyra prata om ångest på scen i 20 minuter för de inbjudna gästerna vilket ska bli så kul! Och att jag snart har releasefest för boken, herregud, man blir ju tårögd :’)
Ska bli spännande att följa ert projekt, ju fler vi är som pratar om och jobbar mot mindre psykisk ohälsa desto bättre. Hejar på er!
Så himla viktigt att prata om detta.
Jag älskar vad ni väljer att göra, tack <3 Jag är verkligen tacksam att du, och att ni, agerar. Att ni faktiskt väljer att öppna er och hjälpa. Det är så bra, så otroligt bra av er. Kan inte tacka nog. Jag hoppas du är stolt <3
Min ångest kommer plötsligt och river ner allt för mig. På en sekund. Från att jag ler och njuter av min tid, till att jag känner mig skör och ensam. Ångesten gör att jag inte tänker eller ser klart, så alla lösningar på mina problem eller det hopp som jag tidigare kände finns inte länge. Jag känner hur paniken växer i mig, och hur ångesten slår omkull mig gång på gång. Den bara ökar, ångesten. Så varje knuff blir hårdare. Jag blir allt mer matt, som förlamad tillslut. Jag kan inte ta mig för något, inte ta mig ur det. Bara sitter där stilla, med paniken inombords. Vill krypa ur min egna kropp. Varje problem blir avgörande. Känner mig hjälplös, meningslös.
Jag avskyr när ångesten slår till och bara tar över. Raserar allt som jag byggt upp sen förra gången den kom.
Jag längtar oerhört till din bok. Bara att ha någonting att ta tag i när ångesten kommer skulle hjälpa.
Ska försöka kontakta min psykolog igen. Dock mår jag för dåligt för att orka ta mig dit, vilket bara bekräftar att jag ska ta mig dit. Men det är ju så svårt, och så lätt att låta bli att ringa. Men, nu lovar jag. Jag ska ringa