Hur får man ett distansförhållande att fungera?

Redaktör: Sofia Enström

Varje gång jag säger det känns det som att jag bekänner något. ”Jag har ett distansförhållande.” Jag ser hur ögonens uttryck ändras, hur de plötsligt tror sig veta hur min relation ser ut. Känner du dig ensam? Saknar du honom? Funkar det verkligen? Vad är er plan? Det måste vara så jobbigt! Ni måste ha ett slutdatum.

Vi har inget slutdatum.

I nästan två år har vi levt ifrån varandra. Oftast på olika kontinenter, alltid i olika länder. När jag kommer hem från jobbet är det mitt i natten för honom. När jag vaknar har han redan ätit lunch. Det låter så dramatiskt, men det är det inte.

Självklart finns det nackdelar. Det är dyrt med flygbiljetter, svårt att få ihop ledighet, vi är beroende av att FaceTime funkar, och ja, det är ensamt ibland. Jag funderar mycket på hur, när, och var vi ska kunna bo tillsammans. Självklart funderar jag på det. Jag vill också inreda vårt gemensamma hem, tjafsa om disken och plöja igenom serier tillsammans. Jag tror inte på att ha ett distansförhållande livet ut, men jag tror på att vara tillsammans med den en är kär i, även om personen ifråga bor någon annanstans.

Det är något med distansförhållanden som känns väldigt modernt. Ju mer vi reser, bor utomlands, och lever livet, desto större är chansen att vi träffar någon som inte bor där vi bor. Nästan oundviklig. Ändå var jag så orolig innan vi skildes åt. Trodde att vi skulle gå sönder, att det skulle vara för jobbigt. Det var ju det alla sa till mig, det alla serier, filmer, och böcker lärde mig. Därför känns det viktigt att berätta om fördelarna också.

Nyförälskelsen som aldrig verkar ta slut. När vi ses för första gången på ett par veckor är det alltid fnittrigt och lite fumligt, vilket gör att vi gång på gång får uppleva pirret. Samtidigt känns det alltid så självklart, så tryggt med dig. Det är ju vi liksom. Hur vi tillåter oss själva att gå in i en bubbla varje gång vi ses, där det känns helt försvarbart att spendera dygnets alla timmar tillsammans. Hur jag får bli stark ensam, fastän jag har dig. Att vi aldrig (okej, sällan) blir irriterade på varandra, utan alltid anstränger oss till max för att det ska vara mysigt när vi ses. Vi lär oss att verkligen prata. Det går inte att bara slökolla serier tillsammans, för det enda vi har är vår kommunikation. Vi passar alltid på att göra speciella saker när vi ses. Ni vet sånt en annars alltid säger att en ska göra, men aldrig gör? Sånt gör vi.

Främst av allt; ett distansförhållande innebär att jag får vara med dig, och det är den enda fördelen jag verkligen behöver.

Låt inte avstånd förstöra en gnista, bara för att du hört att det inte kommer funka. Låt inte andras spekulationer färga din relation. De vet ingenting. Varje gnista är värd att tas tillvara på.

För vet ni vad? Att ha ett distansförhållande funkar. Det mer än funkar. Det gör mig så jävla lycklig.