[su_note note_color=”#ffffff” text_color=”#210000″]
Namn: Victoria Trepp.
Ålder: 50 år om en månad. Yippie! Det är underbart att bli äldre.
Titel: Chefspsykolog
Det första jag gör på morgonen är: Gosar med min hund och bannar mig själv för att jag inte bestämt outfit dagen innan.
[/su_note]
När det var dags att sätta igång med säsongens Learn from the Expert hade jag 6 intervjuer att fylla upp. Vilka kvinnor i min närhet är jag intresserad av? Vad vill inte bara jag, utan också ni, veta mer om? Jag frågade er på vår Instagram och önskemålen var en mix av entreprenörer av alla dess slag, men också de kvinnor som har gjort en annan typ av karriär än entreprenörs-resan. I den här säsongen har jag pratat med allt ifrån Sara Biderman som är stylist till Mona M. Ali som driver en modellagentur och William Värnlid som har en PR-byrå. Den här artikeln handlar om något helt annat, men som jag hoppas att ni kommer uppskatta. Jag har intervjuat Victoria Trepp som har gjort karriär som psykolog. Hur gör man det? Hur ser en karriär för en psykolog ut, vilka vägar finns det att gå?
Följ med in i ett samtal om att ändra yrkesbana efter att man får barn, vi diskuterar en fråga som förändrade Victorias karriär och så får ni hennes bästa tips mot ångest.
Hej Victoria! Du jobbar som chefspsykolog på Mindler. Vad gör en chefspsykolog?
Det finns inte en tydlig arbetsbeskrivning på vad en chefspsykolog gör. Skulle du fråga en annan chefspsykolog skulle du nog få ett helt annat svar än det du får av mig.
Jag har ansvar för att våra psykologer har det de behöver i sitt arbete i form av smidiga processer och bra riktlinjer – men det viktigaste i rollen är att försöka vara en empatisk och trygg chef till mitt team av psykologer. Jag sitter också i ledningsgruppen där jag rådgör och är med och beslutar om sådant som rör Mindlers utveckling och framtid, alltid med psykologerna och patienterna i fokus.
Jag har en stark tro på empatiskt ledarskap, empatiskt ledarskap lyfter både individ och företag. Empati skapar band vilket är en grundbult för gott samarbete och ett härligt arbetsklimat. Att ha empati innebär att lyssna och försöka förstå, men det behöver inte innebära att man är överens om allt.
Att bättre förstå andras intressen och perspektiv leder till bättre beslutsfattande, genom att lyssna ordentligt kan du lättare förstå roten av problem och därmed snabbare och effektivare lösa problemen. Att förstå, hjälpa och stödja, snarare än att ge råd eller fixa, leder till att människor i organisationen växer och tar större ansvar. I ett varmt och tryggt klimat vågar man komma med förslag, man vågar berätta om misstag och lära av det. Man vågar vara sig själva och delta aktivt och motivationen till arbetet ökar vilket leder till att man presterar bättre och känner stolthet. Det blir roligare på jobbet! Som jag ser det så finns det bara vinster med den här typen av ledarskap.
När visste du att du ville bli psykolog och hur såg din karriär ut innan dess?
Jag visste att jag ville bli psykolog efter att jag fick mitt första barn när jag var 28 år. Jag har alltid varit intresserad av människor och haft yrken som inneburit mycket kontakt med andra. Innan jag blev psykolog jobbade jag i servicebranschen, jag öppnade en bar i Spanien när jag var 24 år och drev den i två år, jag jobbade som flygvärdinna i några år och även som Service Manager för en hotellkedja under en period. När jag fick mitt första barn kändes det som att jag ville göra något djupare och jag valde då att kliva in på spåret att bli psykolog.
Kan du berätta lite om vägen från första tanke om att bli psykolog, genom utbildningen till ditt första jobb inom psykiatrin?
Jag minns att jag, i och med min första sons födelse kände att jag ville styra in mig själv på en tydligare yrkesbana än jag varit inne på tidigare. Att bli psykolog kändes på något sätt självklart. På gymnasiet valde jag psykologi som valbar kurs och blev oerhört fängslad av området. Sedan dröjde det mer än tio år innan jag tillslut kom till skott och gjorde slag i saken och utbildade mig. Jag har aldrig ångrat det!
