Bild: Healed With Words
En blick, en kommentar, ett förändrat tonläge eller ansträngt andetag. Jag var tidigare expert på att överanalysera situationer och försöka lista ut vad allt betydde eller vad folk tyckte och tänkte om mig. Förmodligen på grund av mitt då omedvetna behov av att vara omtyckt och därför la jag så mycket energi på att reflektera kring hur jag uppfattades. För jag ville och vill vara omtyckt. Vill inte alla det?
Jag är en grubblare till grunden och har varit det enda sen jag var liten. Inte att jag går sådär öppet och ältar saker, men det ska processers en stund innan jag är färdig. Det ger mig en känsla av kontroll och trygghet. Och det är okej! Men i perioder kunde det gå till en överdrift. Då kunde jag ligga vaken om nätterna och oroa mig över alla osannolika scenarier, hur någon reagerade på någonting jag sagt eller varför den gamla bekanta skyndade förbi utan att hälsa.
Det finns stunder som när man sårat en vän, utan att det var meningen. När man misslyckat på ett prov eller blivit missuppfattad av chefen – som är uppenbara tillfällen då man kanske grubblat lite extra. För det var inte min avsikt att såra min vän, och att jag misslyckats på ett prov jag studerat inför känns jobbigt. Eller varför tog jag inte bara tid att förklara för chefen hur det egentligen låg till. Är det försent nu? Kanske blir det konstigt.
Men i en period av stora livsförändringar så tog jag det steget längre. Jag var förvirrad och lite vilsen. En känsla som jag inte så ofta stött på. Det gjorde mig mer osäker än någonsin och helt plötsligt spelade andras åsikter och hur de såg på mig jättemycket roll. Jag började ge andra makten över mitt mående och blev beroende av folk i min närhet som höjde eller peppade mig. Vilket kanske inte var så konstigt? Eftersom jag gick igenom en jobbig period.
Men sen kom jag liksom inte ur det där. Jag som faktiskt alltid älskat mig själv (om man får säga det högt) brydde mig nu mer om att bli älskad av andra – och på så sätt började övertänka varenda situation. Varför var den där personen lite off senast vi sågs, är hen sur? Eller det inslag som jag klippte till jobbet – blev dom verkligen nöjda med det? Så fortsatte det tills jag blev helt orimligt stressad för småsaker och kvar stod med världens värsta beslutsångest någonsin. För alla mina val blev livsviktiga, då jag övertänkte varenda beslut. Jag förstod att jag behövde hoppa av min egen skapta karusell. Men det var inte lätt. Som den överanalyserande personen jag hade blivit – som inte längre lyssnade till mina egna beslut och funderade allt för många gånger på vad andra tyckte.
Men nånstans där emellan, så bestämde jag mig på riktigt. Jag skulle sluta älta och tänka mer logiskt. Trots den relation- och känslomänniska jag egentligen är. Jag började läsa mig till olika sätt för att jobba bort det beteendet, och hittade några punkter att följa för att kunna släppa en tanke eller en känsla och gå vidare! För det är bara just det. En tanke eller en känsla som inte nödvändigtvis speglar verkligheten. En handling, en situation eller ett bemötande definierar nämligen inte om du är bra eller dålig. För dig som känner igen dig och har svårt att släppa saker eller lägger för stor vikt i sådant du inte borde eller kan rå för, så kommer här några tips.
- Tänk logiskt. Lär dig skilja på en känsla och verklighet. Fundera på om du verkligen behöver känna på ett visst sätt – eller finns det egentligen ett logiskt svar? Försök tänk i fakta och inte i känslor.
- Skifta perspektiv. Försök sätta dig själv i den andres skor. Kanske har personen som fått dig känna på något speciellt vis haft en dålig dag. Kanske beter den sig märkligt på grund av egna osäkerheter eller dilemman.
- Dra inte för snabba slutsatser. Något som kan verka vara på ett sätt, kanske egentligen är något annat. Ta inte ut negativa känslor i förskott.
- Spelar det någon roll om 1, 2 eller 3 år? Om inte, så är det inte värt att grubbla på i en evighet. Alla kan göra eller uppfattas fel. Men kommer det verkligen påverka dig? I flera år?
- Du behöver inte någons godkännande! Nej för trots att vi söker det, så behöver du egentligen ingen annans godkännande än ditt egna. Bara för någon annan inte är nöjd med dig behöver inte det betyda att du gjort fel.
- Sluta leta komplimanger. Om du bygger upp din självkänsla på komplimanger – matar du den också på samma sätt. Vilket resulterar i att du kommer känna dig låg i en period utan snälla kommentarer. Ditt värde med eller utan komplimanger är fortfarande helt oförändrat. Värdet kommer inifrån.
- Prata ut! Det kanske inte är en så himla stor grej, men ändå har du spenderat många timmar att fundera på det. Varför inte då prata ut med personen i fråga som förmodligen kan förklara varför du upplevt den på ett visst sätt. Jag är ett stort fan av att ventilera problemen, om man har några!
Jag har själv levt efter dessa punkter i perioder där det behövts. Och så mycket lättare allt blev. Jag har blivit snällare mot mig själv och all den här egentligen orimliga stressen har jag nu blivit av med. Låt 2022 bli ett år utan allt grubblande. Fyll det istället med glädje, pepp och bubbliga saker. Pusha dig själv till en häftigare, mer lättsam och modigare version av dig själv. Du sitter på dina egna svar och behöver inte bry dig om vad andra tycker. Låt det här bli året du vågar och låt inget rubba det! Skål för ett år utan sömnlösa nätter.
*
Vill du läsa fler krönikor från FORNI, klicka här!
