Hej vänner,
I morse vaknade jag med panikångest. Jag kände hur hjärtat slog fort och vaknade i ett andetag, ni vet som när man hållit andan under vatten och kommer upp till ytan. Var sedan tvungen att vila mig åt vänster sida för att det gjorde ont över hjärtat. Klassiska panikångest-syndrom för mig. Från sekunden jag slog upp mina ögon har jag räknat ner tills den här dagen är över. Jag har tagit djupa andetag, tänkt ”en sak i taget” och försökt att inte stressa.
På kontoret var det dock härlig och uppsluppen stämning som vanligt, det är så jäkla skönt att kunna komma in i ett rum med vänner när det känns som att man sjunker. De hjälper till att hålla en ovanför vattenytan.
På föreläsningen igår pratade Anders Hansen om att stress inte är farligt i små doser, det är när kroppen aldrig går ut ur stressen som det blir farligt. Jag försöker att tänka på det dagar som dessa, när min kropp agerar utanför min kontroll, att det är okej. Jag klarar av det en dag eller två. Resten av veckan är lugnare och då finns mer tid till vila.
Och se, där kom ordet jag inte fick använda också. Men vem är perfekt 😉
Ha en mysig kväll och ta hand om er där ute
♥
Hej Forni!
Tråkigt att höra om din dag, hoppas att det känns bättre snart. Har varit en trogen läsare länge och uppskattar verkligen din personliga blogg, du inspirerar mig mycket!
Däremot gjorde bilden i inlägget mig illa till mods – ett barn (?) med ett vapen i handen. Kanske tolkar jag bilden fel, men vill ändå göra dig uppmärksam hur bilden kan uppfattas. Förhoppningsvis går det att hitta en mer passande bild till inlägget.
Styrkekramar till dig!
Hej fina du!
Tack för varma ord. För mig är denna bild konst, jag har haft den sparad i min dator i många år och älskar den. Hade faktiskt inte ens tänkt tanken på att den skulle vara ”fel” på något sätt då den i mina ögon är precis som jag beskrev – ett konstobjekt. Jag känner något när jag tittar på den, och kanske är det precis det som är konst för mig, för någon annan kan just denna konst ge helt andra känslor. Det var verkligen inte meningen att göra dig eller någon annan illa till mods!
Önskar dig en mysig kväll, puss!
Vad kan man känna annat än bedrövlighet när man ser för det första ett vapen, och ännu värre ett barn med vapen? Varför normalisera eller försköna något som också symboliserar en verklighet för allt för många barn som tvingas in i våldsamma grupperingar och att använda vapen? Eller för den delen utsättas av vapen.
Tycker också om din blogg väldigt mycket, så har inget med det att göra. Men bilden kräver diskussion (som all annan konst), så frågan blir vilket ditt syfte är att använda den? För att förstärka känslan i att du tog dig igenom en dålig dag? Viss konst väcker provokation, och en användning av den i vissa kontexter kan kännas rätt ignorant.
Åh va jag känner igen känslan. Det jag lärt mig jämfört med tonåren är att orsaken till ångesten alltid går över med tiden och att den insikten kan dämpa ångesten lite. När man var yngre kändes allt väldigt permanent. Man kan bara tänka tillbaka på förra gången man kände så och minnas att den la sig inom ett par dagar. För mig brukar det hjälpa att jogga, ta en dusch, ta på fina men bekväma och smickrande kläder och ha ett samtal med en vettig vän så att tankarna inte får snurra för många varv. Sova tidigt. Äta bra mat och undvika för mycket kaffe, socker och vetemjöl dom dagarna. Och tänka att orsaken – som kanske är att något i en relation inte känns rätt eller att det är mycket att göra på jobbet – inte är så stort och viktigt egentligen. Om ett år kommer det knappt gå att minnas vad det var som orsakade reaktionen och man kommer definitivt inte tycka det var värt tiden som gick åt det. Men framför allt inte döma sig själv för att man får en sån känsla ibland. Krya <3
Hoppas det känns bättre snart!
