Bild: Latenightsinthecity
Det är knappa dagar kvar av detta år som brinner upp i takt med adventsljus, julfester, möten som fortfarande sker via skärm och en hundrafjortonde dag av vabb. Dagar som är de trevligaste, men också de kämpigaste. Som ska innehålla så mycket, men ibland fylls av allt annat. Det är dagar av stress, fest, press, skratt och nostalgi. Ett sista projekt som ska ros i hamn, en vän som är besviken, en annan som är tacksam, en förälskelse som tar fart och vad tusan ger man någon i julklapp som man bara har känt i några veckor? Just det, glöm inte att mamma vägrar julpapper på sina födelsedagspresenter, så jag måste hitta något neutralt till dem med. Vad är nyårsplanerna förresten? Det ligger ju visst och väntar där runt hörnet, nästa kapitel. Vad det nu innebär.
En liten påminnelse, från mig till dig, att ta vara på detta kapitel. Med allt vad det innebär.
Inte för att det ska bli fritt från röran vi lever i nu, utan för att inse att röran är viktig. För att alla de stunder som glittrar som mest, ofta kräver de som skaver. Krama om våra dåliga dagar, istället för att knuffa undan dem. Se dem som små pusselbitar till känslan av ro, om det så är nedkopplat, uppkopplat eller äntligen avkopplat. Veta att varje sen drink, lång kö, snorpapper, presentpapper och dagsljus som ger upp kl 15 är precis vad det ska vara. Kanske behöver det inte vara något annat?
Skribenten Sian Wilmot skriver i en av hennes dikter:
You need to stay and you need to stay loudly. You’re afraid of making bad choices, but the truth is this: the tiniest actions will influence the course of the rest of your life and you cannot control it. Change will come, even if you’re standing still. Butterflies will keep flapping their wings and cause hurricanes.
And if you ceased to exist?
Oh, the universe would notice. The mess that would make. The hearts that would break. So just stay. Stay for the bad choices. Stay for the great ones. Stay. Cause a few hurricanes.
En liten påminnelse, från mig till dig, att göra just det.
Kapitulera inte för dessa sista dagar, i tanken om att nästa år blir desto bättre. Värna om dem, hur stökiga de än må vara. Kanske, att julbaket som aldrig blev av var en av dessa tiny actions som tog dig till den bästa julen på länge. Att fläng och flykt bäddar upp för att äntligen få landa. Låt en morgon få gå lite åt helvete, låt den vara alldeles för kall, trött och mörk. För visst är det då man tänder ett extra ljus till dagens första kaffekopp och förstår vilken skillnad det gör?
Det är lätt att bli besviken på utebliven stämning som ska tillhöra denna tid, att man går miste om något för att tid, ork och dagar inte räcker till. Men kanske att magin bor just där. Att det vi längtar efter finns närmre till hands än vi tror, om vi bara tittar ordentligt. En suck och ett skratt är inte så olika egentligen, små krafttag av luft som bara måste ur oss.
En liten påminnelse, från mig till dig, att inte kapitulera för dessa sista dagar. Skjut inte upp allt magiskt på grund av något rörigt, de gror ju ur samma jord. Alla tiny actions som kommer avsluta även detta år och leda oss in på nästa, de kommer ske vare sig vi vill eller inte. De beslut vi ångrar att vi tog, de vi inte hann ta och de vi lyckades med över all förväntan. De vi inte ens visste att vi hade makt över, de vi febrilt försökte få kontroll kring. Alla de dagliga rutiner som i slutet av december kan kännas orkeslösa och knapphändiga. De som lyser upp mörkret och skapar romantik i något som annars hade varit motsatsen.
Ta vara på dessa beslut. Låt dessa dagar vara precis vad de är. Fånga den lilla magin som uppstår mellan suck och skratt. Avsluta detta kapitel med allt vad du är. Orsaka några orkaner.
*
Vill du läsa fler krönikor på FORNI? Klicka här!