Utbildning blev lite upphackad för jag fick ytterligare två barn under tiden och jag var föräldraledig under 1,5 år med vardera barn. När jag väl var klar med utbildningen ville jag gärna jobba inom barnpsykiatrin. Slumpen, ödet eller vad man nu vill kalla det gjorde det lätt för mig. Strax efter examen var jag bjuden på en fest. Jag kom att prata med en fantastisk kvinna under kvällen. Någon gång inpå småtimmarna började vi prata jobb. Det visade sig att hon var grundare och chef för PRIMA Barn- och vuxenpsykiatri. Jag berättade att jag var nyutexaminerad och ute efter jobb. Hon bad mig ringa henne på måndag morgon för att prata anställning i lite mer nyktert tillstånd 🙂
Hon var sedan min chef och kollega under många år och jag är så oerhört tacksam för den skolning jag fick av henne, inte bara som barnpsykolog utan också som förebild i att vara en empatisk ledare.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
Jag har oftast ett antal olika möten, både planerade och oplanerade. Garanterat dyker det upp något som jag måste lösa snabbt. Sånt älskar jag. Högt tempo, mycket jobb och många bollar i luften matchar mig väl. Jag har också alltid några patienter i pågående behandling, dels för att jag vill fortsätta ha en fot i det kliniska arbetet men också för att inte tappa förståelsen för hur våra psykologer har det i sitt jobb på Mindler.
Har du något i din karriär som har varit game changing?
Definitivt när jag fick frågan om att bli chefspsykolog på Mindler. Jag fick väldigt fria tyglar att utveckla rollen och det är jag innerligt glad och tacksam över. Rollen har nu blivit en mall när vi rekryterar chefspsykologer i andra länder.
I början var jag rätt vilsen men jag frågade mig själv “vad tycker du är viktigast?” Två svar dök upp och har fungerat som vägvisare. Det ena var; jag vill att Mindlers psykologer ska trivas på sin arbetsplats. Och det andra var; jag vill utveckla den här verksamheten. Jag har upptäckt att jag gillar att leda och att jag gillar verksamhetsutveckling.
Vilken typ av psykolog är du och vad tycker du är viktigt i rollen som psykolog när du träffar patienter?
Jag är en psykolog som jobbar inom ett ramverk (KBT) men som freebasar en del. Med det menar jag att jag försöker vara följsam och känna in vilken människa jag har framför mig. Får jag en patient som tycker det är viktigt med tydlig struktur och ordning och reda så försöker jag att vara mer ordningsam. Har jag en patient som verkar behöva mer utrymme för spontanitet så försöker jag vara mer spontan. Sedan använder jag mig av humor! Det finns alltid något att skratta åt, även när det är svårt och tungt. Skratt är förlösande och skapar så otroligt mycket energi, samtidigt som det förenar. Känslan av att klicka med psykologen, att ha allians är en viktig ingrediens för en lyckad behandling.
Vad drömmer du om att göra fortsättningsvis i din karriär?
Jag drömmer om att fortsätta utvecklar Mindler och ta Mindler till alla världens hörn. Vi har världens viktigaste tjänst och jag ser inte att jag skulle vilja göra något annat i min karriär. Jag har hittat hem yrkesmässigt och jag brinner för det här fina företaget. Mina barn är numera äldre och jag har all tid och energi i världen att ägna åt Mindler.
Hur vet man att man behöver hjälp av en psykolog när det kommer till ens egna mående?
Om man känner att man under en längre tid inte lever livet fullt ut, att man begränsar sig pga rädslor eller tvivel, eller att man inte orkar eller klarar att ta itu med saker som man vill eller måste ta itu med så kan det vara läge att träffa en psykolog för en bedömning.
5 tips till den som lider av ångest:
Det är svårt att ge korta konkreta bra tips, jag skulle vilja måla i lite större penseldrag. Ju mer man lär känna sig själv desto lättare att veta vad man kan behöva hjälp att ta itu med och vad som faktiskt fungerar bra i ens liv:
-
-
Lär dig att skilja mellan vad som är tankar (oro) och vad som är verklig fara.
-
Observera och lär känna dig själv, i vilka situationer mår du bättre/sämre.
-
Vad är viktigt för dig i livet inom olika områden – relationer, karriär, fritid…
-
Två konkreta tips: håll koll på mängden kaffe du dricker, för mycket kaffe kan ge ångestliknande symptom.
-
Bli medveten och träna på din andning. Många andas för snabbt och ytligt vilket kan leda till obalans av CO2 och syre i blodet och att blodkärlen drar ihop sig, vilket i sin tur skapar kroppsliga ångestliknande symptom (hjärtklappning, yrsel, varm/kall, svettningar…)
Vill du läsa fler Learn from the Expert-intervjuer hittar du de här!
-
