Livet är allt bra underligt. Hela mitt vuxna liv har jag ofta funderat på om det faktiskt sitter någon livsguru någonstans som dedikerat hela sin existens till att göra min tillvaro till en berg- och dalbana snarare än ett tuff-tuff tåg. Jag svävar på moln, jag gräver i avgrunden, glider fram på en räkmacka och halkar på bananskal om vart annat. Någon som känner igen sig?
Däremot om det är något i mitt liv som börjar stabilisera sig så är det min relation med Mr. New York.
Jag börjar sakta men säkert infinna mig i någon slags trygghet med honom och vårt sätt att bara vara tillsammans och njuta av varandras sällskap känns så mycket mer avslappnat än tidigare. Jag kan vara mig själv till hundra procent och vice versa. ”Vad skönt” tänker ni kanske då — men i själva verket gör det mig mer osäker än någonsin (so much for stability…) Jag är ärligt talat livrädd för att släppa taget om den här smekmånadsfasen och det är nog också det som satt käppar i hjulen för alla mina tidigare förhållanden.
Jag är helt enkelt livrädd för att det ska bli tråkigt.
Men det är väl kontrasterna som gör livet intressant och kanske är det även kontrasterna som får ett förhållande att fungera. Eller, att åtminstone vara någorlunda hälsosamt. Precis som att man bör äta en balanserad kost och inte för mycket av varken det ena eller det andra så tror jag man även i en relation behöver ha lite toppar, lite dalar och framförallt lite in-betweens. Att bara kunna vara. Fast tillsammans.
Det är okej att somna på varandra i en hög i soffan en lördagkväll klockan nio med ostkrokar i mungipan och mjukisbyxorna uppdragna till näsan. Det är också okej att gå och lägga sig på varsin sida sängen och att inte alltid dela täcke eller alltid ha sex sju dagar i veckan.
Däremot borde vi alltid göra det som vi naturligt gör när vi är nykära i någon — nämligen lägga tid på den personen. Det gör ingenting om vardagen ihop blir lite slentrianmässig, så länge vi inte tappar förmågan att sätta vår relation först med jämna mellanrum. Att avboka saker för att ta en lunch ihop eller att stänga av tv-serien för att ta en långpromenad och snacka skit eller för att diskutera livet över en kopp te. Men viktigast av allt… att aldrig sluta ta på varandra.
Med det sagt ska jag stänga av min laptop och passa på att tafsa lite på han som står i tvättstugan och svär över den där rödvinsfläcken som inte går bort. Until next time!
x Steph
