Veckan i bilder: Köttbullar och vindejt

Här kommer tio bilder från förra veckan! I måndags åt vi salmalax-sallad hemma. En klassiker i vårt hem – gott, fräscht och enkelt.

I tisdags tränade jag på morgonen och sen åt jag långfrukost medan jag jobbade.

Åt lunch med den här skorpan. När vi satte oss ner mittemot varandra tog hon upp menyn, låtsades läsa och sa sedan ”Köttbullar med mos” innan hon stängde igen menyn och la ner den på bordet.

VEM ÄR HON ENS. Kan man vara så vuxen när man inte ens är två år.

Det blev köttbullar, helt enkelt.

Sen flängdes det runt rejält innan vi körde lite Pippimys och kramades.

Hade vindejt med en person som kommer börja jobba med mig alldeles snart (ej den nya Projektledande assistenten – tar fortfarande in ansökningar på den tjänsten!).

Såhär såg jag ut i onsdags när jag promenerade mellan möten.

Lunchade med en gammal kompis på Kavalleriet. Tog en mycket mumsig sallad.

Såhär såg jag ut någon av dagarna, har glömt bort vilken :)))

Kan någon locka mitt hår varje morgon PLZ.

  1. Varför söker du inte en projektledare om du vill ha någon med projektledarbakrund? En projektledare vill knappast mera bli assistent (tokig utveckling på CV)

  2. Men är det verkligen så fräscht med lax? Utifrån vad jag har läst ska det bara vara kravmärkt som är fri från antibiotika och hållbart fiskad/odlad? 😩 Eller har jag missat något om just Salmalax? It’s a djungle …

  3. Hej fina Michaela,
    Tack för en jättefin blogg. Jag är nog inne här minst en gång om dagen och har varit det sen rar tiden <3. Nu till min fråga som jag hoppas hamnar på frågor med forni.

    Jag har varit med om en riktig känslostorm sedan januari, hemskt för en hsp person som mig. Jag började träffa min bästa väns ex bakom hennes rygg. De var inte ihop när vi började ses ensamma men de var "KK", han var inte kär i henne men hon var det och hon fortsatte att umgås med honom i hopp om att han skulle ändra sig. Den här killen började stöta på mig när vi sågs i grupper, och ganska länge, tills jag började intressera mig för honom. Vi sågs ensamma först i januari och jag föll pladask för honom. Jag fick enorma skuldkänslor för att jag visste att min kompis fortfarande gillade honom starkt. Han gjorde "slut" med min bästa kompis i mars för att han inte orkade med henne, samt att vi två skulle kunna ha en chans. Vi ses igen nån månad senare och vill ge detta en chans, jag träffar min bästa kompis parallellt som mår väldigt dåligt över att han gjort slut. Jag menar extremt dåligt samt att en gång när vi ses så gråter hon i mina armar. Jag tröstar henne och får ännu mer skuldkänslor, vill spy på mig själv. Jag pratar med killen igen och försöker att förklara att detta inte längre går. Vi har ingen chans. Vi blir tvungna att avsluta det hela. Detta var i april, jag tänker på honom i princip varje dag och försöker att komma över honom. Jag får ryck och hör av mig igen till honom förra veckan för att kolla läget. Han svarar direkt och vill ses. Vi ses och har det riktigt bra. Jag blir kär i honom igen. Han skriver sen till mig att "hoppas du fattar att det här inte kommer leda till något seriöst". Han slutade att gilla mig pga att jag tog avstånd samt historiken med min kompis. Jag blir förkrossad igen. Han vill ses men hans intentioner är tydliga, inget förhållande. Han vill köra samma "KK" koncept som han gjorde med min kompis. Jag mår illa för jag har självrespekt. Jag säger hejdå till honom.

    Hur går man vidare efter en sån känsloberg-och dalbana? Jag vet att jag är hemsk människa men snälla bespara mig de dåliga kommentarerna. Det är kärleken till honom samt att han är så charmig som drivit mig till vansinne. Det känns som att jag är den största förloraren i det här triangeldramat (helt förståeligt, får skylla mig själv). Jag har en sån enorm ångest, det är skuldkänslor blandad med hjärtesorg. Den värsta känslan, jag har ont i hela kroppen och gråter om nätterna. Det värsta är att jag får svälja allt själv, jag kan inte berätta det här för nån av mina vänner då kompisen och jag har många gemensamma vänner. Hur ska jag kunna förlåta mig själv? Jag vill gå vidare och sätta ett streck. Obs jag vill inte berätta detta för min kompis.

    1. Kan relatera till den där värdelösa känslan av att dels känna sig som ett svin och dels känna sig helt hjärtekrossad. Jag hade en grej med gift man som fick mig att känna exakt så. Helt ärligt tror jag du råkat ut för ett praktsvin. Riktiga känslor försvinner inte, hade han haft det hade han ju även varit sympatisk för din situation. Skit i honom, berätta för din vän och försök gå vidare för att kunna träffa människor som förtjänar din kärlek. ❤️

Välkommen att kommentera! Kommentarer godkänns vardagar kl.08-18 av en moderator innan publicering.

Tänk gärna efter en extra gång på hur det kan uppfattas när du framför kritik. Här inne visar vi respekt. Vi önskar gärna att kritik framförs med ditt riktiga namn och mejladress.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sub archi