Bild: Humanlovers
Hej Carro,
Jag tänkte fråga hur läget är – som man ju gör – men samtidigt så vet jag att det inte är särskilt bra. Inte just nu, där du befinner dig ett drygt halvår tidigare än där jag är. Istället tänker jag att vi kan gå igenom några saker, som jag tror kanske har betytt mer än vad du vill erkänna. I alla fall just nu. Så kanske det känns bättre efteråt? Det är värt ett försök.
Kommer du ihåg när både drömmar och planer kring din framtid fullkomligt gick i kras? Du har bytt bana och tänkt om flera gånger vad gäller karriären, men det jag syftar till nu är mer känsloladdat. Du var så innerligt säker på att detta var precis vad allt skulle bli. Ni två forever – med hundar, barn, barnbarn och i slutet av denna historia få somna in hand i hand som de gör i filmen The Notebook. Så ter sig livet annorlunda och på kort tid visade sig drömmen och planen inte alls handla om detta längre. Det gör ont när visioner går i bitar, framförallt för dig som är så duktig på att motiveras av just det – framtidsdrömmar. Det gör också fruktansvärt ont att inse att det man var så otroligt säker på inte längre stämmer. Att det du visste var så sant, visade sig inte vara det. Inte längre. Du är en väldigt inkännande person och är duktig på att förstå fler perspektiv, men det är inte alltid lösningen på den röra som livet ibland bjuder på. Jag vet att allt detta gör så jävla ont, och det är ok. Du kommer snart vara ok med det med.
Kommer du ihåg när du slutade berätta saker för dina bästa vänner? Det är något som annars aldrig händer, för ni är ju bästa kompisar och delar allt, allt, allt. Men detta var lite för tufft för till och med dig att ta in, så du höll tyst istället. Det vi snackar om här är ingen elak handling, otrohet eller något i det spektrat, men likväl gjorde denna lilla subtila nyans all skillnad i världen. Kanske så stor skillnad att allt plötsligt stod på spel, men just där och då ville du inte riktigt se det. Så du begravde denna lilla nyans djupt och ordentligt, så pass mycket att det var helt omedvetet när du inte berättade för dina bästa vänner. Någon slags försvarsmekanism, att bara erkänna det man har ork nog att hantera. Jag kan meddela att dina vänner har full koll nu och du är själv lite i chock över hur du lyckades förtränga detta. Du skäms nästan över hur det blev så, men du kan vara lugn. Du kommer snart förstå och dina vänner likaså.
Kommer du ihåg när du glömde bort dig själv? Det låter rätt konstigt, men är tyvärr väldigt sant. Det går faktiskt att lägga bort varenda tanke om sig själv, så länge man tänker tillräckligt mycket på någon annan. Det kan verka givmilt vid första anblick, men i själva verket är det en ganska desperat person som agerar just så. I korta perioder är det helt ok – är det inte något vackert i relationer, att man får vara stark när den andre inte är det? Men när en kort period blir till en längre och brist på styrka kanske visar sig vara avsaknad av något annat, är det inte längre lika ok. Du visste precis vad som höll på att hända, samtidigt var du helt omedveten. Vad som blir kvar av någon som inte ställt sig själv eller fått frågan ”hur mår du?” på fler månader än vad man vill räkna till. Just detta gör dig ofantligt trött, på gränsen till vad du fysiskt fixar med. Det är ok, du kommer snart vara på benen igen. Helt jävla sprudlande.
Kommer du ihåg när du började andas igen? När livet blev ljusare. Planer blev roliga, kvällar längre och skratten på riktigt. Hur du bad om ursäkt till dessa nära vänner för alla tårar och allt gnäll, och deras enda svar var att du äntligen hade blivit dig själv igen. Hur framtidsvisionen kom tillbaka och motiverade dig som aldrig förr. Den är ganska vag och rätt tilltufsad efter dessa månader, men den är ny och den är din. Drömmar verkar vara som en oövervinnlig Fågel Fenix, de väcks till liv när man tror att det bara är aska kvar. Det kanske var den största insikten av dem alla, att du var det med. Du fanns kvar, även när det gjorde som mest ont, så var du där.
Med dessa ord så vet jag att det inte har varit ett enkelt år, men jag kan stolt säga att du fixade det. Borsta bort den sista askan nu och andas lite djupare. Så kommer nog allt bli väldigt bra. Kanske bättre än vad du någonsin tänkt dig?
Kram, Carro
*
Vill du läsa fler krönikor? Klicka här!
