Bild: Caroline Rosencrantz
Jag är fånigt förtjust i ny teknik. Från nya prylar till funktionerna de medför, jag hoppar tveklöst på de digitala tågen så fort de finns tillgängliga. Jag hatar kontanter med entusiasm och kan hålla brandtal om hur sinnessjukt det är att vi år 2021 fortfarande håller på med papperskvitton. Livet innan Swish, Apple Pay och mobilt BankID känns idag näst intill omöjligt, likaså hur man konsumerade musik, TV och underhållning innan Spotify, Netflix och Instagram. Smidigare, säkrare, snabbare och bättre, på så många sätt. Det är jag nog inte ensam om att tycka?
Världen verkar utvecklas mot att bli mer och mer anpassningsbar efter oss individer. Friheten att få bestämma exakt när, var, hur mycket och hur länge någonting ska ske, hända eller spelas upp. Att kunna identifiera sig, köpa flygbiljetter jorden runt, betala räkningar, boka en taxiresa och svara på mail – allt från mobilen. Min fascination för detta gör mig nog ett gäng generationer äldre mentalt, men jag uppskattar verkligen hur mycket enklare livet blir av att vi uppdaterar, utvecklar och digitaliserar det. Och jag vill vara med på varenda del, där trådlös och pappersfri lösning finns – där finns också jag.
Men ingen regel utan undantag, visst? Och detta undantag har ändå utmanats otaliga gånger genom tiderna, ändå verkar inget lyckas knuffa bort storheten i denna trofasta, lite magiska och helt hopplöst omoderna tradition.
”För hur mycket jag än propagerar för teknik, slår det inte min kärlek till böcker.”
Det gäller inte bara min personliga relation till dem, utan hur vi som människor inte verkar kunna släppa dem. Trots så många varianter och verktyg som är så mycket snabbare, smidigare och mer anpassningsbara, så är den fysiska bokens plats lite helig ändå. Berättelsen som fått tryckas på faktiska blad säger visst mer för många än vad den gör digitalt. Kanske är det just så, att dessa historier inte vinner något på att bli snabbare eller smidigare. Kanske ska de inte vara särskilt anpassningsbara, utan istället accepteras precis så som dem är. Kräva allt det vi inte vill lägga i onödan på andra saker, som tid, energi och en gnutta dedikation.
View this post on Instagram
Jag tror kärleken till böcker kickar in lite extra för många, just denna tid på året. Om de första uteserveringarna i april får stans singlar att snegla lite på sällskapen runt grannborden, får de första semesterdagarna i juli de flesta att spana in topplistorna hos bokhandlarna. Plötsligt får man syn på dem igen, det som i april var flirtiga blickar är nu packning till semesterresan. Årets deckarsnackis, den där debuten som det hördes om på TV, erbjudandet om 3 för 2 på alla pockets. Eller bara ett sjukt fint bokomslag som man inte kan hålla sig ifrån. Dagar av stillhet och paus från vardag får oss att ta ett steg från det snabba, smidiga och anpassningsbara, och istället spendera tid med något så analogt som en bok. Från individuella spellistor, sammanfattningar, on-demand och trådlöst, till en påhittad historia uppdelad på 300 sidor papper.
Visst finns det något lika romantiskt som lustigt i det? Kärleken till historier och hur vi tar till oss dem. Självklart finns det flertalet sätt att konsumera böcker – lyssna, via läsplatta eller bara invänta den kommande filmen. Ändå har inte dessa mycket enklare medel knuffat bort våra fysiska böcker, de bär visst på något som inte går att ersätta med smartare medel. För mig är det en känsla. Doften av en ny bok, hur bångstyrig en sprillans pocket kan vara innan man tryckt till uppslaget ordentligt. En solblekt roman med gulnade sidor som man fått låna av en vän, där kanterna är skrynkliga efter att ha legat i något blött lite för länge. Hundöron som får förflyttas med handlingen. Den lilla mörka skuggranden som markerar hur långt man har kommit, och hur snart berättelsen kommer mynnas ut i en upplösning. Man både ser och känner hur få sidor det är kvar, hur ska detta egentligen sluta?
Det är lustigt för det är så banalt. Första gången man läser ut en bok som barn infinner sig en stolthet, när den boken dessutom blir ”tjock” är känslan ännu större. Och visst finns den kvar, även som vuxen. Ryggen blir lite rakare för varje bok som blir läst. Det är också romantiskt för det så tidlöst. Konsten att berätta och ta in historier är väl något av det äldsta vi har och fortfarande lika aktuellt. En tillflykt till en annan värld, som inte är snabb, smidig eller anpassningsbar, utan endast tryckt på dessa kanske 300 sidor.
”Det går inte att göra den kortare, forma handlingen eller byta ut en karaktär med ett klick eller en swipe.”
Även en så kallad ”early adopter” och digital optimist som jag, kommer välja det krångliga alternativet denna sommar. Min packning till semesterresan blir lite tyngre och otympligare på grund av alla böcker. Dessa historier som jag ska försvinna in i och läsa precis för vad dem är. Ett sällskap i solstolen som är trofast, den kräver inga uppdateringar eller laddade batterier. Lite magisk, för visst är bra böcker just det? Och hopplöst omodern, precis som den ska vara.
Jag önskar dig en härlig sommar – hoppas du får läsa många, magiska och helt oförglömliga böcker.
