Min graviditet: Vecka 30

Gravidvecka 30

74,0% avklarat och 73 dagar kvar av graviditeten.

Min kropp:

Vikt: + 9 kilo

Jag var på akuten i veckan eftersom de misstänkte blodpropp och jag hade så SJUKT ont i vänstra benet. Det var helt hemskt och jag skrev om det på bloggen här om någon missade det. Det var ingen blodpropp (tack gode Gud!) utan en ven som krånglade, men eftersom jag hade förhöjda vita blodkroppar gjorde de väldigt många prover för att vara säkra. Efter fyra timmar på sjukhuset blev jag hemskickad med order om att göra lagom mycket aktiviteter om dagarna och inte överanstränga mig.

Det var ganska så jobbigt att vara på sjukhuset ensam trots att jag blev otroligt väl omhändertagen. Först kände jag mig positiv men när de fortsatte göra massa tester blev jag nervös över att det var något allvarligt och då kände jag mig liten och rädd. Jag har med andra ord haft en riktigt jobbig vecka både mentalt och fysiskt som gravid – den värsta veckan sen jag blev gravid skulle jag vilja påstå.

Så har jag tagit hand om mig själv:

Jag är glad och stolt över att jag lyssnade på kroppens signaler och ringde till 1177 när jag mådde dåligt (som rådde mig att åka till akuten). Det är viktigt att lyssna och inte bara vifta bort smärta eller när saker känns fel. Det är nog ganska vanligt att just vifta bort saker men jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag inte tog signaler på allvar och så visade det sig att det var just det – allvarligt. Nu kom jag lindrigt undan med mina smärtor eftersom det inte var någon direkt fara, men jag fick mig en påminnelse om att ta kroppen på allvar. Speciellt som gravid.

Mitt mående:

Väldigt dåligt, jag försöker minnas om jag mådde lika dåligt psykiskt i början av graviditeten med all oro, men jag minns inte exakt och kan därför inte jämföra. Men det är helt klart min jobbigaste vecka sen den första trimestern i alla fall. Jag har mått så dåligt både fysiskt och psykiskt av många olika anledningar och i fredags grät jag nästan hela dagen… Det är som sagt flera anledningar till att jag mått dåligt, men såklart har smärtan i benet och besöket på akuten varit den stora händelsen. Men jag hade även en jobbig sista dag i Paris då jag inte kände bebisen sparka på flera timmar (han började igen på planet på vägen hem, efter två glas äppeljuice och två twix). Sedan upptäckte jag att min kamera var borta när jag kom hem från vår fantastiska resa – och på den hade jag alla fina minnen från vår sista resa innan bebis. Jag vet att det inte är hela världen, men just då kändes det som det och jag blev så overkligt ledsen. Som tur är (!) så hittade min bror min kamera på en restaurang i Paris, han har nämligen varit där i helgen, och det är bara så sjukt så jag finner inga ord. Vad är ens oddsen? Tack universum <3 Men ni hör ju, en omtumlande vecka med stora och små händelser som varit påfrestande för mig.

Det är verkligen sant det där alla säger:

Första trimestern: Vidrig! Illamående! Oro för missfall!
Andra trimestern: En dröm! Känner sig som vanligt! Magen är precis lagom stor! Allt är perfekt!
Tredje trimestern: Eeeh kommer han snart eller, jag orkar inte med det här…

Veckans craving:

Skagen – en trogen craving genom denna graviditet.

Bebisen:

36 cm lång och väger 1,5 kg. Det börjar ta sig! Nu känns det som att han mest ska tjocka på sig under de sista tio veckorna och liksom ”växa till sig”. Jag känner honom hela dagarna, speciellt när jag vilar och tar det lugnt och det är så sjukt mysigt. En dag klagade jag lite på att han rörde sig så mycket men dagen efter kände jag honom knappt alls – och då bestämde jag mig för att aldrig mer klaga på de små buffarna!

 

Artiklar att lyssna på
TILLBAKA