Varför blev jag så stor och hur gör jag för att gå ner i vikt?
Ta gärna en titt hos mig:
http://saraabrahamsson.se/category/halsa-vikt
eeeh varför postar du en bild på ett BARN med ett vapen i handen??
Exakt, undrar samma sak! För mig är det inte konst med tanke på situationen i till exempel USA just nu…
Skickar styrka till dig! glöm inte att vila och återhämtning ska vara din största prioritet om kroppen reagerar så, du måste ta hand om dig forni vilket jag vet att du gör men ibland behöver man en extern reminder ❤️ Ny dag i morgon!
Tack för att du delar med dig av alla delar som hör till livet. Du är en sann förebild, stark och skör på samma gång. En mycket fin kombination.
Ta hand om dig fina du <3
Hopps att det går över snart. <3
Hela den senaste veckan har känts otroligt tung, så jag var inte direkt förvånad över att jag upplevde samma sak som du. Igår morse fick jag ett så hårt tryck över bröstet och svårt att andas – mina panikångest symptom. Förutom att det är en förlamande känsla så känns det också som en stor besvikelse när man gått i terapi flera månader för att hantera sin ångest och verkligen gör sitt bästa för att slippa ren och skär ångest. Inte för att det tröstar dig, men det kanske känns mindre ensamt att veta att vi är fler som vaknar med prick samma känsla prick samma dag som du.
Hoppas att du får en bättre torsdag!
Tack så mycket för att du skriver om de tunga dagarna också – och inte bara de som är bra. Du är seriöst av de mest uppfriskande och ”real” social media – experiences här ute. Det finns så mycket på instagram och blogar these days som handlar om en yta, och att kunna klicka in sig här varje dag och bli påmind om vad livet verkligen är – det är jag tacksam till dig för!
Alla ni som reagerar på bilden, tycker ni att endast viss sorts konst ska tillåtas? Konst föreställande vackra saker och glada barn? Konst fyller ju en funktion, som Michaela ovan påpekar, att röra om och väcka känslor och diskussion. Bilden väcker också känslor hos mig och jag tycker att det är viktigt att inte förbjuda det fula eller omoraliska när det kommer till konst. Annars blir det ju någon sorts märklig censur där man bara får avbilda och skapa inom vissa ramar och inte sådant som väcker ”otrevliga” känslor som tragedi och misär. Verkligheten är ju ändå inte sådan, varför skulle konsten behöva vara det?
Här är min synpunkt, ödmjukast. Vi alla har olik uppfattningar. Jag kan låta hård, men jag är inte sur utan vill förklara hur jag tänker kring diskussionen om bilden 🙂
Ja, konst ska få var som det är, utan censur. Men i detta fall tyckte jag isåfall det behövdes en text som förklarade tanken med bilden. För nu blev det en väldigt märklig och osmaklig (enligt mig) kontrast – ett inlägg om Michaelas vardag och sen ett sorgligt barn med ett vapen. Jag fattade inte att det var konst, helt enkelt, utan bara en ”passande” bild till inlägget – vilket jag inte anser att det var. För mig var den opassande, för kontrasten kändes som en märklig jämförelse mellan vardagen och ett brutalt öde för barnet. Därför blev jag illamående av detta. Som sagt, jag uppfattade det inte som konst. Men nu efter att Michaela skrev att för henne är det ett konstvärk kan jag se bilden på ett annat sätt – men jag tycker fortfarande att det är en opassande bild, oavsett konst eller ej. Hade bilden legat i ett separat inlägg med en text som handlade om bilden som konst, hade det varit annorlunda för mig.
Det är okej att konst väcker känslor, men jag förstod faktiskt inte alls vad konsten helt plötsligt kom ifrån i detta fall.
All respekt för dina känslor, men jag kan inte sticka under stolen med att jag blev oerhört provocerad av denna bild.
Det känns bara så.galet.fel!